IRSTA KYRKA

I långhuset finns många senmedeltida delar återanvända i takkonstruktionen från 1788 års ombyggnad. Övre hanbjälke och övre högben, strävor (tidigare saxkryss som kapats vid nedre hanbjälken) samt yttre remstycke är exempel på äldre delar. Variation i cc avstånd mellan takstolar, från 0,90 till 1,10 m. Många takstolar har en förstärkning monterad på lite olika avstånd. Inre remstycken är sekundära. I långhuset finns huggna trobrädor delvis bevarade, främst i södra takfallet nedre del.

I vapenhuset finns fyra senmedeltida takstolar, cc avstånd 1 m. Olika ålder på olika delar. En del ingående delar förefaller vara äldre och återanvända. En av saxsparrarna har ett fyrkantshugget dymlingshål som inte fyller någon funktion i befintlig konstruktion.

Sakristian har senmedeltida takstolar.

Virke i vapenhus och sakristia är i huvudsak 45 tum. Kraftigare dimensioner i långhus. Virket är tvärbilat. Två saxsparrar och ett högben i vapenhuset har tendens till sprättäljning. Knut med nacke finns i sakristian, medan övriga hopfogningar har raka bladningar.

Vissa delar i långhuset har enkel timmermansmärkning av streck. De indikerar troligen vilka delar som hör ihop och gjordes vid tillverkningen, inte för monteringen., Kyrkorummet är i ett skepp, täckt med fyra stjärnvalv som varierar något i utformningen av hjässornas helstensribbor. Korets valv är dessutom större än de övriga. Putsytorna är kvastade och avfärgade i en gråbruten nyans. På norra sidans två mellersta väggfält finns restaurerade fragment av medeltida målningar och på västra sidan målningar från 1905. Det kryssvälvda tornrummet i väster har inretts som dopplats, sedan 1985 avgränsat mot övriga kyrkorummet av ett gallerverk i trä. Sakristian är täckt med ett kryssvalv utan ribbor - gratkryssvalv.

Äldre inslag i kyrkorummet är predikstolen från 1806, altartavlan från 1747, samt dopplatsens medeltida altarskåp och dopfunt. Inredningen i övrigt kan ses som en kombination av åtgärder vidtagna vid förnyelser 1905 och 1970. Till den förra hör korfönstrets glasmålning, västra sidans kalkmålning, den öppna bänkinredningen och mittgångens golv av sexkantiga tegelplattor. Från 1970 är de eluppvärmda kalkstensgolven i koret, tornrummet och vapenhuset. Då fick också bänkinredningen nuvarande färgsättning i närmast pistagegrönt och klargult. Orgeln installerades 1974-75 på norra sidan i kyrkorummets bakre del, smyckad med en målad trärelief.

Gravkoret öster om koret blev 1926 omvandlat till begravningskapell, men används idag mest som förråd. Där står en tresidig altarring och predikstol från 1642, båda med rika träsniderier. Väggarna är slätputsade och har dragna putslister. Golvet består av Geddeholmstegel. Mitt i rummet finns en golvlucka som leder ner till en gravkammare, sedan länge ur bruk.

Irsta kyrka antas ha blivit uppförd omkring 1200 och var då ungefär hälften så stor som idag. Den omfattade västra delen av dagens långhus och tornets nedre del. På 1300-talet förlängdes kyrkan, motsvarande dagens två östra travéer. Sakristia tillbyggdes norr om tillkommande kor. Dessutom insattes den alltjämt befintliga södra porten av furuplank med smidesornament.

Omkring 1450 slogs valv över kyrkorummet och vid därpå följande nyinredning tillkom norrväggens målningar och ett altarskåp. I slutet av 1400-talet blev vapenhuset tillbyggt utanför långhusets sydportal.

Altarring och predikstol i renässansstil anskaffades 1642 och 1653 skänkte överste Nils Posse en dopfunt av täljsten. Under dessa år blev tornets mur påbyggt, inför resning av tornspira. På 1660-talet utökades fönsteröppningarna och en hög, spetsig tornspira var färdigställd år 1672 - samtidigt med att Romfartuna kyrka fick en ungefär likadan.

Vid en stor förnyelse 1747-50 blev ett gravkor tillbyggt i öster åt baron Carl Cronstedt på Geddeholm med familj. Det medförde att korets dåvarande stickbågiga gavelfönster måste tas bort och ersättas med en mindre, rund fönsteröppning. Dagens altaruppsats kom också på plats, komponerad av två doriska kolonner och fronton. I tornet tillbyggdes en klockvåning, dit klockorna flyttades samtidigt som klockstapeln borttogs. På tornets västra sida togs en ingång upp. Fasaderna och kyrkorummets valv och väggar rappades och vitlimmades, varvid de medeltida målningarna förmodligen överkalkades.

