RÄTTVIKS KYRKA

Rättviks ursprungliga gråstenskyrka var sannolikt en under senare 1200-talet uppförd, rektangulär byggnad, vars norra mur in¬går i nordvästra delen av dagens långhus. I samband med att Rättviks socken avskiljdes från Leksand gjordes på 1360-talet en utvidgning mot söder och öster. Dessutom byggdes en liten sakristia ut i nordost. Över kyrkorummet slogs ett högt tunnvalv av bräder.

Kring 1400-talets mitt tillfogades ett tresidigt kor i öster och vapenhus i söder. Yttertaket kröntes med ett litet klocktorn. Över kyrkorummet slogs ribbvalv i tegel: en "Enköpings-stjärna" i den nuvarande korsmitten och i väster en "Sturestjärna". Någon gång under perioden 1470-90 dekorerades valven med kalkmålningar, av vilka fragment finns bevarade.

Kyrkans alltjämt använda predikstol kom på plats 1636, färdigställd av träsnidare Johan Matzon och Anders Pärson Målare, ursprungligen placerad på kyrkorummets södra sida. 1652 tillkom dopfunten i kalksten, skulpterad av Simon Hack som även svarade för omfattningen 1671-72 runt korets ingång från söder, den så kallade Prästporten. Vid samma tid utökades den dåvarande sakristian norr om koret, till att omfatta två valv.

Den 23/8 1685 tecknade församlingen kontrakt med murmästare Erik Malm, Västerås, om bygget av den södra korsarmen, vilken stod färdig 1688. Tio år senare utbyggdes motstående korsarm i norr och alla fönster förstorades.

Kyrkans första läktare, avsedd för soldater, byggdes 1705 på västra sidan. Vid samma tid anskaffades den alltjämt befintliga altarprydnaden, tillverkad av hovbildhuggare Caspar Schröder. Södra korsarmens läktare byggdes 1749, motsvarande i norr år 1761. Samtidigt byggdes nya bänkkvarter i hela kyrkan.

Grunden till kyrkans västtorn lades 1771. Sedan stod arbetet stilla, på grund av missväxt, för att återupptas 1778 och avslutas 1783. Tornet byggdes efter Carl Fredrik Adelcrantz ritningar. Samtidigt revs både klockstapeln och det lilla mittornet som funnits på långhusets tak. I den nybyggda klockvåningen hängdes fyra klockor tolv år senare överfördes en av dem till Bingsjö kapell. Tillkommande vapenhus i väster blev litet; det nybyggda tornets bottenvåning utnyttjades främst för att vidga kyrkorummet. En rymligare läktare byggdes, prydd med målningarna från den tidigare läktarens barriär. Bänkkvarteren förnyades, försågs med luckor.

Kyrkans sista stora utbyggnad, 1792-93, leddes av byggmästare Elines Eric Ersson från Mora. Koret förstorades till dagens omfång och fick sin släta valvkupol, medan norrsidans sakristia dömdes ut som otillräcklig och revs. En ersättande, avsevärt större sakristia byggdes bakom koret. I direkt samband med utbyggnaden tillkom det murade altaret. Snickarmästare Jon Matsson färdigställde den spegelindelade altarringen, marmorerad året därpå. Från det tidigare koret överfördes Caspar Schröders altarprydnad, putsad och uppfejad.

Tornhuven blev 1841 klädd med kopparplåtar, istället för tidigare spån. I mitten av 1840-talet insattes en ny predikstol (fast den tidigare sparades). Under ledning av målarmästare Olov Hovrén från Arbrå blev altarprydnaden förgylld och ommålad med ljusa färger, medan bänkinredningen ådrades. På västra läktaren byggdes 1879 ett 24-stämmigt orgelverk, av firman Åkerman och Lund.

