Visby Domkyrka (Sankta Maria kyrka)

Väggar och valv i kyrkorummet, tornkammaren samt de båda kapellen är putsade och vitkalkade. Muralmålningar finns på korets östra vägg samt kring en av korets norra fönsteröppningar. Omfattningar, pelare, gördel- och sköldbågar samt valvribbor är undantagna från puts och består av fint huggen kalksten.

Kyrkorummet och Stora kapellet täcks av kryssvalv slagna av kalkstensflis. Koret täcks av ett kryssvalv, västtornets två nedersta våningar av vardera ett d:o. Långhuset är treskeppigt och fem travéer långt. De båda sidoskeppen avslutas i öster med absidioler, mittskeppet öppnar sig mot västtornet i en emporvåning med två kopplade rundbågiga öppningar försedda med d:o kolonnetter. Öppningen är nu försedd med glas. Långhusets 15 kryssvalv bärs upp av fyra pelarpar. Swertingska kapellet täcks av ett tunnvalv.

Stora kapellet har tre valvtravéer, den västligaste med två valv. Sköld- och gördelbågar, konsoler, slutstenar är rikt utformade med stor variation där växter, bibelscener och figurer återges.

Valven är på ovansidan värmeisolerade med mineralullsmattor.

Väggen mellan långhusets västra del och Stora kapellet är igensatt, nedtill med murade väggar, ytbehandlade lika omgivande murverk, upptill med dubbla glasväggar i en stålkonstruktion.

Böne- och silverkammaren i östtornen täcks av tunnvalv. Väggar och valv är putsade och avfärgade. Bönekammarens västra vägg täcks delvis av panel. Silverkammarens östra och västra väggar är delvis klädda med panel med fasta bänkar och väggskåp.

Väggarna i sakristibyggnaden är målade, sakristians väggar är nedtill klädda med en panelad bröstning, ovan handfat och diskbänkar är väggarna klädda med kakel. På sakristians östra vägg finns en piscina av mässing. Väggen mellan körledarens arbetsrum och köket är glasad.

Innertaken är målade med undantag av taket i vaktmästeriet, som är klätt med skivor, och sakristian, som har trätak med synliga takbjälkar. Samtliga snickerier samt branddörr är ådringsmålade i gula valörer alternativt i grönt. Längs med väggarna i textilkammaren är hyllor, lådor och garderober uppbyggda.

Bjälklag och golv
Golven i hela kyrkorummet inklusive i de båda kapellen och i tornkammaren är belagda med gravstenar och kalkstensplattor, i bänkkvarteren trägolv.

Långhusets golv är i östra travén upphöjt tre steg, och korets golv är upphöjt ytterligare fyra steg. Stora kapellets golv är i det östra valvet upphöjt två steg. Enkelt trägolv i bönekammaren, i silverkammaren kalkstensflis. De båda östtornens övre våningar har trä- respektive betongbjälklag.

Västtornets tredje vindsvåning är klätt med ståndfalsad plåt, uppvikt i kanterna samt mot träkonstruktionerna.

I sakristibyggnaden är golven i vaktmästeriet, personaltoaletten, el-centralens inre rum, toaletten uppe samt vindsrummet är klädda med plastmattor medan golven i foajén med toaletterna och sakristian är belagda med kalkstenskivor. El-centralens rum är belagt med metallplattor. Golvbrunnar finns i vaktmästeriet samt i rummet med el-central. Trapporna, golvet i samlingsrummet, textilkammaren, samt de tre rummen på ovanvåningen är av trä, endast trappans nedre del är behandlad. Körsalen har gradänger av trä.

Trappor och stegar etc.
Västtornets breda murtrappor en på var sida om tornbågen leder till tornets första vindsvåning, emporen. Till trappan i norr ansluter trappan från norra tornportalen. Från emporvåningen finns dels en trätrappa ned till orgelläktaren och dels en murtrappa till galleriet, varigenom tornets andra vindsvåning nås, vidare leder breda trästegar med vilplan upp till och genom tornhuven.

I det nordöstra tornet finns en murtrappa som börjar i silverkammarens södra vägg och leder upp till andra våningen. I det sydöstra tornet leder murtrappor upp till såväl den stora kyrkvinden som till tornets olika våningar t.o.m. den fjärde. De övre våningarna i tornen sammanbinds med trästegar. Det sydöstra tornet nås via kyrkvinden, det nordöstra tornet via stegar.

