FRITSLA KYRKA

Fritsla kyrkogård utgörs av två separata begravningsplatser, en äldre som omger kyrkobyggnaden samt en fristående nyare utvidgning belägen ett stycke åt nordöst.

Den äldsta kyrkogården är rektangulär till formen och inhägnas av en mossbevuxen kallmurad stenmur av huggen sten. Muren kantas av en trädkrans, där samtliga träd är högvuxna med stora trädkronor. Ingångar i väster, öster och söder via smidesgrindar.

Kyrkogården är gräsbevuxen utan tydlig kvartersindelning. Kyrkogårdsgångarna är asfalterade närmast kyrkan samt ut till grindarna. Den västra gången är belagd med plattor och övriga gångar är grusade. På kyrkogårdens västra del finns en stor samling förläggargravar över förläggare verksamma i Fritsla under 1800-talet. Gravvårdarna är höga och har stenramar eller staket i järnsmide. Yngre gravvårdar åt öster, där också en samling enbuskar avgränsar raderna av gravvårdar och här finns också flera solitärträd.

Den nya kyrkogården är betydligt större och har utvidgats i omgångar. Ordnande av gamla och nya kyrkogården ägde rum 1925 efter förslag av arkitekten Allan Berglund. Den nya kyrkogården utvidgades åt norr 1938, efter förslag av arkitekten Axel Forssén, och åt sydöst 1954, efter förslag av kyrkogårdsföreståndaren B Schmidt. Samtidigt tillkom ett vitputsat bårhus efter ritningar av arkitekten Sigfrid Ericson.

Kyrkogården är terrasserad åt nordöst och antar en något oregelbunden form åt norr och inhägnas där av häckar och omålat trästaket. Den södra delen är inhägnad av en huggen stenmur kantad av en trädkrans. I det sydvästra hörnet finns en stor vitputsad stigport och flera smidesgrindar med geometriska mönster är placerade i sydmuren. Gångarna är både asfalterade och grusade och stentrappor sammanbinder de terrasserade delarna.

Gravvårdar från tidigt 1900-tal är belägna invid den västra muren, mellan stigporten och bårhuset. Österut finns ett stort antal lägre gravvårdar från 1950- och 60-talen, med och utan stenramar och indelade i rader med häckplanteringar. En minneslund är belägen i den nordöstra delen, som karakteriseras av stora öppna gräsytor och många solitärträd.

Fritsla kyrkogård utgörs av två separata begravningsplatser, en äldre som omger kyrkobyggnaden samt en fristående nyare utvidgning belägen ett stycke åt nordöst.

Den äldsta kyrkogården är rektangulär till formen och inhägnas av en mossbevuxen kallmurad stenmur av huggen sten. Muren kantas av en trädkrans, där samtliga träd är högvuxna med stora trädkronor. Ingångar i väster, öster och söder via smidesgrindar.

Kyrkogården är gräsbevuxen utan tydlig kvartersindelning. Kyrkogårdsgångarna är asfalterade närmast kyrkan samt ut till grindarna. Den västra gången är belagd med plattor och övriga gångar är grusade. På kyrkogårdens västra del finns en stor samling förläggargravar över förläggare verksamma i Fritsla under 1800-talet. Gravvårdarna är höga och har stenramar eller staket i järnsmide. Yngre gravvårdar åt öster, där också en samling enbuskar avgränsar raderna av gravvårdar och här finns också flera solitärträd.

Den nya kyrkogården är betydligt större och har utvidgats i omgångar. Ordnande av gamla och nya kyrkogården ägde rum 1925 efter förslag av arkitekten Allan Berglund. Den nya kyrkogården utvidgades åt norr 1938, efter förslag av arkitekten Axel Forssén, och åt sydöst 1954, efter förslag av kyrkogårdsföreståndaren B Schmidt. Samtidigt tillkom ett vitputsat bårhus efter ritningar av arkitekten Sigfrid Ericson.

