sarong, lawo

Från rundväv till sarong. Efter avslutad vävning har man en rundväv. Varpen klipps upp över den ovävda delen och delas i två hälfter. Halvorna sys ihop, utmed stadkanterna. Kortändarna sys samman. Resultatet blir en sarong. Omkring två tredjedelar av överdelen viks ned på utsidan vilket möjliggör justeringar av vävnadens längd. En sarong är normalt 120-150 cm i omkrets och 120-180 cm lång.
Lawo kawora tillverkad av Pati Bebe, kallad för Paulina, vävd av bomullsgarn, smala varpripsbårder i kombination med ikatmotiv i rött, gult och vitt av importerade garner, som framträder mot en indigofärgad mörk bottenväv. Paulina är en mycket duktig växtfärgerska och de blå garnerna till textilien har hon doppat i färgbad med Indigo tinctoria.
Motiv: I den nedersta bården avbildas tuppar som är ett motiv på adelns megalitgravar på Östsumba och förebådar det oförutsedda. Vaksamma och redo att utöva makt och skydd. Dess inälvor examineras för att få råd från förfäderna (marapu) inför framtiden. Kadanga kadorro som är en vinda för att
vinda upp rep och avbildas som ett stiliserat kryss. Den står för önskan att ett gift par ska arbeta nära tillsammans, att deras relation ska vara lika tät som rep på en kadanga kadorro.
Mandunne, guldstjärnor som anspelar på kvinnlig sexualitet, mata karimboyo, vattenbuffelns öga.
Zig.zag mönstret: lolu lugha, manihot utilissima, kassavaslingor liknas vid en ogift kvinna som utan mål krälar på marken, i stort behov av en stötta. Det sägs att hon inte kan nå ljuset som gifta kvinnor. Vem som helst kan plocka upp henne. Analogin är en av många uttalade metaforer som understryker nödvändigheten av att kvinnor gifter sig.
Köpt av Pati Bebe, Desa Homba Karipit, Kecamatan Kodi, västra Sumba, Indonesien.
Förvärvad 1999.08.03

Wellfelt, Emilie, Livgivare och dödsbringare. Tyg och symbolism på Västsumba, Indonesien, C-uppsats i socialantropologi Lunds Universitet VT 2000