Häggums by

Kulturmiljön omfattar Häggums by med närmast omgivande utskiftade gårdar samt delar av byns f.d. inägor. Byn ligger i odlingsbygden på kalkstensplatån på Sydbillingens sydsida.
Det är påtagligt att 1800-talets stenmurslandskap överlagrar äldre agrara strukturer, vilket ger en särskild karaktär och tidsdimension åt odlingslandskapet. Flera gravar från åtminstone järnålder ger odlingslandskapet en stark förhistorisk förankring. Gravarna har varit betydligt fler, åtskilliga togs bort i samband med Ranstadsverkets utveckling på 1950-1970-talet. Äldst är sannolikt en rest av en hällkista, svårt skadad av senare tiders odling. Hällkistor hänförs ofta till övergången stenålder/bronsålder. Flertalet gravar utgörs av runda stensättningar, varav flera kan vara från järnåldern. Flertalet stensättningar är små, mellan 5 och 10 m i diameter. Endast någon enstaka stensättning omfattar 15 m i diameter. Även någon enstaka liten hög förekommer. Fler högar har funnits men som i sen tid blivit undersökta och borttagna. Gravarna ligger ofta som åkerholmar i odlingsmarken eller som impediment i hagmark. Fornlämningarna skyddas enligt Kulturmiljölagen (se nedan).
Den sönderodlade hällkistan ligger vid Brunnhemsvägen strax V om byn (Raä Häggum 81). I odlingslandskapet närmare det f.d. Ranstadverket ligger några spridda gravar, som utgörs av två stensättningar (Raä Häggum 28) och en möjlig hög (Raä Häggum 85). Precis SSV om byn ligger ett litet järnåldersgravfält som omfattar fem små runda stensättningar (Raä Häggum 57). I nära anslutning ligger ytterligare två stensättningar (Raä Häggum 58). Den största stensättningen, med 15 m i diameter, ligger längst i SV nära Toragården (Raä Häggum 46).
Kulturlandskapet bevarar en utpräglat äldre karaktär i liderna närmast ovanför byn i VNV. Här var den oskiftade byns norra gärde på 1600-talet, Klevgärdet, som inrymde åker med inslag av ängspartier. De kvarvarande förhistoriska fornlämningarna ger stark förankring till järnåldern. De utgörs av gravar i form av tre små runda stensättningar (Raä Häggum 29, 30) och en liten hög (Raä Häggum 75). Inslag finns även av odlingsrösen som kan förknippas med medeltidens-1600-talets åkergärde. De äldre odlingslandskapsstrukturerna överlagras av ett välbevarat småskaligt och till stor del stenmursindelat laga skifteslandskap, med stora inslag av enbevuxen hagmark samt solitärträd i form av gamla lövträd. Vid typiska raka framfartsvägar ligger några gårdar som utflyttades från Häggums by på 1850-talet.
I slänterna ner över kleven österut från byn, ner mot de nu befintliga vattenfyllda brotten till Ranstadsverket, utbreder sig ett uteslutande öppet odlingslandskap, där mycket idag dock endast är gräsmark. Närmare byn finns dock partier av enbevuxen hagmark. Inslag finns även av stengärdesgårdar från tiden efter laga skiftet. Från den gamla bytån mellan sockenkyrkan och Bosgården går även ner en körväg, som eventuellt kan ha ursprung som fägata från byn mot betet på de f.d. falorna. Även äldre dragningar av Bolumsvägen samt den gamla landsvägen mot Rådene i NO från byn bör ha använts som fägator. Inslag av stengärdesgårdar och odlingsrösen förekommer på flera håll kring byn.
