KÄLLA GAMLA KYRKA

Källa förmodas ha varit ett religiöst centrum redan i förkristen tid, och ett källsprång i kyrkogårdens nordvästra hörn kan vara upphovet till kyrkans och socknens namn. Källa gamla kyrka ligger i anslutning till en skyddad naturhamn på Ölands östkust och förefaller att alltid ha legat avskilt från den agrara bebyggelsen. Källa hamn var en av de viktigaste på Öland, en knutpunkt i Östersjötrafiken, inte bara mellan Gotland och det svenska fastlandet utan även mellan Nordtyskland och hamnarna norrut kring Östersjön.
Kyrkobyggnaden är belägen på västra delen av en stor, muromgärdad kyrkogård med två murade stigluckor, från 1756 (i söder) och 1827 (i väster). På den utvidgade östra delen av kyrkogården finns en husgrund efter vad som troligen varit den medeltida prästgården. Att stenhuggeri varit en viktig näring i socknen vittnar kyrkogårdens gravminnen om. Liggande gravhällar från 1600-, 1700- och 1800-talen täcker marken i söder och öster och ger kyrkogården en säregen karaktär. Norr om kyrkan finns stående kalkstensflisor, som troligen markerar gravar från äldre medeltid. En klockstapel har stått i kyrkogårdens sydvästra del.
Kyrkogården omges av en mur av kalksten och gråsten med stigluckor i väster och söder från mitten av 1700-talet. Vid östra muren finns rester av en medeltida byggnad. På kyrkogården finns ett stort antal värdefulla gravstenar, både från medeltiden och senare.

Kyrkogårdens historik
Redan då träkyrkan uppfördes på platsen bör en kyrkogård ha anlagts. Det enda vi vet om
dess utseende är att den var mindre än den kyrkogård som finns idag. När stenkyrkan byggdes
på 1100-1200-talen utgjordes kyrkogården av de västra delarna av dagens kyrkogård. Platsen
bör ha varit omgärdad men hur vet vi inte. Nordost om kyrkan, inom gränserna för dagens
kyrkogård finns grundrester efter en större byggnad och mindre uthus. Man tror att den större
byggnaden har varit ett gilleshus.

År 1634 besöktes Källa av Rhezelius. Hans avbildning visar en rektangulär kyrkogård med
ytor för gravsättningar främst öster och söder om kyrkan. Platsen var omgärdad och ingångar i
form av luckskjul fanns i väster och söder. Vid den här tiden stod en klockstapel i den
sydöstra delen av kyrkogården. Den var konstruerad som en öppen klockbock. Vid slutet av
1500-talet hängde där en klocka som var tillverkad 1455 vilket tyder på att stapeln hade
medeltida ursprung. En stor reparation av klockstapeln genomfördes 1662. En ny stapel
byggdes 1701 av smeden Daniel i Gröndal, Köping sn, men denna revs 1890 och materialet
såldes på auktion. Daniel i Gröndals klockstapel var försedd med en flöjel av en gammal
kopparkittel med årtalet 1707.

År 1660 inskaffades troligen den solvisare som tidigare stod på kyrkogården. Ekstolpen till
visaren står idag i vapenhuset. Solvisaren fanns kvar på kyrkogården ännu 1857.
Under 1600-talet var kyrkogårdens portar av trä. De byggdes om 1675-76. I öster, intill
stigluckan, fanns också en klivstätta. Ytterligare en klivstätta fanns i omgärdningen norr om
kyrkan. Av denna kan man ännu se spår i muren. Den södra stigluckan byggdes 1756 av
murarmästare Skog. Man lät det befintliga luckhuset av trä stå kvar, utom taket, och murade
stigluckans stolpar runt luckskjulets stolpar. Som byggnadsmaterial ska man bl a ha använt
fragment från Borgholms slott. Vid mitten av 1800-talet fanns trätrappor intill de båda
stigluckorna i öster och söder. De tjärades bl a 1853.

