Top, Linne

Det var en vacker dag i april, våren kommer tidigt i Mellanöstern och redan i april stod körsbärsträdet utanför fönstret i full blom. Det lilla, men fina, studentrummet var fyllt av solljus. Luften var lätt och frisk med en behaglig, sval vind. Vi var unga, vi var förälskade. Och våra kroppar var för små att hålla allt inne.

Det var inte den första kyssen men kanske den första speciella, som följdes av ännu en och en till. Kanske var det den där speciella ur vilken två kroppar blir en, händer letar efter andra händer, och tillsammans träder in i en okänd värld av kärlek, lycka och skönhet.
När min rumskompis kom in i rummet och fann oss tätt ihop försvann allt det goda och vackra jag kände. Hon skrek: ”sjuk”, ”ful”, ”omoralisk”, ”självisk” … orden snurrade i mitt huvud och det tog en evighet att bli av med skammen och skulden de orden planterade inom mig.

Jag funderar fortfarande på om jag ska tänka på denna dag som ett vackert eller ett sorgligt minne, det är definitivt ett oförglömligt. Linnet tillhör inte mig, utan kvinnan jag var kär i. Linnet är ett minne från den dagen, en dag av kärlek och sorg. Dagen då jag upptäckte att kärlek inte fördelas rättvist i denna värld. Jag, som fortfarande förälskar mig i kvinnor och som fortfarande älskar att förälska mig i april.

It was a beautiful April day, spring comes early in the Middle East, and already in April the cherry blossom outside the window was in full bloom. The small but beautiful student room was filled with sunlight. The air was light and refreshing, carrying a pleasant chilly breeze. We were young, we were in love. And our bodies were too small to keep it all inside.

It was not the first kiss but maybe the first special one, followed by another kiss and then another. Maybe it was the special one out of which two bodies become one, hands searching other hands, together entering the unknown world of love, joy and beauty.
When my roommate entered the room and found us tightly holding each other, all the good and beautiful I knew disappeared. She was shouting: “sick”, “ugly”, “immoral”, “selfish” … the words kept spinning in my head and it took me ages to get rid of the shame and guilt those words planted in me.

I still wonder if I should consider this day as a beautiful memory or a sad one, it is definitely an unforgettable one. This top does not belong to me, but to the woman I was in love with. This top is a memory of that day, a day of love and sorrow. The day I discovered love is not spread fairly in this world. I, who still fall in love with women and still loves to fall in love in April.