Häggums by som följer den gamla slingan av vägen Rådene-Brunnhem har en mycket väl bibehållen karaktär av ett gammalt sockencentrum. Särskilt värdefull är den homogena och till stor del ålderdomliga kyrkomiljön som har medeltida anor. Häggums vitputsade sockenkyrka (Häggum 39:1) från 1864 ligger på den rivna 1100-talskyrkans plats. Kyrkan har ett framträdande läge på den gamla bytån i byns norra del. Sockenkyrkan och kyrkogården är en väl sammanhållen helhet med bogårdsmur, smidesgrindar och ståtlig gammal trädkrans av lind. Inbyggt delvis i bogårdsmuren
ligger det ålderdomliga sockenmagasinet, kvar från gamla kyrkans tid vilket ger mycket stark karaktär
åt kyrkomiljön (se nedan). Här finns en mycket genuin äldre prägel av sockenkyrkogård, bl.a. med en mycket stor mängd av tidstypiska variationsrika utformade gravvårdar från sent 1800- och tidigt 1900-tal. Många bevarade stenramgravar med grusbädd ger också mycket stark karaktär. Gravvårdarnas utformning och inskrifter återberättar bygdens och äldre tiders historia, framför allt den helt dominerande jordbruksnäringen samt även århundradena som kyrkligt lokalcentrum.
Kyrkplatsen utgör, tillsammans med den intilliggande Gamla Prästgården och sockenmagasinet (Häggum 16:8), en mycket väl samlad kyrkomiljö. Sockenmagasinet från 1789-1790, i kanten av kyrkogårdsmuren, byggdes av sten med övervåning av timmer och har en mycket välbevarad exteriör. Den faluröda Gamla Prästgården är en parstuga som kan ha bakgrund i 1700-talet men nuvarande karaktär är från 1800-talets mitt. Häggums hela kyrkomiljö har mycket stora kulturhistoriska värden.
Kyrkomiljön ligger också i nära anslutning till den f.d. stormansgården Bosgården, vilket kan indikera ett historiskt samband från tidig medeltid. Bosgården (Häggum 25:13) har idag framför allt mangårdsbebyggelse från ca 1850-60 med stor ljusmålad huvudbyggnad och två små faluröda flyglar.
I anslutning till kyrkomiljön ligger, tätt samlade längs bygatan, tidstypiska sockencentrumbyggnader från tiden efter laga skiftet med det f.d. kyrkoherdebostället samt f.d. folkskola, småskola och missionshus, alla från sent 1800-tal-1900-talets början. Detta förstärker Häggums välbevarade karaktär av ett gammalt bygdecentrum som utvecklats och kompletterats under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal. Häggum är idag ett av Skövde kommuns bäst bevarade äldre sockencentrum.
Ensam om att ligga på västra sidan av byvägen ligger Prästbolet, det f.d. kyrkoherdebostället, (Häggum 16:1), som är beläget mitt emot sockenkyrkan och Bosgården. Manbyggnaden från 1881 är senare ombyggd. Dominerande i blickfånget mot byn sett ute från landsvägen, samt som del av bymiljön, är framför allt den stora tidstypiska ladugården, delvis i rött tegel, troligen byggd på 1930-talet. Prästbolet är genom ursprung och karaktär betydelsefullt i den rikt sammansatta sockencentrummiljön i Häggum.
Av mycket stor betydelse i den gamla sockencentrummiljön är den välbevarade f.d. folkskolan från 1907-1908 och det lilla missionshuset från 1878. Den ljusmålade f.d. småskolan från 1891 har moderniserats under 1900-talet men är genom sin karaktär och placering viktig för helheten. Häggum 25:3 Häggums folkskola f.d har en välbevarad tidstypisk utformning med vinkelställd plan och exteriör med ljusmålad panel av olika typ och på olika ledd, vilket var karaktäristiskt för 1900-talets början. Av stor betydelse är även att den typiska faluröda brygghus- och dasslängan från 1908 är bevarad. Häggum 25:4 Häggums missionshus från 1878 har trots vissa mindre förändringar mycket av ursprunglig karaktär i behåll. I egenskap av en äldre folkrörelsebyggnad med en i stort bibehållen exteriör är Häggums missionshus av stort kulturhistoriskt värde.
