LYNGSJÖ KYRKA

Lyngsjö kyrka uppfördes av marksten och kalksten sannolikt under 1100-talets första hälft med långhus, kor med absid och sannolikt samtidigt eller strax därefter uppfördes ett brett västtorn. I tornets andra våning finns tre rundbågiga nischer bevarade på den östra väggen mot långhuset, vilka har tolkats ha hört till en emporvåning. Det finns flera olika teorier om emporens användningsområden. Den kan ha uppförts som ett avskilt utrymme för kyrkans byggherre eller för kringresande kungligheter att kunna övervaka mässan. En annan tolkning är att de varit en del i en liturgisk procession. Kenth Hansen, doktorand i historisk arkeologi i Lund, har delat in emporen i fyra typer, arkadempor, fönsterempor, läktarempor och kapellempor. I Lyngsjö kyrka finns i mitten en rundbågig altarnisch med rester av kalkmålningar, vilken omges av två rundbågiga öppningar. Dessa utgör de övre delarna av öppningar som varit ca 1,8 meter. De är snedställda in mot mitten av kyrkorummet och kan ha fungerat som fönsteröppningar. De har även stora likheter med den bevarade emporvåningen i Mariakyrkan i Vä, vilken Hansen menar kan ha en koppling till premonstratenserorden i Vä. Enligt Hansens resonemang skulle emporen i Lyngsjö ingå i kategorin kapellempor. Den norra öppningen är igenmurad, medan det i den södra finns en sekundär lucka in till långhusvinden. Delar av långhusets takstol av ek är dendrokronologiskt daterade, d v s årsringsdaterade, till 1165, men det finns även rester av en brandskadad äldre takstol. Kyrkorummet försågs under romansk tid med kalkmålningar, vilka fragmentariskt även finns bevarade ovan valven. Ytterligare kalkmålningar tillkom under 1300-talet. Under senmedeltiden tillbyggdes ett vapenhus på långhusets södra sida. Långhuset valvslogs under 1400-talets andra hälft och enligt Barbro Sundnérs undersökningar i projektet Medeltida kyrkor i Skåne murades emporvåningen samtidigt igen och den invändiga trappan på södra sidan ersattes av en ny utvändig trappa.

Under 1700-talet ombyggdes och förstärktes tornet, den södra muren ommurades och den utvändiga trappan togs bort. 1767, enligt tornets ankarjärn och enligt dendrokronologisk datering av klockbocken till 1754. År 1796 revs absiden och kyrkans tak belades med tegelpannor. Vid den byggnadsarkeologiska undersökning som utfördes i samband med en omputsning 1992 framkom att kyrkan även haft utvändiga dekorativa målningar. Enligt Barbro Sundnérs undersökningar ska nya fönsteröppningar tillkommit under 1700-talet och försetts med utvändiga kvaderimiterade målningar. Även tornets blinderingar försågs med dekorativa målningar i form av zig-zagmönster.

1827 togs en ny ingång till sakristian upp på korets östra sida och 1828 förstärktes tornet som lutade mot norr.
1863 utfördes en omfattande interiör och exteriör renovering, en ny huvudentré togs upp på tornets västra sida och sannolikt revs vapenhuset vid sydportalen. Kyrkobyggnaden försågs med större fönsteröppningar och nya fönster. Inredning och inventarier ommålades, altaruppsatsen försågs med en ny altartavla, som skänktes från Köpinge kyrka.

I slutet av 1800-talet fick långhuset nytt golv av cement och korets golv lades med viktoriaplattor, interiören försågs med nytt dekorativt måleri. År 1899 skedde förändringar i kyrkan enligt en påskrift på altaruppsatsen.

1937 lades samtliga tegeltak om.

Mellan perioden 19541968 utfördes större renoveringar efter ritningar av arkitekt Torsten Leon-Nilsson. Fasaderna putslagades och kalkades. Korets ursprungliga romanska fönsteröppningar togs fram och rekonstruerades delvis och försågs med ekbågar. Interiören fick nytt tegelgolv 1968, bänkgavlarnas ekådring avlägsnades och inredningen ommålades. Kalkmålningarna togs fram av konservator Bertil Bengtsson, Linköping. År 1960 fick kyrkan en ny orgel, tillverkad vid A Mårtenssons orgelfabrik, Lund.