År 1912 skedde en genomgripande förnyelse, inte minst teknisk. Centralvärme infördes - två koleldade värmepannor i en nybyggd betongkällare under sakristian, varifrån värmen fördes till kyrkorummet genom en varmluftskanal under koret. Installationen föregicks av att en mängd gravlämningar utforslades för jordfästning på kyrkogården. I samband med källarbygget fick sakristian undergolv av betong, i syfte att slippa rötan som varit ständigt återkommande i de tidigare bjälklagen.
Samtidigt blev kyrkorummet omgestaltat, under ledning av arkitekt Anders Roland vid Överintendentsämbetet. Korets valvkupol försågs med strålar utförda i gips, för att den skulle bli mer lik kyrkorummets övriga stjärnvalv. 1760-talets slutna bänkkvarter revs ut och ersattes med öppna bänkrader. De målades med en matt mörkgrön färg, liksom altaret och altarringen. Predikstolen från 1636 restaurerades och togs åter i bruk (medan 1845 års predikstol magasinerades). Bekvämare trappuppgångar byggdes till läktarna. Då valven och väggarna skulle avfärgas blev medeltida kalkmålningar återupptäckta i korsmitten. De föreföll dock fragmentariska och efter påtryckningar av kyrkoherden bestämde arkitekt Roland att friläggning/restaurering inte skulle ske. Ytorna kalkavfärgades i enhetligt ljus nyans, frånsett partierna i bänknivå som målades med en mörkgrön oljefärg. I förlängningen av hela denna omgestaltning fick korets fönster två år senare sina färgrika glasmålningar, tecknade av Yngve Lundström och tillverkade av firman Neumann & Vogel.

Kyrkans koleldade värmeanläggning blev en kortlivad historia som oftast varit fallet med dessa. Redan 1932 var den ur bruk, skorstensmurarna i sakristian revs därför och en omdisponering av detta rum kunde ske.

Riktlinjerna för nästa förnyelse drogs upp 1940 av Rättvikskonstnären Jerk Werkmäster. Etappvis verkställdes sedan arbeten enligt hans program, med tyngdpunkten på den större insatsen 1950-51. Ett centralt mål var att återställa äldre dekorativt måleri. Mest krävande var restaureringen av korsmittens medeltida kalkmålningar, något enklare var att frilägga och restaurera läktarbarriärernas 1700-talsmarmoreringar. Likaså återfick altarringen sin blå och röda marmorering från 1794. Bänkgavlarna målades med mörka ådror och prickar Werkmäster hade helst önskat återgå till slutna bänkkvarter, men församlingen motsatte sig. För övrigt återställdes korets släta 1700-talskupol, sedan den föregående renoveringens valvribbor av gips dömts ut som vanprydande. Året efter infördes en effektivare elvärmeanläggning och 1956 blev fasaderna för första gången renoverade med cementförstärkt kalkbruk, något som Byggnadsstyrelsen vid den tidpunkten propagerade för.

Den senaste renoveringen skedde etappvis åren 1980-84, efter handlingar av arkitekt Jerk Alton och ingenjör Leif Göthberg. Innanför huvudingången i väster borttogs bänkrader för att få en öppnare samlingsplats, kallad kyrkvall. Ljuskronorna kompletterades med mindre ljuskronor och lampetter belagda med bladguld. Annars var de utseendemässiga förändringarna relativt små den allmänna inställningen tycks ha varit att hålla fast vid Werkmästers gestaltning som byggt på goda historiska belägg.

Källor och litteratur

Otryckta källor
Riksantikvarieämbetets antikvarisk-topografiska arkiv (ATA):
Protokoll från inventering 1828
Program och ritningar inför restaureringen som genomfördes 1913, upprättade av arkitekt Anders Roland 1909-11.
Korrespondens rörande dendrokronologisk undersökning, dnr 312-23-2001

Rättviks kyrkoarkiv (RK):
N III: I, Rättviks kyrkas inventarium den 20 juni 1683
N III: I, Rättviks kyrkas inventarium den 4 februari 1697
N III: I, Rättviks kyrkas inventarium 1736
O I a; 1, kontrakt om tornbygge
O I a; 2, handlingar angående orgelinstallationen 1879
O I a; 2, handlingar angående installation av elbelysning
O I a; 2, handlingar angående ombyggnad av sakristian 1932-33
O I a; 3, handlingar angående den inre omgestaltningen 1950-51
O I a; 3, handlingar angående installation av elvärme 1952
O I a; 4, arbetsbeskrivning för fasadrenoveringen 1956
O I a; 7, handlingar angående olika arbeten 1978-83

