Waldenström, Paul Petter

Paul Petter Waldenström, känd som P.P. Waldenström, född 20 juli 1838 i Luleå församling i Norrbottens län, död 14 juli 1917 i Missionsskolan i Lidingö församling i Stockholms län, var lektor i Umeå och Gävle, en tid präst i Svenska kyrkan, ledare för Svenska Missionsförbundet samt riksdagsman och författare.
Paul Petter Waldenström var son till provinsialläkaren Erik Magnus Waldenström och Margareta Magdalena Govenius. Bland syskonen märks Johan Anton, Alfred och Hugo Waldenström.

År 1855 kom Waldenström till Uppsala, och blev två år senare student vid Uppsala universitet. Studierna blev framgångsrika och 1863 promoverades han till filosofie doktor. P.P. Waldenström prästvigdes 1864 och blev då läroverksadjunkt i Växjö, 1864 lektor vid Umeå läroverk och tio år senare vid Gävle läroverk.
Tillsammans med E.J. Ekman grundade han 1878 Svenska Missionsförbundet (SMF), som 2003 ändrade namn till Svenska Missionskyrkan och 2011 uppgick i Equmeniakyrkan. Ända från början stod Waldenström som en av dess främsta ledare, trots att han inte var närvarande vid det möte då förbundet bildades. 1904 pensionerades han från sin lektorstjänst i Gävle, och blev, först som ordförande och sedan som missionsföreståndare, Svenska Missionsförbundets egentlige ledare. Han var också en tid föreståndare för dess pastorsseminarium på Lidingö, där han avled.