Kyrkogården är terrasserad åt nordöst och antar en något oregelbunden form åt norr och inhägnas där av häckar och omålat trästaket. Den södra delen är inhägnad av en huggen stenmur kantad av en trädkrans. I det sydvästra hörnet finns en stor vitputsad stigport och flera smidesgrindar med geometriska mönster är placerade i sydmuren. Gångarna är både asfalterade och grusade och stentrappor sammanbinder de terrasserade delarna.

Gravvårdar från tidigt 1900-tal är belägna invid den västra muren, mellan stigporten och bårhuset. Österut finns ett stort antal lägre gravvårdar från 1950- och 60-talen, med och utan stenramar och indelade i rader med häckplanteringar. En minneslund är belägen i den nordöstra delen, som karakteriseras av stora öppna gräsytor och många solitärträd.

Fritsla kyrkogård utgörs av två separata begravningsplatser, en äldre som omger kyrkobyggnaden samt en fristående nyare utvidgning belägen ett stycke åt nordöst.

Den äldsta kyrkogården är rektangulär till formen och inhägnas av en mossbevuxen kallmurad stenmur av huggen sten. Muren kantas av en trädkrans, där samtliga träd är högvuxna med stora trädkronor. Ingångar i väster, öster och söder via smidesgrindar.

Kyrkogården är gräsbevuxen utan tydlig kvartersindelning. Kyrkogårdsgångarna är asfalterade närmast kyrkan samt ut till grindarna. Den västra gången är belagd med plattor och övriga gångar är grusade. På kyrkogårdens västra del finns en stor samling förläggargravar över förläggare verksamma i Fritsla under 1800-talet. Gravvårdarna är höga och har stenramar eller staket i järnsmide. Yngre gravvårdar åt öster, där också en samling enbuskar avgränsar raderna av gravvårdar och här finns också flera solitärträd.

Den nya kyrkogården är betydligt större och har utvidgats i omgångar. Ordnande av gamla och nya kyrkogården ägde rum 1925 efter förslag av arkitekten Allan Berglund. Den nya kyrkogården utvidgades åt norr 1938, efter förslag av arkitekten Axel Forssén, och åt sydöst 1954, efter förslag av kyrkogårdsföreståndaren B Schmidt. Samtidigt tillkom ett vitputsat bårhus efter ritningar av arkitekten Sigfrid Ericson.

Kyrkogården är terrasserad åt nordöst och antar en något oregelbunden form åt norr och inhägnas där av häckar och omålat trästaket. Den södra delen är inhägnad av en huggen stenmur kantad av en trädkrans. I det sydvästra hörnet finns en stor vitputsad stigport och flera smidesgrindar med geometriska mönster är placerade i sydmuren. Gångarna är både asfalterade och grusade och stentrappor sammanbinder de terrasserade delarna.

Gravvårdar från tidigt 1900-tal är belägna invid den västra muren, mellan stigporten och bårhuset. Österut finns ett stort antal lägre gravvårdar från 1950- och 60-talen, med och utan stenramar och indelade i rader med häckplanteringar. En minneslund är belägen i den nordöstra delen, som karakteriseras av stora öppna gräsytor och många solitärträd.

Fritsla kyrkogård utgörs av två separata begravningsplatser, en äldre som omger kyrkobyggnaden samt en fristående nyare utvidgning belägen ett stycke åt nordöst.

Den äldsta kyrkogården är rektangulär till formen och inhägnas av en mossbevuxen kallmurad stenmur av huggen sten. Muren kantas av en trädkrans, där samtliga träd är högvuxna med stora trädkronor. Ingångar i väster, öster och söder via smidesgrindar.

Kyrkogården är gräsbevuxen utan tydlig kvartersindelning. Kyrkogårdsgångarna är asfalterade närmast kyrkan samt ut till grindarna. Den västra gången är belagd med plattor och övriga gångar är grusade. På kyrkogårdens västra del finns en stor samling förläggargravar över förläggare verksamma i Fritsla under 1800-talet. Gravvårdarna är höga och har stenramar eller staket i järnsmide. Yngre gravvårdar åt öster, där också en samling enbuskar avgränsar raderna av gravvårdar och här finns också flera solitärträd.

