BORRBY KYRKA (SANKTA MARIA KYRKA)

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860
Byggd 1838-41 av byggmästaren Olof Borgström, Sölvesborg, efter ritningar av Jacob Wilhelm Gerss. Delar av den äldre kyrkan ingår i den nuvarande långhusmuren och möjligen även i västmuren. Invigd år 1841 av biskop J V Faxe.

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt kyrkorum med utbyggd sakristia i öster och torn i väster. Ingång genom tornet samt mitt på sydfasaden.

Uppförd av gråsten. Gulputsad med vit slätputs på hörnmarkeringar, listverk och omfattningar. Grå sockel. Koppartak.

EXTERIÖR - Ursprungligen byggd efter 1837 års ritningar men starkt förändrad genom 1894 års omvandlig av tornet samt genom fönsteromfattningars putsdekor. Förebilden till den höga och rikt utformade tornspiran hämtades från Klara kyrka i Stockholm. Tornet hade tidigare, som på ritningen, lanternin och balustrad.

INTERIÖR - Interiören präglas av 1860-talets och 1894 års renoveringar, som efterlämnat ett kyrkorum i rik nyrenässansstil. Orgeln och orgelläktaren tillkom 1863. Den nuvarande altartavlan, "Jesus välsignar barnen", är utförd av Mårten Eskil Winge 1866. Vid renoveringen 1894 tillkom bl a de omgivande skulpturerna, Petrus och Johannes, av G Nyström samt predikstolen, bänkinredningen, kassettaket och väggarnas rika dekorationer. De målade fönstren insattes 1912.

Ursprungligen utgjordes altarprydnaden av ett förgyllt kors, placerat i en nisch med dekormålning i form av grå skyar och ett strålomgivet Gudsöga. Predikstolen, som var ritad av J W Gerss, var utförd i empirestil.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. D 1, Skåne och Blekinge. 1989.

Kyrkomiljö
Borrby brukar kallas för Österlens hjärta och ligger i Skånes sydöstra del några kilometer in från kusten. Landskapet kring Borrby är en uppodlad backig slättmark. Genom Borrbys norra del löper en markant ås, Hörupsåsen som sträcker sig tvärs över Österlen. En liten bäck rinner genom byn väster om kyrkan. Borrby var redan på 1700-talet en mycket stor by med över 40 gårdar grupperade längs byns tillfartsvägar. Kyrkan låg i dess nordvästra delar omgiven av kyrkogården. Prästgården låg norr om kyrkan. Strukturen från den gamla byn med dess vägsträckningar som sammanstrålar sydost om kyrkan är ännu bevarad. År 1894 invigdes järnvägen i Borrby och en bebyggelse med småstadskaraktär växte upp kring järnvägen. Dagens bebyggelse består huvudsakligen av affärsfastigheter utmed huvudgatorna och mindre gatehus och villor däremellan, de flesta från 1800-talets slut och 1900-talets första hälft.

Borrby finns omnämnt i ett donationsbrev 1123 då det inrättas till prebende till domkapitlet i Lund. Mycket talar för att en kyrka kan ha funnits i Borrby redan då. Ortnamnet tros komma av en sammanskrivning av Borg och by. Kring Borrbys namn finns en gammal sägen. Sägnen har lite olika versioner men en berättar att Kung Borre hade förälskat sig i en ung flicka vid namn Cecilia eller Sissela som bodde hos klosterbröderna. När hennes skyddslingar inte gick med på giftermål rövade Borre bort Sissela men förföljdes av hennes bröder. I striden som följde dödades Sissela och en källa sprang upp på platsen. Sisselas källa ligger cirka 150 meter nordväst om kyrkan och har sannolikt förkristna anor men har använts som offerkälla ända in på 1800-talet. Kung Borre skall enligt sägnen ligga begravd vid Borresten, även kallad Höjesten, väster om Borrby. En annan sägen berättar att Sissela var syster till Trulsarna vars borg låg i Borrby och förstördes som hämnd av Borre.

Från 1400-1500-talet omtalas en gård i Borrby, Hovgården, som tillhörde ärkebiskopen i Lund. Efter reformationen drogs gården in till danska kronan och senare blev gården svenskt vederlagsgods för Bornholm. Gården blev kungsgård och under 1700-talet ryttmästarbostad. Det nuvarande bostället har anor från 1700-talet och ligger avskilt sydväst om byn. Den medeltida hovgården har sannolikt legat på annan plats. Borrby gård låg på 1600-talet väster om kyrkan och en borg i form av en tre våningar hög rektangulär byggnad skall tidigare ha legat på kyrkbacken: Murarna efter denna byggnad var ännu synliga på 1600-talet. Det finns också uppgifter om en borg, ibland omtalas ett kloster, som ska ha legat i en sänka nordost om kyrkan. Här skall ha funnits en kvadratiskt formad plats kallad Herrgården, omgiven av vatten. Denna gård eller borg gick förlorad vid en översvämning. Gårdsplatsen var ännu synlig vid 1870-talet och anas som en kvadratisk höjning i en sänka i åsen.

