ALMESÅKRA KYRKA

Almesåkra kyrka från 1867 består av ett långhus med fullbrett kor
i öster, avslutat med en rundad sakristia. Vid västgaveln reser sig ett
torn. Arkitekturen är rikt utvecklad i tidens anda.
Kyrkan vilar på en skråkantad sockel av kanthuggen granit. Fasaderna
är spritputsade med rik artikulering i slätputs. Avfärgningen
är utförd med gulbruten kalkfärg. Kyrkans hörn markeras av kraftiga
pilastrar som ovan takgesimsen övergår till att bli fi aler med små
tälttak och förgyllda klot. Portarna är särskilt framhävda i arkitekturen.
Västporten har en utkragande omfattning med vimperg som
kröns av ett förgyllt kors på kula. Ovan portalen sitter järnsiff ror
som markerar byggnadsåret. De båda mittportarna på långsidorna
ingår i risaliter med stora rundbågsfönster och frontoner med fyrpassblinderingar.
Uppåt är avslutning i form av hjulkors i smide
på förgyllda klot. Själva portarna är ursprungliga pardörrar med
rombisk dekor, avfärgade i brunt med grå accenter. Sakristians port
har en påtagligt enklare utformning. Kyrkan har fyra fönsteraxlar
med stora rundbågsfönster. I dessa sitter ursprungliga gjutjärnsbågar
med nyromansk indelning. Tre likadana fönster genombryter den
del av sakristiabsiden som är synlig från kyrkorummet. I krönet
på det mellersta fönstret sitter kulörta glas. Fönsterkrönen markeras
i putsen med kvaderrits. Solbänkarna är liksom frontoner och
dylikt avtäckt med kopparplåt. Tornets klockvåning har i varje sidatvå rundbågiga ljudöppningar med ursprungliga luckor som bär
rödbrunt avfärgad fj ällpanel. Mot taket på långhus och absid löper
en slätputsad rundbågsfris, på tornet är gesimsen i form av putsade
konsoler. Långhuset bär ett sadeltak och absiden ett valmat. Över
tornet är en fl ack huv med åttkantig spira krönt av förgyllt kors på
kula. I övergång mellan huv och spira är små kupor, krönta av förgyllda
klot. Alla takfall bär skivtäckning av kopparplåt. Alla takfall
har ståndrännor samt vita plåtstuprör.

Den föregående kyrkan var byggd av timmer 1694 och stod i nuvarande
kyrkogårdens nordvästra hörn. Förslag om nybyggnad väcktes
1840 men vann ej gehör. Detta ändrades när boktryckaren och tidningsmannen
J A Björck från Jönköping gifte sig med friherrinnan
Spaldencreutz på Fredriksdal. Denne drev igenom ett beslut om nybyggnad
och var själv ledande i följande arbete. Ritning upprättades
1862 av arkitekt Johan Adolf Hawerman, Överintendentsämbetet.
Byggmästare F D Bergström från Ving utanför Skara anlitades.
Bygget genomfördes under nödåren 1867-69. Inredningen detaljritades
till stor del av arkitekten (altarparti, predikstol och orgelfasad).
Hawerman gjorde även ett förslag till dekorationsmålning
som noggrant följdes av målaremästaren O Månsson, Jönköping,
vid kyrkorummets målning 1869. Samma år färdigställdes ett 13-stämmigt orgelverk av E A Setterquist, Örebro.
De första kända arbetena efter invigning bestod i putslagningar
och kalkfärgning av fasaderna 1924. Året därpå installerades nya
kaminer för uppvärmningen. 1935 genomgick exteriören en större
reparation. All plåttäckning byttes ut mot galvaniserad. Nya stuprör
uppsattes. Rötat trä i takkonstruktionerna utbyttes. Långhustaket
var vid denna tid skiff ertäckt. Södra takfallet omlades. Lös puts på
tornet och södra långsidan nedknackades och ny slogs på med tillsats
av cement. Avfärgningen skedde med kalkfärg. Slutstrykningen avsåg
man göra med prepareringsmedlet Ofalin. Utvändiga snickerier
oljemålades i befi ntlig kulör. Byggmästare var Elof Holmér, Nässjö.
1941 konserverades två medeltida träskulpturer av konservator
Sven Wahlgren, Kalmar. 1950 omputsades alla fasader till följd av
befi ntliga putsens usla skick. Kalkbruk nyttjades. Byggmästare var
Albert Johansson, Nässjö.
