Vapenhuset har vita slätputsade väggar samt ett kalkstensgolv med en grå, låg, profilerad golvlist. Väggarna målades om 1996. Det är ett ljust utrymme. Åt norr och söder sitter fönster i djupa rundvälvda nischer. Den stickbågformade ytterporten sitter i en rakt avslutad nisch. Dörrbladen är av stående brädor med tvärslår och målade i en ljus grå kulör. Längs med väggen i norr går en brant trappa upp till läktarvåningen. Under trappan finns förråd. Fönstren går upp på var sida om denna och ger ljus till det ovanliggande utrymmet. Pardörrarna in till vindfånget är lika de till läktaren och förankrade i muren. Vapenhuset är sparsamt möblerat. På golvet ligger en röd gångmatta. Under fönstret i söder står en liten sekretär med en stol och på västväggen mot söder hänger en spegel. På södra sidan hänger en väggbonad häng samt på östra väggen en tavelram med ett foto på Näs gamla dopfunt. På väggen under trappan hänger ett vykortsställ i trä samt under denna en gammal långsmal fattigbössa med järnbeslag.
Från vapenhuset är det tre trappsteg upp till kyrkorummets golvnivå. Vindfånget är egentligen den gamla yttermuren i kyrkan. Här är kalkstensgolv och vitputsade väggar. Brädtaket är delvis nedsänkt mot vapenhuset. Ytterligare en pardörr leder in till kyrkorummet. På vindfångets norra vägg sitter en äldre mycket bred dörr med praktfulla handsmidda beslag och lås samt dekor i plattskärning förankrad i muren. Baksidan är enkel och gråmålad. Här syns att dörren höjts genom att en nedre kant och en övre har tillkommit, troligen under 1900-talet. På kanten som bildats mellan det nedsänkta och icke nedsänkta taket finns en tandstenslist i trä och inskriptionen ANNO 1736 sett från kyrkorummet.
Under läktaren når bänkarna ända ned mot västra väggen men det finns en gång mellan den näst sista och sista bänken. I gången står en ljusglob i metall i norr. På västväggen hänger ovan bänkarna en hylla på var sida av entrén med psalmböcker. På södra sidan av västväggen hänger hjälpmedel för hörselskadade. På väggen ovan de fasta bänkarna hänger på var sida en högtalare byggd som ett litet skåp i någon slags anpassad stil i rummet. Läktaren bärs upp av sex pelare, tre på var sida av gången, som är diskret marmorerade i en ljus grå kulör med förgyllda lister och kapitäl. I taket sitter fyra blyspröjsade taklampor med vitt glas.
Kyrkorummet är ljust med en delvis välbevarad rokokoinredning som genom färgsättning och formspråk skapar ett enhetligt uttryck. Kyrkorummet täcks av ett valmat tak med karnisprofil och ett spegelvalv som rymmer tre plafondmålningar. Den breda vitmålade panelen följer långhusets riktning. Taklisten som är marmorerad i grått markerar övergången mellan tak och vägg. Taklistens övre del har formen av en kullist. Taket restaurerades senast på 1980-talet. Den mittersta plafonden är inramad av ett större gulmålat listverk med sirligt svängd rokokoform som är indragen i taket. Plafondmålningarna är utsmyckade med målade moln och olika motiv. Treenighetssymbolen, en ängel med ett timglas och de hebreiska tecknen krönta av två änglahuvuden. Målningarna togs fram under restaureringen 1951-52. Från mittplafonden hänger två elektrifierade ljuskronor. Golvet består av smala brädor på vilka det ligger en grå gångmatta.
Fönstren sitter i djupa nischer. Fönsterbågar och karmar är från 1700-talet och invändigt målade vita. Innanfönstren har troligen antikglas, vilka sattes in under 1950-talets restaurering. I fönsternischerna står små träkonsoler med en skål med blommor vilket inte passar in i kyrkomiljön. Lampetter i mässing med reflektor sitter på väggarna. På södra väggen hänger en skeppsmodell samt ett epitafium.