Den nya kyrkogården är betydligt större och har utvidgats i omgångar. Ordnande av gamla och nya kyrkogården ägde rum 1925 efter förslag av arkitekten Allan Berglund. Den nya kyrkogården utvidgades åt norr 1938, efter förslag av arkitekten Axel Forssén, och åt sydöst 1954, efter förslag av kyrkogårdsföreståndaren B Schmidt. Samtidigt tillkom ett vitputsat bårhus efter ritningar av arkitekten Sigfrid Ericson.

Kyrkogården är terrasserad åt nordöst och antar en något oregelbunden form åt norr och inhägnas där av häckar och omålat trästaket. Den södra delen är inhägnad av en huggen stenmur kantad av en trädkrans. I det sydvästra hörnet finns en stor vitputsad stigport och flera smidesgrindar med geometriska mönster är placerade i sydmuren. Gångarna är både asfalterade och grusade och stentrappor sammanbinder de terrasserade delarna.

Gravvårdar från tidigt 1900-tal är belägna invid den västra muren, mellan stigporten och bårhuset. Österut finns ett stort antal lägre gravvårdar från 1950- och 60-talen, med och utan stenramar och indelade i rader med häckplanteringar. En minneslund är belägen i den nordöstra delen, som karakteriseras av stora öppna gräsytor och många solitärträd.

Fritsla kyrkogård utgörs av två separata begravningsplatser, en äldre som omger kyrkobyggnaden samt en fristående nyare utvidgning belägen ett stycke åt nordöst.

Den äldsta kyrkogården är rektangulär till formen och inhägnas av en mossbevuxen kallmurad stenmur av huggen sten. Muren kantas av en trädkrans, där samtliga träd är högvuxna med stora trädkronor. Ingångar i väster, öster och söder via smidesgrindar.

Kyrkogården är gräsbevuxen utan tydlig kvartersindelning. Kyrkogårdsgångarna är asfalterade närmast kyrkan samt ut till grindarna. Den västra gången är belagd med plattor och övriga gångar är grusade. På kyrkogårdens västra del finns en stor samling förläggargravar över förläggare verksamma i Fritsla under 1800-talet. Gravvårdarna är höga och har stenramar eller staket i järnsmide. Yngre gravvårdar åt öster, där också en samling enbuskar avgränsar raderna av gravvårdar och här finns också flera solitärträd.

Den nya kyrkogården är betydligt större och har utvidgats i omgångar. Ordnande av gamla och nya kyrkogården ägde rum 1925 efter förslag av arkitekten Allan Berglund. Den nya kyrkogården utvidgades åt norr 1938, efter förslag av arkitekten Axel Forssén, och åt sydöst 1954, efter förslag av kyrkogårdsföreståndaren B Schmidt. Samtidigt tillkom ett vitputsat bårhus efter ritningar av arkitekten Sigfrid Ericson.

Kyrkogården är terrasserad åt nordöst och antar en något oregelbunden form åt norr och inhägnas där av häckar och omålat trästaket. Den södra delen är inhägnad av en huggen stenmur kantad av en trädkrans. I det sydvästra hörnet finns en stor vitputsad stigport och flera smidesgrindar med geometriska mönster är placerade i sydmuren. Gångarna är både asfalterade och grusade och stentrappor sammanbinder de terrasserade delarna.

Gravvårdar från tidigt 1900-tal är belägna invid den västra muren, mellan stigporten och bårhuset. Österut finns ett stort antal lägre gravvårdar från 1950- och 60-talen, med och utan stenramar och indelade i rader med häckplanteringar. En minneslund är belägen i den nordöstra delen, som karakteriseras av stora öppna gräsytor och många solitärträd.

Fritsla kyrkogård utgörs av två separata begravningsplatser, en äldre som omger kyrkobyggnaden samt en fristående nyare utvidgning belägen ett stycke åt nordöst.

Den äldsta kyrkogården är rektangulär till formen och inhägnas av en mossbevuxen kallmurad stenmur av huggen sten. Muren kantas av en trädkrans, där samtliga träd är högvuxna med stora trädkronor. Ingångar i väster, öster och söder via smidesgrindar.

