Frötuna kyrka

Frötuna kyrka härrör till sina äldsta delar från romansk tid, troligen slutet av 1100-talet. Den äldsta kyrkan hade en rektangulär form och en mindre sakristia. Medeltida murverk efter den äldsta kyrkan ingår i den nuvarande kyrkans mellersta travéer. Den romanska kyrkans sydportal med rundbågig sandstensomfattning är bevarad och leder numera till vapenhuset. Den äldsta, mindre sakristian revs under 1800-talet och dess placering märks genom lämningar i långhusmurens norra sida.

Efter 1200-talets mitt hade kyrkan blivit för liten och byggdes om till en salkyrka. Koret förlängdes åt öster som försågs med en trefönstergrupp med tegelomfattning. Till korets hörn flyttades den romanska kyrkans hörnkedjor av sandsten. Vid samma tillfälle byggdes den nuvarande sakristian med tegelvalv.

Under 1330-talet förhöjdes hela byggnaden med tegel och fick en högre, gotisk resning. Tegelförhöjningen är synlig längs med hela kyrkan fram till den västra tillbyggnaden.

Vid 1400-talets mitt slogs de unikt konstruerade stjärnvalven med breda ribbor. Under senare delen av samma århundrade byggdes det stora vapenhuset till. Gaveln försågs med en spetsbågig blindering med tegelomfattning.

Under 1400-talet förlängdes kyrkan åt väster. Tillbyggnaden var troligen avsedd att bära ett torn men som aldrig kom till utförande, istället fick den samma höjd som den övriga kyrkan och försågs med en tegelgavel. Tegelgaveln är försedd med blinderingar i form av trappstegsfris, vapensköldar samt en spetsbågigt nisch. Möjligen kan blinderingarna ursprungligen ha varit försedda med målningar.

Kyrkorummet har en medeltida karaktär med höga vitputsade stjärnvalv och vitputsade väggar med konsekrationskors. Kalkmålningar framställande S. Kristoffer med kristusbarnet daterade 1503 i långhusets västra del, ett större antal medeltida träskulpturer samt dopfunten i kalksten av höggotisk typ förstärker kyrkans medeltida prägel. Särskilt vapenhuset har en medeltida karaktär med bevarat, delvis rekonstruerat, skrank av tegel avgränsande ett under 1400-talet inrett kapell med altare och kalkmålningsförsedda valv. Skranket är unikt i sitt slag men även vapenhusets sydfönster är en sällsynt företeelse. I vapenhusets är markerat en nisch efter en av den romanska kyrkans sydfönster och den romanska kyrkans sydportal med sandstensomfattning är bevarad och försedd med en medeltida bräddörr med järnbeslagning, nyckelskylt och dörring. Kapellet hade kontakt med kyrkorummet genom en glugg, nu igenmurad, som gav dem som inte fick beträda kyrkan möjlighet att följa gudstjänsten. Möjligen kan kapellet varit avsett för Sten Sture d ä som år 1488 bannlystes av påven och inte hade rätt att beträda kyrkorummet. Vapenhusets stjärnvalv dekorerades med kalkmålningar i den s k Tierpsskolan framställande evangelistsymbolerna intill Sten Stures och hans hustru Ingeborg Totts vapensköldar och har aldrig varit överkalkade. Alternativt kan kapellet ha disponerats av det S:t Olofsgille som fanns i socknen. Vapenhuskapellets altarprydnad utgörs av ett prästepitafium i renässans.

Kyrkans fasta inredning präglas i huvudsak av 1700-talet. Altaranordningen med skulpturalt utformat altare, altarring och korbänkar men även den slutna bänkinredningen samt predikstolens trappa och dörr är utförda av Norrtäljesnickaren Dahlström under 1700-talets andra hälft. Altartavlan utgörs av en oljemålning framställande Kristus på korset i snidad, förgylld ram skänkt av familjen Löwen 1759. Nummertavlorna härrör från 1700-talet med snidade, förgyllda rokokoramar. Läktaren härrör från 1725 med dekorativa senbarocka målningar på undersidan. Till 1700-talet hör även bänkpyramider, ett marmoreringsmålat dopställ av trä och ett votivskepp.

