SKARA DOMKYRKA (SANKTA MARIA KYRKA)

Den romanska domkyrkan invigdes vid 1100-talets mitt. 1947-48 påträffades rester av dennas krypta med nedgång via två symmetriska trappor. Framför en kammare hittades en gravkista med den s.k. Sunekalken. 1100-talskyrkan var troligen treskeppig med absidförsedda korsarmar, av samma karaktär som klosterkyrkan i Gudhem. Sannolikt hade den även två västtorn. Murarna var uppförda av finhuggen sandstenskvader. Från denna domkyrka har bevarats relieftavlor, sedan 1999 uppsatta i södra sidokoret. Dessa visar genom sin naiva karaktär stark släktskap med relieferna i Forshem och har sannolikt samme upphovsman.
Om byggandet av den nuvarande gotiska domkyrkan råder delade meningar. Hildebrand ville med hänvisande till donationsbrev förlägga byggnadstiden till 1300-talets förra hälft. Widéen menar att det skedde under 1200-talets senare del. I vilket fall så kom koret att uppföras först, medan långhusets omgestaltning skedde senare. Det gamla koret revs och ett nytt uppfördes i unggotisk stil med spetsbågig trefönstergrupp i gaveln och klerestorium. Från denna återstår två skulpterade konungahuvuden. I norr och söder var sidokor. På en teckning från 1692 har det norra en påbyggd våning som ansluter till ett kapitelhus med separat tiondelada. Åtminstone kapitelhuset var från gotisk tid. Långhus med tvärskepp och torn kom att ombyggas kraftigt i den då från Frankrike introducerade höggotiska stilen. Widéen menar i motsats till Hildebrand och Romdahl att även långhuset uppvisar unggotiska drag. Hur mycket som återstår av det romanska murverket är osäkert, dock återanvändes stenmaterialet och några kopplade fönster som placerades i tornen. Mellan långsidornas strävpelare kom murarna helt att upptas av stora spetsbågsfönster med masverk och bladdekorerade kapitäl. Mellan arkader och klerestorium arrangerades triforiegångar, varav endast den nordvästligaste travén bevarats. Från arkadpelarna drogs knippepelare upp till mittskeppets kryssvalv. Av valven återstår endast sidoskeppens. Stora portaler byggdes i tvärskepp och västgavel med skulptural utsmyckning. Framför den södra tillkom även en förhall. Stora spetsbågsfönster upptogs i alla långhusets tre gavlar. I tvärskeppsgavlarna tillkom även rosettfönster. Långhuset kom i sin nya skepnad att resa sig högre än koret. Av okänd anledning kom det aldrig att omdanas i höggotisk anda.
Kyrkan skadades av brand 1380 i samband med danska härjningar, kanske orsaken till de avbrutna arbetena. En inskription i kyrkan från 1440 ger vid handen att triforierna då igenmurats. Sannolikt tillkom då även de låga stjärnvalv som bestod till 1887. Härmed doldes klerestoriet inifrån kyrkan som blev en hallkyrka i likhet med den samtida Vadstena klosterkyrka. Hela interiören tycks ha varit putsad. 1511 plundrades kyrkan av danskar och 1545 drabbades en stor del av staden inklusive domkyrkan av brand. Den lagades, men drabbades åter 1566, då tak och valv skadades svårt. Johan III avsatte 1571 medel för kyrkans upprustning och ställde sina byggmästare Melcher Linck och Alexander van Bynen till förfogande. Under de följande fem år gjordes ny takresning som spåntäcktes. Valven lappades med bräder och putsades. På 1580-talet tillkom ny inredning. 1594-96 nygjordes tornspirorna och en takryttare uppfördes över korsmitten. 1598 återuppmurades den nedfallna östgaveln och dess trapptorn, i likhet med föregående utseende. Arbetena uppvisade snart flera svagheter, varför ständiga reparationer blev nödvändiga. 1663 tillkom nuvarande altaruppsats, snidad av Hans Swant. Gravkor inrättades åt två av stormaktstidens härförare, Anders Hästehufvud och Erik Soop. Den senares gravkor var inrymt i den mellersta av södra sidokorets medelst murar avskilda travéer. Den förres byggdes i vinkeln mellan södra sidoskeppet och tvärskeppet. På motsatt sida i norr fanns en sannolikt medeltida utbyggnad för kyrkans bibliotek. Framför västtornen fanns två låga bodar, Limboden och Benboden. 1709 färdigställdes en ny predikstol av Börje Löfman, Mariestad. Den gamla i renässans såldes till Tengene kyrka.
