TJÖRNARPS KYRKA

Tjörnarps gamla kyrka uppfördes vid slutet av 1100-talet i tuktad gråsten med långhus samt lägre och smalare kor med absid i öster. Kyrkan kom senare att byggas ut med ett västtorn och vapenhus i söder och norr. Vid slutet av medeltiden slogs valv över långhuset.

Befolkningsökningen i Sverige under sent 1700-tal och 1800-tal ledde på många håll till att medeltida kyrkor byggdes ut eller revs till förmån för nybyggen. I Tjörnarp kom den medeltida kyrkan att byggas ut 1803, då absiden revs och koret förlängdes åt öster. Redan på 1820-talet inleddes diskussioner om att kyrkan skulle till-, om- eller rivas då den var i eftersatt skick. Olika förslag för ombyggnader framlades, men 1847 togs beslutet att en helt ny kyrka skulle uppföras. Material från den medeltida kyrkan skulle återanvändas i den nya kyrkan som planerade byggas på en annan tomt. På grund av församlingens begränsade ekonomi fick emellertid nybygget vänta och arbetena inleddes inte förrän 1863. När kyrkan stod klar hösten 1864 överfördes dopfunten från 1100-talet och kyrkklockorna från den medeltida kyrkan som lämnades att bli en ruin. Murrester i ruinen undersöktes på 1960-talet och murarnas nedre partier rekonstruerades.

För ritningarna till den nya helgedomen i nyromansk-/nyklassicistisk stil med västtorn, långhus och något smalare kor i öster stod arkitekt Johan Fredrik Åbom vid Överintendentsämbetet. För bygget ansvarade byggmästaren Ljunggren från Lund och kyrkan uppfördes med murverk av tegel och gråsten som delvis var återvunnet material från den medeltida kyrkan. Fasaderna putsades och avfärgades gula medan listverk och dekorativa delar vitmålades.

Redan 1867 behövde kyrkans tak och fasader repareras då det regnade in på vinden och putsen under fönstren hade släppt. 1873 installerades kyrkans första orgel tillverkad av orgelbyggare Lundahl i Malmö med en orgelfasad efter ritningar av domkyrkoarkitekten Helgo Zettervall.

En större renovering av kyrkan genomfördes 1877. Exteriört gjordes putslagningar, fönsterblecken byttes ut mot gjutna solbänkar av betong och tak och avvattningssystem reparerades. Interiört vitmålades tak och dörrar, och altartavlan restaurerades. Vid 1800-talets slut fick kyrkan sitt första uppvärmningssystem i form av en kamin och med detta medföljde installation av skorsten. Det beslutades att temperaturen i kyrkorummet inte fick understiga 10°C. 1894 byttes spiran ut mot en ny, vilken gavs ett något enklare utförande. 1897 utfördes målningsarbeten på fasaden, lagning av taken och interiöra målningsarbeten med dekorativa textband. Under tidigt 1900-tal införskaffades en ny altartavla i form av en kopia av Munkarps kyrkas altartavla Christus am Kreuze målad i Gemäldmalerie i Dresden av Otto Kühne.

1931 gjorde arkitekt Eiler Græbe en beskrivning av kyrkan i samband med ett åtgärdsförslag. Där framgår att fasaderna var gulputsade, långhustaket klätt med skiffer och torntaket klätt med plåt. Kyrkorummets väggar var ljuskalkade, golvet av trä, bänkinredningen öppen och målad i ljus ekådring, vilket även gällde läktarbarriären. Pelarna under läktarbarriären var marmorerade i ljus kulör medan altaruppsatsen var marmorerad i svart och vitt. Belysningen utgjordes av levande ljus. Græbe kom även med förslag till bland annat nya bänkar, ny trappa till orgelläktaren och ny ytterdörr till sakristian. Förslagen fastställdes av Kungliga Byggnadsstyrelsen 1933. Byggmästarna Jakobsson och Knutsson tillverkade 34 bänkar i furu och två skärmar som placerades framför de främsta bänkarna mot koret. Bänkarna målades med oljefärg. Till skillnad från de tidigare bänkarna löpte de nya inte ända ut till långhusets ytterväggar, utan bildade istället två sidogångar. Några av de gamla bänkarna fick ny placering på orgelläktaren. Väggar och träinredning målades om och de dekorativa textbanden över triumfbågen målades över. Ett nytt golv av handslaget tegel lades i vapenhuset och yttertak och fasader restaurerades.