Kyrkogården är gräsbevuxen utan tydlig kvartersindelning. Kyrkogårdsgångarna är asfalterade närmast kyrkan samt ut till grindarna. Den västra gången är belagd med plattor och övriga gångar är grusade. På kyrkogårdens västra del finns en stor samling förläggargravar över förläggare verksamma i Fritsla under 1800-talet. Gravvårdarna är höga och har stenramar eller staket i järnsmide. Yngre gravvårdar åt öster, där också en samling enbuskar avgränsar raderna av gravvårdar och här finns också flera solitärträd.

Den nya kyrkogården är betydligt större och har utvidgats i omgångar. Ordnande av gamla och nya kyrkogården ägde rum 1925 efter förslag av arkitekten Allan Berglund. Den nya kyrkogården utvidgades åt norr 1938, efter förslag av arkitekten Axel Forssén, och åt sydöst 1954, efter förslag av kyrkogårdsföreståndaren B Schmidt. Samtidigt tillkom ett vitputsat bårhus efter ritningar av arkitekten Sigfrid Ericson.

Kyrkogården är terrasserad åt nordöst och antar en något oregelbunden form åt norr och inhägnas där av häckar och omålat trästaket. Den södra delen är inhägnad av en huggen stenmur kantad av en trädkrans. I det sydvästra hörnet finns en stor vitputsad stigport och flera smidesgrindar med geometriska mönster är placerade i sydmuren. Gångarna är både asfalterade och grusade och stentrappor sammanbinder de terrasserade delarna.

Gravvårdar från tidigt 1900-tal är belägna invid den västra muren, mellan stigporten och bårhuset. Österut finns ett stort antal lägre gravvårdar från 1950- och 60-talen, med och utan stenramar och indelade i rader med häckplanteringar. En minneslund är belägen i den nordöstra delen, som karakteriseras av stora öppna gräsytor och många solitärträd.

Fritsla kyrkogård utgörs av två separata begravningsplatser, en äldre som omger kyrkobyggnaden samt en fristående nyare utvidgning belägen ett stycke åt nordöst.

Den äldsta kyrkogården är rektangulär till formen och inhägnas av en mossbevuxen kallmurad stenmur av huggen sten. Muren kantas av en trädkrans, där samtliga träd är högvuxna med stora trädkronor. Ingångar i väster, öster och söder via smidesgrindar.

Kyrkogården är gräsbevuxen utan tydlig kvartersindelning. Kyrkogårdsgångarna är asfalterade närmast kyrkan samt ut till grindarna. Den västra gången är belagd med plattor och övriga gångar är grusade. På kyrkogårdens västra del finns en stor samling förläggargravar över förläggare verksamma i Fritsla under 1800-talet. Gravvårdarna är höga och har stenramar eller staket i järnsmide. Yngre gravvårdar åt öster, där också en samling enbuskar avgränsar raderna av gravvårdar och här finns också flera solitärträd.

Den nya kyrkogården är betydligt större och har utvidgats i omgångar. Ordnande av gamla och nya kyrkogården ägde rum 1925 efter förslag av arkitekten Allan Berglund. Den nya kyrkogården utvidgades åt norr 1938, efter förslag av arkitekten Axel Forssén, och åt sydöst 1954, efter förslag av kyrkogårdsföreståndaren B Schmidt. Samtidigt tillkom ett vitputsat bårhus efter ritningar av arkitekten Sigfrid Ericson.

Kyrkogården är terrasserad åt nordöst och antar en något oregelbunden form åt norr och inhägnas där av häckar och omålat trästaket. Den södra delen är inhägnad av en huggen stenmur kantad av en trädkrans. I det sydvästra hörnet finns en stor vitputsad stigport och flera smidesgrindar med geometriska mönster är placerade i sydmuren. Gångarna är både asfalterade och grusade och stentrappor sammanbinder de terrasserade delarna.

Gravvårdar från tidigt 1900-tal är belägna invid den västra muren, mellan stigporten och bårhuset. Österut finns ett stort antal lägre gravvårdar från 1950- och 60-talen, med och utan stenramar och indelade i rader med häckplanteringar. En minneslund är belägen i den nordöstra delen, som karakteriseras av stora öppna gräsytor och många solitärträd.