På stora kyrkvinden och på vindarna över sidoskeppen inspektionsbryggor med tillhörande trappor av trä för åtkomst av utrymmena och för inspektion av tak och i klerestorievåningen fönstren.

Fast inredning i kyrkan
Korets fasta inredning utgörs av ett högaltare prytt med ett retabel. I den sydöstra absidiolen står ett sidoaltare med en altaruppsats av sandsten. Den östra långhustravéen markeras i sidoskeppen genom ett skrank av smidesjärn. I långhuset finns dessutom predikstolen, bänkkvarteren samt en läktare.

Som framgått av byggnadshistorien består kyrkan av ett kor i öster, vilket flankeras av två torn, och på korets norra sida, i en tillbyggnad, ryms bl.a. en sakristia. Långhuset är treskeppigt och dess exteriör har formen av en basilika där den s.k. klerestorievåningen tillika utgör vindsvåning. I väster ett fyrkantigt torn med galleri åt norr. Mot västtornet och den intilliggande delen av långhuset en välvd tillbyggnad i söder, Stora kapellet. Öster om detta kapell ett mindre d:o, Swertingska kapellet.

Rummen i kyrkan utgörs i väster av tornrummet (vapenhuset), långhuset (stora kyrkan) vars östra travé också kallas nedre koret, samt koret i öster. Koret flankeras av två torn som vardera har ett rum i bottenvåningen, det södra kallas bönekammaren och den norra silverkammaren. I östtornens övre våningar finns förrådsutrymmen, de två övre våningarna i det södra tornet rymmer klockspelet. De två kapellen i söder, varav det större, Stora kapellet (tidigare under 1900-talet kallades Swertingska kapellet), är inrett som ett separat kyrkorum, skilt från stora kyrkan av bl.a. en glasvägg. Det mindre kapellet, Swertingska kapellet, gick tidigare under namnet Köpmankoret. Mellan stora kyrkan och Stora kapellet är ett mindre förrådsutrymme anordnat (under glasväggen), vilket brukar benämnas lilla sakristian.

I sakristibyggnadens foajé finns ett kapprum samt tre toaletter. I de inre rummen finns själva sakristian, ett samlingsrum, textilkammare, vaktmästeri med el-central samt personaltoalett. En trappa upp finns körsal, kök, arbetsrum för körledaren samt ytterligare en toalett.

Ytterväggar och murverk
Kyrkans ytterväggar är uppmurade av kalksten, stenen är till största del finhuggen. Rödaktig kalksten förekommer i bl.a. Swertingska kapellets hörnkedja, i Brudportalen och i klerestorievåningen. Väggarnas tjocklek varierar mellan 130-140 cm, västtornets murverk är ca 3,3 m tjock.
Hela kyrkan omges av profilerade socklar av fyra olika typer, där den kring Stora kapellet är rikast utformad. Takgesims likaså runt hela kyrkan. Långhuset, västtornet och koret är dekorerade med rundbågsfriser som sammanbinds med lisener. Frisernas bredd och placering varierar. En trepassformig fris löper längs med klerestoriemurarna och östtornens takfot.

På Stora kapellets strävpelare finns stendekorationer i form av fialer och vattenutkastare samt figurprydda ädikulor. Stora kapellet kröns i söder av en frontespis (lukarn) med bl.a. en Kristusbild. Ytterligare en Kristusfigur finns på korets östra gavelröste (engelsk sandsten). Garneringar av tak, inklädnad av takkupor samt avvattningsanordningar är genomgående utförda av kopparplåt.

Tornhuv och yttertak
Kyrkan har tre tornhuvar: två i öster och en i väster, samtliga i barockstil, de östra smäckrare och mer detaljrikt dekorerade. Dessutom en mindre, plåtklädd takryttare på taket över Stora kapellet.

Östtornen är åttasidiga med två tak samt en lökkupol klädda med förtent och målad kopparplåt. Plåtklädda urnor på gavlarna. Vitmålad spirstock som kröns av kula och flöjel båda förgyllda. De vertikala väggarna är klädda med panel. Konstruktionen invändigt är ej besiktigad. Höjden till flöjlarna är ca 54,5 m. I det sydöstra tornets sjätte och sjunde våningar är ett klockspel installerat, det undre däcket är ett klockspelsrum utan ljusinsläpp medan det övre däcket upptas av de 42 klockorna i klockspelet. Däcket därunder är svåråtkomligt för inspektion, bly(?)klätt. Plåtlucka över uppgångshålet.

