- arkivdokument -

uråldrigt ‘förbjudet’ mönster

som endast furstefamiljen får bära.

Sultanen Hamengkubuwono VII (1877–1921)

Sultanen sitter på sin gyllene tron, �klädd i en jacka som sägs ha förmågan

att avvärja sjukdom, ondska och bråd död.

Jackans namn, Kyai Antakusuma,

associerar till en myt om Himmelsnymfen,

vars magiska förmåga att flyga

låg i hennes dräkt, Antakusuma.

I myten gifter sig Himmelsnymften

med en jordisk mansom stjäl hennes dräkt

för att få behålla henne på jorden.

I folktron har Himmelsnymfen

smält samman med risgudinnan

och förknippas med bördighet och överflöd.

Sultanen anses härstamma

från Himmelsnymfens dotter

och har därför rätt att bära hennes jacka.

Hamengkubuwono X

Den nuvarande sultanen är karismatisk och folklig

och har visat sig vara en politiskt

stabiliserande faktor i krissituationer.

Han tolkar sultantitelns innebörd på ett modernt vis.

I sitt kröningstal 1989 framhöll han

att titeln ‘bära på sitt knä’ kan tolkas som:

‘att sörja för, att beskydda, utan att göra åtskillnad

mellan socialgrupp, politisk åsikt eller religion.

DEN KRAFTLADDADE DOLKEN

Den javanska dolken, keris,

smiddes av smeder med magisk kraft.

Den skulle helst vara formad

av både meteoritjärn och gruvjärn,

både ‘himmelskt’ och jordiskt järn.

Detta ansägs ge klingan övernaturlig kraft.

En keris måste anpassas till sin bärares

karaktär, temperament och sociala status.

Om så var fallet bringade den lycka och välgång,

Var den däremot alltför kraftfull

kunde den orsaka hans undergång och fall.

En keris är mannens alter ego.

Förr hände det att en brud kunde vigas

vid brudgummens keris om han själv

fått förhinder att närvara.

Furstliga keriser försågs med inläggningar

i guld, diamanter, safirer och rubiner.

Denna keris fick Kung Gustav V

av Sultanen Hamengkubuwono VIII år 1933.

Lån från Livrustkammaren.

BATIKMÖNSTER I HOVDRÄKTER

På Java bär både män och kvinnor

batikmönstrade svepkjolar.

Vissa mönster har traditionellt bara

varit tillåtna för sultanen och hans familj,

till exempel mönstret parang rusak
‘bruten huggkniv’, ett diagonalt mönster

i vitt, blått och brunt. Vid högtidliga tillfällen

bär sultanparet detta mönster.

De furstliga barnen har .

Idag används mönstren fritt utanför palatset.

Innanför palatsets murar gäller dock

de traditionella reglerna.

WAYANG PURWA – KLASSISKT SKUGGSPEL

Skuggspelet är den äldsta och mest älskade

teaterformen på Java. Repertoaren består av

episoder ur de hinduiska eposen Mahabharata

och Ramayana.

Dockorna är av pergament.

Ansiktsdetaljer, hår, smycken och dräkt

är ciselerade så att varje individ är lätt igenkännlig,

även på scenens skuggsida.

Dockspelaren framför berättelsen

på ett högstämt, älderdomligt språk

till klangen av gamelan-instrument

och doften av rökelse. I det fladdrande skenet

från en oljelampa manar han fram en värld

befolkad av gudar, eremiter, prinsar och prinsessor,

ministrar, generaler, gycklare, jättar och troll.

Dockspelarens föreställning pågår i nio timmar.

Ensam sjunger, berättar och framför han

dockornas alla repliker.

Skuggspelet följer ett mycket strikt mönster

och är mer en ritual än ett drama.

Genom århundradena har rollfigurerna använts

för att upprätthålla den sociala ordningen.

Konkurrensen från film och TV har gjort att

skuggspelets popularitet minskade på 70-talet,

men under 90-talet har den återigen ökat,

speciellt hos medel- och överklassen.

Hovtjänstemän på väg uppför vulkanen Merapi

med offergåvor till ‘Världskvasten’, Sapu Jagad,

och andra av vulkanens andar

Platsen där offergåvorna överlämnas

KANGJENG KYAI GONG AGENG –

ÄREVÖRDIGE HERR GONG

Den största gongen i en gamelan

-ensemble

bär ofta ett eget namn och äretitel.

Den anses besitta helig kraft

som skänker lycka och välgång.

När gongen bärs ut på den främre palatsgården

för att med sin klang inleda den årliga Sekaten-festen

fylls palatsgården med Yogyakartabor.

Många passar på att offra blommor,

tobak och betelnötter till den stora gongen

för att få sina önskningar uppfyllda.

Två av sultanens hederskompanier

Portalen Danaapertapa som leder in

till den centrala gården i Yogyakartas sultanpalats

‘Den gyllene tronhallen’ i Yogyakartas sultanpalats

Garebeg, ‘att eskortera en hög person med pompa och ståt’,

är en fest både till profeten Muhammeds ära

och en tacksägelsefest över jordens fruktbarhet.

Festens viktigaste inslag är en procession

från sultanpalatset till moskén. Man bär på berg

av riskakor, som föreställer världsberget, gunungan.

En hovman binder riskakor till ett ‘berg’

inför en Garebeg-fest.

En exorcistisk skuggspelföreställning

kallad ruwatan, spelas för en grupp ‘enda barn’

vilka anses särskilt utsatta för onda andeväsen.

Gycklaren Petruk, sedd från skuggsidan.

