TURINGE KYRKA

Kyrkobyggnaden består av ett enskeppigt långhus som tillkommit i olika etapper, torn i väster, sakristia i norr, vapenhus i söder och kor i förlängningen av långhuset. Koret utgör även gravkor åt Erik Dahlberg och uppfördes på 1690-talet efter hans ritningar. Kyrkans murar är till största del uppförda av murade gråstenar men med inslag av tegel i omfattningar och listverk. Gravkoret är uppfört av tegel och huggen sten.

Långhuset har höga rundbågiga fönsteröppningar, tre i söder och två i norr. Solbänkarna har täckning av svartmålad plåt. Utformningen av de nuvarande fönsteröppningarna är en följd av 1890-talets upprustning då de flesta fönstren utvidgades medan en del igenmurades och enstaka tillkom. Väster om sakristian, mot långhuset, finns en källarnedgång som täcks av luckor. Långhuset bär sadeltak täckt med kopparplåt, vilket är valmat i öster och ansluter till korets kupol i öster samt till tornets östra vägg i väster.
Det ursprungliga vapenhuset är uppfört vinkelrätt mot södra långväggen, och ligger närmast tornet. Det bär sadeltak med täckning av kopparplåt. Det har en rundbågig portöppning i södra gavelns ovanligt tjocka mur. Porten nås genom en granittrappa med fyra steg; till trappan hör ledstänger i smide.
Sakristian är uppförd mot norra långväggen och även den bär sadeltak som på nocken bär en hög skorsten. Tak och skorsten är täckta med kopparplåt. Sakristian har en större rundbågig fönsteröppning i sin norra gavel.
Tornet har rusticerade väggfält i nedre delen och däröver ett brett gesimsband. Överst har tornet en profilerad krönlist med konsoler och mellan dessa runda dekorativa fält. Ljudöppningarna är rundbågiga med språng, de har solbänkar som avslutas med en avsats som bärs av konsoler. Ljudöppningarna är försedda med brunmålade träluckor, fodrade med liggande brädor. Tornets portal i väster är något förskjuten mot norr, den har en stickbågig omfattning och pardörrar med rakt överstycke, brädfodring med stående och spåntade furubrädor och dekorativa smidesbeslag. Tornets nuvarande klassiserande tornhuv tillkom 1805 och är karakteristisk för sin period. Den består av ett tälttak krönt med en kvadratisk öppen lanternin vilken också täcks av ett tälttak krönt med ett förgyllt kors. Hela tornhuven med lanternin har plåttäckning. Urverkstavlor är infällda i lanterninens rundbågiga öppningar. I tornets väggfält finns ögelformade och raka ankarslut.
Fasaderna är spritputsade men har slätputsade omfattningar. Nedre delen av tornet har dock en imitation av kvaderstenar. Koret urskiljer sig med sin komplicerade utsmyckning och slätputsade delar. Fasaderna är avfärgade i ljusgult med en gråmålad sockel. Koret har väggfält i lejongult men omfattningar och utsmyckning är färgade i ljusgrå. Taken har täckning av kopparplåt; stuprören har skarpa vinklar.

Koret som samtidigt utgör gravkor till Dahlbergsätten är sammanbyggt med kyrkans östra gavel. Det är uppfört som en förminskad centralkyrka i barockstil och framträder arkitektoniskt som en fristående byggnad. De tre sidorna förstärks av fönsteraxlar som har påkostade omfattningar med bl.a. kolonner, pilastrar, vapensköldar, socklar, gesims och gavelfält. Över hörnen står urnor av huggen sten. Takets form med kupol är invecklad, det har sidoförskjutningar, blinda takfönster, kröning med avsats och förgyllt solkors vars fot ursprungligen omringades av fyra putti. Fasadernas utsmyckning är utförd delvis av hugna stenar och delvis av slätputs och stuck med rusticeringar i fält. Fönstren är av samma typ som långhusets fönster. Under fönstren finns ventilationsluckor för den underliggande gravkammaren. Till största delen är koret oförändrat; ett undantag är kopparplåten som ersätter den ursprungliga målade järnplåten.