Den västra huven är nedtill fyrsidig, de fyra sidorna övergår till åtta sidor. Huven är tre våningar hög med ljusgluggar i två våningar samtliga, försedda med glasfönster. Konstruktionen av bilat virke vilar på murverket och en invändig träkonstruktion ned till tornvalvets nivå. Huven är panelklädd och tjärstruken. Utvändigt är den försedd med tak i tre nivåer, vilka är klädda med svartmålad, förtent kopparplåt. Den meller-sta taknivåns hörn kröns med förgyllda klot, det översta taket spira med klot, tupp och stjärna, även de förgyllda. De vertikala väggarna är klädda med stående, tjärad panel. Mellanvåningen har en altan, räcke med balusterdockor. Golvet är klätt med kopparplåt på vilket en landgång av trä är utlagd. Till flöjeln är det ca 58 m.
Tre kyrkklockor hänger i västtornets klockvåning. Vattendäcket under klockan består av breda bräder, direkt under klockorna finns ett halvdäck, även det av trä.

Taken över kyrkan i övrigt samt över sakristibyggnaden är belagda med enkupigt lertegel på tät bördning av råspånt och asfaltpapp. Teglen är spikade, och taken är tätade mot omgivande murverk med plåt. Takfallen över klerestorievåningen samt de båda sidoskeppstaken är försedda med rörliga järnstegar för reparation av taken. De löper på gejdrar (takskenor) utefter respektive takfalls hela längd. Fotrännor kopplade till stuprör finns på samtliga takfall, vattenutkastare av sten (medeltida) finns på Stora kapellet. De är invändigt säkrade med stålbalkar.

Sadeltakstolarna över klerestorievåningen och koret består av bilade virken, lagningar är utförda av sågat virke. Svensk takstol med kryss vilande på bindbjälkarna, en till två omgångar hanbjälkar. Högbenen är till stor del påsalade och utbytta, knut-punkterna dymlade. Pulpettaken över de båda sidoskeppen består av bilade virken, lagningar är utförda med sågat virke. Knutpunkterna är dymlade. Det södra taket täcker även Swertingska kapellet.
Stora kapellets takkonstruktionen är utförd med sågade och bilade virken. Byggnaden täcks av tre sadeltak: två valmade tak korsas i N-S riktning av ett tredje, ej valmat, med den nämnda frontespisen i söder. Inskärningarna mellan taken täcks av lägre sluttande takfall mot öster resp. väster. Där två av sadeltaken korsas är en spetsig, plåtklädd takryttare uppbyggd. I det södra valmtaket två på samma vis klädda takkupor åt söder, samt åt öster resp. väster vardera ett fönster med fialförsedda gavlar av huggen kalksten. Blyspröjsade glas i träbågar. En liten malmklocka hänger i takryttaren.
Västtornets galleri täcks av ett pulpettak med högben av bilade virken. Konstruktionen täcks underifrån av fågelskyddsnät.

Det valmade sadeltaket över sakristibyggnaden täcks av enkupigt tegel på råspånt och asfaltpapp, foajéns yttertak är horisontellt och asfalttäckt med plåtbeslag mot omgivande väggar. Ovanför ytterdörren finns ett skärmtak av trä på konsoler, ovansidan är klädd med plåt. Vardera en takkupa på södra, västra och östra takfallet samt två på norra takfallet. På det södra takfallet finns även en dörr (utrymningsväg) mot taket över foajén. Takkuporna är av två typer, varav den större typen är placerad i väst och öst. Samtliga är tegeltäckta med och plåtklädda.. Hängrännor på samtliga takfall kopplade till stuprör. Takkonstruktionen är inte åtkomlig för inspektion.

Fönster
Koret har fem fönsteröppningar, samtliga rundbågiga, tre kopplade i öster och vardera en i söder resp. norr. Det sydöstra tornet (bönekammaren) har ett smalt fönster i den södra fasaden och det nordöstra tornet (silverkammaren) har ett motsvarande i den norra fasaden.