År 1746 beslöts att man skulle göra en ny indelning av kyrkogården men denna genomfördes
inte förrän 1796, detta på grund av oenighet. Åtgärden innebar att sockenborna uppmanades
att ta tillvara på de gravhällar som man kunde bevisa tillhörde familjen. De hällar som ingen
gjorde anspråk på såldes därefter och förtjänsten gick till kyrkan. Därefter gjorde man en ny
indelning av kyrkogården och fördelade platserna mellan socknens gårdar. Åtgärder av det här
slaget var vanliga på våra kyrkogårdar under 1600-1800-talen. Källa är en socken med starka
stenhuggartraditioner vilket gjorde att många tillverkade egna gravhällar till familjen. De tog
stor plats och man blev säkert regelbundet tvungna att göra nya indelningar av kyrkogården.
Muren runt kyrkogården krävde en del underhåll. År 1808 beslöt man att muren skulle göras
två alnar bred i botten och 1½ aln vid krönet. Höjden skulle vara 10 qvarter vilket är 150 cm.
Muren omlades delvis 1813. Man använde sig då bl a av överblivet material från
ombyggnaden av kyrkan. Det gjorde man också när man byggde den västra stigluckan 1827.
Man gjorde då på samma sätt som när man byggde den södra stigluckan och lät delar av
luckskjulet stå kvar. Även i denna stiglucka ingick byggmaterial från Borgholms slott. Arbetet
utfördes av inhysemannen Pär Svensson i Höganäs.

När den nya kyrkan byggdes i Vi överfördes fyra gravhällar från den gamla kyrkan. En av
dessa är en mycket vackert huggen häll som stilmässigt visar stora likheter med den kände
stenhuggarmästaren Marten Vahtis arbeten. Möjligen är hällen ursprungligen tillverkad för
kyrkoherde Oestanus Petris första hustru som dog i början av 1600-talet. En av de andra tre
hällarna är kyrkoherde Oestanus egen gravhäll från omkring 1633. De allra flesta gravhällarna
blev dock kvar på den gamla kyrkogården. Under 1900-talets första årtionden ska
kyrkogården ha iordningställts. Buskage av syrener röjdes bort så att det blev lättare att gå runt
på platsen.

År 1940 flyttades gravhällen över Tyrgil in i kyrkan. Hällen är från tiden omkring sekelskiftet
1300 och visar en man i helfigur. Traditionen gjorde länge gällande att detta ska ha varit en av
socknens präster under medeltiden. Bilden omtolkades dock av fil dr Sölve Gardell i Gunnar
Håkanssons bok Öländska personminnen. Man anser nu att mannens klädedräkt och attribut
ska ha tillhört en pilgrim.

Under 1900-talet har Källa ödekyrka blivit ett populärt besöksmål. Därför ordnades 1956
toaletter och parkering vid kyrkan efter ritningar av stadsarkitekt Nils Carlgren.
De ålderdomliga gravhällarna är märkta av väder och vind. År 1960 lagades tre gravhällar på
kyrkogården samt Tyrgils häll av preparator R S Wibeck. Lagningarna gjordes med stenkitt.
Ytterligare mindre lagningar av gravhällar har gjorts under 1900-talet andra hälft. Samma år
gjordes också en del intressanta fynd på kyrkogården och i kyrkan. På kyrkogården upptäckte
man att det i nordvästra hörnet fanns en igenväxt brunn. En teori är att detta är den källa som
gett socknen dessa namn och som i hednisk tid fungerat som en offerkälla. En notis om
brunnen finns från 1866. Den sägs då vara mycket förfallen. Äldre personer visste då att
berätta att källan höll vatten mycket bra. Inne i kyrkan hittades tre gravkammare i korets
västra del. En av dessa anses vara kyrkoherde Oestanus Petris gravplats. Hans gravhäll finns
idag i nya kyrkan.

År 1961 belades gången från södra stigluckan till vapenhuset med kalkstensflis. Sex år senare
togs en ny ingång till kyrkogården upp i nordost. Den försågs med en järngrind mellan
granitstolpar.

Under åren 1971-72 genomfördes en större utgrävning inne i kyrkan och på delar av
kyrkogården. Man fann bl a flera gravplatser utmed kyrkans vägg där takdroppet föll. Dessa
platser ansågs vara särskilt fina och många barn begravdes här. Man undersökte också några
stenar som stack upp i gräsmattan norr om kyrkan. De visade sig vara stående stenar vid
kortändarna av en liggande häll. Konstruktionen liknar en s k Eskilstunakista vilka brukar
dateras till tidigt medeltid. Ytterligare en Eskilstunakista ska ha funnits på kyrkogården och
delarna av denna finns idag i Kalmar läns museums samlingar. I samband med grävningarna
hittades också tre runstensfragment. År 1972 tillkom också klockstapeln vars klocka är gjuten
i Sigtuna.