Vid mitten av 1950-talet ersattes långhuset och korets skiffertak med dubbelfalsad kopparplåt med fotrännor och tornets plåttak lades om. Vid samma tidpunkt utfördes fasadrenoveringar som bland annat medförde att rundbågefrisen som löpte under takfoten höggs bort. En ny orgel invigdes i maj 1955 med fasad målad av konstnären och konservatorn Oswald Owald.

1973 genomfördes en invändig renovering efter förslag upprättat av arkitekt Torsten Leon-Nilsson. Renoveringen innefattade kalkning av väggar samt valv, nytt tak under orgelläktaren av spontade brädor, ommålning av bänkinredning samt altarring, ny förvaring i sakristian, ny heltäckningsmatta på orgelläktaren och ett nytt värmesystem. Bänkinredningen som tidigare varit ljusgrön målades rödbrun och grå. Utvändigt vitkalkades kyrkan. Vid slutet av 1970-talet isolerades kyrkvinden med mineralull.

Mellan 2003 och 2004 genomgick kyrkan en större renovering både interiört och exteriört efter förslag upprättat av arkitekt Mikael Forsberg. Exteriört återfick fasaderna sin ursprungliga gula kulör och rundbågefrisen återskapades. Huvudentrén försågs med en ny stentrappa med trapphiss. Interiört målades kyrkorummet om, golven täckmålades i ljusgrått, de två västligaste bänkraderna demonterades och en ny trappa byggdes till orgelläktaren.

Interiör
Genom kyrkans huvudentré i väster nås vapenhuset i tornets bottenvåning. Rummet är rektangulärt och täcks av ett platt innertak av vitmålade brädor. Väggarna är slätputsade och avfärgade med vit kalkfärg och golvet är belagt med rött tegel i rutmönster. Utmed södra väggen har vissa tegel inbrända inskriptioner med namn på personer som medverkade vid renoveringen 1933. På den östra väggen finns en profilerad kalksten från den medeltida kyrkan uppsatt som en konsol där kyrkans gästbok är placerad. Längs den norra väggen löper torntrappan i trä som i valvbågen mellan vapenhuset och kyrkorummet har en trappavsats utformad som en balkong. Utrymmet under trappan är inbyggt med stående panel och två fyllnadsdörrar. Vapenhusets fasta inredning i trä är målad i olika grå nyanser frånsett trappans steg som är brunmålade och handledaren som är svartmålad. Fönstren i söder och norr sitter i djupa nischer och har innerbågar av trä. Entréns rundbågiga överljus har gråmålad insida och saknar innerfönster. De gråmålade inåtgående dörrbladen har vardera fyra fyllningar. Mot kyrkorummet leder två gråmålade pardörrar med vardera tre fyllningar, av vilka den övre har blyinfattat glas. Över dörren finns den målade inskriptionen Visa mig, Herre, din väg; Ps.86.1.

Kyrkorummet utgörs av ett rektangulärt långhus och smalare kor i öster. Golvet är belagt med ljust gråmålade brädor i öst-västlig riktning. Väggarna, som upptill avslutas med en profilerad gesims, är liksom takets tunnvalv vitputsade. De stora fönstren i gjutjärn utan innerbågar är placerade i djupa rundbågiga nischer. Bänkarna är ordnade i två öppna kvarter på var sida om mittgången med sidogångar längs yttermurarna. I alla gångar löper röda langetterade mattor och över mittgången hänger två ljuskronor i mässing. Orgelläktaren i väster upptar hela kyrkorummets bredd och bärs upp av fyra pelare i framkant och två bakre som flankerar ingången till kyrkorummet. De två bakre pelarna bär upp en arkitrav. Pelarna är marmorerade i ljust grått och har kragband och förkroppade kapitäl. Läktarbarriären består av ett ramverk målat i grågrönt med liggande rektangulära fyllningar marmorerade i ljust grått med blåmålade omfattningar. Den förkroppade överliggarens övre del är målad i svart liksom det metallräcke som höjer barriären. Centrerat på överliggaren finns ett dekorativt förgyllt träsnideri med blomsterornamentik raka trumpeter, vilket flankeras av knippen med överblivna orgelpipor från den ursprungliga orgeln. På läktaren står några av kyrkans ursprungliga bänkar. Söder om kyrkorummets entrédörr finns en vitmålad panelinklädd underbyggnad med dörrar till läktartrappan samt ett förråd.