I söder ligger Backgården, (Häggum 9:8), kvar inom bytomten. Gården har samlad bebyggelse, främst från 1900-talets början med traditionellt anlagd mangård med trädgård och stormträd, en senare renoverad ljusmålad manbyggnad och separat ekonomigård med välbevarade faluröda byggnader inklusive ladugård delvis i rött tegel och med tegeltak. I byns södra del finns även inslag av bostadshus av mer blandad ålder och utformning. Häggum 1:10 omfattar ett bostadshus med verksamhetslokal samt en mindre flygel, båda vitputsade under tegeltak, och med karaktäristisk utformning från 1920-1930-tal. Den här byggnadskategorin inrymde ofta lanthandel eller jordbruksrelaterad verkstadsservice.
Byns södra del övergår i en löst grupperad klunga av utskiftade gårdar. Där ligger Källegården, (Häggum 14:13), som är en välbevarad faluröd gårdsanläggning från 1800-talets senare del med manbyggnad från 1878 och ladugård från 1914.
Genomgående har gårdarna i och kring Häggums by kvar en traditionell funktionsuppdelning och gruppering av byggnaderna. Gårdsbyggnader från ca 1860-1950 dominerar, även om någon enstaka yngre villa finns och även en del yngre ekonomibyggnader. Höga lövträd står på flertalet mangårdar och omger de mestadels ljusmålade panelade manbyggnaderna samt mindre bostadshus och uthus. Tegeltak dominerar. Stenmurar inramar en del mangårdar. De separata ekonomigårdarna har genomgående faluröda byggnader, ibland med visst inslag av fähus/stallar m.m. i tegel eller betong, tak av tegel eller korrugerad plåt dominerar.

Ingår också i:
-Område 22 Häggum i Carlquist, T. Kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer i Skövde kommun 1988.
-Häggums kyrkogård ingår i Förslag till bevarandeplan för Norra Kyrketorps kyrkogårdar, VGM 2008.

Häggums by omnämns 1357 som Häggem, men har betydligt äldre anor. Namnet anses kunna ha ursprung som en sammansättning av trädnamnet Hägg med -hem i betydelsen hemvist/boplats. Såväl ortnamnet som omgivande förhistoriska fornlämningar förankrar byn i äldre järnålder. Fornlämningarna har varit betydligt fler. Inte minst Ranstadsverkets utbyggnad efter 1900-talets mitt medförde att flera fornlämningar undersöktes och borttogs.
Häggums by var en storby före laga skiftet 1849-1856 och omfattade på 1500-talet så många som 19 hela hemman. Häggums by och Bolums by i grannsocknen var lika stora och var de två största byarna vid Sydbillingen. Sedermera växte antalet gårdar i Häggums by till 21 plus två tullkvarnar. Byarna i Bolum, Häggum och Sjogerstad var till uppbyggnad och karaktär stora typiska falbygdsbyar. I likhet med i Rådene och Sjogerstad skedde säteribildning även i Häggums by på 1600-talet. I Häggum blev Bosgården säteri på 1600-talet och utvecklat till en av bygdens största egendomar.
En äldre geometrisk karta från 1686 visar hur den stora tresädesbyn Häggum var organiserad. Kring bygatan, som utgjordes av landsvägen mot Rådene och Brunnhem, låg de 21 gårdarna mycket tätt samlade, ungefär mellan Backgården i söder och kyrkan på bytån i nordost. Norr och nordost om bytomten tog utmarken med byns samfällda betesmark vid, som även sträckte sig upp påSyd billingen och var gemensam med grannsocknarna. Åkern som angränsade direkt i nordväst, väster och söder var indelad i tre särhägnade gärden med blockformiga oregelbundna åkerstycken samt inslag av torrlänt äng. Närmast nordväst om byn låg Klevgärdet. Mellangärdet låg sydväst om byn och landsvägen mot Brunnhem. Mossgärdet omfattade ett stort stråk söder om byn längs klevkanten. På kleven och ner längs alunskiffern öster om byn utbredde sig byns sidlänta ängsmark, Hägguma Mås Engiar, I övrigt låg byns äng i mer torrlänt läge högre uppe på kalkstens- och lerskiffernivåer väster om åkergärdena.