Stigluckorna lagades 1976. Då rensades också kyrkogårdsmuren från sly och delar av muren
omlades. Vid grävning för ledningsstolpar samma år påträffades benrester sydost om
kyrkogården. Enligt uppgift från R Boström ska kyrkogården ha utvidgats i den riktningen på
1700-talet. Området har ansetts vara platsen för ett gilleshus men några spår av detta kunde
man inte hitta.

Under 2000-talet har gravhällarna vid Källa Gamla kyrka använts för att testa olika typer av
bruk och kitt som används för att laga kalkstenshällar. Försöken avslutades hösten 2007.

ARKIV OCH LITTERATUR
Antikvariskt Topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet
Kalmar läns museums topografiska arkiv
Lantmäteriet
Boström, Ragnhild, Källa kyrkor, Stockholm 1969
Bucht, Eivor (red), Kyrkogårdens gröna kulturarv, Klippan 1992
Hammaskiöld, Hans mfl, Minnets stigar en resa bland svenska kyrkogårdar. Stockholm 2001
Hammarskjöld, Britt-Marie, Ett läns utveckling-Kulturminnesvårdsprogram för Kalmar län. Etapp 1, Översikt. Kalmar 1985
Håkansson, Gunnar, Öländska personminnen, Göteborg 1942
Larsson, Lars-Olof, Växjö stift under 800 år, Karlskrona 1972
Rahmqvist, Sigurd (red), Det medeltida Sverige, Bd 4, Småland 4, Stockholm 1999
Ullén, Marian, Medeltida träkyrkor, 1 Småland samt Ydre och Kinda härader i Östergötland.
Stockholm 1983
Åberg, Göran, Sankt Sigfrids stift i historia och nutid, Växjö 1996
Svenska kyrkans hemsida: www.svenskakyrkan.se
Muntliga uppgifter Elof Pettersson

Anläggningen består av en äldre Ödekyrka från 1100-talet men en tillhörande Ödekyrkogård.
Kyrkan ägs idag av Vitterhetsakademin som nyttjar den sommartid för konserter och bröllop.

Beskrivning av kyrkogården idag

Allmän karaktär
Källa gamla kyrka och kyrkogård ger besökaren en aning om hur det en gång har sett ut vid
flera av Ölands medeltida kyrkplatser. Kyrkogården är utlagd runt hela kyrkan men de största
ytorna finns söder, norr och öster om kyrkan. Formen på kyrkogården är oregelbunden vilket
förstärker den ålderdomliga känslan. Området höjer sig mot sydost. Idag finns flest
gravvårdar bevarade söder och sydost om kyrkan. På den norra sidan finns endast delar av
stenar synliga i marken. Några av dessa kan vara äldre gravanläggningar. Utgrävningar har
visat att åtminstone ett par av dessa stenar var delar av en hällkista. Hela området är
gräsbeväxt. Det är dock ingen gräsmatta utan snarare en hävdad äng. I öster finns ett område
som inte är lika väl hävdat. Här växer flera syrenbuskar. Här finns också flera mindre rösen
med stenar. Varifrån denna sten kommer är inte känt. Kanske är det rester av material från
arbeten på kyrkan eller kyrkogården.

Omgärdning
Hela kyrkogården omgärdas av en mur av kalksten och fältsten. Murens utformning varierar
något. Bitvis är den i form av en stenmur och bitvis i form av en skalmur.

Ingångar
I söder och väster: Stigluckor av kalksten med trappstegsformade krön. Den södra är byggd
1756 och den västra 1827. I båda stigluckorna ska ingå material från Borgholms slott.
Portarna i stigluckorna är av trä.
I norr: Öppning i muren. Idag står en kantställd kalkstensskiva i porthålet.
I nordost: Dubbelgrind upptagen 1967. Grindarna av svartmålad smidesram och Gunnebonät
mellan stolpar av granit.

Vegetation
Trädkrans: Kyrkogården omgärdas idag av en splittrad trädkrans. Det finns också stubbar
efter flera stora träd som tagits ner. Idag finns några få äldre askar och en stor oxel samt flera
yngre askar. De flesta av askarna visar spår av asksjukan som framförallt härjade 2005-2006.
Övrigt: På kyrkogården växer flera grupper med syrener. Utmed kyrkogårdsmuren växer
bitvis bl a snöbär och slån.

