ESKILSÄTERS KYRKA

KYRKOMILJÖN - Väl synlig i det flacka odlingslandskapet, i anslutning till en trevägskorsning, ligger Eskilsäters vitputsade sockenkyrka. I omgivningen finns flera förhistoriska lämningar, som vittnar om bygdens betydelse redan före kristendomens genombrott. Kyrkan härrör i likhet med flera andra på Värmlandsnäs från tidig medeltid och räknas till de äldsta i länet. Sitt nuvarande utseende har kyrkan efter till- och ombyggnader i flera etapper bl a 1894-96 då det lanterninprydda tornet tillkom. Bland de äldre inventarierna märks dopfunten från 1200-talet. Altaruppsats och predikstol är från 1683. I sydöstra hörnet av den muromgärdade kyrkogården finns en likbod. Norr om kyrkan ligger en dagligvaruaffär och några gårdar med mangårds- och ekonomibyggnader. Bebyggelsegruppen utgör en väl sammanhållen enhet.
KYRKOGÅRDEN - Begravningsplatsen torde till sina äldsta delar söder och väster om kyrkan vara anlagd under tidig medeltid. Den första dokumenterade utvidgningen gjordes 1859 västerut men dessförinnan hade vid flera tillfällen uppfyllningar av kyrkogården skett. Inte förrän 1961 företogs nästa utvidgning då ett område söderut tillfördes kyrkogården. På kyrkogården tillkom 1932 gångarna i samband med uppfyllnad av ojämnheter i markytan. Vid olika renoveringar har senare flertalet grusgravar och häckomgärdningar borttagits.
Begravningsplatsen sluttar något västerut. Den är närmast kvadratisk till formen och har sin största sträckning söder och väster om kyrkan. Den avgränsas med sten- och stödmur mot omgivande gärden i söder och väster och väg med bebyggelse och parkering i norr och öster. En måbärshäck löper innanför västra, södra och ett stycke av östra kyrkogårdsmuren. En häck av samma art åtskiljer den nya och äldre delen. Häckar förekommer endast i mindre omfattning. Därmed har de sammanhängande gräsytorna blivit större. Lind har planterats längs muren på den nya delen medan några enstaka almar växer på den övriga kyrkogården. Samtliga gångar är belagda med grus.
Begravningsplatsens äldsta gravvårdar utgörs av två stenkors från 1600-talet vid södra kyrkväggen. Här står ytterligare en gammal gravsten utan åldersangivelse. Fem grusgravar finns bevarade. Tre gravar är omgärdade med järnstaket däribland en från mitten av 1800-talet som tillhör Louisa Lolly och Sofia Geijer, hustrur till ryttarmästare Geijer på Rosenborgs säteri. En speciell karaktär skapas genom att gravvårdarnas framsidor genomgående vetter mot väster.

