LEVENE KYRKA

Traditionen vill göra gällande att kyrkan restes av konung Håkan Röde på 1000-talet. Men det mest sannolika är att nuvarande byggnad uppfördes under 1200-talet i gråsten med smalare rakt kor. Från denna tid härrör lillklocka och dopfunt. Närheten till kungsgården talar för att en storman stod som patronus. Rimligen har det funnits en föregångare i trä knuten till denna gård. Under 1300-talet försågs kyrkan, under influens från Skara domkyrka, med minst ett unggotiskt lansettfönster, varav delar av huggen sandstensomfattning ligger i kyrkogårdsmuren. Sannolikt under senmedeltid tillkom ett vapenhus framför sydportalen och en liten sakristia norr om koret. Varken långhus eller kor välvdes någonsin.
Under 1600-talets förra hälft bodde på Levene gård landshövding Johan Henriksson Reuter och dennes fru Karin Hand. Dessa lät 1626 förlänga långhuset åt väster, vilket en inskription på gaveln avslöjar. Under 1640-talet lät de även bekosta torn, takryttare, spåning av tak, fönster och bänkinredning. Ett gravkor uppfördes även på kyrkans norra sida. Detta var av gråsten med hörn av huggen kalksten och kopparklädd lökkupol. 1666 målades kyrkan och en ny predikstol uppsattes. 1676 införskaffades en ny altartavla. Omkring 1680 målades kyrkan in- och utvändigt samt innertaket blev "målat på ziratligaste vis, som för tiden mäst brukas, sampt väggarna och kring fönstren med målade guardiner prydat såsom funten och prästestolarne". 1688 omspånades tornen och en läktare uppfördes samt målades året därpå. 1694-95 uppfördes invid denna i norr en "musichläktare". 1708 omspånades takryttaren och tornet försågs med ett urverk, skänkt av överstelöjtnant Henrik Johansson Reuter. 1713 anordnades, efter påtryckningar från biskopen, en vinkällare under koret. 1722 utfördes en ny bänkinredning, vilken slöts fyra år senare. 1744 skänktes en ny predikstol med ljudtak av nämnde Henrik Reuter och dennes fru Anna von der Osten Sacken. 1752 var det ånyo dags för omspåning av tak och torn. Två år senare dekorerades interiören av målaren Lars Hasselbom, vilken verkade i Läcköskolans anda. I samband med detta inskaffades en storklocka. 1758 reparerades tornuret på bekostnad av Per Philip Hierta. Reuterska gravkoret hade förfallit under 1700-talet och 1785 efterlystes arvingarna. När dessa dök upp ville de endast lägga beslag på takets kopparplåt, vilket församlingen motsatte sig och för att värna minnet av kyrkans mecenat övertog man ägandet av gravkoret som samma år omputsades.
En omvälvande ombyggnad av kyrkan utfördes 1791, varvid koret gjordes fullbrett och fick en rundad avslutning. I rundningen inrymdes en ny sakristia. Ny dörr insattes i västra vapenhuset, bänkinredning ombyggdes och tornuret lagades. Tre år senare reparerades gravkorets tak. 1803 målades kyrkan och två år senare spånades tornets västgavel. 1819 igenmurades valvet mellan gravkoret och långhuset, emedan snö och regn drog in i kyrkrummet. I den nya muren insattes gravhällen och uppmålades. 1825 rödfärgades och tjärades tak, ryttare och torn. Året därpå brädfodrades tornet. På 1830-talet påbörjades en process med myndigheterna kring det förfallna gravkoret som skulle vara till dess rivning 1887. 1833 lades tegel på vapenhustaket. 1839 reparerades kyrkans södra takfall. 1848 fick kyrkan fick nya och större fönster. 1859 reparerades tornet och 1862 ersattes långhustakets spåntäckning av skiffer.