Fritsla kyrkogård utgörs av två separata begravningsplatser, en äldre som omger kyrkobyggnaden samt en fristående nyare utvidgning belägen ett stycke åt nordöst.

Den äldsta kyrkogården är rektangulär till formen och inhägnas av en mossbevuxen kallmurad stenmur av huggen sten. Muren kantas av en trädkrans, där samtliga träd är högvuxna med stora trädkronor. Ingångar i väster, öster och söder via smidesgrindar.

Kyrkogården är gräsbevuxen utan tydlig kvartersindelning. Kyrkogårdsgångarna är asfalterade närmast kyrkan samt ut till grindarna. Den västra gången är belagd med plattor och övriga gångar är grusade. På kyrkogårdens västra del finns en stor samling förläggargravar över förläggare verksamma i Fritsla under 1800-talet. Gravvårdarna är höga och har stenramar eller staket i järnsmide. Yngre gravvårdar åt öster, där också en samling enbuskar avgränsar raderna av gravvårdar och här finns också flera solitärträd.

Den nya kyrkogården är betydligt större och har utvidgats i omgångar. Ordnande av gamla och nya kyrkogården ägde rum 1925 efter förslag av arkitekten Allan Berglund. Den nya kyrkogården utvidgades åt norr 1938, efter förslag av arkitekten Axel Forssén, och åt sydöst 1954, efter förslag av kyrkogårdsföreståndaren B Schmidt. Samtidigt tillkom ett vitputsat bårhus efter ritningar av arkitekten Sigfrid Ericson.

Kyrkogården är terrasserad åt nordöst och antar en något oregelbunden form åt norr och inhägnas där av häckar och omålat trästaket. Den södra delen är inhägnad av en huggen stenmur kantad av en trädkrans. I det sydvästra hörnet finns en stor vitputsad stigport och flera smidesgrindar med geometriska mönster är placerade i sydmuren. Gångarna är både asfalterade och grusade och stentrappor sammanbinder de terrasserade delarna.

Gravvårdar från tidigt 1900-tal är belägna invid den västra muren, mellan stigporten och bårhuset. Österut finns ett stort antal lägre gravvårdar från 1950- och 60-talen, med och utan stenramar och indelade i rader med häckplanteringar. En minneslund är belägen i den nordöstra delen, som karakteriseras av stora öppna gräsytor och många solitärträd.

Fritsla kyrkogård utgörs av två separata begravningsplatser, en äldre som omger kyrkobyggnaden samt en fristående nyare utvidgning belägen ett stycke åt nordöst.

Den äldsta kyrkogården är rektangulär till formen och inhägnas av en mossbevuxen kallmurad stenmur av huggen sten. Muren kantas av en trädkrans, där samtliga träd är högvuxna med stora trädkronor. Ingångar i väster, öster och söder via smidesgrindar.

Kyrkogården är gräsbevuxen utan tydlig kvartersindelning. Kyrkogårdsgångarna är asfalterade närmast kyrkan samt ut till grindarna. Den västra gången är belagd med plattor och övriga gångar är grusade. På kyrkogårdens västra del finns en stor samling förläggargravar över förläggare verksamma i Fritsla under 1800-talet. Gravvårdarna är höga och har stenramar eller staket i järnsmide. Yngre gravvårdar åt öster, där också en samling enbuskar avgränsar raderna av gravvårdar och här finns också flera solitärträd.

Den nya kyrkogården är betydligt större och har utvidgats i omgångar. Ordnande av gamla och nya kyrkogården ägde rum 1925 efter förslag av arkitekten Allan Berglund. Den nya kyrkogården utvidgades åt norr 1938, efter förslag av arkitekten Axel Forssén, och åt sydöst 1954, efter förslag av kyrkogårdsföreståndaren B Schmidt. Samtidigt tillkom ett vitputsat bårhus efter ritningar av arkitekten Sigfrid Ericson.

