Postcard, Vykort

Att resa många mil för att hitta ett bättre liv, att rymma från mitt inre och yttre fängelse, att lämna mitt land för att hitta ro och att se mitt hopp och mina önskningar komma till liv. Kallt väder runt omkring mig, njuta av naturen, se dess skönhet och upptäcka lugnet utomhus. Jag är här för att finna mitt hjärtas öde.

Det är här berättelsen börjar. Mitt hjärta började slå på en gayklubb och mina drömmar besannades. Jag förälskade mig i en lång, österländsk kille med blåa ögon, kemin ledde mig till en irländsk älskling. Under stjärnhimmeln, på dansgolvet, på klubben, möttes våra ögon. En vacker kärlekssaga var just på väg att börja. Runt på stan under dagen och på restauranger och klubbar på kvällen. Tiden går, veckor passerar. Han flyttade till Amsterdam. Samtal, missade samtal, sms, email, Skype. Alla dessa kommunikationsverktyg förde oss närmare varandra, hjälpte oss att dela känslor, tankar och hjärtats språk.

Det var svårt att acceptera hjärtats lögn och avsluta förhållandet. ”Jag kan inte göra detta längre” sa han. Jag var övertygad om att inget kunde hindra oss från att stå emot utmaningarna. Så jag köpte detta vykort för att skicka till Stephen, min kärlek, men det slutade med att jag aldrig skickade detta kärleksbrev efter att ha upptäckt att ”verkliga kärlekssagor aldrig tar slut”, endast i hjärtat. Detta var år 2006.

Crossing miles hopping to find a better life, escaping my inner and outer prison, leaving my country to find peace and finding my wishes and dreams coming true. Cold weather around me, enjoying nature, seeing its beauty and discovering the outside calmness. I’m here to find my heart’s destiny.

This is where the story begins. My heart started beating in a gay club and my dreams started coming true. I fell in love with a tall eastern guy with blue eyes, the chemistry brought me to an Irish sweetheart. Under the starry night sky, on the dance floor, in the club, our eyes made contact. Such a beautiful love story was about to begin. Around the city during the day and in restaurants and clubs at night. Time runs, weeks pass. He left to live in Amsterdam. Calls, missed calls, sms, e-mail, Skype. All these communication tools where busy bringing us closer to each other, sharing emotions, thoughts and the heart’s language.

It was hard to accept the lie of the heart and end the relationship. “I can’t take it anymore” he said. It was my belief that nothing could stop us in facing the challenges. So I bought this card to send to my Stephen, my love, but ended up without sending this love message having discovered that “real love stories never have endings”, but only in the heart. This was in 2006.