ÅLANDS KYRKA

Ålands kyrka har ett enkelt, anspråkslöst yttre och inre. Det är en salkyrka med murar av gråsten och gavelrösten av tegel. Fasaderna är putsade. Kyrkan är byggd under folkungatiden, 1250-1350. Mot söder ligger ett vapenhus och norr om koret en sakristia som också har putsade fasader. Även om kyrkan är medeltida fick den sitt nuvarande utseende genom de ombyggnader som genomfördes på 1700- och 1800-talen. Kyrkan har en dålig grundläggning på lera. Problemen med sprickbildningar i murarna är sekelgamla och har pågått in i vår tid.

Kyrkogården är liten och har inga sentida utvidgningar. Den omgärdas av en kallmur i gråsten och en trädkrans av gamla lönnar. Kyrkan ligger mitt på kyrkogården. Huvudingången ligger i söder mitt framför vapenhuset. Grindarna av smidesjärn är märkta med årtalet 1809. Gravkvarteren är grästäckta. Ett fåtal grusgravar finns kvar. Kyrkogårdens gångar är grusade. 1866 skedde en utvidgning av kyrkogården åt väster och norr.

Klockstapeln ligger utanför kyrkogårdsmuren nordost om kyrkan. Den har ett traditionellt utförande med en stolpkonstruktion som förutom två diagonalsträvor är inklädd med tjärad panel. Ovanpå klockvåningen finns en spånklädd huv med karnisprofil som i sin tur kröns av en mindre huv. Flöjeln på toppen har årtalet 1750. Klockstapeln byggdes om och brädkläddes 1796.

Ålands kyrka har ett enkelt, anspråkslöst yttre och inre. Det är en salkyrka med murar av gråsten och gavelrösten av tegel. Fasaderna är putsade. Kyrkan är byggd under folkungatiden, 1250-1350. Mot söder ligger ett vapenhus och norr om koret en sakristia som också har putsade fasader. Även om kyrkan är medeltida fick den sitt nuvarande utseende genom de ombyggnader som genomfördes på 1700- och 1800-talen. Kyrkan har en dålig grundläggning på lera. Problemen med sprickbildningar i murarna är sekelgamla och har pågått in i vår tid.

Kyrkogården är liten och har inga sentida utvidgningar. Den omgärdas av en kallmur i gråsten och en trädkrans av gamla lönnar. Kyrkan ligger mitt på kyrkogården. Huvudingången ligger i söder mitt framför vapenhuset. Grindarna av smidesjärn är märkta med årtalet 1809. Gravkvarteren är grästäckta. Ett fåtal grusgravar finns kvar. Kyrkogårdens gångar är grusade. 1866 skedde en utvidgning av kyrkogården åt väster och norr.

Klockstapeln ligger utanför kyrkogårdsmuren nordost om kyrkan. Den har ett traditionellt utförande med en stolpkonstruktion som förutom två diagonalsträvor är inklädd med tjärad panel. Ovanpå klockvåningen finns en spånklädd huv med karnisprofil som i sin tur kröns av en mindre huv. Flöjeln på toppen har årtalet 1750. Klockstapeln byggdes om och brädkläddes 1796.

Ålands kyrka ligger vid Sävaån, numera invid väg 72 mellan Uppsala och Sala. Huvuddelen av socknen består av skogsmark. En grundmur söder om kyrkan kan härröra från en äldre kyrka.

Kyrkan är uppförd av gråsten som salkyrka. Sakristia och vapenhus är vidbyggda i norr respektive söder. Kyrkans fasader är putsade, fönsteröppningarna är stickbågiga och långhuset täcks av ett relativt flackt sadeltak.

Långhuset anses härstamma från folkungatid, 1250-1350. Sakristian är sekundär men från samma period. Vapenhus uppfördes senare under medeltiden, troligen 1400-tal. Kyrkans stomme är alltså medeltida, men sitt utseende fick den under 1700- och 1800-talen.

Problem med sättningar och sprickbildning ledde till 1776-års stora reparation. De medeltida valven revs och kyrkan fick ett platt innertak, murarna höjdes och nytt yttertak byggdes. 1800 fortsatte reparationerna, kyrkorummets gipstak färdiggjordes, väggarna vitströks invändigt och rappades utvändigt, fönster upptogs och vidgades.

1906 restaurerades kyrkan under C.A. Ekholms ledning. Interiören restaurerades och fick ny färgsättning 1979-80.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996