BALTAKS KYRKA

FÖRSAMLING 1995 - BALTAK

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 328, år 1900: 718, år 1995: 705

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Baltaks gamla kyrka, belägen vid Tidans västra strand, övergavs 1839. Därefter lät man tillsammans med Agnetorps församling uppföra ny kyrka i Tidaholm (se TIDAHOLMS KYRKA). Ny begravningsplats i Baltak togs i bruk omkring år 1900, c:a 700 meter öster om Tidan. Den nya kyrkan, påbörjad 1916, har ett fritt läge i odlingslandskapet. Det är drygt 1 km mellan Baltaks gamla kyrkplats och den nya kyrkan. Ett bårhus och en redskapsbod i kyrkogårdens hörn flankerar kyrkan. De uppfördes 1937-39 av byggmästarna G. W. Ljunge och Eric Johansson från Tidaholm, i en till kyrkan anknytande form.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: belägen på annan plats (BALTAKS KYRKORUIN). Enligt äldre avbildningar bestod den äldsta stenkyrkan, sannolikt uppförd under 1100-talet eller 1200-talets första hälft, av långhus och smalare absidkor. En tillbyggnad i väster omtalas i kyrkans arkivalier som ett delvis nedmonterat västtorn. Ett lösfynd av en mittkolonnett tyder på att västtornet haft ljudöppning av romansk typ. Enligt uppgift i inventeringsprotokollet 1829, ATA, skall kyrkan varit välvd och utsmyckad med målningar, troligen från senmedeltiden. Från kyrkan återstår ett flertal fragment av byggnadsskulptur, nu i Baltaks nya kyrka. Kyrkan raserades 1839. Utgrävd 1934-35.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande stenkyrkan uppfördes 1916-17 efter ritningar av arkitekt Georg Alfred Nilsson. Kyrkan består av långhus, smalare kor i öster med altaret placerat i en utbyggd tresidig absid, sakristia vid korets nordsida samt ett indraget torn i väster. Smärre utbyggnad söder om koret, efter restaureringen 1949-52 en period använd som dopkapell.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan refererar såväl i sin yttre som inre form till äldre kyrkoarkitektur. Långhuset har ett djupt neddraget sadeltak, i likhet med de låga strävpelarna täckt med tegel. Murarna är slammade i en ljusockra ton. Den nära nog trekantiga västfasaden kröns av ett lågt gaveltorn och en spånklädd tornavslutning med hög spira. Ingång i väster. Kyrkorummet har vita tegelväggar och belyses av breda rundbågiga fönster. Det ljusgrå trävalvets klöverbladsform möter även i triumfbågen. Höga avtrappade rundbågar inramar det smala korfönstret. Såsom altarskrank fungerar två murar som vinkelrätt sträcker sig ut från altarväggen. Den mörkgröna bänkinredningen är sluten. En rad nytillskott till kyrkorummet, främst i koret, medförde Adolf Niklassons restaurering 1949-52; bland annat en ny glasmålning av Simon Sörman till korfönstret och en snidad skulpturgrupp av Arvid Bryth till altaret. I korväggen murades tre medeltida skulpturer från Baltaks rivna kyrka in. Niklassons dopfunt ansluter med sin kantiga, nedåt avtrappade form till predikstolen. Läktaren försågs med en spjälvägg på ömse sidor om orgelfasaden.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 /
Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.

REFERENSER:
Malmström, K: Kyrkornas arkitekter. Förteckning över kyrkoarkitekter verksamma inom Svenska kyrkan 1860-1930. 1991.