Västerås stifts arkiv (VS):
Västerås domkapitel E V a; 28, ämbetsberättelser 1900, 1906 och 1911-15
Västerås domkapitel F III A: 3, visitation den 3 mars 1628
Västerås domkapitel F III A; 20, visitation den 26/5 1760
Västerås domkapitel F III A; 30, visitation den 16/7 1787
Västerås domkapitel F III A: 31, inventarium den 13 augusti 1803
Västerås domkapitel F III a; 33, visitation 1828
Västerås domkapitel F III A: 35, inventarium den 2 juli 1868
Västerås domkapitel F III a; 35 visitation den 5/7 1880
Västerås domkapitel F III a; 36, visitation 16-17/6 1888
Västerås domkapitel F III a; 38, visitation 30/6-1/7 1894

Litteratur
Ekström, Gunnar: Rättviks kyrka, historisk översikt samt vägledning Rättvik 1954
Garmo, Sune(1): Bingsjö kapell, nr 42 Västerås stifts kyrkobeskrivningskommitté 1992
Garmo, Sune(2): Här slutar allmän väg beskrivning av Rättviks kyrkogård. Vincent förlag, Boda kyrkby 2003
Garmo, Sune(3): Rättviks kyrka - Västerås: Västerås stifts kyrkobeskrivningskommitté 1984
Garmo, Sune(4): Rättviks kyrka, byggnaderna och föremålen berättar Vincent förlag, Boda kyrkby 1995
Garmo, Sune(5): Rättviks kyrkudde, socknens urgamla centrum Vincent förlag, Boda kyrkby 2005
Inventarium över svenska orglar, 1990: 1, Västerås och Karlstads stift, redigerad av Tore Johansson Förlag Svenska orglar, Tostared 1990

Ur Medeltida takstolar i Dalarnas kyrkor (Blomberg och Linscott 1993): Över långhuset står 27 st takstolar med 53 graders taklutning och trätunnvalvets stomme av krökta och bilade virken bevarad. Takstolarna står på ett cc avstånd mellan 70 och 100 cm. Över koret står 1400talskorets gotiska takstol. Dendroprovtagning i taktron daterar sannolikt långhusets taklag till 13541367.

Från inventering:
Flera olika behuggningstyper förekommer, tvärbilat och sprättäljt. Många delar har sprätthuggning i diagonala band, men man har först huggt kanterna med rak sprätthuggning. Många delar har helt traditionell sprätthuggning. Inhugg efter grovhuggning finns kvar i hög grad. Vanligt att en sida av högbenet är obearbetad. Huggspår visar att timmermän arbetat med oskarpa yxor med skador i eggen.
Hopfogningar med raka bladningar, halvt i halvt. En valvbåge är nästan avhuggen och sedan knäckt för att uppnå rätt radie. Taktron är ofta sprätthuggen i diagonala band. Spår efter dendroprovtagning finns.

Dendroprovtagning är inte taget i koret (1400tal). Remstyckena kan vara svåra att datera., Innanför huvudingången i väster finns ett litet vapenhus med kalkstensgolv och väggar klädda med hyvlade bräder, laserade i en gråvit nyans. Till höger leder en dörr mot en brudkammare, iordningställd 1951, rakt fram leder en hög pardörr med överljusfönster mot kyrkorummet. Stora stjärnvalv är slagna över mittskepp och korsarmar, medan ett kupolvalv täcker koret. Valv och väggar är slätputsade och avfärgade med en svagt pigmenterad kalkfärg, frånsett de nedersta väggfälten - i kyrkbänkshöjd - som har en mörkare, mer grå avfärgning. Rester av medeltida kalkmåleri finns i korsmitten, där bland annat Jesu anfäder enligt Matteus evangelium avbildats. Gångarnas och korets golv består av nötta, bruna och grå kalkstensplattor, flertalet från 1800-talet. I koret ligger dessutom gravhällar.

Fönstrens inre bågar har blyinfattade rutor av antikglas i olika färger. Solbänkarna framför är sedan 1951 belagda med mörkrött tegel. I korets två fönster sitter glasmålningar från 1914, av konstnären Yngve Lundström. Bänkinredningen är öppen, sträcker sig från gångarna ända ut mot ytterväggarna och har fyrsidiga, spegelindelade gavlar, samt skärmar mot koret och korsmitten. Särprägel skänker främst färgsättningen, en röd stänkmålning och blå marmorering på grågrön botten. Den gjordes 1951, utifrån de 1700-talsdekorer som ansvarige konstnären Jerk Werkmäster inför renoveringen spårade på rester av äldre inredning som förvarats på kyrkvinden.