Långhuset har åt söder två fönsteröppningar, en rundbågig ovanför Brudportalen och en spetsbågig, samt åt norr fyra spetsbågiga och ett rundbågigt (längst i väster) fönster. Swertingska kapellet har ett spetsbågigt fönster, medan Stora kapellet är försett med fem stora spetsbågiga fönster i ytterväggarna (1 st. i öster och 2 st. i söder resp. väster. Dessutom finns två rundbågiga fönster (utan glas) i väggen mellan kapellet och långhuset.
Fönstren har fint huggna kalkstensomfattningar, de spetsbågiga är tre eller fyrdelade och försedda med masverk av kalksten. Glasen är insatta direkt i karmarna med utvändiga skyddsglas. I långhuset och Stora kapellet är glasen färgade, de senare med olika bildmotiv. De rundbågiga fönstren i öster och söder samt det fyrpassformade fönstret i tornet har droppbleck av plåt.
Västtornet har två fönsteröppningar i den västra fasaden, ett fyrpassformigt med kalkstensomfattning ovanför portalen och ett snickerifönster i öppningen till det tidigare södra galleriet.

Västtornet samt de båda östtornen har dessutom ett antal mindre, glasförsedda ljusöppningar.

Klerestorievåningen långväggar har vardera 10 st. parvis ställda fönster, upptill är stenomfattningarna trifolieformade. De är försedda med blyspröjsade glas insatta i träbågar.

Sakristibyggnaden har snickerifönster med blyinfattade glas insatta i kalkstensomfattningar, även poster och solbänkar är av kalksten. I öster ett trefacksfönster, i norr två tvåfacks- och ett enkelt fönster, samt i väster ett tvåfacksfönster. I den västra fasaden (foajén) två rektangulära fönster med blyinfattade glas monterade direkt i stenkarmarna. Droppbleck av målad plåt.

Ljudgluggarna
Västtornet har ljudgluggar, två vardera åt söder, norr och väster. Gluggarna stängs med tjärade träluckor vilka manövreras mekaniskt. Bågar, omfattningar och solbänkar av kalksten, de senare plåtklädda. Galleri åt norr med tre kopplade rundbågar (det södra galleriet finns kvar som rudiment under taket till Stora kapellet). Bågar, kolonnetter och omfattningar av kalksten. Öppningarna täcks av nät på metallramar.

Gallerierna har dessutom rektangulära öppningar åt väster, den norra är försedd med en tjärad träport och den södra med en glasad träbåge (den sistnämnda öppningen är här ovan beskriven som ett fönster).
Östtornen har ljudgluggar i två våningar vars masverk, omfattningar och solbänkar är av fint huggen kalksten. Solbänkarna täcks av blyplåt. Fågelskyddsnät på träramar.

Korets norra och långhusets nordvästra fasad har vardera en rundbågig öppning försedd med tjärad träport.

Portaler, portar, dörrar
Kyrkan har fyra portaler huggna av kalksten. De båda perspektiviskt anordnade sydportalerna är rikast utformade.

Stora kapellets portal (huvudentré sommartid) är spetsbågig, kapitälbanden framställer bl.a. scener ur bibeln. Vimperg med tronande Kristus i relief, krönande fialer.

Den andra sydportalen, Brudportalen är bred och djup. Den är rundbågig med kolonnetter i sprången, vilka i arkitraven motsvaras av rundstavar. Kapitälbanden med växtornamentik och ansikten. Tympanon med Agnus Dei i relief. Vimpergens tak kantas av en list med bladornamentik.
Långhusets nordportal har omfattning av en grund hålkäl, med en klotkrönt kolonnett på var sida. Stickbågigt valv.

Tornportalen i väster (kyrkans huvudentré vintertid) är även den rundbågig, ensprångig med en kolonnett på var sida, arkitraven i form av rundstav. På tympanons plats ett blyinfattat överljusfönster.

Portalernas kapitälband och Brudportalens vimperg täcks av blyplåt, dörrbladen består av stående plank, rikt dekorerade med smide. Portalen till Stora kapellet, långhusets nordportal samt tornportalen är försedda med invändiga vindfång av trä.

Därutöver finns en dörröppning i västtornets norra fasad, en rundbågig, enkel dörr som leder till läktaren, torngalleriet och vindstrappan.

