Interiör
Kyrkans huvudingång går via det ursprungliga västtornet. Ytterportens pardörrar är invändigt klädda med gråmålad, profilhyvlad panel satt i rombmönster. Längs norra väggen är kapprum och RWC avbalkat med en gråmålad brädvägg. I söder leder en trätrappa upp till orgelläktaren och klocktornet. De murade väggarna är putsade och vitmålade, innertaket är ett gråmålat brädtak. Fönster åt söder utgör ljusinsläpp till vapenhuset, och ett nordligt fönster ger ljus åt kapprummet. Dubbla svängdörrar av trä leder vidare in till kyrkorummet. Dörrbladen har grönbrunt ramverk med mörkare marmorerad fyllning i nedre delen och glasade överdelar.
Kyrkorummet är öppet och täcks av flacka, asymmetriska trävalv. Dopkapellet i klocktornets bottenvåning täcks av ett högkupigt kryssvalv med tre kupor av tegel och en av natursten. Valvet kan vara medeltida eller från 1600-talet. Över sakristian finns delar av ett medeltida kryssvalv bevarat. Västtornets andra våningsplan täcks av ett ribblöst kryssvalv. Väggar och valv är slätputsade och vitmålade. I mötet mellan vägg och tak löper en murad, vitputsad fris. Kyrkorummet upptas till största delen av slutna bänkkvarter, placerade i olika riktningar och på olika höjder. Närmast koret, på ömse sidor om mittgången, finns herrskapsbänkar för godsets ägarfamiljer.
En mittgång leder från vapenhuset till det upphöjda koret. Två tvärgångar korsar mittgången: den ena knyter samman dopkapellet i klocktornets bottenvåning med nordvästra entrén mot slottet. Innanför den tunga, järnskodda dörren finns ett vindfång med markerade väggfält och glasade dörrar. Den andra tvärgången knyter samman den sydöstra Vannebergakyrkan med den upphöjda delen av kyrkorummet i nordost. Samtliga golv är belagda med mörka kalkstensplattor och gravhällar, skyddade av glasskivor.
Längs norra, större delen av västra, samt längs klocktornets väggar i sydost löper läktare som vilar på pelare av trä med enkla profilerade överstycken. Orgelläktaren i väster är målad i vitt och guld. Orgelhuset är del av läktarbarriären med en genomgående rundbåge i mitten. Bakom rundbågen är spelbordet placerat så att kantorn kan se ut över kyrkorummet. På ömse sidor om rundbågepartiet finns lägre partier med halvrunda och släta pipfält och ornament. Övriga läktare har barriärer med ådringsmålade ramverk och fyllningar med figurativa målningar och tillhörande texter som återger bibelberättelser och trosbekännelsen. Läktarbarriären längs klocktornets östra sida har marmorerade fyllningar, här finns en äldre smal bänk, bestående av en enkel bräda på ben, bevarad.
Koret ligger ett par trappsteg högre än mittgången. Altaruppsatsen är placerad mot östra väggen och flankeras av enkla, gråmålade dörrar vilka leder till sakristian. Framför altaruppsatsen är altarringen placerad. I norra delen av koret finns prästbänken bevarad. I södra delen av koret ansluter klockarebänken till predikstolen som är placerad på södra korsarmens östra vägg. På samma vägg är också kyrkans medeltida krucifix placerat. I det sydöstra hörnet finns en modern piporgel.
Sakristian är belägen öster om korväggen. Ytterväggarna är slätputsade och vitmålade, medan väggen mot koret utgörs av brädor. Två enkla trädörrar av ålderdomlig utformning och med ålderdomliga smidesbeslag leder till koret. Sakristian rymmer ett litet skrivbord, ett par stolar och skåp för förvaring.
I klocktornets bottenvåning finns dopfunt och flera av kyrkans medeltida träskulpturer. Här finns även kyrksilvret för beskådan i ett glasat, grått säkerhetsskåp. I den östra väggen är en rund murbåge upptagen för genomgång till den så kallade Vannebergakyrkan. Ingången till klocktornets övre våningar går via orgelläktaren. I klocktornets övre våningar finns ursprungliga ljusinsläpp i murverket. Bjälklaget består av grova furubjälkar. En trätrappa leder upp till klockvåningen där ljudluckor finns i samtliga väderstreck. Här syns tydligt att murverket av gråsten övergår i en betydligt tunnare tegelmur i norra gavelröstet, det södra är murat med gråsten, väl skolat med bland annat tegelskärvor. Takstolarna är av ek, ursprungligen med krysslagda sparrar, men idag bevarade i olika grad. Den övriga vinden var inte åtkomlig vid besöket.