Korets golvnivå är ett trappsteg högre än långhusets och takhöjden är lägre. Bakom den högresta altaruppsatsen med altarring finns ett utrymme för förvaring och rakt i öster prästingången i en djup nisch med rundbågigt överljus. Koret är i övrigt möblerat med dopfunt, flygel, ljusbärare och ambo.

Inredning och inventarier
Altaret i trä från 1864 har enkel utformning avsedd att alltid vara täckt av antependium och altarbrun.

Den tredelade altaruppsatsen i gråmarmoretat trä är liksom altaret samtida med kyrkan och formgiven av kyrkans arkitekt Johan Fredrik Åbom. Det högre mittpartiet avslutas upptill med ett gavelmotiv dekorerat med utskurna diagonalställda eklöv och ett fyrsprångigt listverk krönt av akroterier. Altartavlan av den tyske konstnären Otto Kühne framställer Kristus på korset och är en kopia av en del av en större målning av den ungerske konstnären Mihály Munkácsy. I den rundbågiga omfattningen som är målad i rött, vitt och blått satt fram till 1923 då altartavlan tillkom ett guldbronserat kors av trä. Sidopartierna är symmetriskt utformade och innehåller var sin rundbågig blåmålad nisch med en skulpterad förgylld fackla på hög fot. Ovan nischerna finns förgylld dekor där stiliserade blommor flankerar korslagda nycklar inramade av listAltaruppsatsen
från 1864.verk. Sidopartierna avslutas upptill med förgyllda akroterier och voluter. Den halvrunda altarringen är samkomponerad med altaruppsatsen och har samma grå marmorering. Barriären består av ett ramverk med stående rektangulära fyllningar. Överliggare och knäfall är klädda i rött ylletyg.

Predikstolen med baldakin är ritade av kyrkans arkitekt och färgställningen i grå marmorering med förgyllda detaljer går igen från altaruppsatsen. Den runda korgen vilar på en kannelerad kolonn och barriären är utformad med sex rektangulära släta fyllningar med förgylld ram. Den utkragande överliggaren har förgyllt tandsnitt och ett centralt placerat bokstöd. Nedåt avslutas korgen med en tunn förgylld list och ett utkragande listverk. Ovanför predikstolen hänger en rund baldakin, även den marmorerad med förgyllda detaljer. Den övre delen är utformad som en krona kantad av förgyllda akroterier och kröns av en förgylld urna. Undersidan är indelad i sex segmentformade fyllningar målade i blå kulör. Från mitten av baldakins undersida hänger en vit duva.

Dopfunten i huggen sandsten från 1100-talet överfördes från Tjörnarps medeltida kyrka. Den har tillskrivits Genarpsgruppen och är idag placerad intill korets södra vägg. Den runda cuppan med uttömningshål är dekorerad med palmettfris, repstav samt nedtill en uppochnedvänd rundbågefris. Foten har rektangulär planform som övergår i en svängd form som upptill avslutas med en hålkäl och två vulster.

Den ursprungliga bänkinredningen var öppen med ett kvarter på vardera sida om mittgången och löpte hela vägen ut till långhusets väggar. Ett fåtal av de ursprungliga bänkarna finns idag placerade på orgelläktaren. Den nuvarande öppna bänkinredningen i furu, som tillkom 1933 och formgavs av arkitekt Eiler Græbe, har samma kvartersindelning men med sidogångar utmed långhusväggarna. De breda och rektangulära gavelsidorna är laserade i rödbrunt och avslutas upp- och nedtill av lätt utkragande listverk målade i gult, ljust grått och mörkt blågrått. Sittbänkarna är laserade likt gavlarna och har sittdynor med blått tyg medan ryggstöden är målade i ljust grått. Bänkarna är försedda med psalmbokhyllor och fotstöd. Mot koret avslutas det södra bänkkvarteret med en marmorerad skärmvägg.

