NORA KYRKA

Nora kyrka har medeltida ursprung och den medeltida kyrkans syd- och östmurar återfinns i den nuvarande kyrkans sydöstra hörn. Litet är känt kring den medeltida kyrkans historia men några inventarier från 1200-talet, såsom dopfunt och ett krucifix, tyder på att en kyrka bör ha funnits i socknen under 1200-talets senare hälft. Vid renoveringen av kyrkan 1966 återfanns en vindskiva, som troligtvis härrör till den medeltida kyrkan och vars ornamentik tyder på det samma. Dendrokronologiska prover fastställer vindskivan till 1300-tal. Likaså blottades vid 1911 års och 1966 års restaureringar medeltidskyrkans grundmurar under den nuvarande kyrkans golv, vilken bekräftar att kyrkan överensstämmer med den bild som Olof Graus tecknat av kyrkan 1754 i texten Beskrifningar öfwer Wästmanland. Denna teckning visar en sten-kyrka av för ärkestiftet vanlig typ, bestående av långhus och kor av samma bredd samt en sakristia vid korets nordvägg samt ett vapenhus utanför ingången i långhusets sydvägg. Taket var ett högt spånbelagt sadeltak. Klockstapeln som avbildas av Grau är troligtvis uppförd under 1600-talets första del.

Troligt är även att kyrkan under Jakob Ulfsons tid, 1470-1514, försågs med tegelvalv, ett över koret och ett över långhuset. Ungefär samtidigt bör kyrkan ha försetts med kalkmålningar, vars rester framtagits vid 1911 års restaurering. Fragmenten visar valvens form samt storlek på de pilastrar som bar upp valven samt en fönsternisch. Målningarna dateras till 1400-tal och tillägnas den så kallade Tierps-skolan. Kalkmålningarna konserverades 1911 av konservator
C L Lundin och 2003 av Misa Asp. Vid slutet av 1400-talet inköptes ett altarskåp med skulpturer samt ett triumfkrucifix. Under 1500-talet monterades fasta bänkar.

I början av 1700-talet förstorades några fönster i kyrkan för att 1758 bytas helt. 1734 togs en ingång upp i västgaveln. 1768 konstaterades att klockstapeln var i så dåligt skick att den togs ned och renoverades och återuppfördes på annan plats samma år. Under 1700-talet ökade befolkningen i Nora och behovet av en större kyrka blev påtagligt. Då kyrkans underhåll dessutom var kraftigt eftersatt ökade kraven på en ombyggnation. 1762 beslutades på sockenstämman om en nybyggnation och utvidgning av kyrkan skall genomföras.

Ombyggnationen av Nora kyrka genomfördes 1783. Merparten av medeltidskyrkan revs och endast det sydöstra hörnet bevarades i den mer än dubbelt så stora hallkyrka med västtorn som uppfördes. Kyrkan utvidgades till dubbla bredden och nästan till dubbla längden och försågs med ett tunnvalv av tegel. Ett torn uppfördes mot väster och en sakristia öster om koret. Den uppförda kyrkan ligger rätt nära Överintendentsämbetets godkända ritning från 1778 och kyrkans nuvarande utseende härrör i stort från denna radikala ombyggnad. De stora förändringar som därefter skett av Nora kyrka kan härledas till fyra renoveringsperioder under 1900-talet; 1911, 1950-51, 1966 samt 1994.

Kyrkogården omgärdas till största del av en bogårdsmur i huggen sten. Från kyrkogårdens sida är gräsmattan uppfylld mot kyrkomurens krön, vilket är relativt ovanligt. Kyrkogården karaktäriseras främst av den allé i norr som löper mellan den järngrindsprydda entrén i muren fram till kyrkan, och då troligtvis till den numera borttagna norrporten. Allén ligger i axel med församlingshemmets entré. Allén består främst av träslagen björk och ek.

Kyrkogården har utvidgats i olika omgångar, den äldsta delen återfinns i söder och avgränsas i dess norra del av de åtta pilastrar som troligtvis är placerade vid platsen för den äldre bo-gårdsmuren. Pilastrarna är i två par om fyra sammankopplade med kättingar. Det är troligt att kyrkogården under 1900-talets första hälft vidgats mot norr för att under 1970-talet ytterligare vidgas mot väst, vid gravkapellet. Där har man på senare tid även anlagt en minneslund. Denna del är omgärdad av staket, häckar och träd.