Predikstolen i barock är äldre och hör till 1630-40-talet. Till 1600-talet hör korgolvets kalkstenshällar och de rikt skulpterade begravningsvapnen i Löwenska gravkoret till minne av ätterna Sperling, Tott och Lützow.

Till 1800-talet hör orgelfasaden med nytt orgelverk 1916. Orgelverket är känt för sina stråkstämmor.

Frötuna kyrka härrör till sina äldsta delar från romansk tid, troligen slutet av 1100-talet. Den äldsta kyrkan hade en rektangulär form och en mindre sakristia. Medeltida murverk efter den äldsta kyrkan ingår i den nuvarande kyrkans mellersta travéer. Den romanska kyrkans sydportal med rundbågig sandstensomfattning är bevarad och leder numera till vapenhuset. Den äldsta, mindre sakristian revs under 1800-talet och dess placering märks genom lämningar i långhusmurens norra sida.

Efter 1200-talets mitt hade kyrkan blivit för liten och byggdes om till en salkyrka. Koret förlängdes åt öster som försågs med en trefönstergrupp med tegelomfattning. Till korets hörn flyttades den romanska kyrkans hörnkedjor av sandsten. Vid samma tillfälle byggdes den nuvarande sakristian med tegelvalv.

Under 1330-talet förhöjdes hela byggnaden med tegel och fick en högre, gotisk resning. Tegelförhöjningen är synlig längs med hela kyrkan fram till den västra tillbyggnaden.

Vid 1400-talets mitt slogs de unikt konstruerade stjärnvalven med breda ribbor. Under senare delen av samma århundrade byggdes det stora vapenhuset till. Gaveln försågs med en spetsbågig blindering med tegelomfattning.

Under 1400-talet förlängdes kyrkan åt väster. Tillbyggnaden var troligen avsedd att bära ett torn men som aldrig kom till utförande, istället fick den samma höjd som den övriga kyrkan och försågs med en tegelgavel. Tegelgaveln är försedd med blinderingar i form av trappstegsfris, vapensköldar samt en spetsbågigt nisch. Möjligen kan blinderingarna ursprungligen ha varit försedda med målningar.

Kyrkan är uppfört av oputsad kluven gråsten med tegel i röstena och 1300-talets förhöjning. Dörr- och fönsteromfattningar är slätputsade och avfärgade vita. Taken är, med undantag för gravkoret, sadeltak med höga fall och har sedan medeltid täckts av spån. Takstolarna i västra tillbygget synes vara ursprungliga. I övriga kyrkan förefaller takstolar bestå av äldre och nyare lagat och hopskarvat material.

Under stormaktstidens 1600-tal byggdes det s k Löwenska gravkoret, även kallat Ösbyholms-gravkoret, till på kyrkans södra sida av Casper Otto Sperling, ägare till Rådmansö och Ösbyholm. Gravkor var under stormaktstiden vanliga tillbyggnader till medeltida kyrkor. Förebilden till Löwenska gravkoret var sannolikt Riddarholmskyrkans gravkor. Koret är byggt av tegel med profilerad, putsad takfotsgesims på sandstenssockel med spåntäckt karnisformad huv krönt av lanternin och spira av plåt. Ursprungligen var koret putsat och målat i tegelimiterande målning. Rester av bemålad puts finns bevarat under korets södra fönster. Korets fönsteröppningar är svagt spetsbågiga i vitputsade nischer. Fönsterna är blyspröjsade i järnsmideskarmar med smidesrosor.

Kyrkan har två ingångar, en genom vapenhuset och en genom västgaveln. Vapenhusets ingång är svagt spetsbågigt med rundbågig, vitputsad tresprångig portal försedd med en rundbågig svarttjärad bräddörr med kraftiga gångjärnsbeslag. Trappan i granit med svart smidesräcke är utförd under senare år.

Fönsterna är rundbågiga försedda med järnsmideskarm och blyspröjsade glas.
Fönstrens solbänkar är av tegel täckta med svartplåt.

Under 1700-talet sattes mellanfönstret i korets trefönstergrupp igen och de två yttersta vidgades och försågs med sandstensomfattningar. År 1914 framtogs mellanfönstret upp som en nisch och visar 1200-talets fönsterform. Ytterligare förändringar av fönster utfördes under 1700-talet då korets södra fönster gjordes om.