Kyrkans första orgel byggdes 1873 av A.V. Lundahl i Malmö. Vid 1900-tales mitt ansågs orgeln vara mycket tungspelt, varefter Fredriksborgs orgelbyggeri i Danmark 1955 tillverkade en ny orgel där originalpiporna från 1873 återanvändes. Den nya orgelfasaden utformades i stram och modernistisk lådliknande stil med synliga pipor mot ett förgyllt raster. I de högre pedaltornen är piporna av koppar medan de i det lägre och tredelade mittpartiet är av tenn. Mittpartiets smala och uppskjutande centrala del flankeras av förgylld växtornamentik. Färgsättningen plockar i övrigt upp altaruppsatsens färgställning, med rött och blått samt gråmålade sido- och bakstycken.

De båda kyrkklockorna kommer ursprungligen från Tjörnarps medeltida kyrka och hänger i tornets översta våning i en klockbock av furu. Storklockan är gjuten 1639 och omgjuten på 1770-talet av Andreas Wetterholtz i Malmö. Lillklockan från 1775 och omgöts av L. Brause Wetter i Hörby 1864. Båda klockorna pryds av inskriptioner.

Kyrkans planform utgörs av västtorn, rektangulärt långhus samt något smalare och lägre rakt avslutat kor i öster. Murverket är uppfört i gråsten och tegel som delvis hämtats från den medeltida kyrkan och vilar sannolikt på en kallmurad naturstensgrund. Sockeln är relativt hög, lätt utskjutande och målad med stenkolstjära. Fasaderna är spritputsade och avfärgade med gul kalkfärg. De slätputsade och vitmålade omfattningarna är murade med tegel i två eller tre språng. Gesimser och listverk är slätputsade och vitmålade. En profilerad takfotsgesims löper runt hela byggnaden och under denna en rundbågefris. Långhuset är avtäckt med sadeltak som över koret är valmat, medan tornet har ett åttasidigt torntak som nedtill avslutas mot flacka gavelrösten i alla fyra väderstreck. Samtliga takfall är avtäckta med dubbelfalsad kopparplåt. Tornet kröns av ett kors av koppar.

Långhusfasaderna bryts upp av tre rundbågiga fönster i tresprångiga nischer åt norr och söder. Fönstren är utförda i spröjsindelat svartmålat gjutjärn och solbänkarna är avtäckta med gråmålad betong. På långhusets västra gavel finns på var sida om tornet ett runt svartmålat fönster i gjutjärn vars spröjsar bildar en femuddig stjärna.

Koret är försett med ett rundbågigt fönster åt norr respektive söder med samma utformning som långhusets. På korets östsida återfinns en entrédörr i en hög tresprångig rundbågig nisch. Dörren är rakt avslutad upptill och klädd i kopparplåt med sex fyllningar, varav de två översta är rundbågiga. Dörren kröns av ett rundbågigt överljus med svartmålade gjutjärnsspröjs. Upp till entrén leder en trappa om fem steg. På korets sydsida finns en källaringång. Dörrbladet är rundbågigt avslutat och klätt i stående brunmålad panel.

Tornet är uppfört i tre våningar och har kvadratisk planform. Kyrkans huvudentré återfinns i bottenvåningen åt väst i en tresprångig omfattning. Porten är en rakt avslutad och kopparbeslagen pardörr med fyra fyllningar i vardera dörrblad där de översta är rundbågiga. Mellan pardörren och det rundbågiga överljuset finns en kopparklädd tvärbjälke med inskriptionen År 1864 Es. 55:1 Luc. 14:17. Upp till entrén leder en trappa med sex steg i granit med handledare i svartmålat järn på den norra sidan och en trapphiss åt söder. I norr och söder finns vardera en hög och smal rundbågig fönsteröppning utan språng. Andra våningsplanet markeras av takfotsgesimsen med underliggande rundbågefris vilken fortsätter som en kopparavtäckt gördellist över tornet. Åt väster finns ett svartmålat rosettfönster i gjutjärn och åt norr och söder blindfönster med samma tvåsprångiga omfattningar. På tredje våningen finns två rundbågiga ljudöppningar i alla fyra väderstreck, vilka skiljs åt av murade mittposter. Ljudluckorna är klädda med stående svartmålade brädor. De flacka gavelröstena avslutas med takfotsgesimser och rundbågefriser.