Kyrkogården har en lummig karaktär och är rikligt beväxt med äldre träd av trädslag som ask, björk, ek, rönn men även hagtorn och tuja. På den södra delen domineras trädplanteringen av ek och björk och följer kyrkomuren. Den norra delen domineras, förutom allén, av rönn som är planterade mellan gravkvarteren. I övrigt förekommer häckar mellan de olika gångarna och kvarteren. I väst återfinns även en liten plats med bänkar kring en fontän.

Markytorna är till största del gräsbevuxna. Gångarna är asfalterade eller lagda med danska sjöstensplattor. På kyrkogårdens södra del återfinns några få större gravvårdar med höga gravstenar, några med järnkors samt några med stenram. I övrigt karaktäriseras kyrkogården av normala gravvårdar utan påkostade inslag. Utefter den södra långväggen ligger gravhällar från 1600- och 1700-talet. Norr om västporten står en gravhäll som tidigare varit placerad inne i kyrkan.

Redskapsbod
Norr om kyrkan återfinns en redskapsbod som ursprungligen haft funktionen som bår-hus/likbod. Redskapsbodens uppförandeår har inte styrkts i källmaterialet men troligt är att den är härrör från tiden kring kyrkans uppförande. Byggnaden är vitputsad och har en kvadratisk form samt ett shingel (papp) beklätt tälttak. Mot söder återfinns en gråmå¬lad träport och på norra och östra fasaden runda fönster.

Personalutrymmet /östra förrådet
Öster om redskapsboden och som en pendang till denna uppförs en ny byggnad, troligen under åren 1945-1947. Denna ersatte ett äldre uthus som fanns på platsen. Den nya byggnaden, som kallades östra förrådet, innehöll offentliga toaletter samt skräp- och vedbod.. I och med ett ökat behov av personalutrymmen byggs förrådet om 1994 för att omfatta utrymmen och pentry för kyrkans personal samt offentliga toaletter och förråd. Ombyggnaden är ritad av Uppfelt och Wallerstedt arkitektkontor i Uppsala. Byggnadens arkitektoniska uttryck har anpassats efter redskapsboden. Förrådet är vitputsad och har en kvadratisk form samt ett tälttak. Entré och fönster återfinns på byggnadens västra och östra fasad.

Uppståndelsens kapell
På kyrkogårdens nordvästra hörn ligger Uppståndelsens kapell. Byggnaden är uppförd som ett gravkapell 1958-59 men fungerade under kyrkorenoveringen 1994 som gudstjänstrum och tillskrevs då namnet Uppståndelsens kapell. Idag finns det möjlighet att nyttja kapellet till såväl akter som begravningar, dop och vigsel samt mindre gudstjänster.

Kapellet har ett tidstypisk arkitektoniskt uttryck med en kubisk och sluten karaktär. Byggnaden är vitputsad och består av två kubiska byggnadsdelar samt en utskjutande taktäkt pelargång mot öst. Taket är platt och kopparbelagt. Under pelargången finns två dörrar i ek, ytterligare en återfinns på den västra fasaden. På söderfasaden finns ett smalt fönsterband bestå-ende av fem höga och smala fönster.

