Karlgren, Bernhard

Klas Bernhard Johannes Karlgren (taget kinesiskt namn 高本漢 Gāo Běnhàn) var född 15 oktober 1889 i Jönköping och avliden 20 oktober 1978.

Han var son till Johannes Karlgren, adjunkt i latin, grekiska och modersmålet vid Jönköpings högre allmänna läroverk och hans hustru Gabriella (Ella) Hasselberg Jakobsdotter.

Han blev sinolog och lingvist och var bror till professor Anton Karlgren och den framstående juristen, justitierådet Hjalmar Karlgren. Han var den förste att på ett systematiskt sätt kartlägga kinesiska dialekter för att med moderna vetenskapliga metoder rekonstruera medeltidskinesiskt uttal.

Karlgren publicerade sin första vetenskapliga artikel vid 16 års ålder om en dialekt i Dalarna. Åren 1907-09 studerade han vid Uppsala Universitet, där han läste ryska under Johan August Lundell, som hade ett starkt intresse för jämförande fonologi. Under påverkan från Lundell beslutade Karlgren att han ville tillämpa den jämförande historiska fonologins metoder på kinesiska, vilket dittills inte studerats på detta sätt. Eftersom det inte fanns någon undervisning i kinesiska i Sverige begav sig Karlgren till S:t Petersburg där han studerade språket under A. I. Ivanov. Åren 1910-1912 bodde Karlgren i Kina, där han studerade kinesiska och utarbetade beskrivningar av 24 olika kinesiska dialekter. Större delen av sin vistelse tillbringade Karlgren i Taiyuan, där han bevittnade Xinhairevolutionen i slutet av 1911. Oroligheterna i Kina tvingade honom att återvända till Europa. I januari 1912 anlände Karlgren till London och fortsatte kort därefter till Paris, där han studerade under de kända sinologerna Édouard Chavannes och Paul Pelliot.

1915 blev han filosofie doktor och docent i sinologi i Uppsala samt kallades 1918 till förste innehavare av professuren i östasiatisk språkvetenskap och kultur vid Göteborgs högskola. Han blev senare professor i östasiatisk arkeologi och chef för Östasiatiska samlingarna i Stockholm 1939. (wikipedia, 2011-02-09)