HEDEMORA KYRKA

Medeltida socken. Garpenberg utbruten senast 1579, Norns bruksförsamling utbruten omkring 1640, men åter införlivad 1961, Hedemora landsförsamling utbruten omkring 1700, men åter införlivad 1961. Enligt obekräftad tradition (Olaus Schult 1667) skall i socken funnits ett träkapell på Capellbacken, Nibbleåsen. Även den befintliga stenkyrkan inrymmer dock betydande medeltida partier.

Den murade kyrkan har en oregelbunden planform bestående av ett asymmetriskt treskeppigt långhus med ett smalare, tresidigt avslutat kor, sakristia i norr och torn i väster. De äldsta delarna av Hedemora kyrka uppfördes omkring 1300. En föregångare till den nuvarande sakristian fanns på norra sidan. I anslutning till sakristian tillbyggdes Sankta Annas kor i norr, samt i söder Sankta Catarinas kor. Dessa tillbyggnader, som bör ha tillkommit under medeltiden, gav kyrkan en korsformad struktur. Västtornet tillkom under tidigt 1500-tal. Det norra sidoskeppet började uppföras 1672 (det norra sidokapellet raserades), men färdigställdes i sin helhet först 1707. Vapenhuset och det södra sidokapellet inlemmades 1680 i det då tillkomna södra sidoskeppets mursträckningar. Den befintliga sakristian tillkom 1684-87. Det utbyggda och tresidigt avslutade koret tillkom slutligen 1724-31.

Exteriört är kyrkan en putsad stenkyrka med brutet sadeltak. Den höga tornspiran ersattes 1773 med en lanternin ritad av Carl Hårleman. Ingång i väster via tornets bottenvåning. Den enskeppiga salkyrkan välvdes i tre travéer på 1400 talet, de två östligaste är s.k. gubbvalv. Medeltidskyrkans valv var enligt uppgift invändigt bemålade med figurativa scener, bestående av "Trollpackor och annat slikt". Vid en restaurering 1886 påträffades fragment av dessa målningar, bl. a. med Marias trolovning och bebådelse samt en knäböjande riddare. Även de under 1600- och 1700-talen tillkomna byggnadskropparna har troligen samtida valv. Vid restaureringen 1967 68 inbyggdes ekonomiutrymmen under läktaren, efter förslag av arkitekt Jörgen Fåk.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 1996.

Anläggningen består av en kyrkogård i flera delar med en kyrka samt tre gravkapell.

Den omfattande kyrkogården har tillkommit i flera etapper. Den äldsta delen är anlagd kring kyrkan; med mindre ytor i norr och öster samt en större i söder.

Till den äldre delen av kyrkogården hör tre gravkapell från 1700-talets andra hälft som är för-lagda söder om kyrkan. Ett av dessa är infällt i kyrkogårdens västra mur med en gavel mot gatan, ett annat är i östra muren medan det tredje är fristående. Kapellen har vitputsade fasa-der under plåttak. I den äldre delen av kyrkogården finns mindre kvarter med numera sällsynta s.k. sandgravar.

Kyrkogården utvidgades mot söder i början av 1900-talet. År 1908 kompletterades den nya kyrkogården med ett gravkapell uppfört efter ritningar av stadskassör C.J. Carlsson, som även svarade för ritningarna till församlingshemmet. Kapellet är en vitputsad korsbyggnad krönt med hög kupol som i sin tur bär lanternin. Ytterligare utvidgningar har genomförts, bl.a. öster om den östra muren där även ekonomibyggnader har uppförts.

Det är troligt att kyrkogårdens nuvarande inhägnad har tillkommit kort efter utvidgningen i början av 1900-talet, eftersom inhägnaden har samma utformning. Den består av en oputsad grundmur av natursten påbyggd med vitputsade pelare och med smidesstaket mellan dessa. Muren och pelarna är täckta med plåt. Vissa pelare bär förgyllda klot och huvudingången framför kyrkans västra portal har högre pelare som bär rikt utsmyckade grindar av smide.

Hedemora socken omtalas redan 1362 och det är troligt att det förekommit ett kapell långt tidigare. Socknen har omfattat ett av de äldsta gruvdistrikten i landet, vilket bidrog till byg-dens utveckling. Hedemora fick stadsprivilegier redan 1446 och blev därmed Dalarnas enda medeltida stad.
Det är osäkert när de äldsta delarna av nuvarande kyrka uppfördes, men de antas härstamma från 1300-talet. Kyrkan bestod inledningsvis endast av mittskeppets tre mellersta travéer, som då saknade valv, samt av en sakristia på norra sidan. Stjärnvalven med gubbribbor tillkom sannolikt under 1400-talets sista decennier. I samband med detta påbyggdes långväggar och gavlar; de utsmyckades samtidigt med tegelornamentik. Vid ett senare tillfälle utsmyckades valv och väggar med målade dekorer, vilka dock överkalkades redan på 1660-talet. Under medeltiden tillbyggdes långhuset med två mindre sidokor. Det ena, S:ta Annas kor, uppfördes intill sakristian i norr; det andra, S:ta Katarinas kor, var uppfört på södra sidan och nyttjades även samtidigt som vapenhus. År 1523 tillbyggdes långhuset mot väster med ett torn, vilket kröntes 1621 med en hög spira. Tornet var dock slutet och nedre delen brukades som kor. Inte förrän 1672 öppnades portalen i väster.

För mer historik rörande kyrkan se kyrkan samt bifogad PDF.