Det är ett bänkkvarter på var sida om mittgången. Dessa tillkom under restaureringen 1910-1911 som genomfördes under ledning av arkitekt Sigge Cronstedt. De fick sin nuvarande blåmarmorering 1996 från att tidigare ha haft en gråvit marmorering från 1952. Som utgångspunkt för färgsättningen 1996 användes en kyrkbänk som står i en av kyrkstallarna. Bänkarna är öppna med marmorerade gavlar med inramade fält och gråmålade socklar. Ryggstöden har fyra fältindelningar och är något bakåtlutande. Dynorna har ett likadant blått tyg som knäfallet på altarringen. Under sätena sitter två olika slags element. Den främsta bänken avslutas mot koret med en bänkskärm med åttasidiga fältindelningar vilka är marmorerade lika altarringen. Överliggaren är mörkblå marmorerad lika dörrarnas överliggare. Ett korskrank är fästat på bänkskärmarna med en förgylld ram omgiven av ett symmetriskt bladverk i trä målat grönt. Inom ramarna är kinainspirerade landskapsmotiv målade mot koret och mot kyrkorummet finns Gustav III:s och Sofia Magdalenas namnskiffer. Ramarna tillkom 1772 och är troligen samtida med skranket. En korbåge förbinder bänkskärmarna på var sida om mittgången.
Predikstolen fick i samband med ombyggnaden under 1700-talet sin placering på den norra väggen, den tidigare predikstolen hade suttit på den södra långhusväggen. Predikstolen utfördes av Johan Edler d.ä. 1767-1771 och målades 1769-70 av Anders Berglin. Det är en predikstol med stilideal från rokokon. Den var liksom övriga inredning övermålad i vitt och förgylld men det ursprungliga färglagret togs fram under 1950-talet. Predikstolen nås genom en trappa från sakristian och sitter högt upp på väggen. Den utmärker sig genom den gröna draperingen med sina förgyllda fransar, allt utformat i trä, som är en del av ljudtakets drapering och som fortsätter ned på sidorna om ingången till predikstolen och inramar denna. Ljudtaket har en rundad femsidig form och på taket målade blommor och symmetriskt placerade blad över den. Taket kröns av en kula med kors på vilken årtalet 1768 år målat. Innertaket är målat himmelsblått. Öppningen till sakristian markeras av ett profilerat och blåmarmorerat dörrfoder med snäckskalsdekor på var sida. Ovanför öppningen är det målat en himmel som ser ut att brinna med hebreiska tecken samt änglahuvuden. Dörren är grönmålad och på dörrbladet sitter en snäcka likt de på dörrfodret. Dörren liksom utgången har en rundbågig avslutning. Korgen är rikt utformad med målade och förgyllda scener och ramar med figurer i relief. Ovan korgens olika scenfält sitter änglahuvuden med förgyllt hår och vingar. Korgen är tresidig och utformad så att den ser flätad ut. Den är målad grön och det finns spår av förgyllning. Nedtill kröns den av en rund klase med vindruvor, målade i blått, med krönande gröna blad. På predikstolen överliggare står en hög och smal pelare med ett timglas, krönt av en bevingad döskalle.
Den vackert utformade och svängda korbågen i rokokostil, som kröns av ett änglahuvud, ramar in övergången till koret som är upphöjt. Korbågen är, liksom predikstol, altaruppsats och skrank utförda av Johan Edler d.ä. Den står på vackra fundament med blomstermotiv målade av Anders Berglin på en blå bakgrund med vita och röda blommor. Längst upp, mycket diskret, sitter på bågen små ljushållare i trä. Korbågen sattes åter på plats under restaureringen 1909. Korbänkarnas utseende är detsamma som bänkarna i kyrkorummet. Innanför södra bänken ett litet skåp utfört lika insidan på barriären.
I det tresidiga koret fylls mittenpartiet av altaruppsatsen med altarbord samt altarring. Det är ett vackert 1700-talsverk uppbyggt av ett svängt ramverk med en altartavla som kröns av en strålsol. Altartavlan målades 1768 av en förlaga av Erik Norlander. Tavlan föreställer Jesus på korset och under denna sitter en predellamålning vilken kan vara äldre än altartavlan, konstnären är okänd. Skenarkitekturen på väggen bakom altaruppsatsen är illusoriskt målad av Per Sundin 1820-1822 och är således inte samtida med altaruppsatsen. Målningen går upp i taket och omsluter hela altaruppsatsen genom den blåa draperingen med guldfransar som hålls upp av fyra putti. Altaruppsatsen med sina konkava och konvexa växlingar harmonierar i utförandet genom dekorationer av bland annat blad, blommor och putti samt marmoreringen i olika färgsättningar. På var sida om altaruppsatsen står på den i sidorna utskjutande listen står på var sida en kvinnoskulptur i trä i 1700-tal drapering av vilka den ena håller ett kors och den andra en fackla.
