Söderby-Karls kyrka

Kyrkan som troligen byggdes under första hälften av 1300-talet var redan från början så stor att vapenhuset är den enda utbyggnad som har gjorts genom tiderna. Vapenhuset tillkom antagligen senare under 1300-talet men dateringen är osäker. Kyrkan är byggd som en salkyrka med skalmurar av gråsten. Gavelröstenas yttre murar som är av tegel ligger till grund för dateringen av kyrkan. Såvitt känt saknar röstena blinderingar. Sakristian i norr är troligen byggd samtidigt med kyrkan, utbyggd 1910. Det finns dock olika tolkningar av kyrkans äldsta historia, där ovanstående tolkning är gjord av Ingeborg Wilcke-Lindqvist. Ann Catherine Bonnier menar utan att i detalj förklara bakgrunden att sakristian är kyrkans äldsta del och byggs invid en träkyrka på platsen.

Kyrkan har genomgått ett antal omdaningar och restaureringar som efter nybyggnadsskedet medfört förändringar. Givetvis har även mindre arbeten gjorts vid andra tidpunkter. Valv slogs och kalkmålningar tillkom vid 1500-talets början, vid mitten av 1700-talet tillkom stora delar av den nuvarande inredningen och fönster förändrades, 1792 putsades kyrkan och gjordes förändringar bl a i murverket. Fönstren togs upp till nuvarande storlek. 1910 togs kalkmålningar fram på väggar, bänkar byttes, uppvärmningsanläggning tillkom och ytskikt restaurerades. 1959 gjordes den senaste större restaureringen ledd av arkitekt Jörgen Fåk. Förutom övergång till elvärme innebar den inte några genomgripande förändringar.

Exteriören präglas idag av den omdaning som gjordes 1792 då kyrkan putsades och fönstren förstorades. Fasaden spritputsades 1910. Putsprofiler i fasaden tillkom redan 1792. Karaktären är stram och rätvinklig och med de stora fönstren markerade genom slätputsade fönsternischer och detaljer i den i övrigt spritputsade fasaden. Såväl exteriört som interiört märks att kyrkan är påkostad, murarna är högresta och interiören innehåller många detaljer av hög kvalitet som till exempel predikstolen tillverkad av hovbildhuggaren Johan Ljung på 1700-talet.

Yttertaket är högrest. Sedan 1969 är det täckt med koppar som ersatte ett svartplåtstak från 1899. Dessförinnan var kyrkan spåntäckt. Både vapenhus och sakristia har sadeltak.

Fönstren i långväggarna och östra gaveln fick sin nuvarande form 1792 med rundbågiga nischer och överstycken. Nuvarande grönmålade bågar torde vara från 1910 års restaurering och är gjorda med inre och yttre glas i samma båge. Fönstren på norra sidan togs upp 1792, något av dem först som blindfönster. Fönstren i korets gavel togs upp till nuvarande storlek 1748, innan dess fanns ett enda fönster i gaveln. Nuvarande glasmålningar föreställer korsfästelsen och uppståndelsen och är gjorda 1910 av konstnären och konservatorn C Wilhelm Pettersson som i början av 1900-talet även gjort arbeten i flera andra kyrkor i trakten.

Kyrkan har ingång genom två portaler. Vapenhusets yttre portal har en svagt spetsbågig nisch utåt, inåt en slät omfattning. Dörren är medeltida, utvändigt senare klädd med profilerad panel. Den inre portalen mot långhuset är en tresprångig spetsbågig öppning med en trädörr från 1959. Västra gavelns portal togs upp 1910 i vad som tidigare varit ett fönster. Fönstrets övre del finns kvar. Dörröppningen är rundbågig, dörren torde vara utbytt 1959. Mot kyrkan finns ett vindfång belyst med överljus från orgelläktaren, mot långhuset är en pardörr som liksom vindfänget är från 1910. Åt sidorna finns enkeldörrar som i söder leder till en förvaringsskrubb, i norr till den medeltida smala och vindlande murade spiraltrappa som leder till läktaren och långhusets vind.

Vapenhuset är relativt litet och har ett sekundärt slaget kryssvalv. Målningarna är samtida med kyrkorummets och iögonfallande med motiv från sagan om trollharen som tjuvmjölkar kon och hur djävulen hjälper en häxa att kärna smör. Vapenhusets golv är täckt av kalkstensplattor från 1910 liksom resten av kyrkan.

