NORS ÅNGSÅG

Nors ångsåg är ett av de många mindre sågverk som anlades i Norrlands inland under senare delen av 1800-talet. Deras produkter avsattes framförallt på den lokala marknaden, till skillnad från de stora sågarna vid kusten, som exporterade större delen av sina trävaror.
De mindre ångsågarna fick en relativt enhetlig utformning över hela landet. Stora såghus i trä med intilligande brädgårdar var brandfarliga miljöer och därför gällde det inte minst att tillgodose rådande brandskyddsbestämmelser.
Vid Nors ångsåg är såghuset på sedvanligt sätt byggt i trä, i regelkonstruktion med liggande fasspontpanel. Maskinhuset är däremot uppfört i putsat tegel och placerat på föreskrivet avstånd från sågbyggnaden, tre meter. Eldspridningsrisken minskades genom att väggen närmast sågen lämnades obruten, medan stengolvet och det välvda innertaket skyddade mot gnistbildning i pannrummet. Beskrivningen passar in på mängder av svenska sågverk från samma tid.
Sågbyggnaden med tillhörande maskinhus byggdes under åren 1897-98 av Jon Hansson på gården Björs i Nor och drevs till en början av ett handelsbolag. Från år 1909 ägdes sågen av Hansson ensam och har sedan dess gått i arv i släkten.
Efter något år sysselsatte sågen tolv arbetare. Omkring år 1901 kunde en del av dessa få bostad i en nybyggd arbetarkasern med fyra lägenheter om ett rum och kök, strax norr om såghuset. Kasernen byggdes i två våningar med ett utskjutande trapphus, som försågs med förstukvist omkring år 1930. Till arbetarbostaden hör ett uthus med förråd, vedbodar och sovplatser för sommarbruk, samt en byggnad rymmande stall, smedja och kolbod. Dessa är förmodligen samtida med bostadshuset. År 1937 tillkom ett spånhus, dit spånen från såghuset fläktades via en bevarad spånledning. Till spånhuset hör också ett utbyggt dass.
Samtliga byggnader är uppförda i regelkonstruktion med liggande fasspontpanel.
Maskinhuset byggdes om år 1923 för ny ångmaskin och panna. Samtidigt ersattes den ursprungliga plåtskorstenen av en ny i tegel. Senare under 1920-talet byggdes såghuset till åt söder.
Sedan sågningen upphört 1956 pågick hyvling under ytterligare tre år. Därefter revs sågverksbyggnadens intagsbrygga och utkastränna, virkesmagasin, stavhus, kolhus och kolkasern. I övriga delar har miljön bevarats intakt sedan sågverkstiden. Intagsbrygga och utkastränna rekonstruerades vid restaurering 1984-85. Vid samma tillfälle åtgärdades skador på byggnaderna, som också målades utvändigt.
Samtliga byggnader är ytterst välbevarade, även interiört. Maskineriet i pannhus och såghus är intakt. Dessutom finns här en mängd tillbehör, reservdelar mm. Även smedjans utrustning finns till stora delar bevarad.
Den rika miljön med välbevarade komplementhus och omfattande maskinell utrustning skiljer Nors ångsåg från samtida anläggningar av motsvarande typ, eftersom de flesta äldre sågar rivits eller fått förfalla. Genom att anläggningen samtidigt är i hög grad representativ för ett en gång omfattande sågverksbestånd måste dess kulturhistoriska värde anses betydande
Beslut om byggnadsminne 1993

Nors ångsåg är ett av de många mindre sågverk som anlades i Norrlands inland under senare delen av 1800-talet. Deras produkter avsattes framförallt på den lokala marknaden, till skillnad från de stora sågarna vid kusten, som exporterade större delen av sina trävaror.
De mindre ångsågarna fick en relativt enhetlig utformning över hela landet. Stora såghus i trä med intilligande brädgårdar var brandfarliga miljöer och därför gällde det inte minst att tillgodose rådande brandskyddsbestämmelser.
Vid Nors ångsåg är såghuset på sedvanligt sätt byggt i trä, i regelkonstruktion med liggande fasspontpanel. Maskinhuset är däremot uppfört i putsat tegel och placerat på föreskrivet avstånd från sågbyggnaden, tre meter. Eldspridningsrisken minskades genom att väggen närmast sågen lämnades obruten, medan stengolvet och det välvda innertaket skyddade mot gnistbildning i pannrummet. Beskrivningen passar in på mängder av svenska sågverk från samma tid.
Sågbyggnaden med tillhörande maskinhus byggdes under åren 1897-98 av Jon Hansson på gården Björs i Nor och drevs till en början av ett handelsbolag. Från år 1909 ägdes sågen av Hansson ensam och har sedan dess gått i arv i släkten.
Efter något år sysselsatte sågen tolv arbetare. Omkring år 1901 kunde en del av dessa få bostad i en nybyggd arbetarkasern med fyra lägenheter om ett rum och kök, strax norr om såghuset. Kasernen byggdes i två våningar med ett utskjutande trapphus, som försågs med förstukvist omkring år 1930. Till arbetarbostaden hör ett uthus med förråd, vedbodar och sovplatser för sommarbruk, samt en byggnad rymmande stall, smedja och kolbod. Dessa är förmodligen samtida med bostadshuset. År 1937 tillkom ett spånhus, dit spånen från såghuset fläktades via en bevarad spånledning. Till spånhuset hör också ett utbyggt dass.
Samtliga byggnader är uppförda i regelkonstruktion med liggande fasspontpanel.
Maskinhuset byggdes om år 1923 för ny ångmaskin och panna. Samtidigt ersattes den ursprungliga plåtskorstenen av en ny i tegel. Senare under 1920-talet byggdes såghuset till åt söder.
Sedan sågningen upphört 1956 pågick hyvling under ytterligare tre år. Därefter revs sågverksbyggnadens intagsbrygga och utkastränna, virkesmagasin, stavhus, kolhus och kolkasern. I övriga delar har miljön bevarats intakt sedan sågverkstiden. Intagsbrygga och utkastränna rekonstruerades vid restaurering 1984-85. Vid samma tillfälle åtgärdades skador på byggnaderna, som också målades utvändigt.
Samtliga byggnader är ytterst välbevarade, även interiört. Maskineriet i pannhus och såghus är intakt. Dessutom finns här en mängd tillbehör, reservdelar mm. Även smedjans utrustning finns till stora delar bevarad.
Den rika miljön med välbevarade komplementhus och omfattande maskinell utrustning skiljer Nors ångsåg från samtida anläggningar av motsvarande typ, eftersom de flesta äldre sågar rivits eller fått förfalla. Genom att anläggningen samtidigt är i hög grad representativ för ett en gång omfattande sågverksbestånd måste dess kulturhistoriska värde anses betydande
Beslut om byggnadsminne 1993