Före laga skiftet hade byn ca 700 invånare. Vid laga skiftet flyttades dock flertalet gårdar ut på kalkstensplatån kring det gamla byläget. Den romanska sockenkyrkan av huggen sten var från 1100-talet. Den revs i samband med att nuvarande kyrkobyggnad uppfördes 1864 på samma plats som den gamla. Sockenmagasinet från 1790 är kvar från den gamla kyrkans tid, sannolikt socknens äldsta byggnad idag. Fortfarande ligger en bykärna kvar på den gamla bytomten kring kyrkplatsen, Bosgården och Prästbolet med det f.d. kyrkoherdebostället. Här byggdes även skolhus, missionshus och lanthandel under 1800-talets senare del 1900-talets början.
Landsvägen har efter bilismens genombrott, troligen i samband med Ranstadverkets tillkomst, dragits om i ny sträckning något väster om bybebyggelsen.
AB Atomenergis verksamhet i Häggum, Ranstadverket, innebar att uran bröts ur alunskiffern under 1950-tal¬-1970-tal. Ranstadverket var Sveriges enda urangruva och var mycket omdiskuterad. Landskapet i Häggum påverkades mycket starkt av uranbrytningen. Industrimarken närmast Häggums by utgörs huvudsakligen av delar av byns inägor. Själva fabriksanläggningen som revs 2013 låg på en del av byns gamla åker ett stycke sydväst om bybebyggelsen, medan de stora brotten finns framför allt i söder och öster. Vid sockenkyrkan står en minnessten från 1976 till minne av det stora motstånd som fanns i Falbygd och Billingsbygd mot utvecklad uranbrytning i kambrosilurområdet.

Häggums by omnämns 1357 som Häggem, men har betydligt äldre anor. Namnet anses kunna ha ursprung som en sammansättning av trädnamnet Hägg med -hem i betydelsen hemvist/boplats. Såväl ortnamnet som omgivande förhistoriska fornlämningar förankrar byn i äldre järnålder. Fornlämningarna har varit betydligt fler. Inte minst Ranstadsverkets utbyggnad efter 1900-talets mitt medförde att flera fornlämningar undersöktes och borttogs.
Häggums by var en storby före laga skiftet 1849-1856 och omfattade på 1500-talet så många som 19 hela hemman. Häggums by och Bolums by i grannsocknen var lika stora och var de två största byarna vid Sydbillingen. Sedermera växte antalet gårdar i Häggums by till 21 plus två tullkvarnar. Byarna i Bolum, Häggum och Sjogerstad var till uppbyggnad och karaktär stora typiska falbygdsbyar. I likhet med i Rådene och Sjogerstad skedde säteribildning även i Häggums by på 1600-talet. I Häggum blev Bosgården säteri på 1600-talet och utvecklat till en av bygdens största egendomar.
En äldre geometrisk karta från 1686 visar hur den stora tresädesbyn Häggum var organiserad. Kring bygatan, som utgjordes av landsvägen mot Rådene och Brunnhem, låg de 21 gårdarna mycket tätt samlade, ungefär mellan Backgården i söder och kyrkan på bytån i nordost. Norr och nordost om bytomten tog utmarken med byns samfällda betesmark vid, som även sträckte sig upp påSyd billingen och var gemensam med grannsocknarna. Åkern som angränsade direkt i nordväst, väster och söder var indelad i tre särhägnade gärden med blockformiga oregelbundna åkerstycken samt inslag av torrlänt äng. Närmast nordväst om byn låg Klevgärdet. Mellangärdet låg sydväst om byn och landsvägen mot Brunnhem. Mossgärdet omfattade ett stort stråk söder om byn längs klevkanten. På kleven och ner längs alunskiffern öster om byn utbredde sig byns sidlänta ängsmark, Hägguma Mås Engiar, I övrigt låg byns äng i mer torrlänt läge högre uppe på kalkstens- och lerskiffernivåer väster om åkergärdena.