Marmorerade är även kyrkorummets tre 1700-talsläktare. De spegelindelade läktarbarriärerna har i sina fyllningar dekorerats med bibliska målningar. Även i övrigt är utformningen likartad, men några olikheter bör noteras.

Äldst är södra korsarmens läktare från 1749, buren av åtta svarvade kolonner som marmorerats ljust grå. På barriären finns tavlor som framställer Nådens ordning. De målades 1760 av Hållam Nils Nilsson.

Motstående läktaren i norr, från 1762, bärs också upp av svarvade kolonner, fast på denna sida är marmoreringen blågrå, med druvklasar och blommor. Barriärens tavlor som skildrar Kristi pinas historia har även här utförts av Hållam Nils Nilsson.

Den djupare orgelläktaren i väster bärs upp av 14 fyrkantiga, pelare marmorerade i blå nyanser. Läktarbarriären inramar Bernt Håkansson Svedins oljemålningar av Kristus och de tolv lärjungarna. Orgelfasaden är i två våningar med rundbågiga arkader i mittpartiet, flankerade av pilastrar i polerat guld, på sidorna urnor med flammor. Bakom orgeln finns arbetsrum för musiker och kör.

I triumfbågen mot koret hänger ett triumfkrucifix från 1400-talet. Invid bågens norra pelare står predikstolen infäst, ett avancerat snickararbete med en laserande mörkbrun grundfärg. Predikstolens korg omfattar sju fält åtskilda av målade och förgyllda kolonetter. Fälten upptas av skurna skulpturer. Den svängda korgbottnen avslutas med en pelare mot golvet. Ljudtaket har sju sidor där takkransen kröns av änglahuvuden mot blå botten och gavlar med spiror.

Altaret från 1793 är murat av gråsten och tegel, samt täckt med en träskiva. På den putsade ytan finns rester av en sentida grön målning. Altarringen framför är från samma tid, sluten och spegelindelad, med blåmarmorerade ramstycken och rödmarmorerade fyllningar. Altarringens hörn pryds av svarvade kolonetter. Altaruppsatsen på en predella bak på altaret tillkom 1705, ett verk av bildhuggare Caspar Schröder. Oljemålningen Nattvardens instiftande omfattas av en skuren och förgylld ram. Ovanför predellan ses en skuren och vitmålad Kristusskulptur, ett förgyllt kors inom en förgylld portal, flankerad av pilastrar. Portalen har en segmentgavel krönt med förgyllda skulpturer.

Sakristian bakom koret är ovanligt stor, med slätputsade, vitkalkade väggar och plant tak av hyvlade bräder som vitlimmats. Golvet består av kilsågade furubräder fästa med smidd spik. Innanför fönstren sitter brädluckor, sammanhållna med bandgångjärn och klädda med nitade järnplåtar på utsidan. Under norra delen finns nedgången till en liten välvd källare som tidigare använts för nattvardsvin. Under södra delen finns en större källare av betong, byggd 1912 då kyrkan fick centralvärme. Värmepannan är borta sedan länge och källaren rymmer istället elcentral, personalrum och farstu.

Uppgång till tornet sker genom en panelklädd dörr på södra sidan. En svängd och ganska smal kalkstenstrappa leder till våningen ovanför vapenhuset som upptas av ett högt och stort, helt oinrett rum upplyst av ett runt fönster i väster. Väggarna är slätputsade och golvet belagt med obehandlade bräder. Därifrån leder öppna lejdare av trä upp mot klockvåningen. Där hänger kyrkans tre klockor, alla av hög ålder. Plats finns för en fjärde klocka, men den överfördes till Bingsjö kapell 1795. I lanterninen ovanför klockvåningen finns ett urverk från 1852, med pendel och lod.

På kyrkvinden finns det medeltida takets konstruktion delvis bevarad. Bräder i taktron har daterats till 1360-talet och takstolarna torde vara av samma ålder. Här kan 1300-talets tunnvalv alltjämt avläsas.