Inredning och inventarier
Kyrkans altaruppsats är signerad med årtalet 1639, snidad i ek och polykromt bemålad i en stilblandning av renässans och barock. Barocken är framförallt representerad i de ovanligt organiskt utformade broskverken på sidan av uppsatsen. Uppsatsen står på en predella ett bottenstycke - som huvudsakligen består av ett textfält med guldtext på svart botten. På ömse sidor om textfältet bär karyatider upp rikt snidade och bemålade kolonner med guldfärgade kapitäl. Kolonnerna flankerar uppsatsens huvudmotiv: en snidad återgivelse av nattvarden. Utanför kolonnerna finns på var sida ytterligare bildfält med snidade figurer i halvrelief och avslutningsvis broskverk. Överstycket utgörs av två parallella texttavlor, åtskilda av en kristusfigur och flankerade av apostlar. Även här finns broskverk på var sida. Altaruppsatsen kröns av en basunblåsande putti omgiven av två vågformade broskverk.
Altaret är något senare tillkommen än altaruppsatsen, och utgörs av en träkonstruktion med antemensale - ett framstycke - snidat i ek och polykromt bemålat. Framstycket är indelat i fyra fält med blomsterslingor i orange och rött mot en grön bakgrund. Snidade pilastrar skiljer fälten åt.
Altarringen har en ovanlig, starkt svängd form, avlångt utdragen mot kyrkorummet. Den har kraftiga, svarvade och marmorerade balustrar med överliggare och knäfall klädda i mörkt skinn. Öppningar i altarringen finns framför dörrarna till sakristian. Den ovanliga grundformen har enligt en kyrkobeskrivning varit densamma sedan åtminstone 1830-talet, men ska ha ersatt en rektangulär altarring från 1639. Fotografier från 1900-talets början visar att altarringen då hade en figursågad och vitmålad balustrad med en överliggare i trä. Dagens altarring är inte date-rad men bör alltså ha tillkommit under 1920-talets ombyggnad.
Predikstolen från 1848 är placerad direkt söder om koret. Stolen är tillverkad av delar av kyrkans läktarpredikstol från 1617. År 1848 nytillverkades en baldakin både denna och predikstolen målades i vitt och guld. Vid renoveringen 1928 togs bemålningen bort och en äldre baldakin, återfunnen på vinden, ersatte den från 1848.
Dagens predikstol har en femsidig korg, där den norra sidan även utgör dörr. På varje sida finns en oljemålning inom en snidad ram, krönt av ett halvmåneformat bladverk. Sidorna är återanvända från den tidigare läktarpredikstolen och skiljs åt av snidade, marmorerade kolonner med guldfärgade kapitäl, vilka vilar på konsoler i form av snidade änglahuvuden. Horisontella listverk med textband avslutar korgens sidor upptill och nedtill. Korgen har en karnisformad, rödmarmorerad undersida som vilar på en snidad, polykromt bemålad fot. Baldakinen är tresidig med ett uppåt utkragande listverk. Var sida kröns av ett änglahuvud inom ett rundbågigt, kartuschliknande fält. Längs nedre kanten löper en sirligt utformad akantusprydd bård. Undersidan är med lister indelad i fält kring ett konkavt mittparti.
Dopfunten är utförd i sandsten i romansk stil tillskriven Vitaby-Maglehemsgruppen och daterad till 1100- eller 1200-tal. Funten har flera attribut som är typiska för gruppen: en försänkt blomsterbård med en bild av en biskop i övre delen av cuppan, godronnerad undersida samt en rund fot omgiven av djurfigurer vilka ger funten en fyrkantig bottenform. Cuppan har uttömningshål. På Lunds universitets Historiska Museum (LUHM) förvaras ännu en dopfunt, med cuppa av glimmerkvartsit och fot av kalksten, som också tillskrivs Trolle Ljungby kyrka. Dopfatet av driven mässing är daterat 1684 och har namnet Julius Coyet och Elisabeth Gyldenstierna som inskription på brämet.
Bänkinredningen är sluten och dominerar hela kyrkorummet undantaget dopkapellet. Bänkarna är generellt målade i grå, gröna och beigea kulörer med partier av marmorering. Bänkarna är tillkomna vid olika tidsperioder och skiljer sig framförallt åt i hur bänksidorna är utformade. I det ursprungliga långhuset finns ett kvarter på vardera sida om mittgången. Närmast koret finns herrskapsbänkar som makarna Öllegård Huitfeldt och Knut Gyllenstierna lät bygga under sin ägartid. Bänkgavlarna är förhöjda med rikt snidade, dubbla pilastrar på tillika snidade baser med lejonhuvud. Gavlarna kröns av vapensköldar som visar familjens härkomst. När familjen Coyet tog över godset kompletterade de bänkarna med sina vapensköldar. Bänkdörrarna har en rocaillebemålning inom en ram av flätband och avslutas upptill av ett listverk. Bänkgavlar och dörrar är påkostat polykromt bemålade. Dörrarna har lås med ovala nyckelskyltar av metall, något som inga av de andra bänkarna har. Dörrpartierna bär likheter med sidorna i predikstolen vilket gör att de daterats till 1617. I nordöstra delen av koret finns en prästbänk vars dörrar är återanvända från den tidigare altarpredikstolen. I södra koret finns en klockarbänk intill predikstolen. Bänkdörren pryds av en oljemålning, och gavlarna av T-formade fyllningar. Bänken kan, enligt uppgift i underhållsplanen, vara från 1617.
