- arkivdokument -

medan det samhällskritiska draget fallit bort eller tonats ner.

Lokala javanesiska myter och semi-historiska krönikor

Lokala myter och krönikor har utvecklats ur muntliga berättelser till dans-dramer - ibland uppförda med maskförsedda dansare - och från dansdramer till glasmålningar. I dansdramerna förlades tonvikten alltmer på enskilda dansare medan pjäsens innehåll sjönk i bakgrunden. Detta drag blir tydligt i glasmålningarna, där en scen lyfts ut och får representera berättelsen som helhet. I tidigare glasmålningar framställdes mänskliga figurer i liten skala: de ingick som element i den omgivande miljön och skildrades relativt statiskt. En tendens i senare glasmålningar är att fokusera på en enstaka hjältefigur som intar en allt större plats i bildrummet. Här kan skönjas en förskjutning i upp-fattningen av hjälten som en av flera individer i ett socialt sammanhang till den ensamme supermannen i en framställning där själva berättelsen eller myten övergått till att bli enbart staffage.

Muslimska religiösa motiv

Indonesien är officiellt en islamisk stat. De aktivt utövande muslimerna utgör dock en minoritet, om än på frammarsch. Symboler för islam, såsom Kaa'ba i Mekka, det bevingade fabeldjuret Burak och en moské, återfinns på glasmål-ningarna och uttrycker såväl trohet mot islam som drömmen om haj, pilgrims-resan till Mekka.

Detaljer som bilar, tåg, en flagga, eller till och med en fallskärmshoppare, hjälper inte bara till att datera en bild utan berättar även ett stycke samtida his-toria.En indonesisk flagga och en fallskärmshoppare som dalar ned över en moské är alltså inte bara staffage utan skildrar Indonesiens befrielsekamp mot holländarna 1945-49.

Bröllopsmotiv

Giftermålet innebär en av de viktigaste förändringarna i en individs sociala status. Kanske är detta en förklaring till att bröllopsmotivet är så populärt. Mycket ofta framställs ett brudpar sittande med korslagda ben stelt stirrande framför sig precis som verklighetens brudpar under ett moment av bröllops-ceremonin. Deras dräkt efterliknar den traditionella javanesiska hovdräkten. I folkmun förklaras detta med att brudparet för en dag upphöjs till kunglig rang.

Folkens Museum - ETNOGRAFISKA

1988-12-22

Glasmålningar - en typisk Javanesisk folkkonst

Föga är känt om de indonesiska glasmålningarnas historia. Det faktum att de är målade på fönsterglas gör ändå att vi kan räkna ut när glasmålningar började göras i Indonesien.

Fönsterglas började importeras till dåvarande nederländska Ostindien under 1800-talets senare del av holländare som skulle använda dem i sina nyuppförda hus i europeisk stil. I den inhemska arkitekturen användes inte fönsterglas. Det är alltså under slutet av 1800-talet som de första glasmål-ningarna skapades i Indonesien.

Glasmåleriet är spritt över stora delar av Indonesien men har troligen sitt centrum på Java. Under 1900-talets första årtionden, då fönsterglas ännu var dyrt och svåråtkomligt för de flesta, lät den inhemska aristokratien göra glas-målningar på beställning. Kretsen av beställare vidgades så småningom till för-mögna, ofta muslimska, köpmän, som gärna beställde islamiska motiv från konstnärerna.

Glasmåleriets stora blomstringstid inföll under 1930-talet, sedan priset på fönsterglas dalat kraftigt. Konstnärerna, som ofta kom från bymiljö, var själv-lärda. Deras glasmålningar såldes på de lokala marknaderna, både i städerna och ute på landsbygden. På senare tid har schablontryck och bildkalendrar i allt större utsträckning ersatt glasmålningarna som väggdekoration i de javanesiska hemmen. På landsbygden förekommer de ännu, även om deras blomstringstid för länge sedan är förbi.

Teknik

De tidiga glasmålningarna är målade i samma teknik som de javanesiska skuggspelsdockorna, wayang kulit. Dessa skuggspelsdockor är gjorda i per-gament och målade med färgpigment blandat med fisklim, ancur lempeng,

och vatten, och uppblandat med aska från skalet av en frukt, kepuh jangkang, (Sterculia foetida). Redan under 1930-talet övergick somliga konstnärer till oljefärg, som dock aldrig blev riktigt populär och snart ersattes av emaljfärger. De billiga syntetiska emaljfärger som sedan 1960-talet saluförs i de lokala järnaffärerna har numera helt ersatt tidigare färgsorter.

Motiv

Någon systematisk inventering av vilka motiv som förekommer på de indo-nesiska glasmålningarna har ännu inte gjorts. Några motiv är dock mycket vanliga:

Wayang- eller skuggspelsmotivet

Det javanesiska skuggspelet var ursprungligen rituellt till sin karaktär och spelades vid rituella fester, knutna till viktiga moment i risets växtcykel, till viktiga tidpunkter i den javanesiska och muslimska kalendern och till avgörande händelser i en individs livscykel. Skuggspelet hämtar framför allt sina teman ur det hinduiska eposet Mahabharata. Några av de populäraste hjältarna i detta epos, de fem Pandawa-bröderna, med söner, allierade och fiender förekommer ofta på glasmålningarna, liksom Semar, tjänare-gycklare-förhinduisk gud, allt-i-ett, och hans söner Petruk, Gareng och Bagong.

Ursprungligen framställdes figurerna mot en enfärgad ljus grund som efteriknade skuggspelsskärmens neutrala bakgrund. I senare målningar kan en antydan till landskapsbakgrund finnas.

Glasmålningarna framställs ofta i par och hängs upp som pendanger, ofta på ömse sidor om dörren på den vägg som delar husets främre (officiella) del från den inre privata. I glasmålningar med wayang-motiv utgörs de två pendang-erna oftast av två antagonister som möts i envig.

En skuggspelsföreställning utspelar sig i en tidlös värld, i rituell tid. Skuggspelets gycklarfigurer kan förflytta sig från den tidlösa världen till den nu existerande världen och tillbaka igen, eller fram och åter mellan rituell och seku-lär tid. Därför får de ofta tjäna som språkrör och uttrycka den 'lilla människans' missnöje med sociala och ekonomiska missförhållanden, en kritik som av hävd varit tillåten inom wayangspelets ram.

I glasmåleriet framställs gycklarna med förkärlek i komiska och dråpliga situationer