FÅGLAVIKS KAPELL KYRKOMILJÖ

Fåglavik är ett litet industrisamhälle vid Västra stambanan beläget cirka sex kilometer nordöst om Herrljunga vid landsvägen mellan länsväg 181 i söder och riksväg 47 i norr. Fåglavik var en av tre stationer på sträckan Alingsås-Falköping och runt denna växte samhället fram. Stambanan korsar en mycket gammal färdväg mellan Skara och Borås som vintertid gick på mossar och vattendrag i dalsänkan. Trakten är skogrik och är en del av en gammal stor kronoallmänning kallad Edsmären, som sträckte sig mellan Västgötaslätten i norr och Falbygden i öster, samt anslöt sig till Sjuhäradsbygdens skogsområden söderut. Trakten kring Fåglavik var förr full av torv- och dymossar. På 1800-talet sköt den stora Linspångsmossen in en flik mellan stations- och bruksområdet. Det var en vik av den sjö som torvmossen en gång utgjorde och möjligen kan den ha gett upphov till ortnamnet Fåglavik. Men torvmossen kom med sitt bränsleförråd att bli upphovet till Fåglaviks glasbruk, verksamt 1874-1978. Glasbruket ledde till att samhället med livlig spannmålshandel kring stationen utvecklades och fick karaktären av bruks- och egnahemssamhälle. Grundaren av glasbruket var Anders Magnus Andersson från Filipstad, som sedan 1859 drev grosshandel i Göteborg med bland annat glas och porslin. Han hade sedan en tid velat starta ett glasbruk och i Fåglavik fann han såväl goda kommunikationer som bränsleförråd. Han köpte torvmossen nämnd ovan, en av de största och bästa, samt flera mindre. Arkitekt Axel Th. Lignell gjorde ritningarna till bruksanläggningen och 1873 startade arbetet med uppförande av arbetarbostäder som inledningsvis kunde hysa hantverkarna under byggnationen. Lignell var också brukets förste förvaltare fram till 1878. Han ritade även den så kallade Bruksvillan på orten, enligt traditionen uppförd 1875, där grosshandlarfamiljen och senare chefer tillbringat somrarna. Brukets första hytta kallades Tyska hyttan, den andra Reservhyttan från 1898 och Franska hyttan tillkom 1907-09. Anläggningen fordrade också sliperier, magasin och många andra byggnader.

Järnvägen passerar tvärs genom byn som idag har en kärna av blandad villabebyggelse från tiden kring sekelskiftet 1900 längs en slingrig smal väg. I sydöstra delen av samhället finns bland annat en stor villa och en samlingslokal kallad Mimersborg. I nordvästra delen har flera affärer funnits tidigare och här finns stationshuset bevarat. Något avskilt från övrig bebyggelse ligger det idag tomma och gravt förfallna glasbruket. Samhället har kvar en tydlig prägel av bruksort. I vägkorsningen ligger ett gammalt hus där saligförklarade Elisabeth Hesselblad, hade sin så kallade härdelseplats som nyfödd 1870. (Hesselblad återinförde Birgittinerorden i Sverige 1923 men verkade främst i Rom som förnyare och ledare av denna ordens så kallade svenska gren. Hon avled 1957. Den 9 april 2000 blev hon saligförklarad av påven.) Idag hyser huset galleri och bostad för konstnären Jan van den Bergen.

Kapellet är placerat lite utanför bycentrum i nordväst med en smal lång tillfartsväg från landsvägen i öster. Man kommer till kapellets södra sida och en grusplan nedanför byggnaden. Kapellet ligger på en kulle och avtecknar sig mot en tallridå väster därom. Runt byggnaden är en slyig björkskog med inslag av gran och tall. Den enda bebyggelse som ligger i direkt anslutning till kapellet är ett torp på västra sidan med en skogsväg som går söder om kapellanläggningen och vidare söderut. Denna ansluter också till parkeringen i söder.