Före laga skiftet hade byn ca 700 invånare. Vid laga skiftet flyttades dock flertalet gårdar ut på kalkstensplatån kring det gamla byläget. Den romanska sockenkyrkan av huggen sten var från 1100-talet. Den revs i samband med att nuvarande kyrkobyggnad uppfördes 1864 på samma plats som den gamla. Sockenmagasinet från 1790 är kvar från den gamla kyrkans tid, sannolikt socknens äldsta byggnad idag. Fortfarande ligger en bykärna kvar på den gamla bytomten kring kyrkplatsen, Bosgården och Prästbolet med det f.d. kyrkoherdebostället. Här byggdes även skolhus, missionshus och lanthandel under 1800-talets senare del 1900-talets början.
Landsvägen har efter bilismens genombrott, troligen i samband med Ranstadverkets tillkomst, dragits om i ny sträckning något väster om bybebyggelsen.
AB Atomenergis verksamhet i Häggum, Ranstadverket, innebar att uran bröts ur alunskiffern under 1950-tal¬-1970-tal. Ranstadverket var Sveriges enda urangruva och var mycket omdiskuterad. Landskapet i Häggum påverkades mycket starkt av uranbrytningen. Industrimarken närmast Häggums by utgörs huvudsakligen av delar av byns inägor. Själva fabriksanläggningen som revs 2013 låg på en del av byns gamla åker ett stycke sydväst om bybebyggelsen, medan de stora brotten finns framför allt i söder och öster. Vid sockenkyrkan står en minnessten från 1976 till minne av det stora motstånd som fanns i Falbygd och Billingsbygd mot utvecklad uranbrytning i kambrosilurområdet.

Kulturmiljön omfattar Häggums by med närmast omgivande utskiftade gårdar samt delar av byns f.d. inägor. Byn ligger i odlingsbygden på kalkstensplatån på Sydbillingens sydsida.
Det är påtagligt att 1800-talets stenmurslandskap överlagrar äldre agrara strukturer, vilket ger en särskild karaktär och tidsdimension åt odlingslandskapet. Flera gravar från åtminstone järnålder ger odlingslandskapet en stark förhistorisk förankring. Gravarna har varit betydligt fler, åtskilliga togs bort i samband med Ranstadsverkets utveckling på 1950-1970-talet. Äldst är sannolikt en rest av en hällkista, svårt skadad av senare tiders odling. Hällkistor hänförs ofta till övergången stenålder/bronsålder. Flertalet gravar utgörs av runda stensättningar, varav flera kan vara från järnåldern. Flertalet stensättningar är små, mellan 5 och 10 m i diameter. Endast någon enstaka stensättning omfattar 15 m i diameter. Även någon enstaka liten hög förekommer. Fler högar har funnits men som i sen tid blivit undersökta och borttagna. Gravarna ligger ofta som åkerholmar i odlingsmarken eller som impediment i hagmark. Fornlämningarna skyddas enligt Kulturmiljölagen (se nedan).
Den sönderodlade hällkistan ligger vid Brunnhemsvägen strax V om byn (Raä Häggum 81). I odlingslandskapet närmare det f.d. Ranstadverket ligger några spridda gravar, som utgörs av två stensättningar (Raä Häggum 28) och en möjlig hög (Raä Häggum 85). Precis SSV om byn ligger ett litet järnåldersgravfält som omfattar fem små runda stensättningar (Raä Häggum 57). I nära anslutning ligger ytterligare två stensättningar (Raä Häggum 58). Den största stensättningen, med 15 m i diameter, ligger längst i SV nära Toragården (Raä Häggum 46).