Altaret är gjutet med raka sidor täcka av kalkstenskivor liksom bordsskivan. Fronten är målad i en gammelrosa kulör och täcks av ett flertal hängande antependium. Golvet av smala obehandlade spontade brädor vilka tidigare var lackade, slipades och lutbehandlades samt såpskurades1996. På golvet framför altaret syns spår efter ett vad som troligen varit ett tidigare altarbord. Altarringen är en av de mindre i länets kyrkor. Den är sluten med ingång i norr med en hög marmorerad sockel. Altarringen har en nästan fyrkantig form med omväxlande konkava samt konvexa sidor. Knäfallet samt överliggaren är klädda med ett blått vävt tyg. Altarringen målades om 1996 och fick en färgsättning i dovare grå och blå nyanser, både på den vackert profilerade överliggaren samt fältindelningarna. Här användes korbågens marmorering som förlaga. Barriärens fältindelningar är marmorerade i en mycket ljus och diskret kulör med dragning åt det ljust gråa med tunna inslag av rosa, vitt och blått. Resterande barriär är ljust gråmålad. På mitten sitter en relief med av trä med målade figurer och landskap med en ängel bakom. Insidan är målad i en gammelrosa kulör med ljusgrå sockel och golvet är upphöjt. Färgsättningen från 1950-talet har sparats genom en dokumentationsyta på södra sidan av altarringen. Under restaureringen 1951-52 fanns bara fragment kvar av den ursprungliga färgsättningen. Dock användes fragmenten som förlaga för den färgsättning som utfördes.
Koret i övrigt är sparsamt möblerat med piano, pianopall, mikrofonställ och en piporgel från 1850-talet samt i nordöstra hörnet en dopängel från 1802 av Jonas Edler. Den tidigare medeltida dopfunten av furu och skuren i ett stycke tillverkades omkring 1200 finns idag på Statens Historiska Museum. Nummertavlan i rokokostil är förankrad i södra korbänken med en ram med snidad dekor och en tavla klädd med svart tyg. Korbänken och nummertavlans fot målades även den om 1996 med korbågens marmorering som utgångspunkt.
1818-1822 målades kyrkans fasta inredning om i vit kulör. Före installationen av el och värme på 1930-talet stod en vedkamin inne i kyrkan. Övermålningen försökte man, under ledning av Arne Bohman, ta bort under 1952 års restaurering för att få fram 1700-tals måleriet. Mycket av det underliggande måleriet förstördes och istället retuscherades och övermålades originalmåleriet. 1984 restaurerades taket. Färg skrapades ned och taket limfärgmålades åter i vitt och plafondmålningen fick en ursprunglig vit kulör innanför ramen. Även golvet åtgärdades i kyrkorummet då den befintliga lacken ersattes med oljefernissa. 1996 utfördes en invändig restaurering då ambitionen var att återskapa en färgsättning som bättre stämde överens med 1700-talsinredningen. Rummet kompletteras också med spotlights längs kullisten samt en ny högtalaranläggning 1997.
Orgelläktaren är liten men ljus och rymlig med en heltäckande matta på golvet. Orgeln är placerad i mitten med mycket luft runt. Det finns inga bänkar utan endast avsatser på var sida. Läktaren verkar användas som förvaring av diverse stolar med mera vilket ger ett skräpigt intryck på den annars öppna läktaren. Orgelfasaden är väl komponerad och symmetriskt uppbyggd med färgsättning i vitt och guld och når nästan upp till taket. Den tillkom 1901 och ritades av Agi Lindgren 1900. Orgelpiporna är synliga i en inramning av ett listverk i guld. Den kröns av ett vackert listverk i vilket sitter en ram som avslutas med en snäckliknande formation. I ramen en bakgrund av silver i viken det är med guld ifyllt: DEO IN EXCELSIS GLORIA. I den nedre delen finns ett tangentbord samt sidohyllor för böcker. Ny orgelmekanik sattes in på 1970-talet. Läktarbarriären har i mitten ett svängt utskjutande parti. Barriären är uppdelad i fält med kolonnetter med förgyllda vulster samt korintiska kapitäl som fältavdelare. Inom fälten finns speglar med marmorering och avfasade hörn. Dessa var i gott skick sedan målningen på 1950-talet och behölls vid restaureringen 1996, men nedre lister samt kolonnetterna målades om. Dokumentationsytor sparades. Överliggaren är platt och följer barriärens form.