1715 nödgades man nedtaga korgaveln på nytt och återuppföra densamma under ledning av byggmästare Per Stenhammar. Korvalven reparerades. Trapptornens spiror ersattes 1717 av träfigurer, snidade av Bengt Wedulin. Vid en stor stadsbrand 1719 förstördes åter bland annat taket, vilket nödtorftigt lagades. Västtornen täcktes med huvtak. Vid detta tillfälle skattade sydportalens förhall åt förgängelsen. 1730 reparerades pelare och masverk i sidoskeppens fönster i enlighet med bevarat material.
Ett förslag till domkyrkans totala ombyggnad i barock framlades 1756 av arkitekt C J Cronstedt. Det genomfördes aldrig av ekonomiska skäl, med undantag för södra tvärskeppsgaveln. Denna blev en solitär skapelse i italiensk barock med pilastrar, fronton och voluter. Detta arbete ägde rum 1762-65 under ledning av hovintendent Per Tham och Skara stads murmästare Johan Gottlieb Günther. Utöver gavelpartiet så ändrades de spetsbågiga klerestoriefönstren till små gluggar och långhusets takresning gjordes avsevärt lägre, med undantag för västgaveln. Härvid fick norra tvärskeppsgaveln en frontonliknande avslutning. Sidoskeppsfönstrens masverk slogs ut och de mellan dem befintliga strävpelarna fick svängda krön. Ett nytt och mindre omfattande ombyggnadsförslag i närmast gustaviansk stil upprättades 1788 av arkitekt L J Desprez och omarbetades samt förenklades ytterligare av kollegan C F Adelcrantz. Arbetena påbörjades 1792 under ledning av byggmästare Gustaf Westman med byggandet av en ny korgavel med samma höjd som övriga kyrkan. Härvid kom gaveln att domineras av ett stort spetsbågsfönster och ovan detta ett närmast kvadratiskt med infattade kolonner. Trapptornens utformning behölls och de fick nya spiror. Sidokoren berördes ej av arbetena. 1799 borttogs det kvarlämnade västgavelröstet så att gaveln fick ett rakt krön, även trapptornens spiror slopades. Altaruppsatsen såldes 1791 till Saleby kyrka. 1809-10 utbyttes tornhuvarna mot platta tak med balustrader under ledning av byggmästare Peter Bergman, Skara. Därmed fick tornen det berömda öknamnet "Skara byxor". 1831 revs det norra sidokorets andra våning.
1843-48 omgestaltades koret i enlighet med ritningar av arkitekt J A Hawerman, vilken därmed fullföljde Desprez' intentioner. Koret skulle bli en enhet med övriga kyrkan. Sidokorens yttermurar försågs med nya, stora spetsbågsfönster och strävpelare av samma slag som sidoskeppens. Innermurarna mot högkoret revs och ersattes av arkader. Dessa och valven kom till stor del att utföras i trä som putsades. Soopska gravmonumentet flyttades till norra korsarmen. Av säkerhetsskäl revs det norra västtornets övre våningar 1872 efter besiktning av arkitekt Helgo Zettervall.

Forts. under historik för uthus!

SKARA DOMKYRKA - Domkyrkan är en gotisk basilika (treskeppig kyrka med högre mittskepp) med latinsk korsplan. Kyrkan har fullbrett, rakt avslutat kor i öster, grunda korsarmar och i väster två hörntorn med höga spiror. Till tornen hör två utbyggda, polygonala trapptorn, flankerande västportalen. I hörnen mellan koret och korsarmarna finns på varje sida ett trapphus till respektive sidoläktare, dess hörn är fasade. Koret består av ett huvudkor och vid varje sida ett lägre sidokor, fortsättningar på sidoskeppen. Mellan kor och sidokor finns på östgaveln två polygonala trapptorn, men endast det norra innehåller en trappa. Västfasadens portal är nämnd ovan och utgör huvudentré, men även till sidoskeppen finns portaler, den södra kraftigt utkragande. Kyrkan är drygt 65 meter lång och tornen i väster är drygt 65 meter höga. Mycket av kyrkans nuvarande karaktär härrör från arkitekt Helgo Zettervalls genomgripande stilrestaurering 1886-94. Då tillkom krön på torn och gavlar, klerestoriet, södra tvärskeppsgaveln och större delen av koret.
