Lokrume kyrka

Lokrume kyrka är till sin helhet uppförd under medeltiden, förmodligen stod den färdig med nuvarande utseende 1277. Den nuvarande kyrkan föregicks av ett romanskt långhus med absidkor vars norra murar delvis ingår i det nuvarande korets murverk samt ett torn från sent 1100-tal. I början av 1200-talet ersattes koret av ett betydligt större rakslutet kor under inflytande från visbyarkitekturen.

I mitten av 1200-talet byggdes långhuset om, dess södra mur flyttades ut och den norra muren behölls men byggdes på, över långhuset slogs fyra kryssvalv stödda på en rund mittpelare och en sakristia uppfördes.

På 1270-talet byggdes långhuset om ånyo, mittpelaren togs bort och de fyra valven ersattes av två valv, fönstren förstorades och försågs med masverk och en ny portal byggdes. Tornet nyuppfördes och långhusportalen återanvändes i dess västra mur. Troligen stod kyrkan färdig efter denna senaste ombyggnad 1277 då det i Bildefelds taxuslista är antecknat ANNO 1277 LOCRUMENSE TEMPLUM AEDIFIC-ATUM. Sedan denna senaste modernisering har mycket litet ändrats på kyrkans exteriör dock har de spetsbågiga ljudgluggarna i tornet förstorades och gjorts rundbågiga, tornets vattenkastare och långhusportalens vimperg av trä har tagits bort och dess fönster har utvidgades nedåt, åtgärder som förmodligen genomfördes på 1700-talet.

Bakom altaret fanns en målad inskription som berättade att Kyrkan rappad klistrad och hvitlimmad ut och invändigt år 1849. Bänkar målade. Predikstolen och altartavlan fernissad år 1851. Ny läktare byggdes 1889. Ny golf inlades. Bänkar insattes och målades. Altartavlan och predikstolen fernissades 1903.

1957-62 restaurerades kyrkan efter förslag av arkitekt Leif Olsson, kyrkogårdsplanering efter råd och anvisningar av förre trädgårdskonsulenten Karl Wikesjö. Erik Olsson stod som ansvarig konservator. Taken lades delvis om, fasaderna putsades. Muralmålningar togs fram och de som ansågs för fragmentariska kalkades över. Kyrkan försågs med värmeledning och ny armatur. Inventariernas ursprungliga färgsättning togs fram och konserverades.

De senaste restaureringarna
Den senaste utvändiga restaureringen genomfördes 1988-89 efter förslag av arkitekt Leif Markström, Riksantikvarieämbetet. Tornhuven restaurerades, taken lades delvis om och försågs med hängrännor och stuprör, nytt vattendäck byggdes, naturstensytorna fogades om och delar av sockeln byttes. Åskskyddet och el-anläggningen kompletterades. Vindarna försågs med landgångar och bryggor. Fönstren och portalerna sågs över. Stigluckorna och brudportalen åtgärdades.

2002 byttes värmesystemet ut i samband härmed kompletterades belysningen, förrådsutrymmena utökades, läktarens räcke höjdes, orgeln restaurerades och äldre gravmonument samt en vattenkastare på kyrkogården ställdes upp.

Väggar och valv i kyrkorummet och i sakristian
Väggar och valv i kyrkorummet och sakristian är putsade med kalkbruk och avfärgade. Muralmålningar finns i koret kring dess östfönster samt i valvet, på triumfbågen, samt i sakristian vars väggar täcks av slingrande akantus upptill och draperimålningar nedtill.

Koret och tornrummet täcks av vardera av ett kryssvalv, långhuset av två, sakristian täcks av ett tunnvalv.

Bjälklag och golv
Golven i sakristia, långhus och tornrum är belagda med obehandlade bräder s.k. skurgolv. Korets golv är belagt med kalkstensplattor som bryts upp av en gravhäll samt en piscina. Altarrunden är upphöjd med tre steg.

Trappor och stegar etc.
Murtrappan till det norra galleriet och tornets första vindsvåning har sin början i tornportalens norra smyg, den löper genom de västra och norra murverken. Vidare till det södra galleriet och till klockvåningen leder en murtrappa i det västra murverket, den sista biten utgörs av en trästege.
Tornhuven har stegar och vilplan av trä, vindarna över långhus och kor har inspektionsbryggor av trä.