Övriga bänkar i långhuset är av enklare utformning, sannolikt tillkomna vid 1848 års renovering. Bänksidorna har halvrunda, kannelerade pilastrar på en hög bas. Dörrarna har marmorerade fyllningar och överliggaren är delvis marmorerad. Kvarteret öster om den norra ingången har angetts vara det äldsta i kyrkan, från 1500-tal. Gavlarna har breda kannelerade pilastrar med enkla kapitäl. Kvarteret väster om norra ingången, samt kvarteren i den upphöjda nordöstra delen av kyrkorummet har två lodräta, halvrunda fördjupningar i bänkgavlarna med en utanpåliggande sockel mot golvet. Bänkarna är sannolikt från ombyggnaden på 1840-talet. I Vannebergakyrkan finns två bänkkvarter vända mot koret och ett åt öster. Här finns bänksidor med halvrunda såväl som släta, kannelerade pilastrar. I underhållsplanen härleds bänksidorna med halvrunda pilastrar till 1617. På läktaren i sydväst finns en mycket enkel bänk bestående av en bräda på enkla brädben. Läktaren byggdes på 1700-talet och den enkla sittbrädan kan vara från samma tid.
Kyrkans orgel är tillverkad av A. Mårtenssons Orgelfabrik AB i Lund och installerades i kyrkan sydöstra hörn, i den så kallade Vannebergakyrkan, år 1982. Orgelfasaden är ritad av Torsten Leon-Nilson i en modernistisk stil med klassicistisk prägel. Spelbordet är inkorporerat i spelhusets nedre del. Spelhusets brädväggar är marmorerade i grå och blå kulörer. Orgelfasaden är symmetriskt indelad i tre pipfält, inramade av ett ramverk i varmt rödbrun marmorering. Piporna inramas av rundbågiga ramar i rött och guld. Det mittersta pipfältet är högst och kröns av en guldfärgad stjärna.
Kyrkans tidigare orglar har haft sin plats på den västra läktaren. Motstridiga uppgifter anger när kyrkan fick sin första orgel. En uppgift pekar på år 1790, då även orgelläktaren i väster ska ha byggts. En annan uppgift menar att kyrkans äldsta orgel, som ursprungligen var byggd av Johan N Cahman för Göteryds kyrka i Småland år 1730, flyttades till Trolle Ljungby kyrka år 1868. Denna ersattes 1942 av en ny orgel, från Mårtensson Orgelfabrik i Lund, och flyttades då till gravkapellet på begravningsplatsen. 1960 ersattes 1942 års orgel. Den äldre orgelläktaren i väster har ett bevarat orgelhus inbyggt i fasaden som stilmässigt kan härledas till 1800-talets mitt, vilket pekar på att en orgel bör ha installerats i kyrkan vid den tiden.
Kyrkan har två klockor från 1400-talet. Storklockan har en inskrift i minuskler vilken återger I herrens år 1448 till ära för den heliga Treeninghet och helige Willehad, biskop och bekännnare, är denna klocka stöpt av Mäster Herman, borgmästare i Lund. Mäster Herman går även under namnet Magister Hermannus, vars stöparmärke är en krona i en sköld, har efterlämnat en mängd klockor. Lilla klockan är tillverkad i Nordtyskland, eventuellt i Stralsund år 1455 och bär inskriften O, Rex Glorie criste veni com pace. Enligt en äldre inventering publicerad av Villands härads hembygds-förening är klockan gjuten av Jacob Jode i Stralsund, enligt Lunds stifts klockinventering är klockan gjuten av Hans Ghyse.
Övrigt. Kyrkan har ett triumfkrucifix från mitten av 1200-talet. På ett brunt kors med fyrpassändar är en ursprungligen romansk kristusfigur monterad. Senare under medeltiden, under gotiken, ändrades idealet för hur Kristus skulle porträtteras. Den segrande och krönte Kristus byttes ut till det nya idealet med en lidande Kristus, martyren, på korset varpå kyrkans krucifix modifierades: huvudet fick en ny, hängande lutning och den romanska kronan byttes till en törnekrona. Ytterligare två krucifix har funnits i kyrkan; ett högkvalitativt nordtyskt arbete daterat till 1500-talet förvaras på Lunds Historiska museum. Ett krucifix från 1700-talet för-varas i gravkapellet på begravningsplatsen.
Ett epitafium över Wilhelm Julius Coyet, snidat i trä och polykromt bemålat, är daterat till 1709. Ännu ett epitafium, tillverkat 1693, består av en rikt snidad ram som omger en oljemålning av prostfamiljen Nissenius.
I koret finns fyra sentida stolar med sitsar klädda med gult tyg. Stolarna är avsedda för kungafamiljen när de besöker kyrkan. Alice Trolle-Wachtmeister (1926-2017) var statsfru och senare överhovmästarinna med nära koppling till kungafamiljen.