1976 renoverades fasaden under ledning av arkitekt Karl-Erik Persson. 1982 renoverades åter fasaden och taket försågs med nytt tegel under ledning av Jan Linderoth. 1992 omputsades kyrkan och byggnadsarkeologisk undersökning utfördes av Kristianstads länsmuseum. Dörrar och fönster lagades och ommålades. Konsult Gösta Andersson.

20012002 renoverades interiören, väggarna rengjordes och putslagades, inredningen målades och kalkmålningar och inventarierna konserverades av konservator Herman Andersson. Arkitekt Hans Ponnert.
Arkeologen och timmermannen Karl-Magnus Melin undersökte 2018 bland annat kyrkans takstolar i projektet Historisk timmermanskonst i Lunds stift.

Interiör
Kyrkorummet består av långhus och kor och huvudingången är via vapenhuset i väster.

Vapenhuset är beläget i tornets bottenvåning och har ett golv, inlagt 1968, av rött murtegel som ligger lägre än porten samt med två stora hällar framför ingången i väster. På norra sidan är väggarna putsade och avfärgade i vitt och mot väggarna är tre äldre gravhällar uppsatta. Den södra väggen utgörs av breda trärena brädor med en högt placerad dörr till tornets övre våningar och en dörr till elcentral m.m. under trappan. Mot öster är den bevarade tornbågen försatt med en gråmålad träpanel av breda brädor samt med en gråmålad dörr i ramverkskonstruktion med spröjsad och glasad övre del samt med äldre lås och smidesdetaljer. Det plana taket består av trärena breda brädor.

Tornets övre våningar nås från en enkel trätrappa i vapenhusets södra sida. Trappan mynnar i tornets andra våning, som har ett brädgolv och i muren mot öster finns emporvåningens tre medeltida rundbågiga öppningar, varav de två yttersta ursprungligen öppnat sig mot kyrkorummet. Mittennischen har bevarade rester av kalkmålningar. I den södra nischen finns en lucka som leder till långhusvinden. Tornmuren i norr har utstrukna fogar med kvaderritsningar. Mellanbjälklaget till tredje våningen saknas med undantag i norra delen där trätrappan till klockvåningen finns. Klockbocken är tillverkad av ek och har daterats till 1754 genom dendrokronologisk provtagning. Långhusets vind nås via en lucka i tornets andra våning. Långhuset har delvis bevarade romanska takstolar av ek, det finns spår av en brandskadad murrem och den nuvarande takstolen har dendrodaterats till 1165. Delar av långhusets murar har bevarad medeltida puts med rester av kalkmålningar. Även över korets valv finns rester av kalkmålningar.

Långhuset består av tre travéer. Långhusets golv lades, i likhet med vapenhuset och koret, med tegel 1968. Golven i bänkkvarteren består av smala lackade brädor och väggarnas nedre del är klädda med en ålderdomlig gråmålad panel och däröver putsade och avfärgade i vitt. Taket täcks av kryssribbvalv uppbyggda som halvstensvalv och som bärs upp av tresprångiga pilastrar.

Orgelläktaren i väster bärs upp av fyra smäckra gråmålade gjutjärnskolonner vid mittgången samt grövre träpelare utmed långsidorna. Undertaket består av breda gråmålade brädor och mot den västra väggen på den södra sidan finns en trätrappa till orgelläktaren. Läktarbarriären utgörs av en gråmålad rak ramverkskonstruktion med profilerade speglar, varav den mittersta är målad med Oscar II:s monogram. Läktargolvet består av ett smalt lackat trägolv.