Kyrkogården är terrasserad åt nordöst och antar en något oregelbunden form åt norr och inhägnas där av häckar och omålat trästaket. Den södra delen är inhägnad av en huggen stenmur kantad av en trädkrans. I det sydvästra hörnet finns en stor vitputsad stigport och flera smidesgrindar med geometriska mönster är placerade i sydmuren. Gångarna är både asfalterade och grusade och stentrappor sammanbinder de terrasserade delarna.

Gravvårdar från tidigt 1900-tal är belägna invid den västra muren, mellan stigporten och bårhuset. Österut finns ett stort antal lägre gravvårdar från 1950- och 60-talen, med och utan stenramar och indelade i rader med häckplanteringar. En minneslund är belägen i den nordöstra delen, som karakteriseras av stora öppna gräsytor och många solitärträd.

Fritsla kyrkogård utgörs av två separata begravningsplatser, en äldre som omger kyrkobyggnaden samt en fristående nyare utvidgning belägen ett stycke åt nordöst.

Den äldsta kyrkogården är rektangulär till formen och inhägnas av en mossbevuxen kallmurad stenmur av huggen sten. Muren kantas av en trädkrans, där samtliga träd är högvuxna med stora trädkronor. Ingångar i väster, öster och söder via smidesgrindar.

Kyrkogården är gräsbevuxen utan tydlig kvartersindelning. Kyrkogårdsgångarna är asfalterade närmast kyrkan samt ut till grindarna. Den västra gången är belagd med plattor och övriga gångar är grusade. På kyrkogårdens västra del finns en stor samling förläggargravar över förläggare verksamma i Fritsla under 1800-talet. Gravvårdarna är höga och har stenramar eller staket i järnsmide. Yngre gravvårdar åt öster, där också en samling enbuskar avgränsar raderna av gravvårdar och här finns också flera solitärträd.

Den nya kyrkogården är betydligt större och har utvidgats i omgångar. Ordnande av gamla och nya kyrkogården ägde rum 1925 efter förslag av arkitekten Allan Berglund. Den nya kyrkogården utvidgades åt norr 1938, efter förslag av arkitekten Axel Forssén, och åt sydöst 1954, efter förslag av kyrkogårdsföreståndaren B Schmidt. Samtidigt tillkom ett vitputsat bårhus efter ritningar av arkitekten Sigfrid Ericson.

Kyrkogården är terrasserad åt nordöst och antar en något oregelbunden form åt norr och inhägnas där av häckar och omålat trästaket. Den södra delen är inhägnad av en huggen stenmur kantad av en trädkrans. I det sydvästra hörnet finns en stor vitputsad stigport och flera smidesgrindar med geometriska mönster är placerade i sydmuren. Gångarna är både asfalterade och grusade och stentrappor sammanbinder de terrasserade delarna.

Gravvårdar från tidigt 1900-tal är belägna invid den västra muren, mellan stigporten och bårhuset. Österut finns ett stort antal lägre gravvårdar från 1950- och 60-talen, med och utan stenramar och indelade i rader med häckplanteringar. En minneslund är belägen i den nordöstra delen, som karakteriseras av stora öppna gräsytor och många solitärträd.

Fritsla kyrkogård utgörs av två separata begravningsplatser, en äldre som omger kyrkobyggnaden samt en fristående nyare utvidgning belägen ett stycke åt nordöst.

Den äldsta kyrkogården är rektangulär till formen och inhägnas av en mossbevuxen kallmurad stenmur av huggen sten. Muren kantas av en trädkrans, där samtliga träd är högvuxna med stora trädkronor. Ingångar i väster, öster och söder via smidesgrindar.

Kyrkogården är gräsbevuxen utan tydlig kvartersindelning. Kyrkogårdsgångarna är asfalterade närmast kyrkan samt ut till grindarna. Den västra gången är belagd med plattor och övriga gångar är grusade. På kyrkogårdens västra del finns en stor samling förläggargravar över förläggare verksamma i Fritsla under 1800-talet. Gravvårdarna är höga och har stenramar eller staket i järnsmide. Yngre gravvårdar åt öster, där också en samling enbuskar avgränsar raderna av gravvårdar och här finns också flera solitärträd.

