EDSBRO KYRKA

Edsbro ligger i det inre av Roslagen 15 km norr om Rimbo. Kyrkan står på en höjd. Murarna är av gråsten, utvändigt oputsad. Tegel har använts i gavlarnas rösten med vitkalkade blinderingar. De äldsta partierna utgörs av långhuset från 1200-talet. På 1300-talet uppfördes sakristian. Följande sekel revs östra korgaveln och kyrkan förlängdes med det nuvarande, rakavslutade koret, som är något lägre än långhuset. I hela kyrkorummet och i det nybyggda vapenhuset i söder slogs kryssvalv. Huvudingången för genom vapenhuset. Kyrkans branta sadeltaket är klätt med plåt och har breda vindskivor. År 1625 dekorerades väggar och valv med kalkmålningar. Här kan man läsa texter ur 1618 års bibel. En del inventarier som t ex predikstolen tillkom. Under 1700-talet fick kyrkan ny fast inredning med bl.a. slutna bänkar. Fönsteröppningarna i sydmuren utvidgades. Nordmuren är ännu fönsterlös. En renovering 1904 medförde bl.a. att kalkmålningarna togs fram och renoverades hårt. Östra korfönstrets glasmålning insattes. På kyrkogården står en ovanlig stiglucka från 1400-talet Med en s.k. predikoglugg där kringvandrande predikarebröder kunde tala till folket.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996-1999

Den äldsta delen av kyrkogården omgärdar kyrkan och avgränsas av en stenmur mot norr, söder och väster. Mot öster slutar den i en brant sluttning ned mot den gamla landsvägen. Den gamla muren skymtar idag fram i slänten men har blivit övertäckt när man höjt kyrkogårdens marknivå. Kring muren finns en krans av träd och buskar vilket gör att kyrkogården bildar ett behagligt, inramat, rum samtidigt som den är högt och öppet belägen. Bogårdsmuren är en kallmur av tuktad gråsten och till stora delar övertorvad och beväxt på ovansidan. Muren är delvis medeltida. Gravarna är mest från 1900- och 2000-talet. De flesta av dem är gräsgravar. Ett fåtal gravar är äldre, några av dem är grusgravar med stenramar och någon har gravvård av gjutjärn. Lutad mot kyrkoväggen i innerhörnet mellan vapenhuset och långhuset finns två gravstenar av mycket hög ålder, den ena av dem antagligen från 1200-talet.

Kyrkogården är utvidgad två gånger och sträcker sig nu ned till ån vid järnvägsbron och den gamla landsvägen. Den första utvidningen gjordes 1926 och nästa 1977. Båda utvidgningarna inramas av stenmurar. Inom den kyrkogårdsdel som skapades 1926 står klockstapeln och finns en från 1986. Som en påminnelse om den gamla bruksnäringen i Edsbro finns på flera ställen trappor gjorda av slaggsten.

Klockstapeln är troligen byggd på 1600-talet som en öppen konstruktion. Idag reser den sig mörk, tjärbrun, inklädd med släta tjärade brädor, i gavelröstena kluvna spån och utan dekorationer. Troligen kläddes den in 1747. Takfallen är täckta med tjärad korrugerad plåt från 1890. Storklockan är från 1300-talets mitt vilket gör den till en av Upplands äldsta. Lillklockan är gjuten 1819 av Gerhard Horner.

Edsbro var på medeltiden ett viktigt centrum. Kringvandrande munkar brukade söka sig till folkrika platser för att predika från predikstolar utomhus och Edsbros stiglucka är ett bevarat exempel på en sådan predikstol. I stigluckan finns en öppning i gaveln som före reformationen användes för detta ändamål. Stigluckan finns i den nordvästra delen av den gamla kyrkogården och är byggd i vitputsat tegel. Taket är täckt med korrugerad plåt från 1890 över ett tidigare spåntak. Strömskiftsmurningen i gaveln är av samma typ som på vapenhuset och koret och gör att vi kan datera den till 1400-talet.

Bisättningshuset byggdes 1951 i suteräng i sluttningen nordväst om kyrkan. Med sin fasad av gråsten ansluter det till kyrkans gråstensmurar på ett diskret men ändå tydligt sett.