Kulturlandskapet bevarar en utpräglat äldre karaktär i liderna närmast ovanför byn i VNV. Här var den oskiftade byns norra gärde på 1600-talet, Klevgärdet, som inrymde åker med inslag av ängspartier. De kvarvarande förhistoriska fornlämningarna ger stark förankring till järnåldern. De utgörs av gravar i form av tre små runda stensättningar (Raä Häggum 29, 30) och en liten hög (Raä Häggum 75). Inslag finns även av odlingsrösen som kan förknippas med medeltidens-1600-talets åkergärde. De äldre odlingslandskapsstrukturerna överlagras av ett välbevarat småskaligt och till stor del stenmursindelat laga skifteslandskap, med stora inslag av enbevuxen hagmark samt solitärträd i form av gamla lövträd. Vid typiska raka framfartsvägar ligger några gårdar som utflyttades från Häggums by på 1850-talet.
I slänterna ner över kleven österut från byn, ner mot de nu befintliga vattenfyllda brotten till Ranstadsverket, utbreder sig ett uteslutande öppet odlingslandskap, där mycket idag dock endast är gräsmark. Närmare byn finns dock partier av enbevuxen hagmark. Inslag finns även av stengärdesgårdar från tiden efter laga skiftet. Från den gamla bytån mellan sockenkyrkan och Bosgården går även ner en körväg, som eventuellt kan ha ursprung som fägata från byn mot betet på de f.d. falorna. Även äldre dragningar av Bolumsvägen samt den gamla landsvägen mot Rådene i NO från byn bör ha använts som fägator. Inslag av stengärdesgårdar och odlingsrösen förekommer på flera håll kring byn.
Häggums by som följer den gamla slingan av vägen Rådene-Brunnhem har en mycket väl bibehållen karaktär av ett gammalt sockencentrum. Särskilt värdefull är den homogena och till stor del ålderdomliga kyrkomiljön som har medeltida anor. Häggums vitputsade sockenkyrka (Häggum 39:1) från 1864 ligger på den rivna 1100-talskyrkans plats. Kyrkan har ett framträdande läge på den gamla bytån i byns norra del. Sockenkyrkan och kyrkogården är en väl sammanhållen helhet med bogårdsmur, smidesgrindar och ståtlig gammal trädkrans av lind. Inbyggt delvis i bogårdsmuren
ligger det ålderdomliga sockenmagasinet, kvar från gamla kyrkans tid vilket ger mycket stark karaktär
åt kyrkomiljön (se nedan). Här finns en mycket genuin äldre prägel av sockenkyrkogård, bl.a. med en mycket stor mängd av tidstypiska variationsrika utformade gravvårdar från sent 1800- och tidigt 1900-tal. Många bevarade stenramgravar med grusbädd ger också mycket stark karaktär. Gravvårdarnas utformning och inskrifter återberättar bygdens och äldre tiders historia, framför allt den helt dominerande jordbruksnäringen samt även århundradena som kyrkligt lokalcentrum.
Kyrkplatsen utgör, tillsammans med den intilliggande Gamla Prästgården och sockenmagasinet (Häggum 16:8), en mycket väl samlad kyrkomiljö. Sockenmagasinet från 1789-1790, i kanten av kyrkogårdsmuren, byggdes av sten med övervåning av timmer och har en mycket välbevarad exteriör. Den faluröda Gamla Prästgården är en parstuga som kan ha bakgrund i 1700-talet men nuvarande karaktär är från 1800-talets mitt. Häggums hela kyrkomiljö har mycket stora kulturhistoriska värden.
Kyrkomiljön ligger också i nära anslutning till den f.d. stormansgården Bosgården, vilket kan indikera ett historiskt samband från tidig medeltid. Bosgården (Häggum 25:13) har idag framför allt mangårdsbebyggelse från ca 1850-60 med stor ljusmålad huvudbyggnad och två små faluröda flyglar.