Den nya kyrkogården är betydligt större och har utvidgats i omgångar. Ordnande av gamla och nya kyrkogården ägde rum 1925 efter förslag av arkitekten Allan Berglund. Den nya kyrkogården utvidgades åt norr 1938, efter förslag av arkitekten Axel Forssén, och åt sydöst 1954, efter förslag av kyrkogårdsföreståndaren B Schmidt. Samtidigt tillkom ett vitputsat bårhus efter ritningar av arkitekten Sigfrid Ericson.

Kyrkogården är terrasserad åt nordöst och antar en något oregelbunden form åt norr och inhägnas där av häckar och omålat trästaket. Den södra delen är inhägnad av en huggen stenmur kantad av en trädkrans. I det sydvästra hörnet finns en stor vitputsad stigport och flera smidesgrindar med geometriska mönster är placerade i sydmuren. Gångarna är både asfalterade och grusade och stentrappor sammanbinder de terrasserade delarna.

Gravvårdar från tidigt 1900-tal är belägna invid den västra muren, mellan stigporten och bårhuset. Österut finns ett stort antal lägre gravvårdar från 1950- och 60-talen, med och utan stenramar och indelade i rader med häckplanteringar. En minneslund är belägen i den nordöstra delen, som karakteriseras av stora öppna gräsytor och många solitärträd.

Fritsla kyrkogård utgörs av två separata begravningsplatser, en äldre som omger kyrkobyggnaden samt en fristående nyare utvidgning belägen ett stycke åt nordöst.

Den äldsta kyrkogården är rektangulär till formen och inhägnas av en mossbevuxen kallmurad stenmur av huggen sten. Muren kantas av en trädkrans, där samtliga träd är högvuxna med stora trädkronor. Ingångar i väster, öster och söder via smidesgrindar.

Kyrkogården är gräsbevuxen utan tydlig kvartersindelning. Kyrkogårdsgångarna är asfalterade närmast kyrkan samt ut till grindarna. Den västra gången är belagd med plattor och övriga gångar är grusade. På kyrkogårdens västra del finns en stor samling förläggargravar över förläggare verksamma i Fritsla under 1800-talet. Gravvårdarna är höga och har stenramar eller staket i järnsmide. Yngre gravvårdar åt öster, där också en samling enbuskar avgränsar raderna av gravvårdar och här finns också flera solitärträd.

Den nya kyrkogården är betydligt större och har utvidgats i omgångar. Ordnande av gamla och nya kyrkogården ägde rum 1925 efter förslag av arkitekten Allan Berglund. Den nya kyrkogården utvidgades åt norr 1938, efter förslag av arkitekten Axel Forssén, och åt sydöst 1954, efter förslag av kyrkogårdsföreståndaren B Schmidt. Samtidigt tillkom ett vitputsat bårhus efter ritningar av arkitekten Sigfrid Ericson.

Kyrkogården är terrasserad åt nordöst och antar en något oregelbunden form åt norr och inhägnas där av häckar och omålat trästaket. Den södra delen är inhägnad av en huggen stenmur kantad av en trädkrans. I det sydvästra hörnet finns en stor vitputsad stigport och flera smidesgrindar med geometriska mönster är placerade i sydmuren. Gångarna är både asfalterade och grusade och stentrappor sammanbinder de terrasserade delarna.

Gravvårdar från tidigt 1900-tal är belägna invid den västra muren, mellan stigporten och bårhuset. Österut finns ett stort antal lägre gravvårdar från 1950- och 60-talen, med och utan stenramar och indelade i rader med häckplanteringar. En minneslund är belägen i den nordöstra delen, som karakteriseras av stora öppna gräsytor och många solitärträd.

Fritsla kyrkogård utgörs av två separata begravningsplatser, en äldre som omger kyrkobyggnaden samt en fristående nyare utvidgning belägen ett stycke åt nordöst.

Den äldsta kyrkogården är rektangulär till formen och inhägnas av en mossbevuxen kallmurad stenmur av huggen sten. Muren kantas av en trädkrans, där samtliga träd är högvuxna med stora trädkronor. Ingångar i väster, öster och söder via smidesgrindar.

