Töftedals medeltida socken har en långsmal form i nord-sydlig riktning. Det är Dalslands västligaste socken och gränsar mot Norge och Bohuslän. Den långa västgränsen består uteslutande av vatten med ett sammanhängande system av sjöar och älvar som fortsätter genom Bohuslän och Norge och mynnar ut i Idefjorden. Töftedals långsmala topografi är också betingad av Töftedalsån, som rinner rakt genom socknen. Ån rinner upp i de stora skogs- och mossmarkerna i norr för att längre söderut bilda en smal uppodlad dalgång, där kyrkan är belägen, omgiven av kuperad glest bebyggd skogsmark. I Gesäter, söder om Töftedal, förenas Töftedalsån med Örekilsälven vars dalgång sträcker sig vidare in Bohuslän, där älven har sitt utlopp i Västerhavet och Saltkällefjorden vid Munkedal. Dalgångarna kring Töftedalsån och Örekilsälven utgör ett riksintresseområde för kulturmiljövården, med ett ålderdomligt, betespräglat, ådalslandskap, fornlämningar och kulturhistoriskt intressant by- och gårdsbebyggelse.
Vid reformationen hörde Töftedal tillsammans med Rölanda, Gesäter, Nössemark och Håbol till Dals-Eds pastorat. Rölanda blev sedan moderförsamling då Rölanda, Gesäter och Töftedal 1656 avskiljdes till ett eget pastorat. 1664 återgick dock Töftedal till Ed men överfördes ännu en gång, 1961, till Rölanda. 1998 upphörde dock Rölanda pastorat och Dals-Ed är åter moderförsamling i pastoratets ursprungliga omfattning, vilket motsvarar det som idag är Dals-Eds kommun. Töftedal är en utpräglad landsbygdsförsamling där jordbruk kombinerat med skogsbruk varit huvudnäring. Gårdarna har i allmänhet varit ganska små. Vid Dalslands järnväg, invigd 1879, anlades en järnvägs- och tullstation vid Mon i Töftedal. Verksamheten var periodvis ganska livlig tills stationen stängdes 1953, men något samhälle kom aldrig att växa fram. I Töftedal har också funnits ett järnbruk, Loviseholm, intill gränsen mot Bohuslän. Bruket statade på 1750-talet och upphörde i slutet av 1800-talet.
Den lilla timrade kyrkan i Töftedal är lågt belägen intill Töftedalsån och har troligen föregåtts av en medeltida träkyrka på samma plats. Den nuvarande kyrkan är uppförd 1748-49 med torn från 1793. Närmast kyrkan finns öppen odlingsmark och gården Stommen, vars namn visar dess ursprung som kyrkojord. Vid kyrkan finns också ett mindre sockencentrum längs landsvägen som leder förbi här. Söder om kyrkan finns ett församlingshem och två f d skolbyggnader. Strax norr om kyrkan finns de tidigare kyrkstallarna. Enligt en uppgift skall Stommen upphört som prästboställe och försålts under Karl Xll:s tid. Vanligt var annars att "Stommarna" övertogs av staten i samband med reformationen. 1925 byggdes en numera frånsåld prästgård, komministerbostad, en knapp kilometer norr om kyrkan.
Själva kyrkoanläggningen består av kyrkan med omgivande kyrkogård, kyrkstallarna (ca 1930), församlingshemmet (1988) samt den äldsta skolbyggnaden (ca 1870) som också varit sockenstuga och församlingshem, idag förråd för kyrkan. Till kyrkoanläggningen hör också ett äldre dass vid norra kyrkogårdsmuren. Den andra f d skolbyggnaden (1930) brukas, efter skolan lades ner för ca fem år sedan, som hembygdsgård och räknas inte till själva kyrkoanläggningen. Samtliga byggnader är rödmålade, välbevarade i ursprunglig karaktär, och bildar en väl sammanhållen miljö.
ARKIV: Antikvarisk-topografiska arkivet, ATA, Stockholm / Regionmuseum Västra Götaland, RMVG, topografiska arkivet, Vänersborg
LITTERATUR, RAPPORTER: Dalsland - Landskapets kyrkor, Forskningsprojektet sockenkyrkorna, kulturarv och bebyggelse 2003 / Jarkman, Helge, Kyrka och präst i Rölanda, Gesäter och Töftedal på Dal, häfte 1-5, 1975-1989 / Runelid Effe, Dalslands kyrkor, 1980 / Töftedals kyrka i dalsland, Historik av Gustav Nöjd, kyrkoherde emiritus, 1976 / Töftedals kyrka, beskrivning, 1997/ Töftedals socken väst på Dal, Edstraktens fornminnes- och hembygdsförening 1990
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