Nora kyrka i Uppland ligger i landskapets västra del och nära järnvägen i Tärnsjö industrisamhälle. På denna plats byggdes under medeltiden en landsortskyrka av sten med sakristia i norr och vapenhus i söder. Av denna kyrka är delar av östra och södra murarna bevarade och ingår i nuvarande kyrkan. Den är helt präglad av en ombyggnad på 1780-talet. Då revs sakristian och vapenhuset och de gamla västra och norra murarna. Kyrkan förlängdes mot väster och breddades mot norr och blev därigenom mer än dubbelt så stor som tidigare. I väster uppfördes ett kraftigt torn med huvudingång och i öster en låg sakristia. Koret och långhuset har samma höjd och bredd och täcks av ett gemensamt brutet tak med en liten takryttare i öster. Tornhuven har mjukt rundad karnisform och kröns av en lanternin. Ritningar till ombyggnaden utarbetades 1772 av murmästaren Daniel Lundquist, Gävle. 1778 stadfästes de efter bearbetning av någon arkitekt vid Överintendentsämbetet. Kanske har ändringarna utförts av överintendenten, den välkände arkitekten Carl Fredrik Adelcrantz. Kyrkan togs åter i bruk 1786. Över kyrkorummet murades ett tunnvalv av tegel. Utmed västmuren byggdes dubbla läktare av vilka den nedre är bevarad. Här ingår delar av en läktare med målningar från 1751 av Johan Winge, Gävle. De är nu i dåligt skick och övertäckta. År 1911 upptäcktes och konserverades figurativa kalkmålningar i korets sydöstra hörn, utförda av Tierpsskolan vid 1400-talets slut eller under 1500-talets början. Samtida målningar av samma typ har påträffats i hela kyrkan. Dessa är överkalkade. Redan 1788 förelåg planer på en altarpredikstol. Efter provisoriska arrangemang utformades koret mer definitivt 1806. Altartavlan utgörs av en oljemålning från 1729 av Olof Arenius. Den har ingått i gamla kyrkans altaruppsats. Under tavlan ställdes en predikstol, troligen snickrad i samband med kyrkans ombyggnad, med baldakin snidad 1806. Snickaren och schatullmakaren Georg Svanström, Uppsala, snidade altaruppsatsens magnifika inramning med pilastrar i nyklassisk stil. Dess färgsättning utfördes av målaren David Sundbäck. Han är även mästare till den omgivande fresken på kormuren med skenperspektiv och draperimålning. Vid en restaurering 1966 efter ritningar av slottsarkitekten Ragnar Jonsson flyttades predikstolen och baldakinen till sin nuvarande plats vid korets nordmur. Nytt räcke och ny trappa byggdes. Altartavlan sänktes och erhöll ett överstycke. Vid restaureringen 1911 erhöll tunnvalvet dekorativ stuckornamentik i jugendstil. Övre läktaren revs. 1966 ombyggdes bänkinredningen. En glasmålning utförd av Per Lindblad, Gävle, insattes i korets rundfönster.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1999

Nora kyrka har medeltida ursprung och den medeltida kyrkans syd- och östmurar återfinns i den nuvarande kyrkans sydöstra hörn. Litet är känt kring den medeltida kyrkans historia men några inventarier från 1200-talet, såsom dopfunt och ett krucifix, tyder på att en kyrka bör ha funnits i socknen under 1200-talets senare hälft. Vid renoveringen av kyrkan 1966 återfanns en vindskiva, som troligtvis härrör till den medeltida kyrkan och vars ornamentik tyder på det samma. Dendrokronologiska prover fastställer vindskivan till 1300-tal. Likaså blottades vid 1911 års och 1966 års restaureringar medeltidskyrkans grundmurar under den nuvarande kyrkans golv, vilken bekräftar att kyrkan överensstämmer med den bild som Olof Graus tecknat av kyrkan 1754 i texten Beskrifningar öfwer Wästmanland. Denna teckning visar en sten-kyrka av för ärkestiftet vanlig typ, bestående av långhus och kor av samma bredd samt en sakristia vid korets nordvägg samt ett vapenhus utanför ingången i långhusets sydvägg. Taket var ett högt spånbelagt sadeltak. Klockstapeln som avbildas av Grau är troligtvis uppförd under 1600-talets första del.

Troligt är även att kyrkan under Jakob Ulfsons tid, 1470-1514, försågs med tegelvalv, ett över koret och ett över långhuset. Ungefär samtidigt bör kyrkan ha försetts med kalkmålningar, vars rester framtagits vid 1911 års restaurering. Fragmenten visar valvens form samt storlek på de pilastrar som bar upp valven samt en fönsternisch. Målningarna dateras till 1400-tal och tillägnas den så kallade Tierps-skolan. Kalkmålningarna konserverades 1911 av konservator
C L Lundin och 2003 av Misa Asp. Vid slutet av 1400-talet inköptes ett altarskåp med skulpturer samt ett triumfkrucifix. Under 1500-talet monterades fasta bänkar.

I början av 1700-talet förstorades några fönster i kyrkan för att 1758 bytas helt. 1734 togs en ingång upp i västgaveln. 1768 konstaterades att klockstapeln var i så dåligt skick att den togs ned och renoverades och återuppfördes på annan plats samma år. Under 1700-talet ökade befolkningen i Nora och behovet av en större kyrka blev påtagligt. Då kyrkans underhåll dessutom var kraftigt eftersatt ökade kraven på en ombyggnation. 1762 beslutades på sockenstämman om en nybyggnation och utvidgning av kyrkan skall genomföras.

Ombyggnationen av Nora kyrka genomfördes 1783. Merparten av medeltidskyrkan revs och endast det sydöstra hörnet bevarades i den mer än dubbelt så stora hallkyrka med västtorn som uppfördes. Kyrkan utvidgades till dubbla bredden och nästan till dubbla längden och försågs med ett tunnvalv av tegel. Ett torn uppfördes mot väster och en sakristia öster om koret. Den uppförda kyrkan ligger rätt nära Överintendentsämbetets godkända ritning från 1778 och kyrkans nuvarande utseende härrör i stort från denna radikala ombyggnad. De stora förändringar som därefter skett av Nora kyrka kan härledas till fyra renoveringsperioder under 1900-talet; 1911, 1950-51, 1966 samt 1994.