En berömd solomaskdans, kallad Klanas dans.

I denna dans uttrycker demonkungen Klana sin passion

och längtan efter prinsessan Candra Kirana av Kediri.

Översyn och lagning av palatsets skuggspelsfigurer

Karta över Yogyakartas sultanpalats, kraton.

Palatsets nord-sydliga sträckning syns tydligt på fotot.

Skuggspelets scenbild

Skuggspelets scenbild visar på skuggsidan,

till höger gycklarna Petruk, Semar och Gareng,

i mitten Werkudara, Nakula och Sadewa

och till vänster Yudistira, Kresna och Arjuna.

Skådespelets publik utgörs av de fem Pandawabröderna:

från höger Werkudara, Arjuna och Yudistira

och till vänster Nakula och Sadewa.

�En liten modellgrupp av gamelanmusiker

ackompanjerar spelet.

STAVDOCKOR - WAYANG GOLEK

Dessa dockor föreställer Mahabharata-eposets välkända hjältar,

de fem Pandawa-bröderna: kung Yudistira, prinsarna Bima,

och Arjuna, samt tvillingarna Nakula och Sadewa.

Figurerna känns igen bland annat på håruppsättningen,

prins Bima även på sin fruktade långa nagel

som han använder som vapen.

SULTANENS YOGYAKARTA

– ETT CENTRUM I VÄRLDSALLTET

Yogyakarta ligger på Javas sydkust

i ett av världens tätast befolkade områden.

För över tusen år sedan fanns här

flera hinduiska och buddhistiska små kungariken

som så småningom enades till ett enda rike, Mataram.

Efter att arabiska erövrare kommit på 1400-talet

växte en javansk variant av islam fram

med inslag av hinduism och traditionell andetro.

På 1700-talet delades Mataramriket i två:

Yogyakarta och Surakarta.

Idag finns endast Yogyakarta kvar,

med en halvt självständig ställning

inom republiken Indonesien.

Staden Yogyakarta med sultanpalatset Kraton

anlades 1756 mitt emellan vulkanen Merapi och Sydhavet.

Enligt javansk kosmologi är Kraton en jordisk kopia

av det hinduistiska Världsberget Meru,

Palatset är den viktigaste symbolen

för furstendömets storhet och makt

och sultanen själv utgör rikets politiska,

religiösa och symboliska centrum.

Sultanens ämbetstitel är Hamengkubuwono

‘Han som bär jorden på sitt knä’.

Han ses som universums härskare,

världsalltets pelare, en inkarnerad gud.

YOGYAKARTA – beskrivning av modell

I mitten balanserar Yogyakarta med Kraton (vår värld).

På ena sidan reser sig vulkanen Merapi (himlen),

på den andra lurar Sydhavet (underjorden).

Berget och havet är varandras motpoler:

eld och vatten, manligt och kvinnligt.

När som helst kan Merapi få ett utbrott

och sprida sin heta lava och aska över staden.

Blir det storm kan också havet bringa död och olycka.

Sultanen har ansvar för att balansen upprätthålls.

Underjordens orm bär upp jorden.

Världsträdet strävar mot himlen

och över alltsammans svävar solfågeln Garuda.

VULKANEN MERAPI

Myten berättar att när jorden var ung

var den inte i balans. Den lutade.

Då befallde den högste guden

Batara Guru att de andra gudarna

skulle flytta världsalltets berg.

Gudarna lyfte berget ur havet

och satte ned det mitt på Java,

ett stenkast norr om Yogyakarta.

Där tog berget formen av en vulkan

och fick namnet Merapi, ‘Eldberget’.

På så vis skapades jämvikt

både på Java och i världen.

Allt sedan dess vilar vulkanen

på underjordens orm, Antaboga.

När ormen rör på huvudet eller svansen,

skälver hela jorden.

SYDHAVSGUDINNAN RATU KIDUL

Den sköna Sydhavsgudinnan

härskar över Javas alla andeväsen.

Ända sedan Mataramriket grundades

har Javas alla furstar varit hennes gemåler.

Det är hon som legitimerar deras makt.

I det symboliska giftermålet förenas

människornas värld med andarnas,

och det är detta som garanterar

fred och välstånd på Java.

När den nuvarande sultanen kröntes

sägs Sydhavsgudinnan ha skymtats

vid hans sida i kröningsvagnen.

OFFER TILL HAVETS OCH BERGETS ANDEVÄSEN

För att blidka naturkrafterna offrar sultanen

varje år mängder av batikmönstrade textilier

både till Sydhavsgudinnan och till vulkanen Merapis

manliga härskare, Sapu Jagat.

Tyger bärs upp till vulkanens topp

och tyger bärs ut i havet på den plats där

Sydhavsgudinnan och sultanen möttes första gången.

På stranden begravs också några av sultanens

använda kläder liksom bitar av hans naglar

och hår, som har sparats under året.

Ceremonin är en bekräftelse på att förbundet

mellan gudinnan och sultanen består.

Vart åttonde år sänder sultanen också

gåvor till andeväsen på heliga platser

i öster, söder, väster och norr.

Dessa platser markerar gränserna

för sultanens makt och inflytande.

RISGUDINNAN SRI OCH HENNES MAKE SADANA

Mitt i sultanens palats, i det allra heligaste rummet,

förvaras riksregalierna, de heliga dolkarna och spjuten,

och en praktbädd, helgad åt Dewi Sri, risets gudinna.

Liksom i alla traditionella hem på Java

förvaras här också ett risbrudpar, snidat i trä.

Mönstret i risbrudparets ceremoniella svepkjolar

är ett