Telefon

Telefon, för fast telefoni, med hölje av lackerat trä (Sykomorlönn). Knappsats med svarta plastknappar med siffrorna 1-9 samt stjärn- och fyrkantsknapp. Även R-knapp till höger. Svagt svängd lur med mikrofon och högtalare i var ände. Mellan luren och telefonapparaten löper en svart spiralformad sladd av plast innehållande telefonledning. Luren vilar i urtag i telefon. Vid urtaget är fäst en mässingsbricka med telefonnummer "12 63 99" (Kommentar från konservator: möjligen har mässingsskylten en skyddslack eller eventuellt ett guldskikt som skyddar från oxidering). Undertill har telefonen en bottenplatta av plywood med fyra gummifötter, vitt reglage för ljudnivå samt text i guldfärg inom fyrkant: "Teli. /ART.NR DBAA 103 905/4 / TILLHÖR TELEVERKET / CERTIFIKAT No 40 / SYKOMORLÖNN / TILLV. ÅR 1981.".
Från höger sida av telefonapparaten en svart plastklädd sladd, som avslutas i vit telefonkontakt (att fästas i telefonjacket) med metallpiggar. Innanmäte med div. elektronik.
Anm. Ett urslag vid urtaget för luren.
/Leif Wallin 2017-04-06

Telefonen köptes av givaren och hans två syskon 1982, i Televerkets butik i Örebro, som present till sina föräldrar Göran och Kerstin. Familjen hade nyligen flyttat till en bostadsrätt i Örebro och syskonen köpte telefonen som en inflyttningspresent. De valde denna mer exklusiva modell, då framför allt deras mamma var intresserad av design. Givaren kommer ihåg att de upplevde telefonen som mycket dyr, då den kostade 3000kr i inköp. Det ingick i priset att få en mässingsbricka fäst på telefonen, med telefonnumret ingraverat.

Telefonen användes i hemmet och var placerad i hallen, vilket var en mycket vanlig placering för en telefon då. Det var just i hallen telefonjacket satt i de flesta hem. Framför allt Kerstin använde telefonen en hel del, då hon hade ett stort kontaktnät. Kerstin gillade många och långa telefonsamtal, medan Göran mer såg telefonen som ett redskap för snabbt informationsgivande. Regelbundet återkommande telefonsamtal var till Kerstins egen mamma varje morgon ca 8.00-8.30 och på söndagarna till en av sönerna, som flyttade till USA i samband med att telefonen införskaffades, och bodde där i ca 25 år. 2007 skaffade föräldrarna en sladdlös telefon, då de tyckte det var bekvämare eftersom de inte var fullt lika rörliga längre.

Givaren fick då telefonen och använde den i sitt hem på Lidingö (Stockholm) där den var placerad i köket. De ringde en del på den i början, men efter hand allt mindre, då de använde mobiltelefoner istället. Under de sista åren var det enbart någon enstaka försäljare samt givarens svärmor som ringde upp på denna fasta telefon. 2017 flyttade givaren med sin familj till centrala Stockholm och i sin nya bostad valde de att inte ha någon fast telefon, utan enbart använda mobiler.

Telefonen har en R-knapp vilket möjliggjorde att använda en del av de nya funktionerna som televerket lanserat. Dock använde givarens föräldrar inte dessa. Givaren vill minnas att han några gånger provade med trepartssamtal under det år han fortfarande bodde hemma hos sina föräldrar efter införskaffandet.

Telefonmodellen hette Diavox och den beställdes av Televerket och Ericsson, då de behövde en ny version som skulle kunna användas i de nya digitala AXE-växlarna som hade börjat användas. Uppdraget att designa telefonens utseende gick till Carl-Arne Bregers designkontor, där Breger tillsammans med sin medhjälpare Richard Lindahl tog fram modellen. Modellen, som börjar produceras 1978, hade ett plasthölje, som gick att byta ut mot önskad färg, samt hade nya funktioner i och med "Stjärn-, fyrkant- och R-knapp (dock hade inte alla versioner av diavox dessa) med vilken hjälp nya telefontjänster kunde användas, som t ex tonval, återuppringning och trepartssamtal. Diavoxen tillverkades under åren 1978-1989 av både TELI (Televerkets Industridivision) och L.M. Ericsson.

Diavoxen kom också att tillverkas i ett lyxutförande i fem olka ädelträslag (såsom denna telefon), vilka tillverkades i Telis (Telefonindustrier AB) fabrik i Nynäshamn, där det fanns en datastyrd träfräs. Efter en brand i fräsen upphörde tillverkningen av telefonerna i trä. Vid export kallades dessa telefoner Royal 100.
/Leif Wallin 2017-04-06