FASAD - Kyrkan är uppförd av oputsade, finhuggna sandstenskvadrar. Den vilar på en utkragande sockel i fyra skift av samma material. Denna ansluter mot väggarna genom en karnisprofilering. Sockeln och dess profil löper runt hela kyrkan och alla dess utkragningar. Ett undantag utgör högkorets gavel och dess trapptorn, sockeln utgörs här av två skråkanter som övergår i en vulst och överst ett hålkäl. Murarna utgörs av ett strävsystem. Ytorna mellan de stora fönstren på långsidorna upptags av kraftigt utkragande strävpelare, helt i förband med övrigt murverk. Pelarnas övre del är avfasad och de avslutas överst av små uppskjutande fialer med spetsgavlar, vilka tillkom 1886-94 och då var försedda med sandstensklot. Klerestoriets strävpelare har i grund samma utformning. Strävpelare är även placerade vinkelrätt utskjutande på alla hörn av kyrkan, inklusive västtornens hörn (de sträcker sig över tornens hela höjd). Ett undantag är södra korsarmen som endast har strävpelare åt väster och öster. Strävpelarna på korsarmar, korgavel och västtorn kröns av fialer, de båda förras med krönande kopparutsmyckning och de senares med enkla kopparkors från 1948 (ursprungligen korsblommor från 1888). Varje tornfial är försedd med en drakformad vattenkastare från 1890 av koppar. Tornens strävpelare är avdelade med ett flertal skråkantade gesimser. Tornen avslutas överst med en spetsgavel på varje sida, flankerade av ovannämnda fialer. I varje gavel är plats för urtavla och häröver en genombrytning i form av ett klöverbladkors. Urtavlorna är svarta med förgyllda siffror och visare. De sitter på södra tornets västra, södra och östra sida medan nordtornet bara har på sin norra sida. Gavlarna kröns av enkla korsblommor av sten från 1948. Fasaderna avdelas horisontalt med en skråkantad gesims i höjd med långsidofönstrens solbänkar (till vilka de ansluter). Denna gesims löper runt hela kyrkan och över alla strävpelare. Återigen är högkorets gavel undantaget, liksom korsarmsgavlarna. Högkoret har istället en gesims i höjd med det stora östfönstrets solbänk. Ovan fönstret är en gesims i form av en skulderbåge, vilken markerar övergången mot gavelröstet. Denna är liksom gavelröstet från 1886-94. Västgaveln har en gesims i under och en ovan sitt stora spetsbågsfönster. Den övre fortsätter över hörntornen, vilka även har en gesims som markerar klockvåningen. På varje sida av klockvåningen är en spetsbågig ljudöppning från 1886-94 med rektangulära, bruna jalusiluckor från samma tid och överst med tre stycken trepass i masverk. Södra korsarmens (gavelpartiet är i sin helhet från 1886-94) kraftigt utkragande portal har en djup rundbågssmyg, vars öppning omges av en vulst med bladkapitäl. Smygen har tunnvalv med ribbor, indelande det i fyra travéer. I varje sida av smygen är fyra spetsbågsnischer med friskulpturer av gammaltestamentliga gestalter, utförda av Wilhelm Hoffman, Stockholm. Nischerna kröns av vimperger med krabbor. Portalen har spetsgavel krönt av en korsblomma. Övre tredjedelen av portalens fasad utgörs av en spetsbågsfris. Från sidorna skjuter två vattenkastare av sandsten ut.