KYRKOMILJÖN - Väl synlig i det flacka odlingslandskapet, i anslutning till en trevägskorsning, ligger Eskilsäters vitputsade sockenkyrka. I omgivningen finns flera förhistoriska lämningar, som vittnar om bygdens betydelse redan före kristendomens genombrott. Kyrkan härrör i likhet med flera andra på Värmlandsnäs från tidig medeltid och räknas till de äldsta i länet. Sitt nuvarande utseende har kyrkan efter till- och ombyggnader i flera etapper bl a 1894-96 då det lanterninprydda tornet tillkom. Bland de äldre inventarierna märks dopfunten från 1200-talet. Altaruppsats och predikstol är från 1683. I sydöstra hörnet av den muromgärdade kyrkogården finns en likbod. Norr om kyrkan ligger en dagligvaruaffär och några gårdar med mangårds- och ekonomibyggnader. Bebyggelsegruppen utgör en väl sammanhållen enhet.
KYRKOGÅRDEN - Begravningsplatsen torde till sina äldsta delar söder och väster om kyrkan vara anlagd under tidig medeltid. Den första dokumenterade utvidgningen gjordes 1859 västerut men dessförinnan hade vid flera tillfällen uppfyllningar av kyrkogården skett. Inte förrän 1961 företogs nästa utvidgning då ett område söderut tillfördes kyrkogården. På kyrkogården tillkom 1932 gångarna i samband med uppfyllnad av ojämnheter i markytan. Vid olika renoveringar har senare flertalet grusgravar och häckomgärdningar borttagits.
Begravningsplatsen sluttar något västerut. Den är närmast kvadratisk till formen och har sin största sträckning söder och väster om kyrkan. Den avgränsas med sten- och stödmur mot omgivande gärden i söder och väster och väg med bebyggelse och parkering i norr och öster. En måbärshäck löper innanför västra, södra och ett stycke av östra kyrkogårdsmuren. En häck av samma art åtskiljer den nya och äldre delen. Häckar förekommer endast i mindre omfattning. Därmed har de sammanhängande gräsytorna blivit större. Lind har planterats längs muren på den nya delen medan några enstaka almar växer på den övriga kyrkogården. Samtliga gångar är belagda med grus.
Begravningsplatsens äldsta gravvårdar utgörs av två stenkors från 1600-talet vid södra kyrkväggen. Här står ytterligare en gammal gravsten utan åldersangivelse. Fem grusgravar finns bevarade. Tre gravar är omgärdade med järnstaket däribland en från mitten av 1800-talet som tillhör Louisa Lolly och Sofia Geijer, hustrur till ryttarmästare Geijer på Rosenborgs säteri. En speciell karaktär skapas genom att gravvårdarnas framsidor genomgående vetter mot väster.

KYRKOMILJÖN - Väl synlig i det flacka odlingslandskapet, i anslutning till en trevägskorsning, ligger Eskilsäters vitputsade sockenkyrka. I omgivningen finns flera förhistoriska lämningar, som vittnar om bygdens betydelse redan före kristendomens genombrott. Kyrkan härrör i likhet med flera andra på Värmlandsnäs från tidig medeltid och räknas till de äldsta i länet. Sitt nuvarande utseende har kyrkan efter till- och ombyggnader i flera etapper bl a 1894-96 då det lanterninprydda tornet tillkom. Bland de äldre inventarierna märks dopfunten från 1200-talet. Altaruppsats och predikstol är från 1683. I sydöstra hörnet av den muromgärdade kyrkogården finns en likbod. Norr om kyrkan ligger en dagligvaruaffär och några gårdar med mangårds- och ekonomibyggnader. Bebyggelsegruppen utgör en väl sammanhållen enhet.
KYRKOGÅRDEN - Begravningsplatsen torde till sina äldsta delar söder och väster om kyrkan vara anlagd under tidig medeltid. Den första dokumenterade utvidgningen gjordes 1859 västerut men dessförinnan hade vid flera tillfällen uppfyllningar av kyrkogården skett. Inte förrän 1961 företogs nästa utvidgning då ett område söderut tillfördes kyrkogården. På kyrkogården tillkom 1932 gångarna i samband med uppfyllnad av ojämnheter i markytan. Vid olika renoveringar har senare flertalet grusgravar och häckomgärdningar borttagits.
Begravningsplatsen sluttar något västerut. Den är närmast kvadratisk till formen och har sin största sträckning söder och väster om kyrkan. Den avgränsas med sten- och stödmur mot omgivande gärden i söder och väster och väg med bebyggelse och parkering i norr och öster. En måbärshäck löper innanför västra, södra och ett stycke av östra kyrkogårdsmuren. En häck av samma art åtskiljer den nya och äldre delen. Häckar förekommer endast i mindre omfattning. Därmed har de sammanhängande gräsytorna blivit större. Lind har planterats längs muren på den nya delen medan några enstaka almar växer på den övriga kyrkogården. Samtliga gångar är belagda med grus.
Begravningsplatsens äldsta gravvårdar utgörs av två stenkors från 1600-talet vid södra kyrkväggen. Här står ytterligare en gammal gravsten utan åldersangivelse. Fem grusgravar finns bevarade. Tre gravar är omgärdade med järnstaket däribland en från mitten av 1800-talet som tillhör Louisa Lolly och Sofia Geijer, hustrur till ryttarmästare Geijer på Rosenborgs säteri. En speciell karaktär skapas genom att gravvårdarnas framsidor genomgående vetter mot väster.

