Fröken Elisabeth / Nanna Börjesson

Handlingen utspelar sig i ett och samma rum - ett stort men enkelt rum i ett komministerboställe på landet. 
   Där sitter den unga komministern Edvard och förbereder sin predikan då hans före detta elev och föremålet för hans hemliga kärlek,  fröken Elisabeth, plötsligt kommer på besök.
   Från det att hon kliver över tröskeln driver den unga grevedottern handlingen framåt. Hon börjar möblera om i hans ensliga tillvaro med sån fart att böckerna far genom luften.
   Till slut ger han upp sitt motstånd och bekänner sina verkliga känslor för henne. Hon övertygar honom att klasskillnaden mellan dem inte är något hinder för äktenskap. Till sist lyckas hon även övertala sin farbror greven. Hon ska få sin älskade komminister.
   I andra akten har några år förflutit. Edvard och Elisabeth är redan gifta och har fått en liten son.
   Trots att de älskar varandra finns det en djup klyfta mitt i idyllen. Fröken Elisabeth har inte funnit sig i sin roll som hustru. Hon har tråkigt när mannen förbereder sina predikningar. Det värsta är dock att hon och svärmodern är konkurrenter om både man och barn. Skillnaden i bakgrund och bildning mellan de två kvinnorna gestaltas effektivt i replikerna. Svärmodern enkla bakgrund som bondkvinna gestaltas i ett korthugget kärnfullt språk med återkommande bibliska referenser. Fröken Elisabeths eleganta dialog flyter fram lätt och utan motstånd.
  En mörk stormig natt beslutar sig den gamla modern för att lämna sin sons hem. Hon tillkännager sin avsikt i en bitter monolog. Elisabeth hör sin svärmors ord men gör ingenting för att övertala henne att stanna.
   Då börjar det plötsligt brinna i barnets vagga. Det blir den gamla kvinnan som räddar det lilla barnet. Med denna olycka försvinner alla motsättningarna mellan de två kvinnorna i familjen. Elisabeth tar sin svärmor till sitt hjärta.
  Slutet är en pietà bild: Den gamla sitter med barnet i famnen och Elisabeth lutar huvudet lutad mot hennes knä.
Marika V Lagercrantz