Östra Torsås kyrka

Östra Torsås kyrka ligger i samhällets södra utkant där landsvägarna korsas. Platsen är en gräsplätt invid vägarnas skärningspunkt där marken sluttar åt väster, varför den omges av en nivåutjämnande kallmurad stödmur. Närmats kyrkan ligger ett smalt band av gatsten. Kyrkogården ligger på andra sidan vägen, avskild från kyrkplatsen.
Själva kyrkobyggnaden är uppförd av sten och består av torn, långhus och en rektangulär absid innehållande sakristia. Ingången sker genom tornets sydport och koret är för ovanlighets skull orienterat mot norr.

Tornet är högt och enkelt utformat utan våningsindelande friser, men med en markerad portal och kraftigt utkragande takgesims.
Sex trappsteg i släthuggen granit, med räcken i svartmålat järn, leder upp till den brunmålade porten. Denna sitter i ett rundbågeformat valv som omges av pilastrar och ett profilerat entablement. Över detta sitter en lunett och ovanför den en minnestavla i ljus sten med förgyllda bokstäver i lågrelief. Texten lyder: Uppförd under OSCAR Is Regering MDCCCXLIX
Över minnestavlan sitter åt väster, söder och öster ett runt fönster. Ljudöppningarna där ovanför sitter åt alla fyra håll och är rundbågeformade. Luckorna är klädda med brunmålad liggande panel. Under den södra ljudöppningen står årtalet 1849 i svarta siffror av smidesjärn.
De fyra svarta urtavlorna omfattas till hälften av den kraftiga takgesimsen med tandsnittsliknande dekor.
Bottenvåningens västra fönster sitter i en stickbågeformad öppning och på den östra sidan finns en motsvarande blindering. Tornet har slätputsade lisener.
Lanterninen av trä är vitmålad och prydd med pilastrar och rundbågar. Öppningarna är inklädda med kopparplåt och taket kröns av ett förgyllt kors.

Långhuset är rektangulärt och välproportionerat och symmetriskt till formen. De höga fönstren är rundbågeformade och sitter mellan slätputsade lisener. Längs takfoten löper ett kraftigt profilerat listverk av vitmålat trä. Långhuset har på södra fasaden två lunetter som ljusinsläpp till läktaren, samt åt norr ett runt vindsfönster strax under taknocken.
Den västra porten sitter symmetriskt placerad mitt på långhusets västra sida. Den omfattas av slätputsade pilastrar och entablement, och över detta sitter en lunett i linje med övriga fönsters överkant. Två trappsteg i släthuggen granit leder upp till den bruna träporten, samt åt norr en lång ramp belagd med gatsten. Ett kraftigt räcke av svartmålad metall omger dessa.

Absiden har två rektangulära fönster i stickbågevalv åt norr och ett åt väster. Åt öster återfinns en brunmålad träport i rundbågeform. Över denna sitter en enkel lykta i plåt och gulfärgat glas.

Samtliga fönster har brunmålade ytterbågar av trä. De stora fönstren på långhusets sidor är av korsposttyp med ofärgade glas. Alla solbänkar är utförda i kopparplåt.

Fasaderna är spritputsade med undantag för gesimser, lisener och fönsteromfattningar som gjorts släta. De är alla avfärgade i vit kalkfärg. Tornet har en något utkragande sockel, spritputsad och avfärgad i grått, som avtäckts med en smal kopparplåt. Långhus och absid har ingen egentlig sockel, men putsen har i samma höjd som på tornet avfärgats grå. Dessutom är lisenernas nederdel spritputsad för att ge intryck av en homogen sockel. Långhuset har tretton ventilgluggar i nederdelen, absiden fyra och tornet två. Samtliga är försedda med ventilgaller av modern typ.

Både tornet, lanterninen, långhuset och absiden har kopparinklädda tak med fotrännor. Även stuprör och avtäckningen över portarna är av koppar.

Mitt på Östra Torsås kyrkogård stod ursprungligen en liten träkyrka, som under medeltiden ersattes av en stenkyrka. Denna blev under 1800-talets stora befolkningsökning alltför trång och tanken på att bygga ett större tempel väcktes på en sockenstämma 1839. Ritningar utarbetades 1841 av Jakob Wilhelm Gerss på Överintendentämbetet. Bygget startade 1845, men drog ut på tiden. På julottan 1848 hölls den första gudstjänsten i den nya kyrkan, trots att tornet ännu inte var färdigt och bänkarna ännu var omålade. Den gamla kyrkan revs året efter för att få byggmaterial till färdigställandet.
Östra Torsås nya kyrka invigdes 1852.

Exteriöra förändringar

Kyrkans exteriör har inte ändrats något nämnvärt sedan den uppfördes. Den mest påtagliga förändringen är variationerna i taktäckningen. Ursprungligen hade kyrkan spåntak, men redan 1868 täcktes tornet om med skiffer och senare även långhus och sakristia.
1929 täcktes torntaket med kopparplåt, samtidigt som ett nytt kors tillverkades. Två år senare ersattes även långhusets skiffer med kopparplåt.

Vid den omfattande restaureringen 1934 flyttades tornlanterninens blindfönster in och täcktes med kopparplåt. Ytterväggarna reparerades med ny puts och kalkavfärgades.
I perioder har fasadernas puts haft en mörkare avfärgning på de spritputsade partierna, vilket framhävt lisener och portaler. Långhuset har då inte haft en mörkare färgad sockel eller spritputs på lisenernas bas, såsom är fallet nu.

Interiöra förändringar

Det var vid den inre restaureringen 1896 som kyrkan fick sina dekorationsmålningar i innertaket och på väggarna. Då målades också inredningen i brunt och guld, troligen en träimitation på bänkarna.

1931 isolerades vinden och innanfönster sattes in.
Vid restaureringen 1934, under ledning av arkitekt Paul Boberg, bröts det gamla golvet upp och en ny trossbotten anbringades. Vapenhuset fick beläggning av kalkstensplattor och koret utökades. Bänkarna byggdes om för att bli bekvämare och nya dörrar tillverkades. Innerväggarnas oljefärg slipades och höggs bort och ersattes av ny puts och kalkavfärgning, därefter marmorering. De två stora kaminerna togs bort och istället monterades ett värmeledningssystem. Vedpannan placerades av praktiska skäl under skolhuset. Inredningen målades i grågrönt, vitt och guld med marmoreringar.
Nya Växjöbladet skrev den 16 oktober 1934: Interiören gör nu ett mycket tilltalande intryck. Anmärkningsvärt är hur ljus och glad den ter sig efter de utförda målningsarbetena.

1972 restaurerades kyrkan av arkitekt Hans Lindén och innerväggarna målades då gulaktiga och inredningen i grått, vinrött och vitt. Då gjordes inbyggnaden under läktaren med bland annat en ny läktartrappa i kyrkorummet. Flera av de bakersta bänkraderna togs då bort.

Den senaste restaureringen skedde år 2005, då läktarunderbyggnadernas väggar flyttades längre ut i kyrkorummet. Altarringen gjordes flyttbar och på läktarbarriären sattes upp ett räcke av stål. Inredningens färger tonades ner och fick en varmgrå färgskala. Likaså målades takgesimsen grå och de röda kolonnerna under läktaren mörkgråa. Det röda inslaget behölls i viss mån i de nya bänkdynornas tyg.