I korets östra gavelröste finns en hissport med tjärade trädörrar och tillhörande vinsch med hissbom av ek. En liknade öppning finns i västtornets västvägg ovanvalvs, dock utan hissanordningar.

Entrén till sakristibyggnaden utifrån sker via en portal i väster. Den flankeras av kolonnetter med knoppkapitäl. Tympanon framställer S:t Nicolaus i relief. Modern dörr vilken på utsidan är klädd med bräder i fiskbensmönster.
Kyrkan har två portaler som tidigare varit entréer till kyrkorummet men som numera leder mellan olika delar av kyrkobyggnaden. I norr leder en rundbågig perspektivportal från kyrkorummet till sakristibyggnadens foajé. Den är enkelsprångig, i sprången kolonnetter med tärningskapitäl. Sockelns rund¬stav löper runt portalen och utgör dess omfattning. Raksluten, odekorerad tympanon som mot långhuset består av trä med sniderier. Dubbla dörrblad med fyllningar.
I sydväst en öppning mellan långhuset och Stora kapellet med en yttre, rundbågig omfattning. En kolonnett på var sida bär upp arkivolten som utgörs av en rundstav. Dörrkarm av trä, upptill med blyspröjsade överljusfönster, dörrbladen dubbla.

Till såväl bönekammaren som silverkammaren är de rakslutna öppningarna försedda med dubbeldörrar, dörrarna mot koret består av stående bräder, rikt dekorerade med smide. Enkel trädörr mot bönekammaren, mot silverkammaren en järnbeslagen branddörr.

Tornbågen flankeras av två rundbågiga öppningar med kalkstensomfattningar, dörrarna moderna, av trä med dubbla blad

Kyrkans byggnadshistoria
Visby Domkyrka S:ta Maria är till sin helhet uppförd under medeltiden. Den första kända kyrkan på platsen började byggas i slutet av 1100-talet och stod färdigt 1225, då den invigdes av Biskop Bengt i Linköping. Byggnaden hade troligen uppförts i två etapper med delvis ändrad plan och arbetsledning, förebilderna var tyska. Kyrkan var när den invigdes en treskeppig basilika med absidkor, tvärskepp och västtorn.

Kort efter invigningen (omkr. 1230 omkr. 1250) påbörjades nästa byggnadsetapp då de första stegen mot en hallkyrka togs genom att ett nytt kor med flankerande torn uppfördes, och tvärskeppet fördubblades. Dateringen av den södra tvärskeppsportalen, Brudportalen, är osäker, men den bör ha kommit till vid mitten av 1200-talet. Hallkyrkan fullbordades omkr. 1250 omkr. 1260 genom att långhuset gjordes lika brett som tvärskeppen.

På 1300-talets första hälft utökades kyrkan genom att Stora kapellet uppfördes på dess södra sida. Mittskeppets murverk förhöjdes och kyrkans exteriör fick formen av en basilika. Även de båda östtornen förhöjdes. Möjligen var ombyggnaderna resultatet av reparationer efter en brand. Då den nya byggnadsdelen i söder (Stora kapellet) försämrade ljusinsläppen i kyrkan togs de gotiska fönstren i långhuset upp. I slutet av samma århundrade ändrades de senromanska fönstren, och Swertingska kapellet uppfördes på kyrkans södra sida i direkt anslutning till Stora kapellet.

År 1400 anger Strelow att kyrkan brann och det sägs att den därefter stod övergiven i flera år. 1409 invigde biskop Knut i Linköping en Mariabild och kyrkan bör då ha varit funktions¬duglig. 1423 byggdes tornets murverk på till nuvarande höjd och i mitten av 1400-talet försågs de båda östra tornen med spiror. Efter reformationen valdes kyrkan bland de många Visby¬kyrkorna till stadskyrka för att vid inrättandet av ett självständigt Visby stift år 1572 upphöjas till domkyrka.

