KÅRBÖLE KYRKA

Det första träkapellet i Kårböle, som enligt uppgift uppfördes under tidig medeltid, låg i närheten av Kårån som rinner genom byn och denna byggnad användes fram till 1500-talets senare hälft. År 1599 invigdes på en annan plats i byn en ny kyrkobyggnad som var åtta meter lång, fem meter bred och nio meter hög. Måttuppgifterna antyder att det kan ha varit en stavkyrka, vilken senare försågs med ett lågt torn i väster. Under 1760-talet ersattes det då svårt rötskakade kapellet med en ny kyrka av trä som 1776 dekorerades av den unge konstnären Jonas Åkerström som var lärjunge till konstnären Paul Mickelsson Hallberg. År 1817 försågs kyrkan med ett torn. Även denna kyrka fick en kort historia då den utdömdes efter 100 år eftersom byggnaden lutade, tornet hade satt sig och virket var svårt angripet av röta och svamp. Församlingen beslöt därför 1867 att uppföra en ny kyrkobyggnad på en ny plats i byn och resultatet blev den nuvarande kyrkan som stod färdig tre år senare. Den nya kyrkan ritades av arkitekt J. E. Söderlund och byggdes under ledning av byggmästare Per Norin från Trönö.
Den nuvarande kyrkogården, som omger kyrkan på alla sidor, invigdes 1870 och utvidgades åt öster 1957.

Det första träkapellet i Kårböle, som enligt uppgift uppfördes under tidig medeltid, låg i närheten av Kårån som rinner genom byn och denna byggnad användes fram till 1500-talets senare hälft. År 1599 invigdes på en annan plats i byn en ny kyrkobyggnad som var åtta meter lång, fem meter bred och nio meter hög. Måttuppgifterna antyder att det kan ha varit en stavkyrka, vilken senare försågs med ett lågt torn i väster. Under 1760-talet ersattes det då svårt rötskakade kapellet med en ny kyrka av trä som 1776 dekorerades av den unge konstnären Jonas Åkerström som var lärjunge till konstnären Paul Mickelsson Hallberg. År 1817 försågs kyrkan med ett torn. Även denna kyrka fick en kort historia då den utdömdes efter 100 år eftersom byggnaden lutade, tornet hade satt sig och virket var svårt angripet av röta och svamp. Församlingen beslöt därför 1867 att uppföra en ny kyrkobyggnad på en ny plats i byn och resultatet blev den nuvarande kyrkan som stod färdig tre år senare. Den nya kyrkan ritades av arkitekt J. E. Söderlund och byggdes under ledning av byggmästare Per Norin från Trönö.
Den nuvarande kyrkogården, som omger kyrkan på alla sidor, invigdes 1870 och utvidgades åt öster 1957.

Den nuvarande kyrkogården, som omger kyrkan på alla sidor, invigdes 1870 och utvidgades åt öster 1957. Kyrkogården omgärdas av ett trästaket med spjälor, mot öster, söder och väster mellan huggna granitstolpar och mot norr mellan gjutna betongstolpar. Mot söder är marken utfylld och här finns en omfattande huggen stenbarriär. Staketet är vitmålat mot väster och norr och målat i gul kulör mot öster och söder. Innanför staketet finns häckar. Kyrkogårdens huvudentré ligger rakt framför kyrkans norra ingång och denna markeras med två klotförsedda stenstolpar. Kyrkogården är gräsklädd och den uppdelas i mindre kvarter grusbelagda gångar och gångar av släta olikformade stenplattor. Vegetationen på den äldre delen består främst av enstaka högre lövträd som utgör rester av en äldre trädkrans samt enstaka buskar, tallar och lövträd. Den nyare västra delen domineras av höga tallar, grusgångar samt låga häckar. I det nordöstra hörnet återfinns en minneslund som anlades 1994 vars utsmyckning ännu inte är helt färdigställd.

