- arkivdokument -

VARANASI (ELLER BENARES) –

HINDUERNAS HELIGASTE STAD

Varanasi är en av världens äldsta städer.

Den har sitt ursprung i en helig lund

där gudomliga väsen hade sin boning.

Tidigt kom religiösa sökare, asketer och yogi hit,

och redan för 2.500 år sedan var Varanasi

ett viktigt religiöst centrum.

Här uppenbarade sig guden Shiva

för första gången i form av en ljuspelare, linga.
Därför kallas Varanasi också Kashi, ‘Ljusets stad’.

Över hela Varanasi finns stenstoder i form av

en linga, som reser sig ur ett sköte, yoni –

den manliga energin förenad med den kvinnliga,

symboliserande Shivas omätliga kraft och eviga närvaro.

Själva staden ses som en ljuspelare, en helgedom

mot vilken hela universum riktar sin tillbedjan.

Detta är den plats där allting skapas och förstörs

vid början och slutet av varje kosmisk tidscykel.

VARANASI - BESKRIVNING AV MODELLEN

I Puranatexterna berättas en myt om

hur Skaparen Brahma och Världsuppehållaren Vishnu

grälade om vem av dem som var den mäktigaste.

Just som de vise sagt: ‘Ingen av er, utan Shiva!’

bröt en bländande ljuspelare igenom jordskorpan

och trängde vidare upp genom himmelens allra högsta tak.

Häpna beslöt Brahma och Vishnu att utforska

var denna ljuspelare började och slutade.

Vishnu antog formen av ett vildsvin

för att böka sig ned till de undre världarna.

Brahma flög på sin gås till de översta skyarna.

Men ingen nådde ljuspelarens början eller slut.

Shiva framträdde då ur ljuspelaren

och avslöjade sig som universums skapare.

Vishnu erkände genast Shiva som Herre,

men Brahma lät sig inte övertygas, vilket är

en av orsakerna till att Brahma inte dyrkas i Indien.

Här bryter ljusstrålen, linga, upp ur marken.

Runt Varanasi flyter Ganges heliga vatten.

VARANASI – PLATSEN

DÄR GUDAR OCH MÄNNISKOR MÖTS

Varanasi är den plats där en gång

Buddha tog sig över floden Ganges.

Staden är en så kallad tirtha, ett vadställe,

i både fysisk och andlig bemärkelse.

En tirtha är en förbindelse och

en öppning mellan vår värld

och den ogripbara på andra sidan,

Där manifesterar sig gudarna på jorden

och där kan människornas

böner nå gudarna direkt.

Det finns tusentals tirtha,

men Varanasi är den viktigaste.

Till Varanasi kommer årligen

väldiga skaror av pilgrimer för att bada

eller för att sprida askan efter sina döda

i Ganges heliga vatten. Eller för att dö.

Ty den som dör i Varanasi,

är befriad från återfödelse.

VARANASI – HANTVERKARNAS STAD

�Varanasi är en miljonstad,

där många olika kaster och yrken finns företrädda.

Stadens hantverkare är vida kända för sin skicklighet:

siden- och bomullsvävare, kopparslagare, mässingsgjutare,

snickare, svarvare och snidare, guld- och silversmeder,

krukmakare, stenhuggare...

VARANASI – POETERNAS STAD

Varanasi har en rik litterär tradition.

På 1400-talet levde här Kabir och Ravidas.

Båda kom från samhällets bottenskikt,

vilket färgade vad de skrev och sjöng.

Kabirs verk älskas av både muslimer och hinduer.

Ett århundrade senare verkade Surdas och Tulsidas i Varanasi,

två stora poeter i bhakti-traditionen, där man närmar sig

det gudomliga genom hängivenhet och kärlek.

Surdas hyllade Krishna, medan Tulsidas skrev

den mest älskade versionen på hindi av eposet Ramayana.

VARANASI – DE MÅNGA RELIGIONERNAS STAD

Varanasi är inte bara en av hinduernas viktigaste städer,

den ligger också där Buddha verkade för 2.500 år sedan.

Ungefär samtidigt predikade även jainismens

grundare Mahavira där.

Sikhismens fader, Guru Nanak, kom hit långt senare, 1473.

Varanasis många moskéer och minareter vittnar slutligen

om islams stora betydelse, ett resultat av många hundra års

muslimskt styre i Nordindien.

VARANASI – DE RITUELLA SKÅDESPELENS STAD

I Varanasis årliga rytm av ritualer och

för att vandra de pilgrimsvägar som binder templen samman.

Dessa bildar mandala-liknande mönster som definierar staden.

Nere vid floden badar pilgrimerna i dess heliga vatten.

På plattformar, ghat, vid floden kremeras de döda.

Ett av Benares många namn är ‘den stora kremeringsplatsen’.