I socknen har det funnits ytterligare en kyrka, i Tullstorp. Denna sägs ibland vara en föregångare till Borrby gamla kyrka vilket dock är felaktigt. Inventarierna från denna kyrka flyttades till Borrby på 1600-talet.

Liksom många kyrkor på Österlen hade Borrby kyrka en kyrkogrim. Kyrkogrimen ansågs vanligen vara kyrkans väktare som hade tillkommit genom offer när kyrkan byggdes. I Borrby hade kyrkogrimen en särskild uppgift. Den förste som dog under det nya året, som det blev ringt för, blev kyrkogrim under ett år framåt. Kyrkogrimen hämtade de andra som skulle dö under året och blev avlöst vid årsskiftet av nästa kyrkogrim.

Kyrkan och kyrkotomten ligger inom registrerad fornlämning Borrby 70:1. Fornlämningen avser Borrby bytomt enligt 1791 års karta och skyddas enligt 2 kap. kulturmiljölagen.

Kyrkogård
Kyrkan ligger på den gamla kyrkogården som utgörs av en markerad höjd med sluttningar åt alla sidor. Utanför västra kyrkogårdsgränsen rinner en bäck. Kyrkogården kringgärdas mot öster och söder av ett järnstaket i jugendstil mellan korsprydda stenpollare och på en hög sockel av granit. I norr och väster begränsas kyrkogården av en låg stenmur av kalksten. Flera ingångar finns till kyrkogården i öster, söder och nordost med höga grindar i samma stil som staketet hängda i grindstolpar av granit. Grindstolparna är pyramidformade med en huggen dekor i form av konsekrationskors. Kyrkogården har parkkaraktär med gräsmattor, höga träd och buskplanteringar i grupper. Längs västra sidan växer höga lindar och ett par höga lönnar finns söder om kyrkan. Från ingångarna leder breda grusade gångar fram till kyrkan och kring denna. I backen ned till grindöppningarna i söder och öster leder breda granittrappor. Ett fåtal gravplatser med gravvårdar finns på kyrkogården. Dessa har övervägande monumental karaktär och tillhör framstående personer från bygden. På norra sidan om kyrkan ligger Borrbys kyrkoherdar begravda. En hög obeliskformad gravvård är rest över Borrby kungsgårds siste ryttmästare Ernst Bogislaus von Segebaden, död 1892.

En senare anlagd kyrkogård finns längre österut från kyrkan med ett begravningskapell, Sisselas kapell, från 1800-talets slut. Ritningar till begravningskapellet upprättades av Jon Boisen 1886.

Byggnader på kyrkogården
Intill kyrkogårdens nordöstra hörn finns en betonggjuten källare övertäckt av en gräskulle intill kyrkogårdsmuren. Över ingången finns ett järnstaket av samma typ som kring kyrkogården. Källaren har tidigare fungerat som bårhus.

Källor
Borrby kyrka i äldre beskrivningar, Curt Wallin, Gustaf Åberg, Simrishamn 1943.
Borrby kyrka iakttagna medeltida lämningar 2001. Lars Salminen, Regionmuseet Kristianstad, Landsantikvarien i Skåne, Rapport 2004:141.
Ett herranom värdigt tempel, kyrkorivningar och kyrkobyggen i Skåne, 1812-1912, Siegrun Fernlund, Lund 1982.
Kyrkobyggnader 1760-1860. D. 1, Skåne och Blekinge, Erik Cinthio m. fl. Serie Sveriges kyrkor, band 210, Riksantikvarieämbetet 1989.
Skimrande berättelser, fönsterna i Borrby S:st Maria kyrka, Borrby församling 1999.
Skånes konsthistoria för medeltiden, C. G. Brunius, Lund 1859.
Skåne, Landskapets kyrkor, red. Markus Dahlberg, Riksantikvarieämbetet, 2015.
Sockenkyrkorna kulturarv och bebyggelsehistoria, Riksantikvarieämbetet, 2008.
Orgelinventering för Lunds stift, Anders Johnsson, 2016.
Underhållsplan för Borrby kyrka. Barup och Edström arkitektkontor AB 2004.

Internet
Riksantikvarieämbetets fornlämningssök
Lantmäteriets Historiska kartor.