Fartygs-/båtlämning

Fartygslämning: Motorlastfartyg.

Historik: Fartyget byggdes som ångfartyg 1888.
Vid byggandet fick hon namnet THEA och ägdes av H. Didrichsen, Kiel, Tyskland och hade Kiel som hemmahamn.
1898 fick hon namnet R.F.BERG och ägdes av Limhamns Rederi AB och hade Limhamn som hemmahamn. Inköptes för 77000 tyska mark.
1912 fick hon namnet VIKFRED och ägdes av Werkebäcks Ångfartygs AB och hade Werkebäck som hemmahamn.
1925 fick hon namnet SVEN och ägdes av Rederi AB Egon och hade Malmö som hemmahamn.
1956 fick hon namnet BREMSUND och ägdes av ett partrederi med Arvid Pettersson som huvudredare och hade Skärhamn som hemmahamn. Hon inköptes i juli 1956 för 85000 kronor. Ombyggdes till motorfartyg med maskin akterut. Maskinen var en Alpha Diesel på 480 hk.
I mars 1965 köptes hon av Erik Bertil Andersson men fortsatte att ha Skärhamn som hemmahamn.

Händelseförlopp: 11/12 1966 grundstötte hon på grundet St. Skaten utanför Strupö Ljungskärs fyr. Hon lyckades komma av grundet men var svårt skadad och har sprungit läck. Pumparna startades och man satte full fart mot Oskarshamn. Bremsund får dock kraftig slagsida åt styrbord och vattnet började skölja in över däck. Besättningen lyckades rädda sig i livbåten och kunde därifrån se hur fartyget sjönk med fören först i farleden mellan Västervik och Oskarshamn. Vid olyckstillfället rådde snöfall, dimma och hård vind. Grundstötningen berodde förmodligen på dålig sikt och avdrift p.g.a. fellastning och slagsida.

Besättningslista: Erik Bertil Andersson, kapten, från Skärhamn
Gustaf Andersson, matros, från Skärhamn
Lars Eriksson, steward, från Stockvik
Björn Hallerborn, lättmatros,
Lindy Jensen, lättmatros, från Helsingborg
Lennart Berggren, kock, från Skara

Övrigt: Sjöförklaringen hölls vid Göteborgs tingsrätt den 2/2 1967. Från förlisningstillfället läckte vraket olja i tre år. Oljan som var av typen gasolja var lättflyktig och kunde ses på ytan under tiden den läckte.

Hon var barlastad med 10 ton vatten.

Status: Vraket vilar med nästan 80 graders slagsida, d.v.s nästan helt liggande på sidan. Hon är istort sett helt intakt. Till och med fartygets brygga, byggd i trä, är fortfarande intakt med undantag av krossade glasrutor (status 1970).

Vraket står nu i stort sett på rätt köl, möjligen med lite lätt styrbords slagsida, p.g.a erosion (status 1976).

Vraket är fortfarande mycket intakt. De bägge masterna står fortfarande. På styrbordssidan kan man tydligt se avtrycket i botten där hon legat på sidan. I aktern vittnar den intryckta relingen på styrbords låring om vrakets tidigare sidoläge. Bryggan har rasat och det är mycket rörigt på durken inne i styrhytten. Lastrummet är fyllt av den förruttnade lasten, från vilken svavelväte bubblar (status 1995).

Bärgning: 1970 köptes bärgningsrätten på vraket av några dykare, som avsåg bärga skrot på detsamma. Vrakets last av foderhavre hade förruttnat och fyllde vraket med frätande svavelväte. För att vädra ur denna krossade dykarna ventilerna till hytter och inre utrymmen. Sprängningsarbeten förekom också, bl.a. sprängdes ett hål i däcket i syfte att erhålla en smidigare väg ned till maskinrummet. Genom hålet som sprängdes upp kunde dykarna konstatera att man endast gjort hål ned till kabyssen.

Fyndlista: Följande föremål bärgades av vrakets nya ägare 1970 - 1972: en flaska rakvatten, kaptenens byrå/nattduksbord med en klackring i guld, en börs, ett par örhängen i guld, en kaffeservis m.m (byråns innehåll återbördades till sin ursprungliga ägare), två patentankare (det ena användes som dykfartygets bojsten), huvudkompassen, en hel del odrickbar sprit, två tyfoner och en gasoltub.

Vid senare dykningar har andra dykare bärgat en liten teakratt och ett litet nakterhus i teak.