Mest utmärkande för långhuset är dess välbevarade målningar i valven samt ljuset från de stora fönstren. Snickerierna och andra detaljer i interiören är praktfulla men hålls tillbaka av en varierande färgsättning. Kyrkan hade ursprungligen ett trepassvalv av trä som togs ned när tegelvalven slogs under 1400-talet. Av stort byggnads- och teknikhistoriskt intresse är de bevararade ursprungliga takstolarna med rester av underlagsbrädor för trepassvalvet. De höga och luftiga tegelvalven är slagna i fyra travéer på sekundära tegelpelare. Travén längt i väster har ett kryssribbvalv medan de övriga är stjärnribbvalv. Kalkmålningarna i valven har aldrig varit överkalkade och är mycket klara och tydliga. Målningarna är utförda under 1400-talets sista år och med tydlig inspiration från Albertus Pictor när det gäller främst ornamentiken, till exempel akantusrankorna.Många motiv är hämtade ur Biblia Pauperum, de fattigas bibel samt målningar som illustrerar de kateketiska huvudstyckena, trosbekännelsen, Fader vår och Ave Maria. Målningarna i Söderby-Karl är också betydelsemässigt ovanligt konsekvent genomförda och antagligen har målaren haft en teologiskt bildad person till hjälp för valen av motiv. Målningarna på kyrkans väggar kalkades över 1748. När kyrkan restaurerades återskapapades mycket av de dekorativa målningarna av C Wilhelm Pettersson, dock självfallet i en karaktär som skiljer sig från de bevarade ursprungmålningarna i valven.

Kyrkans snickerier har tillkommit under lång tid och varierar i form och utförande, liksom de är målade i varierande kulörer.

Nuvarande öppna bänkar tillkom 1910 och målades 1959 i ekådring. Delar från den gamla bänkinredningen tillverkad i början av 1800-talet återanvändes.

Altaret är av tegel från 1600-talet och täcks av antependium. Altaruppsatsen, tillverkad 1749, bidrar med sina många statyer till en närmast teatral karaktär i koret. Innanför altaruppsatsens ramverk står en Kristusstaty, vid sidorna statyer symboliserande Hoppet och Tron. Nedanför Kristusstatyn en kopia av Rubens Nattvarden i olja. Uppåt avslutas ramverket av en segmentbåge, på krönet en strålande Jehovasol flankerad av två änglabarn. Altaruppsatsen är marmorerad i mörkare grått med statyer i vitt och med förgyllda dekorationer. Altarringen är tillverkad av den lokale mångkunnige snickaren Möller 1765, planformen är svängd och skranket har rektangulära fyllningar.

Predikstolen tillkom 1761, tillverkad av bildhuggaren och hovbildhuggaren Johan Ljung i Stockholm och ersatte då en äldre predikstol från 1638. Utseendet följer altaruppsatsens. Korg och ljudtak har rektangulär planform med avskurna hörn. Den rikliga dekoren i guld samt ett blått snidat draperi kontrasterar mot den ljust grå bottenfärgen. Mitt i draperiet sitter ett förgyllt gudsöga.

Orgelläktaren fick sin nuvarande utformning 1910 då bröstvärnet med förgyllda detaljer tillkom. Läktaren är från 1600-talet eller äldre men har byggts om i många omgångar. Sin nuvarande utsträckning fick den 1817, dessemellan byggdes 1887 ett bröstvärn med svarvade dockor i samband med att en ny orgel byggdes. Orgeln som ännu finns kvar är byggd av Åkerman & Lund i Stockholm och har en nybarockfasad som likt läktarens bröstvärn är målad i ljust grå kulör med ornament i guld..

Även i koret har funnits läktare, placerad i nordvästra hörnet där målningarna är bortnötta. Läktaren togs bort i mitten av 1700-talet.

Till det påkostade intrycket av kyrkan bidrar också belysningen i mittgång och kor med praktfulla malmkronor från 1600- och 1700-talen, en glaskrona samt ljusbärare längs väggarna.

I Söderby-Karl fanns i slutet av 1700-talet den pådrivande prosten Frankenberg. Denne låg bakom sockensammanslagningen och de stora arbeten som gjordes på kyrkan 1792. Frankenberg satte också igång arbeten med att göra om sakristians vind till sockenmagasin , troligen 1786. Det medeltida tegelvalvet togs ned innan projektet avslutades efter motstånd från socknen och landshövdingeämbetet. Sedan dess har sakristian ett plant trätak, sedan 1959 kompletterat med ytterligare ett träundertak. 1910 byggdes sakristian ut åt öster för att ordna rum för nedgång till sakristians källare där varmluftsapparaten för kyrkan uppvärmning placerades. Sakristians nuvarande karaktär har tydligast inslag från 1959 års restaurering då nuvarande skrudskåp, altare och eventuellt malmkrona tillkom men det finns även äldre möbler. Ingången från koret till sakristian består av en rundbågig öppning i en yttre nisch och en rundbågig plåtklädd dörr av hög ålder. Till sakristians vind leder en öppning från övre delen av korets norrvägg. Öppningen har förbundit sakristievinden med en sångläktare som funnits över sakristians ingång.