KYRKOMILJÖN - Väl synlig i det flacka odlingslandskapet, i anslutning till en trevägskorsning, ligger Eskilsäters vitputsade sockenkyrka. I omgivningen finns flera förhistoriska lämningar, som vittnar om bygdens betydelse redan före kristendomens genombrott. Kyrkan härrör i likhet med flera andra på Värmlandsnäs från tidig medeltid och räknas till de äldsta i länet. Sitt nuvarande utseende har kyrkan efter till- och ombyggnader i flera etapper bl a 1894-96 då det lanterninprydda tornet tillkom. Bland de äldre inventarierna märks dopfunten från 1200-talet. Altaruppsats och predikstol är från 1683. I sydöstra hörnet av den muromgärdade kyrkogården finns en likbod. Norr om kyrkan ligger en dagligvaruaffär och några gårdar med mangårds- och ekonomibyggnader. Bebyggelsegruppen utgör en väl sammanhållen enhet.
KYRKOGÅRDEN - Begravningsplatsen torde till sina äldsta delar söder och väster om kyrkan vara anlagd under tidig medeltid. Den första dokumenterade utvidgningen gjordes 1859 västerut men dessförinnan hade vid flera tillfällen uppfyllningar av kyrkogården skett. Inte förrän 1961 företogs nästa utvidgning då ett område söderut tillfördes kyrkogården. På kyrkogården tillkom 1932 gångarna i samband med uppfyllnad av ojämnheter i markytan. Vid olika renoveringar har senare flertalet grusgravar och häckomgärdningar borttagits.
Begravningsplatsen sluttar något västerut. Den är närmast kvadratisk till formen och har sin största sträckning söder och väster om kyrkan. Den avgränsas med sten- och stödmur mot omgivande gärden i söder och väster och väg med bebyggelse och parkering i norr och öster. En måbärshäck löper innanför västra, södra och ett stycke av östra kyrkogårdsmuren. En häck av samma art åtskiljer den nya och äldre delen. Häckar förekommer endast i mindre omfattning. Därmed har de sammanhängande gräsytorna blivit större. Lind har planterats längs muren på den nya delen medan några enstaka almar växer på den övriga kyrkogården. Samtliga gångar är belagda med grus.
Begravningsplatsens äldsta gravvårdar utgörs av två stenkors från 1600-talet vid södra kyrkväggen. Här står ytterligare en gammal gravsten utan åldersangivelse. Fem grusgravar finns bevarade. Tre gravar är omgärdade med järnstaket däribland en från mitten av 1800-talet som tillhör Louisa Lolly och Sofia Geijer, hustrur till ryttarmästare Geijer på Rosenborgs säteri. En speciell karaktär skapas genom att gravvårdarnas framsidor genomgående vetter mot väster.

FÖRSAMLING 1995 – ESKILSÄTER

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 669, 1900: 840, 1995: 262

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Socknen består av Värmlandsnäs sydspets samt Lurö skärgård. Kyrkplatsen, på ett impediment i utkanten av en uppodlad dalgång, ligger i nära anslutning till ett förhistoriskt gravfält.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Kyrkan är murad av sten och består av ett rektangulärt långhus med tresidigt avslutat korparti, ett gravkor på sydsidan som nu fungerar som sakristia, samt torn i väster. Den västra delen av den nuvarande kyrkans långhus innefattar murar efter den äldsta stenkyrkan, sannolikt uppförd under 1100- eller tidigt 1200-tal. I samband med grävningar under golvläggningen har grundmurarna efter ett smalare absidkor påträffats. Västtornet är inte byggt i förband med långhuset, men härrör troligen också från äldre medeltid. Den medeltida kyrkan byggdes om under 1600-talets andra hälft (eventuellt omkring 1680) varvid långhuset förlängdes åt öster, det tresidiga korpartiet tillkom och gravkoret för släkten Silfverswärd vidbyggdes i söder. År 1804 nämns gravkoret för första gången som "sacristian".

