LIDS KYRKA

Kyrkogården omges av en kallmurad naturstensmur. I söder avgränsar muren den nyare delen av kyrkogården. En trädkrans är planterad utefter muren. Kyrkogården har tre ingångar i muren. Den västra och norra består av grindstolpar med enkla svartmålade smidesgrindar. Grinden i väster är murad och vitputsad och är placerad framför västportalen. Ingången i norr är byggd av enkla stenstolpar. Den tredje ingången till kyrkogården finns i öster, en vitputsad stiglucka murad i stenmuren. Östra fasaden är utsmyckad med en korsblindering, medan västra fasaden har en rund. En svartmålad trägrind sitter i den stickbågiga ingången. Stigluckan är invändigt försedd med en trappa, vilken ger tillträde till en murad avsats och nisch som vetter ut mot kyrkogården. Stigluckan tros ha använts till utomhuspredikningar. En rund runsten är inmurad i stigluckans västra mur. Lutad mot stigluckan står ytterligare en runsten, med en ovanlig ristning. Ristningarna är daterade till 1000-talets mitt.

Smala och raka grusgångar löper från ingångarna fram till kyrkobyggnadens entré i väster. Kyrkogården är i övrigt gräsbeväxt. Gravvårdarna är placerade runt om kyrkan, de flesta gravarna relativt enkelt utformade och med resta stenar. Äldre gravar med gjutjärnsstaket finns norr om kyrkan. Söder om kyrkogården, på den nyare delen är den nyligen anlagda ask- och urnlunden, som smyckas av en rest sten med omkringliggande runda mindre stenar.

I kyrkogårdens sydvästra del står klockstapeln, byggd 1749. En äldre föregångare har dock funnits. I klockstapeln hänger två klockor, varav den stora klockan är av medeltida modell. Huven är byggd av korsande sadeltak, som kröns med en hög spira, en stång och en förgylld kula. Stolpar, huvens takfall och spiran är klädd med spån. Huven har i övrigt plåttäckning. Klockstapeln har ett ålderdomligt utseende och har runda ljudgluggar i vardera väderstreck.

På den nyare delen av kyrkogården är det rödfärgade gravkapellet från 1976 placerat, ritat av arkitekt Gunnar Redelius.

Eva Wockatz, inventeringstillfället.
Sörmländska kyrkor 107, 1987

FÖRSAMLING 1995 - LID

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 591, år 1900: 798, år 1995: 218

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Socknen ligger på den centrala delen av sörmländska sjöplatån. Kyrkan som ingår i riksintresseområde ligger på ett litet impediment i utkanten av en väl avgränsad odlingsbygd. Intill kyrkan ligger församlingshem, skola och en före detta äldre handelsbod. Senmedeltida stiglucka med trappa upp till en öppning; troligen ett slags arrangemang för utomhuspredikningar.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Kyrkan består av ett rektangulärt långhus, ett smalare, rakt avslutat kor och sakristia i norr. Kyrkan uppfördes omkring 1200 och är till stora delar bevarad. Troligen på 1400-talet försågs den med sakristia och omkring år 1600 förlängdes kyrkan västerut. Ett vapenhus från senmedeltidens har funnits i söder, vilket revs 1825 när västportalen bröts upp.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Det inre av den vitputsade, tornlösa, sadeltäckta kyrkan nås genom ingången i väst. Interiören belyses av stora fönster i öster och söder. Nordväggen är fönsterlös, något som tillsammans med de rikt bemålade 1400-talsvalven förstärker den medeltida prägeln. Kalkmålningarna är utförda av Albertus Pictor, som här även efterlämnat ett självporträtt. De är sannolikt från 1460-talet, och togs, ännu välbevarade, åter fram vid en restaurering 1953. Då återställdes även delvis den tidigare avlägsnade triumfbågen och bänkinredningen tillkom. Långhusets västliga 1600-talsförlängning har ett samtida valv.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.