Vindfånget mellan läktare och rummet utanför har vita putsade väggar. Vindfånget har ett rundbågigt utförande och är mycket djupt. In till läktaren sitter en pardörr, en s.k. svängdörr, med tre speglar. Dörren sitter i en djup rakavslutad nisch mot läktaren och i nischens tak sitter en lampa från 1950-talet. Dörren är troligen från restaureringen på 1910-talet. Trägolvet är delvis täckt av en matta.
Rummet med läktarbron är ljust genom att fönstren från vapenhuset når upp hit. Väggarna är vita. På läktarbron står en äldre bänk som är fäst i räcket framför fönstret. På golvet ligger breda brädor i varierande bredd, spikade med kraftiga spikar. Även trappan upp till läktaren är av liknande brädor. I ett av hörnen mot söder står ett högt skåp. I taket hänger en lykta i trä, elektrifierad. Taket är av brädor spikade med samma slags kraftiga spik som golvet. Den branta trappan till vinden går upp längs norra väggen. Pardörren till läktaren är av senare datum med gångjärn och handtag från 1950-talet. Den ramas in av breda brädor på sidorna. Ovan dörren sitter det äldre panel på vilken en himmel är målad med en förgylld rundel med strålar, varannan gul och svart. De delar av trä som försvunnit, har kompletterats med färg.
I de övre tornrummen finns spontade trägolv och putsade väggar. Här finns skåpinredning från tidigt 1900-tal bevarade som tidigare stått i sakristian, en modernare dopfunt med dopskål av mässing, inredning i vitt och guld, delar av klockbockskonstruktion och diverse möbler och inventarier. På en av ljudluckorna står det på insidan följande Från den 8 till d. 19 december 1907 Ringdes Kungsringningen efter Oskar II som afled d 8/12 kl. 9.10 fm. Ringningen försiggick mellan kl 12 -12.30 ..dd. Här nämns också de fyra personer som ringt i klockorna.
Dörren in till sakristian från kyrkorummet har liksom muröppningen en rundbågig avslutning och nås genom ett trappsteg ned från koret. Dörren är täckt av nitade plåtskivor med ett rejält lås. Det är en dörr med medeltida utseende men ursprunget är osäkert. Sakristian är rombiskt i utförandet med vitputsade väggar. Längs taket finns en taklist med karnissvängs profil. Höga fönstren i norr och öster med galler framför släpper in rikligt med ljus. Under fönstren sitter moderna element. Brädgolv. Rummet är möblerat med skrivbord, stolar, kista, klädställning och ett klädskåp. Mot söder går en trappa med underbyggnad upp till predikstolen. Underbyggnaden är mörk liksom det målade klädskåpet.
Rummet är litet men ger ändå ett ljust intryck. Taket består av breda brädor i olika bredd från vilket det hänger en ljuskrona av mässing eller malm. I nordöstra hörnet finns en lagning i taket och taklisten samt cementsockel på golvet vilket tyder på att det tidigare stått någon from av värmekälla här. I hörnet står idag ett av brädor tillverkat altare, format tresidigt efter hörnet. I golvet finns en lucka som leder ned till källaren och på västra väggen finns en separat ingång till sakristian. Dörren är fäst med två grova gångjärn och dörren stängs med reglar och ett mycket litet handtag. Ovanför sitter en förvaringslåda för textilier, tillverkad av en lokal snickare under sent 1990-tal. Den yttre dörren är fiskbensmönstrad med profilerad panel och två reglar samt handtag i form av en ring. Trappan upp till predikstolen av trä med en enkel öppen barriär som bärs upp av platta kolonner. Från avsatsen är det vid muren trappsteg i tegel i en djup smal nisch upp till predikstolen. Trappan byggdes om under restaureringen på 1950-talet då den smalnades av, samt utrymmet under.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
