VALLENTUNA KOMMUN

Historik

Vallentuna ligger i ett landskap präglat av flera tusen års jordbruks- och boskapsskötsel. Till stora delar har kommunen ännu idag landsbygdskaraktär. Bygden är mycket rik på fornlämningar.

Vallentuna kommun fick sina första invånare under stenålderns slut. Kommunen var då ett skärgårdslandskap som användes säsongvis för jakt och fiske. I södra Vallentuna fann man spår efter en stenåldersboplats vid Lilla Gävsjö när Arningeleden skulle dras fram.

Under bronsåldern spred sig bebyggelsen när landet höjdes. Man levde av jordbruk och boskapsskötsel i kombination med fiske och jakt. Vid Angarnssjöängen finns många spår efter bronsåldersboplatser. Där finns också Örstaristningen, en hällristning med två hästbilder och två skepp. Vid bronsålderns slut inträffade en klimatförsämring till ett kallare och fuktigare klimat som mer liknar det nutida. Boplatserna blev mer permanenta när boskapen stallades över vintern. Gårdarnas gravfält och stenhägnader kan man på vissa ställen se ännu idag.

Under äldre järnålder låg Vallentunas kärnbygder i Orkesta, norra Frösunda samt norr och nordöst om Angarnssjöängen.

Vattenvägarna var betydelsefulla under hela förhistorien och långt in på medeltiden. Långhudraleden var vikingarnas segelfarled från Trälhavet till Uppsala. Den slingrar sig genom kommunen och är idag en av Upplands finaste kanotleder.

Dagens byar ligger ofta på samma plats som under yngre järnåldern, för mer än tusen år sedan. Många gårdsnamn lever kvar än idag. På runstenar vid gårdar och byar kan vi läsa om många av vikingatidens människor, om ägoförhållanden och om vikingafärder.

Vallentuna är känt för sina många runstenar som en av Sveriges runstenstätaste kommuner. Här finns drygt 110 kända runristningar. Bland dem märks Upplands största runhäll, Granbyhällen i Orkesta socken.

Dagens Vallentuna var en betydelsefull bygd under medeltiden. Den omfattade nio socknar, var och en med sin kyrka. I åtta av dessa finns fortfarande idag välbevarade medeltida sockenkyrkor. Det är kyrkorna i Angarn, Frösunda, Kårsta, Markim, Orkesta, Vada, Vallentuna och Össeby-Garn. De äldsta är från 1100-talet. I Össeby, som slogs ihop med Garns socken på 1800-talet finns också en restaurerad kyrkoruin.

Boken Liber ecclesiae Vallentunensis, kommer från Vallentuna kyrka. I den äldsta delen, från 1198, finns en notering om att kyrkan invigdes samma år den 1 oktober. I Markim och Orkesta kyrkor finns kalkmålningar från 1300- och 1400-talen och vid flera av kyrkorna finns runstenar uppställda eller inmurade. Socknarna blev landskommuner genom kommunallagarna 1866.

Benhamra och Lindholmen är två av de sätesgårdar som fanns under medeltiden. På Lindholmens gård bodde i slutet av 1400-talet Gustav Vasas mormor, Sigrid Eskilsdotter (Banér). På 1800-talet restes en minnessten på Vasakullen där den gamla sätesgården låg. Stenens text lyder: "Till minne av Gustaf Ericsson Wasa född på Lindhomens gård den 12 maj 1496." Nuvarande gård uppfördes 1884.

Roslagsbanan mellan Stockholm och Rimbo invigdes 1885. Med järnvägen började nya tider. Längs banan lastades jordbruksprodukter, ved och tegel för transport in mot Stockholm. I motsatt riktning skickades bl a stenkol, koks, maskiner, redskap och "maltdrycker", enligt järnvägens transportnotor. Persontrafiken fick allt större betydelse och stationerna blev nya mötesplatser. En bit in på 1900-talet började stationssamhället vid Vallentuna järnvägsstation expandera, successivt växte villabebyggelse fram. År 1938 byggdes biografen i Vallentuna, som rymmer 175 personer. Centrum Bion används fortfarande idag, år 2009, som biograf.

Under 1950-talet kom utbyggnaden av tätorten runt Vallentuna igång på allvar. År 1952 slogs landskommunerna samman till två kommunblock: Vallentuna och Össeby. Dagens storkommun bildades 1971 och hade då 13 433 invånare. År 2009 bor ca 29 000 personer i Vallentuna kommun. Mer info på www.vallentuna.se