Koret avskiljs från långhuset av en välbevarad hög, rundbågig triumfbåge med romanska kalkmålningar. Korets golv ligger ett steg högre än långhusets med samma tegelbeläggning. Väggarna är vitputsade med delvis bevarade kalkmålningar. Framför allt på korets västra vägg över triumfbågen finns välbevarade romanska kalkmålningar som framställer Jesu födelsehistoria. De är daterade till 11251140 och tillskrivna den så kallade Finjagruppen. På den norra väggen finns en djup rektangulär nisch, som även syns i exteriören och sannolikt har varit en äldre dörröppning eller koringång. Enligt en äldre tradition ska porten ha använts av de dödsdömda som efter sista nattvarden var på väg till galgbacken norr om kyrkan. Högt upp på östra väggen mot norr finns spår i muren, sannolikt efter tribunbågen till den rivna absiden. På norra och södra sidan finns rundbågiga medeltida fönsteröppningar, varav de två södra och den östligaste på norra sidan med delvis bevarade medeltida kalkmålningar i fönsternischerna. Det andra fönstret på norra sidan har en fint huggen kalkstensomfattning. Fönsterbågarna i ek, som tillkom vid Torsten Leon-Nilssons renovering, är kopplade och innerbågen försedd med klarglas. Taket består av en vitlaserad panel i en korgbågig form.

Utrymmet bakom altaret i öster fungerar som sakristia med prästingång i öster. Dörrbladet är gråmålat på insidan och altaruppsatsens baksida är inklädd med pärlspontpanel, som även bildar ett enkelt undertak.

Inredning och inventarier
Altaret är tillverkat av trä i en ramverkskonstruktion med profilerade speglar samt hörnpilastrar. På altarets framsida är det unika och ovanligt bekostade antemensalet monterat. Det anses vara från 1150-talet och tillverkat av förgylld koppar med driven dekor, sannolikt av en tysk eller italiensk konstnär som varit delaktig i domkyrkobygget i Lund. Centralmotiv är jungfru Maria med Jesusbarnet omgiven av heliga kungar och profeter.

Altaruppsatsen är tillverkad av ek årtionden runt år 1600 och är rikt snidad i renässansstil med fristående kolonner som bär upp en baldakin som pryds av änglahuvud och avslutas upptill med Carl XI:s och Ulrika Eleonoras namnchiffer. Mittpartiet domineras av en altartavla, Ecco Homo, som skänktes 1863 av Köpinge kyrka. På altaruppsatsens sidor och på predellan finns textfält, däribland en påskrift med följande text; 1899 förnyades Detta Herrans Hus och altare. Färgsättningen i ljusa toner tillkom sannolikt då.

Altarringen är halvrund med genombruten barriär med marmorerade smäckra kolonner.
Dopfunten är placerad i långhusets nordöstra hörn. Den är tillverkad av sandsten och daterad till 1100-talets sista fjärdedel. Den är tillskriven Tove Stenmästare, som är upphovsman till den närbesläktade funten i Gumslöv som har inskriften TOVE GIERHI. Även dopfunten i Bjäresjö är tillskriven samma mästare. Dopfunten i Lyngsjö framställer scener i relief av mordet på ärkebiskopen Thomas Becket 1170 i Canterburykatedralen. Centralt i bild finns även kung Henrik II, som beordrade dådet. Dopfunten är mycket välbevarad och har spår av en polykrom bemålning i starka färger i rött, blått och grönt.
Predikstolen med tillhörande ljudtak och dörr är placerad i långhusets sydöstra hörn med uppgång från norr. Den är samtida med altaruppsatsen med en femsidig rikt dekorerad korg med fält med snidade skulpturer av evangelisterna och Paulus, omgivna av kolonner. Trappan tillkom sannolikt i samband med den omfattande renoveringen 19541968.

Bänkinredningen är sluten i två kvarter och ansluter mot ytterväggarna i söder och norr samt mot den västra väggen. Den är från 1700-talets mitt med rikt snidade luckor och gavlar med raka ryggstöd monterade i väggpanelen. Den nuvarande färgsättningen med trärena gavlar med svartmålade dekorativa detaljer härstammar från Leon-Nilssons renovering 1954.

Orgelverk och fasad är tillverkade 1960 av A Mårtensson orgelfabrik, Lund. Den enkelt utformade fasaden är gråmålad med förgyllda dekorationer samt med ett spelbord i ek.

Kyrkan har två klockor, storklockan lär vara medeltida och eventuellt tillverkad på 1200-talet. Lillklockan är gjuten i New York och enligt inskrift skänkt av Pehr S Peterson, Chicago 1889.

Kyrkan har en nummertavla med en rikt snidad och förgylld ram från 1700-talet.