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Murarna är vitputsade såväl ut- som invändigt och genombryts av rundbågiga fönsteröppningar; i putsen är flera av den medeltida kyrkans muröppningar markerade. Den klockformade tornhuven, krönt av högrest lanternin, tillkom vid en omfattande restaurering 1896. Ingång sker i väster via tornets bottenvåning. Kyrkorummet täcks av ett trätunnvalv. Vid restaureringen 1950-52 var avsikten att framhäva kyrkans äldre stilkaraktär, varför flera tillskott från sent 1800-tal avlägsnades. Den ursprungliga färgsättningen av altaruppsats, predikstol, bänkdörrar och läktarbarriär framtogs.
Altaruppsatsen, senare kompletterad med altartavla av Hans Georg Schüffner, tillkom 1683, den övriga nämnda inredningen under 1600- eller 1700-talet.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000.

KYRKOMILJÖN - Väl synlig i det flacka odlingslandskapet, i anslutning till en trevägskorsning, ligger Eskilsäters vitputsade sockenkyrka. I omgivningen finns flera förhistoriska lämningar, som vittnar om bygdens betydelse redan före kristendomens genombrott. Kyrkan härrör i likhet med flera andra på Värmlandsnäs från tidig medeltid och räknas till de älsta i länet. Sitt nuvarande utseende har kyrkan efter till- och ombyggnader i flera etapper bl a 1894-96 då det lanterninprydda tornet tillkom. Bland de äldre inventarierna märks dopfunten från 1200-talet. Altaruppsats och predikstol är från 1683. I sydöstra hörnet av den muromgärdade kyrkogården finns en likbod. Norr om kyrkan ligger en dagligvaruaffär och några gårdar med mangårds- och ekonomibyggnader. Bebyggelsegruppen utgör en väl sammanhållen enhet.
KYRKOGÅRDEN - Begravningsplatsen torde till sina äldsta delar söder och väster om kyrkan vara anlagd under tidig medeltid. Den första dokumenterade utvidgningen gjordes 1859 västerut men dessförinnan hade vid flera tillfällen uppfyllningar av kyrkogården skett. Inte förrän 1961 företogs nästa utvidgning då ett område söderut tillfördes kyrkogården. På kyrkogården tillkom 1932 gångarna i samband med uppfyllnad av ojämnheter i markytan. Vid olika renoveringar har senare flertalet grusgravar och häckomgärdningar borttagits.
Begravningsplatsen sluttar något västerut. Den är närmast kvadratisk till formen och har sin största sträckning söder och väster om kyrkan. Den avgränsas med sten- och stödmur mot omgivande gärden i söder och väster och väg med bebyggelse och parkering i norr och öster. En måbärshäck löper innanför västra, södra och ett stycke av östra kyrkogårdsmuren. En häck av samma art åtskiljer den nya och äldre delen. Häckar förekommer endast i mindre omfattning. Därmed har de sammanhängande gräsytorna blivit större. Lind har planterats längs muren på den nya delen medan några enstaka almar växer på den övriga kyrkogården. Samtliga gångar är belagda med grus.
Begravningsplatsens äldsta gravvårdar utgörs av två stenkors från 1600-talet vid södra kyrkväggen. Här står ytterligare en gammal gravsten utan åldersangivelse. Fem grusgravar finns bevarade. Tre gravar är omgärdade med järnstaket däribland en från mitten av 1800-talet som tillhör Louisa Lolly och Sofia Geijer, hustrur till ryttarmästare Geijer på Rosenborgs säteri. En speciell karaktär skapas genom att gravvårdarnas framsidor genomgående vetter mot väster.