skjorta, shirt, tunic

Hyde, George E., 1951: The Pawnee Indians, s. 7-21
Norman, Oklahoma

Jensen Lacey, Theresa, 1996: The Pawnee, s 13-27
New York & Pholadelphia

Mails, Thomas E., 1973: Dog Soldiers, Bear Men and Buffalo Women,
s. 283-88, Engelwood Cliffs, N.J

Taylor, Colin F. 1995: The Plains Indians, s. 132-39
London

Jibréus, Dan 2013; White Fox långa resa Hagströmerbiblioteket, Stockholm

Olsson-Barton, Eva Maria; Nisbet Ballantine, Lewis 2013 The Search for the Pawnee Indian White Fox's Remains: A Swedish Repatriation Story i The Kansas Anthropologist Vol. 34 2013 pp 92-105

1. Dokumentation
Föremålen 0000.00.0283a-f sammanställda på ett katalogkort. Måtten på de olika delarna: Jacka (a) längd 75 cm , benkläder (b-c) längd 80 cm, mockasiner (d-e) längd 25 cm, halsband (f) diam? 25 cm. Enligt skissen. -NW

2. Dokumentation
Pawnee är en liten caddospråkig stam (ca 2500) hemmahörande i Nebraska/Kansas. De levde som halvt bofasta jägare och jordbrukare. Caddo och pawnee utgjorde ursprungligen en stam, men omkring 1250 e.Kr. påbörjades en migrationsrutt som förde pawneerna ända upp till nuvarnade South Dakota. Andra närbesläktade grupper är bl.a wichita- och arikaraindianerna. Ursprunget till namnet Pawnnee är omtvistat, möjligen kommer det från ordet pariki, "horn". Krigsskjortan 283a bars av Keewuchotaka, Vita Räven under hans vistelse i Sverige, 1878.
Skjortan uppvisar design och mönster i dekoreringen som är typisk för de centrala prärieområdena. Speciellt värt att notera är de rikliga piggsvinstaggsmönstringen på skjortan. Under första hälften av 1800-talet, ersatte glaspärlorna sedan i stort piggsvinstaggar som dekoration. Detta, samt modellen på skjortan, talar för en tidig tillverkningsdatum; de tidiga modellerna var ofta, precis som denna, inte

ihopsydd i sömmarna. Dessutom har färgningen på taggarna blekts av tiden. Men det finns även glaspärlor på skjortan, då teknikerna existerade parallelllt. Broderier med piggsvinstaggar är också ovanligare ju längre söderut i prärieregionen man kommer; piggsvinet lever inte alls här, utan stammarna längre söderut fick materialet genom byteshandel. Traditionen att brodera med piggsvinstaggar härstammar i Nordamerika österifrån och i sin förlängning, troligen från Asien. Hos många stammar fanns speciella skrån, guilds, som var mer eller mindre organiserade Bland svartfötterna och andra algionkinspråkiga stammar ansågs broderingen som heligt hantverk, förankrat i mytologin.
Broderitekniken var varierande, man räknar med åtminstone sexton olika applikationssätt Man använde taggar från djurets rygg, nacke och mage, men de längsta och tjockaste var ryggtaggarna. Färgerna togs vanligtvis från rötter, bär och växter. Man kokade taggarna i vatten med den färg som önskades, och när de syddes på flatade man ut de ihåliga taggarna, vanligtvis med munnen. Denna skjorta är rikligt dekorerad med rektangulära bårder av piggsvinstaggar i vitt, grönt och rött, längs ärmar och över axelpartierna. På den vänstra sidan finns en stiliserad björnram. Skjortan har också påmålade mönster, högra sidan med röda figurer, för mig oidentifierbara. Högra sidan och ärmens baksida har mörkt bruna streck, pilar, som möjligen också är coup-tecken. Baksidan på högra ärmen är utfylld med mörkbruna hästhovar. Dessa symboliserar antalet hästar eller hästräder som bäraren ägde eller deltagit i. Över vänstra axelpartiet finns också calumets påmålade. Skjortan är också rikt utsmyckad med skalplockar av människohår. Då Vita Räven dog i tidig ålder, är det troligt att skjortan haft tidigare ägare.

Dräkt bestående av jacka, benkläder, mockasiner och halsband. Tillhört den i Göteborg avlidne Pawneeindianen Keewuchotaka eller Vita Räven.
Ovisst om mockasinerna hör till denna dräkt. Halsbandet ej omnämnt i gamla katalogen men i Stolpe:
Den allmänna etnografiska utställningen, Stockholm 1878, del II. sid 53. Återfinnes även på ett gammalt fotografi av "Vita Räven" tillhörigt Göteborgs Museum.

Gåva J.F. Dickson