CENTRALA HISINGEN

OMRÅDE
Dessa sex spänstiga tegelpunkthus med 11-12 våningar intill Vågmästarplatsen är väl synliga från centrala Göteborg och Göta Älvbron. Hjalmar Brantingsgatans stora trafikled går norr om bebyggelsen och dess intensiva trafik ger en hög ljudnivå i området. Parallellt med denna löper Virvelvindsgatan och i söder angör Hallegatan området med parkeringar. På gatans andra sida klättrar en äldre villabebyggelse uppför berget. I punkthusens bottenvåningar finns olika verksamheter såsom en hattaffär, etablerad redan vid uppförandet, och körskola.

Husen har en asymmetrisk, knubbig T-form, med "foten" åt öst, grupperade tre och tre utan några separata gårdsbildningar. Sedda från väst ter sig byggnaderna smäckra och smala, från öst kompakta och tjocka. Beroende på var man befinner sig i området ges mycket varierande utblickar och intryck av detsamma. Från öst ger bebyggelsen ett tätt, ombonat intryck, men från ett annat håll syns husen som fragmenterade solitärer, vilket skapar en ödslighet. Asfalterade gångvägar med rödaktig ton slingrar sig mellan husen, kantade av bänkar, låga, väl tuktade lövträd och buskar. Två lekplatser är inramade av omålade träpergolor med slingerväxter. Centralt finns en gräsmatta med en häststaty av brons på romboid stensockel, omgärdad av barrbuskage. I väst går berget i dagen med lövträd, somliga av hög ålder och upp till Hallevägen växer gräset vilt i slänten.

BYGGNADER
De tre västra husen har 12 våningar inklusive bottenvåningen och samt källare under utbyggnaden. De östra har 11 våningar. Stommarna är av betong med innerväggar av tegelplattor. Taken har en asymmetrisk, valmad huvform med galvaniserad svart falsad plåt och utskjutande takfot, som kragar ut över balkongerna. Fasaden är klädd med gult fasadtegel, sockeln har grå grov spritputs med gröna klinkerplattor under skyltfönstren. Längs de utanpåliggande balkongerna (somliga inglasade) löper på dess ena sida vita trapetskorrugerade gavelskärmar. Åt väst sitter balkongerna i par, där den ena är betydligt större än den andra. Balkongfronterna är ursprungliga av smalkorrugerad grönmålad plåt. Trapphusen är belägna intill ena vinkeln i T-formen och deras fönsterbröstningar är vitfärgade.

Våningar: 11-12, källare
Stomme/konstruktion: betong
Fasad: fasadtegel
Fasadfärg: gul
Takform: asymmetrisk, valmad huvform
Takmaterial: galvaniserad svart, falsad plåt
Utvändiga detaljer: balkonger, indragna entréer

Entréerna är indragna med grå natursten i smygarna, nyare aluminiumdörrar och i de renoverade trapphusen finns nya utsmyckningar av färgglad mosaik. Ett av husen har ett smäckert smidesstaket i sluttningen upp till ingången. Sekundärdörrarna är av gråmålat trä. Fönstren sitter jämt fördelade, är vita och huvudsakligen av olika typer med vädringsfönster som öppnas inåt, men även stora, breda enluftsfönster. De större lufterna har ovanliga "stormjärn" nedtill, sannolikt ska de förhindra att barn faller ut.

Ett av husen är sammanbyggt med en före detta panncentral i två plan, som är putsad som socklarna och har kvar ett fönsterparti med små rutor i tunna metallkarmar.

1984 byttes de söndervittrade betongskärmarna på sidorna och mellan balkongerna. Rättare sagt så anbragtes den trapetskorrugerade plåten på betongskivorna. Fronterna behölls. Fem år senare revs den höga utvändiga skorstenen vid panncentralen och pergolor med spaljéer uppfördes på gårdarna.

KOMMENTAR
Området har övervägande en tilltalande intimitet i rummet och de relativt välbevarade byggnaderna en funktion som distinkta landmärken både i sin närhet och från staden söder om vattnet.