tyg

Ye lambalekko
Sarong vävd av svart och importerat rayongarn som på Sumba kallas benang sutera (silke). Varpripsränder i kombination med varpmönstrade motiv i lambalekko ett mönster där speciella solvskaft tillverkade av tunna bambustickor tillsätts utöver dem som behövs för grundvävningen. Dessa används för att åstadkomma mönsterskäl för varptrådarna som är de enda som bildar mönstret, som är placerat ovanpå basstrukturen, genom att ömsom ligga ovanpå bottenväven, ömsom bindas av den. För att skapa mönster och berika grundväven förbereder väverskan de olika inslagen genom att på förhand plocka upp trådarna som skall bilda mönster över tunna bambustickor. Motiv i mittenbården: mandune, stjärnor, som anspelar på kvinnlig sexualitet, blommor, dessa motiv är ofta hämtade ur europeiska korsstygsböcker och hus. Husen har på Sumba karakteristiska torn som reser sig upp mitt på taken. I tornen anses förfäderna ha sin boning, där förvaras också släktlinjens, umans, skatter. I de smalare bårderna avbildas stjärnor. Krabbor och blommor. Från rundväv till sarong. Efter avslutad vävning har man en rundväv. Varpen klipps upp över den ovävda delen och delas i två hälfter. Halvorna sys ihop, utmed stadkanterna. Kortändarna sys samman. Resultatet blir en sarong. Omkring två tredjedelar av överdelen viks ned på utsidan vilket möjliggör justeringar av vävnadens längd. En sarong är normalt 120-150 cm i omkrets och 120-180 cm lång
Wejewa, sarongen är köpt på marknaden i Waikabubak, västra Sumba, Indonesien.