Gravvårdarna är huvudsakligen stående av sten. Längs den äldre kyrkogårdsdelens kanter återfinns större påkostade familjegravar där idag endast en har behållit en ursprunglig stenram.

Längs kyrkans södra vägg står sju större gjutjärnskors från 1800-talets slut uppställda. Fler återfinns även utspridda på den äldre delen samt inte minst i dess nordöstra hörn där fem kors står i rad. På kyrkogården finns även ett mindre antal vitmålade träkors.

På den nya delen av kyrkogården finns ett bårhus (gravkällare) som till större delen ligger under mark, som byggdes i anslutning till att den nya kyrkogårdsdelen anlades i slutet av 1950-talet. Bårhusets enda synliga fasad är mot öster där en dubbelport av mönstrat trä omges av en murad vägg av huggen sten. Bårhusets interiör utgörs av ett stort rum med vitkalkade väggar samt en väggmålning mot väster av prosten Harry Holm från Ljusdal.

I den äldre kyrkogårdsdelens sydöstra hörn står en liten, relativt enkel, ekonomibyggnad utan fönster med pulpettak, som troligen fått sitt nuvarande utseende i mitten av 1900-talet. Byggnaden vilar på en murad stensockel och har fasader med ljust gult målad locklistpanel. Ekonomibyggnaden används fortfarande som förråds- och redskapsbod av kyrkogårdsförvaltningen.

Den nuvarande kyrkogården, som omger kyrkan på alla sidor, invigdes 1870 och utvidgades åt öster 1957. Kyrkogården omgärdas av ett trästaket med spjälor, mot öster, söder och väster mellan huggna granitstolpar och mot norr mellan gjutna betongstolpar. Mot söder är marken utfylld och här finns en omfattande huggen stenbarriär. Staketet är vitmålat mot väster och norr och målat i gul kulör mot öster och söder. Innanför staketet finns häckar. Kyrkogårdens huvudentré ligger rakt framför kyrkans norra ingång och denna markeras med två klotförsedda stenstolpar. Kyrkogården är gräsklädd och den uppdelas i mindre kvarter grusbelagda gångar och gångar av släta olikformade stenplattor. Vegetationen på den äldre delen består främst av enstaka högre lövträd som utgör rester av en äldre trädkrans samt enstaka buskar, tallar och lövträd. Den nyare västra delen domineras av höga tallar, grusgångar samt låga häckar. I det nordöstra hörnet återfinns en minneslund som anlades 1994 vars utsmyckning ännu inte är helt färdigställd.

Gravvårdarna är huvudsakligen stående av sten. Längs den äldre kyrkogårdsdelens kanter återfinns större påkostade familjegravar där idag endast en har behållit en ursprunglig stenram.

Längs kyrkans södra vägg står sju större gjutjärnskors från 1800-talets slut uppställda. Fler återfinns även utspridda på den äldre delen samt inte minst i dess nordöstra hörn där fem kors står i rad. På kyrkogården finns även ett mindre antal vitmålade träkors.

På den nya delen av kyrkogården finns ett bårhus (gravkällare) som till större delen ligger under mark, som byggdes i anslutning till att den nya kyrkogårdsdelen anlades i slutet av 1950-talet. Bårhusets enda synliga fasad är mot öster där en dubbelport av mönstrat trä omges av en murad vägg av huggen sten. Bårhusets interiör utgörs av ett stort rum med vitkalkade väggar samt en väggmålning mot väster av prosten Harry Holm från Ljusdal.

I den äldre kyrkogårdsdelens sydöstra hörn står en liten, relativt enkel, ekonomibyggnad utan fönster med pulpettak, som troligen fått sitt nuvarande utseende i mitten av 1900-talet. Byggnaden vilar på en murad stensockel och har fasader med ljust gult målad locklistpanel. Ekonomibyggnaden används fortfarande som förråds- och redskapsbod av kyrkogårdsförvaltningen.