HELLVI KYRKA

Kyrkogården är i det närmaste kvadratisk. 1921 utvidgades den mot söder (se markering på situationsplanen, Bilaga 2), och jord påfylldes. Den omges av en trädkrans av lönn, ask, alm och björk. Några träd inne på kyrkogården skapar harmoni och rumskänsla i söder.

Huvudingången till kyrkogården sker från parkeringsplatsen i väster, som är grusbelagd, genom en medeltida stiglucka i kyrkogårdsmuren. En bruksfogad, kalkflisbelagd gång leder fram till kyrkobyggnaden och vidare fram till den östra muren. Gångstigar av motsvarande utformning är anlagda även utmed de södra och östa murarna, och järngrindar finns i sydväst, söder och i öster, den senare med en trappa. Hela kyrkogården omges f.ö. av kalkstensmurar av varierande höjd (som högst 1,10 m), i norr, öster och söder är de delvis utformade som en terrassmurar. Vid sidan av den västra stigluckan har ytterligare en sådan funnits i den södra muren, den nuvarande grinden därstädes har stolpar av återanvänd sten.

Marken på kyrkogården är gräsbevuxen, och de flesta gravarna ligger söder och öster om kyrkan. Några äldre gravar finns på den södra delen av kyrkogården, i övrigt modernare gravar och gravvårdar. I norr, nordväst och nordost ett antal gravar med äldre vårdar, glest fördelade över gräsytan. Närmast kyrkan i norr dock ett stort, gravfritt område, och i sydväst ett mindre område med barngravar.

Intill den medeltida stigluckan i den västra kyrkogårdsmuren är en minneslund med plantering, ljuslykta och sittbänkar anlagd.

Övriga byggnader på kyrkogården
I kyrkogårdsmuren finns i väster en medeltida stiglucka med putsade och vitkalkade väggar under tak av två lager tjärade bräder.
Intill stigluckan står på kyrkogården en gravtumba av kalkstenshällar från 1300-talet (över kyrkoherden Halvatus), samt utanför kyrkogårdsmuren ett kyrkstall från 1700- eller 1800-talet.

Hellvi kyrka är med undantag för sakristian i sin helhet uppförd under medeltiden. Kyrkans äldsta del är tornet vars övre delar enligt uppgift dock raserades av en storm redan 1534 och sedan aldrig återuppbyggdes. Tornet tillkom sannolikt i slutet av 1100-talet som sista etapp på ett romanskt kyrkobygge, påbörjat något tidigare på detta århundrade. Det nuvarande koret och långhuset uppfördes båda vid mitten av 1200-talet.

Korportalens tympanonsten har en märklig, samtida runinskrift som berättar att kyrkans byggmästare hette Lafrans och var son till en Botvid från en annan gotländsk socken, Eskelhem. Lafrans Botvidarson och hans far Botvid från Eskelhem är de enda byggmästare från Gotlands medeltid som vi känner till namnen på.

Sakristian i Hellvi uppfördes på 1850-talet. Troligen sattes då även de tre dragstagen in i långhuset.

Kyrkan har förutom nybyggnaden av sakristian undergått ett fåtal utvändiga förändringar sedan byggnadstiden. Raserandet av tornets övre delar på 1500-talet har redan nämnts. Då skadades även valven i kyrkans västra del, varför de måste muras om. Tornets höga huv kom sannolikt till vid denna tidpunkt. Ursprungligen var övriga yttertak med stor sannolikhet belagda med bräder (s.k. falar), ett takmaterial som vid okänd tidpunkt dock tidigast i slutet av 1600-talet byttes mot tegel.

Hellvi kyrka, byggd i sten under tidig medeltid, består av ett tvåskeppigt långhus, smalare rakslutet kor, västtorn samt sakristia på korets nordsida. Det romanska tornet är äldst, medan långhus och kor uppfördes omkring 1200-talets mitt. Sakristian är från 1850-talet. Kyrkan har vitputsade fasader och spetsbågiga fönsteröppningar. Långhuset och det lägre koret täcks av sadeltak. Till följd av ett ras, enligt uppgift 1534, har tornet fått sitt karakteristiska stympade utseende; det kröns av en kraftig åttkantig spira. Av de två sydportalerna är korets av särskilt intresse genom dess runinskrift, enligt vilken Lafrans Botvidarson från Eskelhem byggt kyrkan. Långhuset täcks invändigt av sex tältvalv; de två mittkolonnerna har utsirade kapitäl och baser (jfr korportalens dekor). En spetsig triumfbåge leder till koret, vilket kröns av ett tältvalv och upplyses av östväggens trefönstergrupp. Läktaren, vilken byggdes 1704 och är försedd med apostlabilder, flyttades från västgaveln till norra sidan under 1950-talet. Kyrkan genomgick en restaurering 1926 efter förslag av arkitekten Anders Roland.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1998.