I början av 1600-talet eldhärjades kyrkans östra del och östtornens huvar förstördes. Två fönster i den västra delen togs upp 1630. 1639 förfärdigades alla torntrapporna och bräder köptes till ett loft beläget ovan kyrkans valv. I slutet av århundradet inrättades ett rum för konsistoriets sammanträden i Stora kapellets nordvästra hörn där tidigare ett sädesmagasin varit beläget.
Ett skrank byggdes 1732 framför Brudportalen, det ersattes omkring 1767 av ett kapell. På 1720-talet renoverades det västra tornet. I mitten av samma århundrade lades taken om och de sista resterna av munk- och nunnetegel ersattes med enkupigt taktegel importerat från Lübeck. 1744 eldhärjades västtornet och dess spetsiga tornhuv ersattes av den nuvarande efter förslag av byggmästare Christian Losby. 1760 byggdes de båda spetsiga huvarna på östtornen om efter förslag av skeppsbyggmästare Johan Reinicke, och Stora kapellets barockgavel färdigställdes 1762 efter ritningar av murarmästare Johan Hamgren.

Kyrkans inre renoverades 1765. En sakristia uppfördes 1778 på kyrkans norra sida och den igenmurade portalen i tvärskeppet utnyttjades som ingång.
1802 ansågs kyrkan vara i dåligt skick, bl.a. var tornhuvarna och taken rötskadade och golven var genom de många begravningarna i uselt tillstånd. Flera av bristerna avhjälptes inom de närmsta åren. 1816 påbörjades en restaurering som emellertid inte kunde slutföras då tillräckliga medel saknades. På 1820-talet lagades fönstren och trasiga masverk i Stora kapellet reparerades med ekvirke. Först 1831-32 kunde en mer omfattande renovering genomföras. Golven lades om varvid gravstenar höggs om och flyttades (flera såldes också som byggnadsmaterial), väggytorna vitkalkades, delar av altarprydnaden togs bort och fönstret bakom den spikades delvis igen till formen av Guds allseende öga. Två läktare revs och bänkarna byggdes om, överflödig inredning såldes på auktion.

1890-1893 utfördes en stor inre restaurering efter förslag av arkitekt Gustaf Pettersson, då bl.a. golven ånyo lades om och ett nytt värmesystem installerades. Väggar och valv putslagades och avfärgades, i koret målades de av konservator C. W. Pettersson efter ritningar av E. Bergh. Stenytorna frilades från färg, sten nyhöggs helt eller delvis och de västra pelarna kläddes med nyhuggen sten. Långhusets emporvåning öppnades och en skiljevägg i Stora kapellet togs bort. Högaltaret flyttades, altarprydnaden avlägsnades, kyrkbänkarna och orgeln nygjordes och övrig inredning omdisponerades. Korets gotiska fönster rekonstruerades och försågs med nya glasmålningar av glasmästare Carl de Bouché, München.

Vid sekelskiftet 1900 genomfördes en yttre restaurering efter förslag av den i England verksamme, gotlandsfödde arkitekten Axel Herman Hägg. Restaureringen syftade till att återställa den medeltida kyrkan, vilket kom att utföras under stark påverkan av engelsk nygotik. De största förändringarna innebar att barockgaveln på Stora kapellet ersattes med en gavel i nygotik, en ny sakristia uppfördes och sidoskeppens tak sänktes. Fasaderna frilades från puts och nya stenskulpturer höggs till bl.a. Stora kapellets portal. 1907 försågs koret med målningar utförda av C. W. Pettersson efter förlagor av Hägg, och ett retabel placerades på altaret, även det ritat av Hägg.

1944-1945 restaurerades kyrkan invändigt efter förslag av arkitekt Erik Fant då väggar och valv målades och kyrkbänkarna nybyggdes av de valnötsträd som skadats under krigsvintrarna på 40-talet, även orgelläktare och altarskrank nygjordes i detta träslag.

De senaste restaureringarna
1979-1985 genomfördes en omfattande inre och yttre renovering efter förslag av arkitekt Jerk Alton, Kumla. Taken byttes, murverken förstärktes, masverk rekonstruerades och fasaderna rengjordes. Belysningen kompletterades, nya värme- och högtalarsystem installerades. Väggar och valv rengjordes och de fåtaliga resterna av medeltida muralmåleri togs fram. Kulturhistoriskt värdefulla föremål konserverades. Bänkinredningen i långhuset byggdes om. De båda rummen i östtornens bottenvåningar (böne- och silverkammare) iordningställdes. Stora kapellet försågs med nya glasmålningar och omdanades till ett enskilt gudstjänstrum med ny inredning. Sakristibyggnadens interiör omdisponerades genom att samtalsrum, textilkammare, arbetsrum, kapprum med toaletter samt värme- och el-central inrymdes.