Nästa stora förändring skedde bara 30 år senare 1781 då 1600-talets spetsiga tornspira ersattes med en mer obeliskformig, troligen med domkyrkotornet i Västerås som förebild. Under 1780-talet ombyggdes också långhustaket till dagens brutna fall.

Vid en yttre renovering år 1802 förstorades de tre fönstren i långhusets södra sida. Alltjämt befintliga järnfönster med blyinfattade rutor sattes in. Tornets halvrunda fönster ovanför portalen blev också upphugget. En ny predikstol av stiftsbildhuggare Jonas Holmin anskaffades 1806, medan den föregående i renässansstil hamnade i malpåse. Senare under 1800-talet blev långhustakets och tornets spåntäckning i tre etapper ersatt med falsad plåt som målades med röd oljefärg. Västra sidans halvrunda fönster murades om 1874.

En genomgripande omgestaltning följde 1905, efter ritningar upprättade av arkitekt Agi Lindegren. Tjock puts slogs på kyrkans valv och väggar, vilka fick dekormålningar enligt arkitektens skisser. Korfönstret försågs med färggrann glasmålning. Öppen bänkinredning på plankgolv tillkom och alla inredningssnickerier målades i en mättad grönblå ton. En 8-stämmig orgel med storslagen fasad tillkom. I kor och gångar lades nya golv av sexkantiga tegelplattor. För att kunna installera en centralvärmepanna - kalorifer - fick sakristian en västlig utbyggnad. Nya ingångar togs upp på gravkorets norra och sakristians östra sida.

Centralvärmepannan från 1905 visade sig snart vara ineffektiv och sedan den blivit utbränd installerades elvärme 1927. Samtidigt fick kyrkan elektrisk belysning.

Kyrkans senaste stora omgestaltning skedde 1970 enligt arkitekt Per Bohlins anvisningar. Putsen från 1905 borttogs från valv och väggar, fast västra väggen och sköldbågens undersida vid sydportalen sparades som dokumentationsytor. På kyrkorummets norra vägg frilades och restaurerades medeltida målningar. I fönstren ersattes tidigare rutor av råglas med genomsiktligt, gulskimrande nyantikglas. Golven i vapenhuset, koret och tornets bottenvåning höjdes, försågs med golvvärme och belades med hyvlade kalkstensplaner. Bänkinredningen gjordes sittvänligare och målades med nuvarande pistagegrön och klargul färg. På sakristian östra sida gjordes en tillbyggnad för kapprum, textilkammare, WC och brandsäkra förvaringsfack för kyrksilvret. I dessa nya utrymmen lades golv av återanvänt tegel.
Vid upprustning 1980 ersattes yttertakets drygt 100 år gamla, rödmålade järnplåtar med koppar. Fasaderna lagades och kalkavfärgades i en gulaktig nyans. Sedan dess har kyrkorummet genomgått begränsade, men ändå märkbara förändringar. Mellan dopkapellet och kyrkorummet uppsattes 1985 ett trägaller målat i starka färger, tillverkat av Harry W Svensson. 1994 återöppnades det runda korfönstret och Harry W Svensson försåg kyrkorummet med fler snickrade inredningsdetaljer, i samma stil som det tidigare färdigställda trägallret. Förnyelsen gav upphov till offentlig kritik, då den skett till största delen utan Riksantikvarieämbetets tillstånd.

Källor och litteratur

Otryckta källor

Irsta församlingsarkiv (IF):
Handlingar angående kyrkan 1895-1935

Västerås kyrkliga samfällighets arkiv (VKS):
Handlingar om olika reparationer 1970-1988

Västmanlands läns museums arkiv (VLM):
Kyrkogårdsinventering, redovisad 1984-07-04 av antikvarie Ulla Bergquist
Äldre fotografier
Rapport 1996-02-23

Västerås stifts arkiv (VS):
Västerås domkapitel E IV a: 33 a, visitationsprotokoll 1624
Västerås domkapitel E IV a: 33 b, inventariebeskrivningar 1801 och 1820, visitationsprotokoll 1821
Västerås domkapitel E IV b: 45, visitationsprotokoll 1847 och 1874

Litteratur

Boëthius, Gerda: De tegelornerade gråstenskyrkorna i norra Svealand. Uppsala 1921
Broberg, J E: Irsta kyrka/Julbok för Västerås stift, utgiven av några bland dess präster Västerås 1906, s 46-59/
Boström, Erik: Medeltida kalkmålningar i Västmanlands län en inventering/Västmanlands fornminnesförening och Västmanlands läns museum, årsskrift 1984, s 7-132/
Kilström, Bengt Ingmar: Irsta kyrka - Utgiven av Västerås stifts kyrkobeskrivningskommitté 1999
Östberg, Anna-Lisa: Irsta kyrkas byggnadshistoria och dess kalkmålningar/Västmanlands fornminnesförening, årsskrift 1970-71, Västerås 1971, s 50-100/

Se också bifogad PDF för mer historik och specifika källhänvisningar.