1958 genomfördes en omfattande restaurering, mer eller mindre
framtvingad av biskopen. Denne hotade efter sin visitation att
stänga kyrkan, vars interiör var totalt nedsotad till följd av kamineldning
och undermåligt underhåll. För projekteringen stod
ingenjör Erik Persson, innehavare av Johannes Dahls arkitektfi rma,
Tranås. Kaminerna togs bort och ersattes av elvärme, varvid även
belysningen elektrifi erades. Golven slipades. Antalet bänkrader
minskades och korgolvet utökades. Bänkarna ombyggdes så de fi ck
bredare och bekvämare sitsar. Fönstren försågs med innerbågar. En
stor del av de kulörta glasen i absidfönstren ersattes med klarglas.
Under läktartrapporna gjordes inbyggnader för elcentral och förråd.
Till vapenhuset ordnades ett vindfång. I vapenhuset revs den
norra trappan för att ge plats åt inredning och inventarier från den
gamla kyrkan i tornet. Under den kvarvarande trappan gjordes
ett förrådsutrymme. Sakristian försågs med nytt vindfång och ny
skåpsinredning. De ursprungliga planerna på kyrkorummets målning
ändrades när man vid rengöring av en provyta upptäckte att
hela den ursprungliga dekormålningen i limfärg från 1869 fanns
kvar orörd under de tjocka sotlagren. Således rengjordes tak och
väggar med bröd av målaremästarna Bruno och Rune Håkansson,
vilka även stod för visst retuscheringsarbete. Altarskärmens vita ton
dämpades med en viss brytning. Ovan altaret inkorporerades en ny
målning av Elis Lundquist, Huskvarna. Förgyllningen bättrades.
Altaret befriades från sin sentida inklädnad. Predikstol, altarring,
nummertavlor, läktare och orgelfasad rengjordes endast. Bänkarna
och portarna ommålades i brun ton från att ha varit ekådrade. Altarringens
knäfall omkläddes.
1966 stod ingenjör Persson för en exteriör renovering inför kyrkans
hundraårsjubileum. På nytt så behövde tornet omputsas isin helhet. Övriga fasader framför allt västgaveln lagades med
kalkbruk. Avfärgningen skedde efter sandblästring med vit KEIMfärg,
vilken är silikatbaserad. Takens skiff ertäckning var i behov
av nyläggning. De ursprungliga planerna på ett bibehållande av
skiff er som material frångicks dock och på såväl torn som kyrka
lades istället kopparplåt. Tornkorset omförgylldes. Byggmästare
var Nils Andersson, Fredriksdal. 1975 konserverades en dopängel
från gamla kyrkan och upphängdes i kyrkorummet. 1978 tvingades
man laga putsen på tornet och västgaveln igen, vilket skedde med
cementhaltigt Gullexbruk som avfärgades med KEIM-färg. 1985
var situationen åter densamma på dessa byggnadsdelar. Värst var
skadorna i anslutning till lagningarna. Dessutom hade fuktskador
uppstått p.g.a. läckage i långhustakets anslutning mot tornet. De
berörda fasaderna lagades med Serponit kalkbruk och avfärgades
tillika med södra långsidan med kalkfärg av samma fabrikat. Arbetet
leddes av arkitekt Per Rudenstam, Huskvarna. 1995 omputsades
tornets södra och västra fasad, delar av putsen på långhusets västgavel
och norra fasad lagades. Torntakets stomme reparerades och
koppartäckningen nygjordes. Ljudluckorna ommålades. Samma år
konserverades en bit av ett läktarbröst från gamla kyrkan. Konservator
var Randi Gjertsen vid Jönköpings läns museum.1999 skedde de senaste utvändiga reparationerna. Projekteringen
utfördes av arkitekt Bo Ahlqvist vid Construo AB. Putsen lagades
och kalkavfärgades. Kors och kulor omförgylldes och läckan vid
tornet åtgärdades. Samtidigt gjordes en inre renovering. Bänkarna
ommålades i en helt ny färgsättning med inslag av marmoreringar.
Dörrar och fönster ommålades. Altare och läktarpelare marmorerade
i grönt. Altarringen bättringsmålades och gavs ny klädsel. Golven
slipades och skulle ha såpbehandlats, istället kom de att oljas med
tillsats av vitt pigment, vilket gav ett mindre lyckat resultat. Ansvarig
för målningsarbetena var samme Rune Håkansson som 1958. Som
ett resultat av länsmuseets skadeinventering genomfördes 2003 en
konservering av den gamla kyrkans altaruppsats, dittills förvarad
i tornet. Denna gavs nu en plats vid södra korväggen. Samtidigt
ordnades i tornet en bättre förvaring för de bemålade takbräder
som bevarats från gamla kyrkan. Innevarande år befi nner sig ett
huvudbaner från gamla kyrkan på konservering hos länsmuseet.
2006 lämnades tillstånd för en försiktig restaurering av orgelverket,
projekterat av Ålems orgelbyggeri, avsedd att utföras 2009.