HAGSÄTRA

Hagsätra

Hagsätra byggdes ut i slutet av 1950-talet och början av 1960-talet. Stadsdelen planerades som en självständig tunnelbanestad enligt de idéer om stadsplanering som varit rådande i Stockholm ända sedan 1940-talet. I Hagsätra fick stadsbilden en modernistisk prägel och husen grupperades inte kring gårdar som tidigare, utan placerades istället fritt uppradade med topografin som utgångspunkt. Mest utmärkande är den rad med höghus (av vilka några står i Rågsved) som löper som en ryggrad tvärs genom hela Hagsätra, i samtida press omskriven som Sveriges längsta höghusrad.

Generalplan och stadsplaner
Före exploateringen var området delvis uppodlat och delvis bevuxet med tallskog och lövskog. Marken tillhörde Älvsjö säteri och hade sedan början av 1600-talet arrenderats ut till torpen Ormkärr, som låg intill den tidigare sträckningen av Huddingevägen, och Hagsätra, som låg i närheten av nuvarande Hagsätra idrottsplats. År 1930 förvärvades lejonparten av Älvsjö egendom av Stockholms stad för eventuella framtida markbehov. Några år senare anlades friluftsbadet söder om Älvsjö station med omklädningsbyggnad, serveringskiosk, hopptorn och bassänger ritade av arkitekterna Ahrbom och Zimdahl, men i övrigt förblev Hagsätra oexploaterat i väntan på ett lämpligt tillfälle, vilket alltså inträffade först på 1950-talet.
År 1953 lade stadsbyggnadskontoret fram en generalplan för exploatering av området, vilket skulle ske genom två självständiga tunnelbanestäder om ca 14 000 invånare vardera samt med ett storcentrum i centrala Älvsjö. Tunnelbanan, som vid denna tid höll på att dras fram till Bandhagen och Högdalen, skulle fortsätta förbi de två nya stadsdelarna ända fram till Älvsjö station för att på så sätt knyta samman förortsbanan med både Nynäsbanan och stambanan. Kring den nya knutpunkten i Älvsjö skulle stora parkeringsplatser byggas och ett "shoppingcentrum för fjärrkunder" anläggas efter amerikanskt mönster.
Den stora trafikapparaten genom Älvsjö var svår att få rätsida på och generalplanen måste därför omarbetas, vilket drog ut på tiden. Då den slutligen fastställdes i februari 1957 var Rågsved, den ena av de två tänkta stadsdelarna, i stort sett redan färdigbyggd. Den andra, som senare fick namnet Hagsätra, kunde dock byggas ut enligt generalplanen. Flertalet stadsplaner ritades av Josef M. Stäck på stadsbyggnadskontoret och fastställdes mellan 1957 och 1959. Vid mitten av 1960-talet var Hagsätra fullt utbyggt, radhusområdena i stadsdelens västra utkant inräknade, men tunnelbanans fortsatta sträckning till Älvsjö sköts på framtiden liksom det tänkta shoppingcentret där.

Utbyggnad
Hagsätra planerades med utgångspunkt från den starkt riktningsorienterade terrängen i området, med långsmala åsar och trånga dalar i nordvästlig-sydöstlig rikting. Gator och kvarter lades därmed ut i ett nästan rätvinkligt rutmönster med lamellhus, skivhus och höghus uppställda efter varandra i långa rader från sydost till nordväst. Gamla Huddingevägen, som passerade i en dalgång i samma riktning tvärs genom området, planskildes, rätades ut och breddades. Parallellt med Huddingevägen leddes tunnelbanan in söderifrån till centrum i stadsdelens mitt och insprängda bland bostadsområdena på ömse sida om vägen byggdes två skolor, båda utformade på ett tidstypiskt sätt med paviljonger för olika funktioner samt med fasader av rött tegel och stora glasade fasadpartier. Ormkärrsskolan på västra sidan är ritad av Peter Bjugge och Hagsätraskolan på östra sidan av Sture Frölén.
Markområdet öster om tunnelbanan delades upp i relativt små enheter för att bereda för mindre byggbolag att uppföra hyreshus, vilket också skedde i stor utsträckning. Bland de arkitekter som anlitades för dessa hus märks exempelvis Sture Frölén, Olle Zetterberg och Archibald Frid. Överlag anslogs en modernistisk ton i arkitekturen med stora fönsterytor och balkonger mot sydväst, plana tak och ljusa fasader av ädelputs. En lång rad med tvärställda skivhus i åtta våningar uppfördes av Svenska Bostäder utmed Huddingevägen efter ritningar av Sverker Feuk. En annan större byggherre i Hagsätra var HSB, som uppförde lamellhusen i rött tegel utmed Stjärnsundsgatan och Fjugestagränd efter egna ritningar. HSB stod även bakom de två radhusområdena norr om Glanshammarsgatan, medan övriga radhus i stadsdelen uppfördes genom självbyggeri i Småstugebyråns regi efter ritningar av Jon Höjer och Sture Ljungqvist.