Gångsystem
Från stigluckan i söder går en gång fram till kyrkans södra ingång. Den är glest belagd med
kalkstensplattor och emellan dessa växer gräs. Även från stigluckan i väster går en gång fram
till kyrkans ingång i söder men denna är insådd med gräs.

Gravvårdstyper
På Källa kyrkogård finns gravvårdar från medeltiden fram till mitten av 1800-talet. Den äldsta
vården är en gravhäll som man tror är från 1100-talet. Hällen har ett ringförsett stavkors och
från stammen av detta växer det ut blad. Denna typ av dekor har påträffats på gravhällar både
i östra och västra Sverige. Enligt Gunnar Håkansson anses denna typ av hällar vara
föregångare till de för Västergötland så karaktäristiska liljestenarna. Hällen är idag uppställd i
kyrkans vapenhus. Där står också Tyrgils gravhäll från 1300-talet. På hällen avbildas en man i
vid kåpa med ett kors på bröstet. Länge ansågs denna häll föreställa en av socknens präster
men idag tror man istället att mannen kan ha varit en pilgrim.

På kyrkogården finns idag över 100 gravhällar av kalksten. Ett mindre antal av dessa har en
enkel dekor men de flesta är bara försedda med de dödas initialer, bomärke och ibland också
årtal. Enligt årtalen är de flesta vårdarna från 1700-talet. Gravhällarna ligger på den sydöstra
delen av kyrkogården ganska tätt. Här kan man få en bild av hur de öländska kyrkogårdarna
såg ut fram till mitten av 1800-talet. Hällarna har inventerats och undersökts vid flera
tillfällen. En noggrann förteckning med avskrifter av inskriptioner finns i Gunnar Håkanssons
bok Öländska personminnen.

De flesta hällar är vända mot öster. Det gäller även det fåtal stående gravvårdar som finns på
kyrkogården. Den äldsta av dessa är från 1696. Överst på stenen finns en kartusch och under
denna initialerna MAS/EMD/ Anno (1)696. Därunder finns ett bomärke i form av ett likarmat
kors. Längst ner på stenen finns texten PSALM. 6/MIN ÄHRA ÄR/GLADH OCH/ MITT
KÖT SKAL/ SÄKERT LIGGIA. Texten är återgiven i Håkanssons bok Öländska
personminnen. Den är idag svår att läsa eftersom denna sten, liksom så många andra på
kyrkogården, är kraftigt beväxta med mossa och/eller lavar. Ytterligare tre stående vårdar
finns. Alla är korsformade och av röd kalksten. Ett av dessa står sydost om kyrkan och är rest
över Undantagsmannen Nils Olsson i Qvarnstads hustru Brita Danieldotter som dog 1881. De
båda andra står i kyrkogårdens nordöstra hörn. Det ena korset är rest över Elin Persdotter som
var hustru till en ålderman vars namn vid inventeringstillfället inte gick att tyda. Hon dog
1871. På baksida finns en text som inte gick att uttyda. Detsamma gäller texten, såväl fram
som baksida, på det andra korset. Mot kyrkogårdsmuren, framför de båda korsen, ligger en
vård av modernare typ. Det är en minnessten av grå granit över prosten Christian Ringberg,
död 1846; och hans maka Christina född Middendorff, död 1868. På stenen finns texten
Ringborgs minne har fortlevat ärat och aktat från generation till generation.
Förutom dessa gravvårdar kan man öster och sydost om kyrkan se enstaka fundament efter
stående gravvårdar. På dessa stenar finns en djup skåra i mitten där tidigare skulle kunna ha
stått ett gjutjärnskors. Norr om kyrkan kan man se topparna på flera stenar sticka upp i
grässvålen. En av dessa anläggningar har grävts ut och det visade sig då att det man kunde se i
markytan var topparna på ändstenarna till en hällkista. Trots att Källa gamla kyrka och
kyrkogård har undersökts vid flera tillfällen finns här flera saker att utforska.

Minneslund
Någon minneslund finns inte på kyrkogården.

Byggnader
Vid parkeringen i söder finns en byggnad som rymmer toaletter för besökare. Byggnaden har
sadeltak belagt med papp och stående brun träpanel.

Övrigt
Vid kyrkogårdens ingång i söder står en informationstavla från Riksantikvarieämbetet som
berättar om platsens historia.