I anslutning till kyrkomiljön ligger, tätt samlade längs bygatan, tidstypiska sockencentrumbyggnader från tiden efter laga skiftet med det f.d. kyrkoherdebostället samt f.d. folkskola, småskola och missionshus, alla från sent 1800-tal-1900-talets början. Detta förstärker Häggums välbevarade karaktär av ett gammalt bygdecentrum som utvecklats och kompletterats under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal. Häggum är idag ett av Skövde kommuns bäst bevarade äldre sockencentrum.
Ensam om att ligga på västra sidan av byvägen ligger Prästbolet, det f.d. kyrkoherdebostället, (Häggum 16:1), som är beläget mitt emot sockenkyrkan och Bosgården. Manbyggnaden från 1881 är senare ombyggd. Dominerande i blickfånget mot byn sett ute från landsvägen, samt som del av bymiljön, är framför allt den stora tidstypiska ladugården, delvis i rött tegel, troligen byggd på 1930-talet. Prästbolet är genom ursprung och karaktär betydelsefullt i den rikt sammansatta sockencentrummiljön i Häggum.
Av mycket stor betydelse i den gamla sockencentrummiljön är den välbevarade f.d. folkskolan från 1907-1908 och det lilla missionshuset från 1878. Den ljusmålade f.d. småskolan från 1891 har moderniserats under 1900-talet men är genom sin karaktär och placering viktig för helheten. Häggum 25:3 Häggums folkskola f.d har en välbevarad tidstypisk utformning med vinkelställd plan och exteriör med ljusmålad panel av olika typ och på olika ledd, vilket var karaktäristiskt för 1900-talets början. Av stor betydelse är även att den typiska faluröda brygghus- och dasslängan från 1908 är bevarad. Häggum 25:4 Häggums missionshus från 1878 har trots vissa mindre förändringar mycket av ursprunglig karaktär i behåll. I egenskap av en äldre folkrörelsebyggnad med en i stort bibehållen exteriör är Häggums missionshus av stort kulturhistoriskt värde.
I söder ligger Backgården, (Häggum 9:8), kvar inom bytomten. Gården har samlad bebyggelse, främst från 1900-talets början med traditionellt anlagd mangård med trädgård och stormträd, en senare renoverad ljusmålad manbyggnad och separat ekonomigård med välbevarade faluröda byggnader inklusive ladugård delvis i rött tegel och med tegeltak. I byns södra del finns även inslag av bostadshus av mer blandad ålder och utformning. Häggum 1:10 omfattar ett bostadshus med verksamhetslokal samt en mindre flygel, båda vitputsade under tegeltak, och med karaktäristisk utformning från 1920-1930-tal. Den här byggnadskategorin inrymde ofta lanthandel eller jordbruksrelaterad verkstadsservice.
Byns södra del övergår i en löst grupperad klunga av utskiftade gårdar. Där ligger Källegården, (Häggum 14:13), som är en välbevarad faluröd gårdsanläggning från 1800-talets senare del med manbyggnad från 1878 och ladugård från 1914.
Genomgående har gårdarna i och kring Häggums by kvar en traditionell funktionsuppdelning och gruppering av byggnaderna. Gårdsbyggnader från ca 1860-1950 dominerar, även om någon enstaka yngre villa finns och även en del yngre ekonomibyggnader. Höga lövträd står på flertalet mangårdar och omger de mestadels ljusmålade panelade manbyggnaderna samt mindre bostadshus och uthus. Tegeltak dominerar. Stenmurar inramar en del mangårdar. De separata ekonomigårdarna har genomgående faluröda byggnader, ibland med visst inslag av fähus/stallar m.m. i tegel eller betong, tak av tegel eller korrugerad plåt dominerar.

Ingår också i:
-Område 22 Häggum i Carlquist, T. Kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer i Skövde kommun 1988.
-Häggums kyrkogård ingår i Förslag till bevarandeplan för Norra Kyrketorps kyrkogårdar, VGM 2008.