Kyrkogården omgärdas till största del av en bogårdsmur i huggen sten. Från kyrkogårdens sida är gräsmattan uppfylld mot kyrkomurens krön, vilket är relativt ovanligt. Kyrkogården karaktäriseras främst av den allé i norr som löper mellan den järngrindsprydda entrén i muren fram till kyrkan, och då troligtvis till den numera borttagna norrporten. Allén ligger i axel med församlingshemmets entré. Allén består främst av träslagen björk och ek.

Kyrkogården har utvidgats i olika omgångar, den äldsta delen återfinns i söder och avgränsas i dess norra del av de åtta pilastrar som troligtvis är placerade vid platsen för den äldre bo-gårdsmuren. Pilastrarna är i två par om fyra sammankopplade med kättingar. Det är troligt att kyrkogården under 1900-talets första hälft vidgats mot norr för att under 1970-talet ytterligare vidgas mot väst, vid gravkapellet. Där har man på senare tid även anlagt en minneslund. Denna del är omgärdad av staket, häckar och träd.

Kyrkogården har en lummig karaktär och är rikligt beväxt med äldre träd av trädslag som ask, björk, ek, rönn men även hagtorn och tuja. På den södra delen domineras trädplanteringen av ek och björk och följer kyrkomuren. Den norra delen domineras, förutom allén, av rönn som är planterade mellan gravkvarteren. I övrigt förekommer häckar mellan de olika gångarna och kvarteren. I väst återfinns även en liten plats med bänkar kring en fontän.

Markytorna är till största del gräsbevuxna. Gångarna är asfalterade eller lagda med danska sjöstensplattor. På kyrkogårdens södra del återfinns några få större gravvårdar med höga gravstenar, några med järnkors samt några med stenram. I övrigt karaktäriseras kyrkogården av normala gravvårdar utan påkostade inslag. Utefter den södra långväggen ligger gravhällar från 1600- och 1700-talet. Norr om västporten står en gravhäll som tidigare varit placerad inne i kyrkan.

Redskapsbod
Norr om kyrkan återfinns en redskapsbod som ursprungligen haft funktionen som bår-hus/likbod. Redskapsbodens uppförandeår har inte styrkts i källmaterialet men troligt är att den är härrör från tiden kring kyrkans uppförande. Byggnaden är vitputsad och har en kvadratisk form samt ett shingel (papp) beklätt tälttak. Mot söder återfinns en gråmå¬lad träport och på norra och östra fasaden runda fönster.

Personalutrymmet /östra förrådet
Öster om redskapsboden och som en pendang till denna uppförs en ny byggnad, troligen under åren 1945-1947. Denna ersatte ett äldre uthus som fanns på platsen. Den nya byggnaden, som kallades östra förrådet, innehöll offentliga toaletter samt skräp- och vedbod.. I och med ett ökat behov av personalutrymmen byggs förrådet om 1994 för att omfatta utrymmen och pentry för kyrkans personal samt offentliga toaletter och förråd. Ombyggnaden är ritad av Uppfelt och Wallerstedt arkitektkontor i Uppsala. Byggnadens arkitektoniska uttryck har anpassats efter redskapsboden. Förrådet är vitputsad och har en kvadratisk form samt ett tälttak. Entré och fönster återfinns på byggnadens västra och östra fasad.

Uppståndelsens kapell
På kyrkogårdens nordvästra hörn ligger Uppståndelsens kapell. Byggnaden är uppförd som ett gravkapell 1958-59 men fungerade under kyrkorenoveringen 1994 som gudstjänstrum och tillskrevs då namnet Uppståndelsens kapell. Idag finns det möjlighet att nyttja kapellet till såväl akter som begravningar, dop och vigsel samt mindre gudstjänster.

Kapellet har ett tidstypisk arkitektoniskt uttryck med en kubisk och sluten karaktär. Byggnaden är vitputsad och består av två kubiska byggnadsdelar samt en utskjutande taktäkt pelargång mot öst. Taket är platt och kopparbelagt. Under pelargången finns två dörrar i ek, ytterligare en återfinns på den västra fasaden. På söderfasaden finns ett smalt fönsterband bestå-ende av fem höga och smala fönster.