Nästa större renovering skedde 1891 för att i tidens anda skapa ett ljusare kyrkorum. Arkitekt var Fredrik Liljekvist. Predikstol, altaruppsats, läktare, dörrar, portar och öppen bänkinredning nygjordes i klassicerande stil med målning i företrädesvis vitt och guld. Bakom altaret uppsattes ett skrank i samma stil och i korets östvägg uppbröts dörr och rosettfönster som försågs med färgat glas. Innertaket försågs med vit pärlspont och på golvet göts cement. Väggarna avplanades och slätputsades. I koret insattes en kamin.
1926-28 utfördes omfattande reparationer med intendent Anders Roland som arkitekt. Klocktornets med tiden allt mer ostadiga konstruktion hade efter hand stagats och förstärkts så att dess inre blivit mycket rörigt. Detta revs bort och ersattes av nya systematiskt anordnade förstärkningar och stag. Långhusets skiffertäckning omlades. Ryttare och torn fick nya spån samt en ny spira för den förras del. Exteriörens spritputs bilades ned och den underliggande slätputsen lagades samt målades. Hängrännorna togs ned. Vid arbetena påträffades i västgaveln de två delarna av en runsten som togs ut, hopsattes och upprestes på kyrkogården. Den Reuterska gravhällen befriades från en svart bemålning och fick ny, bättre plåtavtäckning. Kyrkorummet försågs med innanfönster.
1936-37 fullföljdes det påbörjade arbetet med en inre restaurering efter ritningar av arkitekt Ärland Noreen. Målsättningen var att återge kyrkorummet dess barockkaraktär. Skranket i koret revs bort och den gamla predikstolen och altaruppsatsen i barock återbördades (efter att ha varit deponerade i Skövdes soldathem sedan 1917 då de också konserverades). Ljudtaket hämtades ned från tornet och konserverades. Altare och altarring nygjordes, liksom bänkinredning. Takets pärlspont kläddes med slätspont som försågs med barockimiterande grisaillemåleri. Innerväggarnas oljemålning och cementlagningar togs bort. Därefter togs åter deras ojämna yta fram och kalkades. Golvet belades med kalksten i gångar och kor samt med bräder i bänkkvarter. Fönster och dörr i sakristian igensattes. Det södra vapenhuset omvandlades till ny sakristia med skåpsinredning, vindfång, nytt dekorerat tak och fönster i öster. Vapenhuset fick nytt golv av kalksten och två murade mellanväggar mot norr och söder, i vilka sex 1600-och 1700-talsgravhällar från kyrkogården fastsattes. I princip alla portar och dörrar nygjordes. Nya ytterfönster med antikglas insattes. Kaminen byttes ut mot centralvärme i form av lågtrycksånga, för vilket ett pannrum anordnades under koret. För första gången fick kyrkan också en orgel. På bekostnad av Skaraborgs regemente markerades platsen för Reuterska gravkoret med en låg mur.
1949 försågs kyrkan med elektricitet för belysning och 1958 för värme. 1964 uppsattes hängrännor och stuprör av kopparplåt, för att minska skador på väggarna. Dessa försågs samtidigt med silikatfärg. 1969 gjordes en inre renovering av arkitekt Lars Rune Bengtsson för att dels råda bot på utrymmesbristen. Under läktaren togs fyra bänkrader bort för anordnande av kapprum och skåpsinredning. I vapenhuset inrymdes toalett, städkrubb och ny elcentral. Väggarna ommålades. Taket i sakristian ommålades och isolerades och rummets skåp fick ny inredning. Altaruppsatsen konserverades vid samma tillfälle och ljudluckorna fick automatiserad öppning. 1971 byggdes orgelverket om. 1980 tjärades spånen på torn och ryttare. 1990 anordnades en manöverpulpet under läktaren. 1992 tjärades spånen ånyo och året därpå försågs bänkarna med folievärme, läktaren med strålkastare, interiörens väggar kalkades och inredningen ommålades. Den befintliga färgskalan bibehölls. Den främre bänkraden togs bort för att utöka koret. Nederdelen av exteriörens puts bilades ned och gjordes om. 2000 tjärades torn och ryttare.