Hagsätra centrum
År 1958 beslutade fastighetsnämnden att Hagsätra centrum skulle uppföras av enskilda bolag istället för allmännyttiga, vilket tidigare varit vanligt. Sju byggmästare med anknytning till Stockholms Byggmästarförening bildade ett särskilt byggnadsbolag, Byggmästares i Stockholm Gemensamma Byggnadsaktiebolag, som sedan genomförde projektet med det likaså nybildade aktiebolaget Hagsätra Centrum som byggherre och med den danskfödde arkitekten Hack Kampmann som arkitekt. Kampmann fick fria händer vad gäller centrats utformning och stod även bakom stadsplanen för centrum. Vid ett anförande på Stockholms handelskammare våren 1959 beskrev fastighetsborgarrådet Walfrid Frank det planerade Hagsätra centrum som ett lugnt, vänligt och mänskligt centrum i vardande, "där arkitekterna har [&] övergivit det himlastormande och återgått till den mänskliga skalan". Frank åsyftade Kampmanns idé om låga byggnader vid centrum istället för det tidigare så vanliga mönstret med ett höghus som landmärke.
Hagsätra centrum byggdes efter Kampmanns ritning och invigdes 1960 med fasader av glas, terrasitputs och plåt runt en större torgplats. Mitt på torget hade en intim rumsbildning skapats i form av en atriumbyggnad med fyra glaspaviljonger under gemensamt tak samt med en damm i mitten. Kampmann ritade även skivhusen med bostäder som uppfördes i direkt anslutning till centrum, vilket skulle bidra till ett frekvent folkliv. 600 parkeringsplatser anordnades, avsedda för butikskunder och för andra bilburna som kom till Hagsätra för att ta tunnelbanan in till staden, det vill säga för "park and shop" respektive för "park and ride", för att använda samtida terminologi.

Senare förändringar
Under 1990-talets början revs de karakteristiska paviljongerna i centrum i samband med en stor ombyggnad. Efter arkitektkontoret Thurfjells ritning däckades delar av torget över och hus med oregelbunden form och kulörstarka fasader i postmodernistisk stil uppfördes på de tidigare parkeringsplatserna. Ombyggnaden har medfört att den ursprungliga idén och den moderna prägeln helt spolierats.
Vid Gällerstagränd uppfördes på 1980-talet en experimentbyggnad som säsongslagrar den solvärme som alstras på byggnadens inglasade gård i borrhål i berget inunder. I övrigt har förtätning skett med bostadskvarter söder om Älvsjöbadet på 1980-talet samt i anslutning till Hagsätraskolan på 1990-talet. På flera av de ursprungliga husen har den glimrande ädelputsen målats över och balkongerna har försetts med annorlunda utformade fronter medan området väster om Huddingevägen har bibehållit sin ursprungliga karaktär i större utsträckning. Den rekordlånga höghusraden är avsedd att kompletteras med ytterligare ett höghus på 2000-talet, och antalet höghus i Hagsätras ryggrad kommer därmed att uppgå till tjugo jämt.

Texten är baserad på boken Stockholm utanför tullarna - Nittiosju stadsdelar i ytterstaden, Stockholms stadsmuseiförvaltning och Stockholmia förlag 2003. Författare till avsnittet är Olle Nylind.