Pilgrimerna kommer för att sprida askan efter sina döda,

eller för att själva dö i Benares.

Ty den som dör i Benares når omedelbar befrielse, moksha,

och kommer ej att återfödas.

En tirtha, ett vadställe, är en förbindelse och en öppning

mellan den värld vi lever i och den ogripbara,

som finns på andra sidan; ‘himmel’ eller ‘helvete’.

Det är en plats där gudarna manifesterar sig på jorden.

En plats där människors böner och ritualer når gudarna direkt.

festivaler

ingår uppförandet av mytologiskt baserade skådespel.

Störst av dem alla är Ram Lila, berättelser ur eposet Ramayana,

ett skådespel som pågår varje kväll under tre höstveckor.

Tulsi Das sägs ha skapat denna tradition.

Alla dessa föremål från Indien ingår i museets egna samlingar:

1887.8 samlades av Hjalmar Stolpe under Vanadis Världsomsegling 1883–85.

1887.6 kommer från ‘Colonial and Indian Exhibition’ i London 1886.

1969.31 kommer från ‘Indiska Utställningen ’ i Stockholm 1909.

1948.5 samlades av Yngve Laurell

1907.47 ingår i en missionssamling skapad av Arén-Ekstrand

Håkans texter (med frasriktigt radfall):

BENARES, LJUSETS STAD (beskrivning av modellen)

Benares är alla gudars stad, men främst Shivas.

I Benares sägs man vid varje steg möta Shiva i form av en linga,

en stenstod, en fallos, som reser sig ur ett stiliserat sköte, yoni –

den manliga energin förenad med den kvinnliga.

Staden sägs vara uppbyggd av oräkneliga linga.

De allra flesta står ensamma,

men de kända och namngivna återfinns i tempel.

De står för Shivas omätliga kraft och eviga närvaro,

hans oändliga mångfald men också fundamentala enhet.

I Kashi Khanda, den mest vördade av alla de texter

som lovsjunger Benares kosmiska roll,

dess härlighet och religiösa betydelse,

berättas en myt som understryker Shivas överhöghet bland gudarna.

Det är en myt som också placerar Benares i centrum för universum,

för dess återkommande cykler av skapelse och undergång.

Det berättas att Brahma, världsalltets skapare,

och Vishnu, dess upprätthållare, strider om vem av dem

som besitter den yttersta makten.

Det förklaras för dem att igen av dem kan göra anspråk

på denna positionen, utan att den tillfaller Shiva.

I form av en jyotirlinga, en ljuspelare av ofattbart bländande styrka

bryter Shiva genom marken framför dem och splittrar skyarna ovan dem.

Då de försöker utröna varifrån pelaren kommer och vart den når misslyckas de.

I formen av ett vildsvin borrar sig Vishnu ner i underjorden

medan Brahma, flygande på sin gås, söker nå till de översta himlarna,

men ingen når ljuspelarens ursprung eller slut.

Shiva framträder ur ljuset. Vishnu tillber honom. Brahma tvekar.

Sålunda kallas Benares av alla hinduer för Kashi, ‘ljusets stad’,

den plats där Shivas utstrålning är som starkast

och befrielse från evig återfödelse är som närmast.

Tre tempel i Benares hävdar

att de hyser denna världsalltets’ upprätthållande pelare:

Omkareshvara, Avimukteshvara och Vishveshvara.

BENARES – STADEN

DÄR GUDAR OCH MÄNNISKOR MÖTS

Staden Benares reser sig över Ganges västra och norra stränder.

Belyst av Indiens gula solljus

vänder den en många kilometer lång fasad mot floden,

smyckad av tempel, moskéer, palats, kloster och härbärgen,

med trappor och avsatser, som leder ned mot vattnet.

Bakom denna siluett utbreder sig en vimlande och trång stad

med ännu många fler tempel, bostadshus och arbetsplatser.

Det är en stad med många namn och med en uråldrig och innehållsrik historia.

Vi känner den främst som Benares eller Banaras.

I Indien finner man Varanasi på kartorna och Kashi på pilgrimernas läppar.

Här har det funnits bebyggelse under minst 2700 år.

Det är en stad som uppstod vid ett viktigt vadställe över Ganges.

Här tog sig Budda över floden på sin vandring

från upplysningens Gaya till den första predikans Sarnath.

På samma plats tar sig i dag Grand Trunk Road

och järnvägen mellan Delhi och Calcutta över floden.

Men det är inte bara ett fysiskt vadställe, utan också ett andligt.

Ordet tirtha kombinerar båda betydelserna,

men innebär därtill mycket mer.

En tirtha är en pilgrimsort och till Benares

kommer årligen väldiga skaror av pilgrimer,

för att söka åsynen, darshan, av templens gudar

och