LEVENE KYRKA - Salkyrkan består av ett medeltida långhus av gråsten som 1626 byggdes till åt väster och 1791 fick ett fullbrett rundat kor i öster. Tornet i väster och långhusets takryttare tillkom vid 1600-talets mitt. Mitt på långhusets södra sida är sakristian, vilken torde ha rests under senmedeltid som vapenhus.
FASAD - Kyrkan vilar på en låg oregelbunden sockel av gråsten. De ojämna gråstensmurarna bär borstad puts och är vitkalkade. I västgaveln är bokstäver och siffror i svartmålat järn: "16 J R K H 26" som minner om Johan Reuter och makan Karin Hands utvidgning år 1626. Större delen av texten kan enbart syns inifrån tornet. På sakristians västvägg är en fastgjord liljesten. Vid grunden efter gravkoret är en i väggen fastmurad porträttgravhäll. Denna skildrar i stiliserad relief landshövdingen och översten Johan Henriksson Reyter (död 1644) i rustning tillsammans med sin maka Karin Hand. Båda står i adorantpose. På sidorna är deras barn och vapensköldar. Ovanför den breda kalkstenshällen är en putsad fronton. Tornet stolpkonstruktion vilar på en kallmur. Det är brädfodrat och utvändigt klätt med kluvna och tjärade spån. På hörnen är nedtill små infodrade strävor.
FÖNSTER - Alla fönster har foder, bågar och spröjs av gråmålat trä. De rundbågade långhusfönstren har ytterfönster från 1937 med korspost och fem öppningsbara lufter. Varje luft har sex rutor av gult antikglas. Smygarna följer fönstrens form och har vittrade solbänkar av kalksten, avtäckta med kopparplåt. I sakristian är ett kvadratiskt fönster med mittpost och två öppningsbara lufter från samma tid. De har åtta rutor av antikglas var. Smygen följer fönstrets form och har samma solbänk som ovan. Sakristiportens överljus utgörs av en lunett med enkel luft och sex antikglas i tjärade spröjs. Tornets bottenvåning har på nordsidan ett rektangulärt fönster från 1950-talet med enkel öppningsbar luft och fyra rutor. Ett likadant fönster från 1891 sitter i sydsidan en trappa upp. I översta våningen är i varje sida ett kvadratiskt fönster från samma tid med enkel luft och fyra rutor. I torntakets åttasidiga lanternin är fyra rektangulära ljudluckor av stående tjärad panel.
PORT - Den bastanta västporten från 1937 är rak och bred. Den består av stående tjärade ekplank med kraftiga nitar och dörring. Stocklåset är från en äldre port och sannolikt medeltida. Det breda profilerade fodret är likaså i tjärad ek. Framför porten är en kalkstenstrappa med järnräcken. Sakristiporten från 1891 är likaså rak och av tjärad ek fast med en smäckrare utformning och utanpåliggande stående fyllningar från 1937. Den sitter i en rundbågad smyg i två språng med överljus. Framför porten är en kalkstenstrapp.
TAK - Långhuset täcks av ett ovanligt brant sadeltak som är valmat över korrundningen. På nocken sitter en skorsten. Taktäckningen är skiffer. Taket härrör till sin västra hälft från 1626 och till sin östra från 1791. På mitten tronar en åttasidig takryttare med hög spetsig spira, i vars topp sitter ett kors på förgylld kula med likaså förgyllda kulor på korsarmarna. Hela takryttaren är klädd med kluvna och tjärade spån. Takskägget har sågtandsprofil och spånen är dekorativt anbringade på takfallen. Sakristian täcks av ett sadeltak med sexsidiga skifferplattor. Långhus, kor och sakristia har synliga vitmålade hammarband. Torntaket utgörs av en huv med åttasidig sluten lanternin och spetsig spira. I dess topp är ett smäckert smidesornament med förgylld kula. Liksom takryttaren täcks torntaket av kluvna och tjärade spån i dekorativt mönster och med sågtandat skägg. Alla takfall utom takryttaren har hängrännor och stuprör av kopparplåt.