PORTAR - Västportal och nordportal är indragna i spetsbågssmygar som kantas av en vulst med två rundstavar, vilka har bladkapitäl. Varje portal (inklusive den södra) har två portar. Västportarna utgörs av höga pardörrar av fernissad ek från 1886-94 med rakt krön och dekorativa rundlar med bladrelief. Alla portalers portar har smygar med skulderbågskrön. "Skuldrorna" har skulpterade figurer: tänkare, kvinnor, blommor och bladmönster, några av dessa är medeltida. Mellan portarna är polygonala postament från 1886-94 som bär friskulpturer av sandsten från samma tid och skulpterade av Hoffman: i västportalen Petrus, nordportalen Paulus och sydportalen Jungfru Maria med Jesusbarnet. Den sistnämnda kröns av ett utkragande polygonalt tak med vimperger och fialer. Ytan ovan portarna upptags av spetsbågsblinderingar. Portarna i norr och söder utgörs av pardörrar i fernissad ek från 1947 med stående panel och rakt krön. De har överljus i form av fem sammanhängande spetsbågslufter med blyinfattat katedralglas i karmar av ek. Västtornen har åt väster var sin spetsbågig sidoskeppsport av fernissad ek från 1886-94. De har samma rundlar som huvudportarna. Smygarna har profilering med vulst, hålkäl och rundstav. Till det södra tornets trapphus är på dess södra sida en bräddörr från nämnda år av fernissad ek med skulderbågskrön. Liljeformade gångjärnsband och dörring är av smide. Till korsarmarnas trapphus är fernissade ekdörrar från samma år med rundlar och skulderbågskrön. Södra sidokoret har i gaveln en fyllnadsdörr av fernissad ek från 1947 med rundbågade genombrytningar i överdelen. Krönet är rakt.
FÖNSTER - Långsidorna har i sidoskeppen nio spetsbågiga, masverksförsedda, höga fönster, varav fem i långhuset. Masverket utgörs av fyra trepassbågar nedtill och varierande passformer överst. Mellan masverket och de smala rundstavsformade posterna sitter bladkapitäl. Masverk, poster och kapitäl rekonstruerades 1888. Klerestoriet har låga spetsbågsfönster av samma karaktär, tillkomna vid samma tid. I långhusets västgavel är ett ursprungligt stort spetsbågsfönster med masverk i form av fyra trepassbågar och ett trepass. I gavelröstet är ett brett och lågt rundbågsfönster från senmedeltid med fem infattade spetsbågar och enkelt masverk. Överst är ett smalt spetsbågsfönster från 1889 med mittpost. Västtornens bottenvåning har i varje sida ett fönster med trepasskrön och mittpost. I den andra våningen är ett väster ett kvadratiskt fönster, sannolikt från ombyggnaderna omkring 1800. I den tredje våningen har varje sida ett romanskt kopplat rundbågsfönster med mittkolonnett. Fjärde våningen har i varje sida (även öster) ett spetsbågsfönster med mittpost. Alla tornfönstren, utom de kvadratiska, har färgat, blyinfattat glas från 1886-94 med diagonal spröjsning. Trapptornen har smala fönstergluggar. I dess övre del är små spetsbågsfönster. Fönstrens masverk från 1890-talet är av kalksten. I korsarmsgavlarna är nedtill två rosettfönster och upptill ett spetsbågsfönster med masverk i form av fyra trepassbågar samt ett stort fempass och två små trepass. Norgavelns fönster är ursprungliga. I ändarna av solbänken är utskjutande skulpturer, i söder ett lamm och en bagge, i norr två örnar. I gavelröstet är ett litet spetsbågsfönster med mittpost. Korgaveln domineras av högkorets stora spetsbågsfönster från 1891 som närmast till hälften upptags av krönets masverk. Detta utgörs av sex spetsbågar och en stor rosett med tre kronblad och tre trepass. I gavelröstet sitter en trefönstergrupp från samma tid med vinkelbrutna krön. Ovan sidokoren sitter i gaveln var sitt trepass.
TAK - Långhus, tvärskepp, och huvudkor har ett sammanhängande korstak med täckning av kopparplåt med förskjutna hakfalsar. Alla torn har höga kopparklädda spiror. Västtornen är krönta av korsblommor i koppar från 1888. Den utkragande sydportalen bär ett kopparklätt sadeltak som är flackt på yttersidorna.