Fast inredning
I koret står högaltaret med altaruppsats, altarskrank samt ett sakramentsskåp. Längs med den norra väggen står korbänken. I långhusets sydöstra hörn hänger predikstolen med baldakin, i det nordöstra hörnet står en prästgårdsbänk och längs med långhusets väggar står de öppna kyrkbänkarna. Längs med tornets västra vägg är läktaren uppbyggd.

Som framgått av byggnadshistorien består kyrkan av kor med sakristia, långhus och torn.

Ytterväggar och murverk
Ytterväggarna är uppmurade av kalksten, långhusets väggar är förstärkta med två dragstag. Tornets nordöstra galleriöppningar är igenmurade med tegel.

Tornhuv och yttertak
Tornhuven är åttkantig mellan den nedre och övre delen ett vertikalt parti med dekor i form av stjärnor och i hörnen lisener. Huven är klädd med snedkantade bräder (s.k. tornpanel). Spiran kröns av en vindflöjel till vilken det är ca 44 m. Huven är försedd med hängrännor samt ett stuprör på östra sidan med utlopp över långhusets norra takfall. Konstruktionen är inte besiktigad.

Klockdäcket av trä är belagt med asfaltpapp som vikts upp mot kanterna. Däcket sluttar svagt mot en ränna med kort utkastare av trä mot öster. Plåtlucka över uppgångshålet. Kyrkklockan hänger i tornets klockvåning.
Korets, sakristians, långhusets och galleriernas tak täcks av tjärsmorda falar, sakristian har ett pulpettak i flykt med korets norra takfall. Tätningar mot omgivande murverk av blyplåt. Hängrännor (svarta) med stuprör (vita) finns på korets och långhusets båda takfall, på norra takfallet har de delvis utlopp på sakristians takfall.

Korets och långhusets tak ligger på tät bördning av spåntad panel. Takstolarna består av bilade virken, vars knutpunkter är dymlade, förstärkningar i form av plattjärn och inbyggda takstolar. Lagningsvirket är sågat och har bultats. Långhusets virken är uppmärkta med rödkrita och är delvis återanvända. Takstolarna består av högben, tre hanbjälkar, mittbjälke mellan den översta och den nedersta hanbjälken samt ett varierande antal sparrar i olika vinklar. Korets takstolar är genomgående likadana medan långhusets takstolar alla skiftar utseende.

Galleritaken och sakristians konstruktioner är inte åtkomliga för inspektion.

Fasader
Fasaderna är slätputsade och avfärgade. Synliga i fasaderna är omfattningar, portaler, socklar, hörnkedjor och tornavsatser som består av fint huggen kalksten, även de numera igenmurade öppningarna i långhusets norra fasad omges av d:o. Långhusets norra fasad består nedtill av kvadrar som slammats.

Fönster och andra muröppningar
Långhuset och koret har vardera två fönster och tornet ett. De har omfattningar och solbänkar av kalksten, droppnäsor av blyplåt. Blyspröjsade fönster monterade direkt i stenkarmen. Långhusets ena öppning samt tornets öppning har masverk av kalksten. Korets östfönster har dubbla glas.
Även sakristians fönsteröppning har omfattning av kalksten med blyspröjsade glas monterade direkt i omfattningen samt ett utvändigt järngaller.
Ljudgluggarna, två kopplade i var fasad har omfattningar av kalksten, solbänkarna är belagda med falar. Fågelskyddsnät på träramar täcker samtliga öppningar, nederdelen är öppningsbar.

Gallerierna i de södra och norra fasaderna har vardera två par kopplade öppningar. Omfattningar, bågar och knippekolonnetter av kalksten, solbänkarna är belagda med falar. Norra galleriets östra öppning är numera igenmurad.
Övriga gluggar (korets gavelröste och tornets västra fasad) är försedda med nät på träramar. Solbänkarna är klädda med blyplåt.

Portaler
Kyrkan har tre portaler av kalksten, där långhusportalen är den mest dekorerade och utgör huvudentré. Den är spetsbågig, tvåsprångig, har delvis manteltäckt tympanon. Kapitälbanden med slingrande växtornamentik, ovansidan täcks av blyplåt. Samma portal är försedd med en metallramp på utsidan. Kor- och tornportalerna är rundbågiga och ensprångiga.

Portbladen består av stående bräder som invändigt bemålats och utvändigt tjärsmorts, kor- och långhusets dörrblad är dessutom klädda med snedkantad panel. Åtminstone långhusets dörrblad är tätad.