Bössa ur drottning Kristinas rustkammare

Drottning Kristina var en person som ständigt bröt mot normer, både som regent och som kvinna. Hon utmanade – och utmanar - den heterosexuella normen om att de enda positionerna som står oss till buds är en man och en kvinna. Kristina utmanar föreställningen om att dessa positioner står i motsats till varandra både kroppsligt och beteendemässigt.

Uppfostran har präglat både Kristina och bilden av henne. Att säga att hon uppfostrades till pojke är nog ändå inte helt korrekt. Hon uppfostrades till regent. På Kristinas tid fanns bara en enda modell för regentrollen och det var en manlig sådan.

Kristina var bara 6 år gammal när hon efter fadern Gustav II Adolfs död 1632 utropades till Sveriges drottning. Förmyndarregeringen leddes av rikskanslern Axel Oxenstierna fram till 1644. Dynastisk kontinuitet och ärftlig tronföljd var viktigare än monarkens kön. Men att Kristina, såsom rikskanslern uttryckte det, var ”omyndig och ett barn, sedan en qvinspersohn” ansågs ändå som ett problem.

För att komma förbi detta betonades att Kristina var sin fars dotter. Genom honom kunde hon göra anspråk på att ha ärvt de manliga dygder som krävdes för att regera.

Utbildningen av den unga drottningen var av största vikt. Kungen hade bestämt att Kristina skulle få en ”manlig” uppfostran, d v s lära sig allt en furste måste kunna. Därför studerade hon språk, historia, teologi och filosofi. Från 12-årsålder utbildades hon i politiska frågor av Axel Oxenstierna. Hon lärde sig också att rida, fäkta och jaga. På hjullåsbössan ur hennes rustkammare finns jaktmotiv och antika gudomligheter som den kyska jaktgudinnan Diana. Kristina själv blev både en skicklig ryttare och jägare. Bland annat berättas det att hon kunde sitt tio timmar i sadeln i ett sträck och skjuta en hare med en enda kula.