Kyrkogården är gräsbevuxen utan tydlig kvartersindelning. Kyrkogårdsgångarna är asfalterade närmast kyrkan samt ut till grindarna. Den västra gången är belagd med plattor och övriga gångar är grusade. På kyrkogårdens västra del finns en stor samling förläggargravar över förläggare verksamma i Fritsla under 1800-talet. Gravvårdarna är höga och har stenramar eller staket i järnsmide. Yngre gravvårdar åt öster, där också en samling enbuskar avgränsar raderna av gravvårdar och här finns också flera solitärträd.

Den nya kyrkogården är betydligt större och har utvidgats i omgångar. Ordnande av gamla och nya kyrkogården ägde rum 1925 efter förslag av arkitekten Allan Berglund. Den nya kyrkogården utvidgades åt norr 1938, efter förslag av arkitekten Axel Forssén, och åt sydöst 1954, efter förslag av kyrkogårdsföreståndaren B Schmidt. Samtidigt tillkom ett vitputsat bårhus efter ritningar av arkitekten Sigfrid Ericson.

Kyrkogården är terrasserad åt nordöst och antar en något oregelbunden form åt norr och inhägnas där av häckar och omålat trästaket. Den södra delen är inhägnad av en huggen stenmur kantad av en trädkrans. I det sydvästra hörnet finns en stor vitputsad stigport och flera smidesgrindar med geometriska mönster är placerade i sydmuren. Gångarna är både asfalterade och grusade och stentrappor sammanbinder de terrasserade delarna.

Gravvårdar från tidigt 1900-tal är belägna invid den västra muren, mellan stigporten och bårhuset. Österut finns ett stort antal lägre gravvårdar från 1950- och 60-talen, med och utan stenramar och indelade i rader med häckplanteringar. En minneslund är belägen i den nordöstra delen, som karakteriseras av stora öppna gräsytor och många solitärträd.

Fritsla kyrkogård utgörs av två separata begravningsplatser, en äldre som omger kyrkobyggnaden samt en fristående nyare utvidgning belägen ett stycke åt nordöst.

Den äldsta kyrkogården är rektangulär till formen och inhägnas av en mossbevuxen kallmurad stenmur av huggen sten. Muren kantas av en trädkrans, där samtliga träd är högvuxna med stora trädkronor. Ingångar i väster, öster och söder via smidesgrindar.

Kyrkogården är gräsbevuxen utan tydlig kvartersindelning. Kyrkogårdsgångarna är asfalterade närmast kyrkan samt ut till grindarna. Den västra gången är belagd med plattor och övriga gångar är grusade. På kyrkogårdens västra del finns en stor samling förläggargravar över förläggare verksamma i Fritsla under 1800-talet. Gravvårdarna är höga och har stenramar eller staket i järnsmide. Yngre gravvårdar åt öster, där också en samling enbuskar avgränsar raderna av gravvårdar och här finns också flera solitärträd.

Den nya kyrkogården är betydligt större och har utvidgats i omgångar. Ordnande av gamla och nya kyrkogården ägde rum 1925 efter förslag av arkitekten Allan Berglund. Den nya kyrkogården utvidgades åt norr 1938, efter förslag av arkitekten Axel Forssén, och åt sydöst 1954, efter förslag av kyrkogårdsföreståndaren B Schmidt. Samtidigt tillkom ett vitputsat bårhus efter ritningar av arkitekten Sigfrid Ericson.

Kyrkogården är terrasserad åt nordöst och antar en något oregelbunden form åt norr och inhägnas där av häckar och omålat trästaket. Den södra delen är inhägnad av en huggen stenmur kantad av en trädkrans. I det sydvästra hörnet finns en stor vitputsad stigport och flera smidesgrindar med geometriska mönster är placerade i sydmuren. Gångarna är både asfalterade och grusade och stentrappor sammanbinder de terrasserade delarna.

Gravvårdar från tidigt 1900-tal är belägna invid den västra muren, mellan stigporten och bårhuset. Österut finns ett stort antal lägre gravvårdar från 1950- och 60-talen, med och utan stenramar och indelade i rader med häckplanteringar. En minneslund är belägen i den nordöstra delen, som karakteriseras av stora öppna gräsytor och många solitärträd.