BARNARPS KYRKAS KYRKOMILJÖ

Barnarps socken är till större delen höglänt med sand- och grusåsar. I söder och öster finns ansenliga mossmarker. Den största åkerarealen fi nns i socknens norra delar. Idag skär E4:an socknen i två hälfter från norr till söder. Denna sammanfaller med den sedan medeltid kända riksvägen Lagastigen. Fram till slutet av 1800-talet fanns gästgiveri och skjutsställe i Barnarp. Ett fl ertal fornminnen vittnar om att bygden brukats redan under yngre stenålder.

Sockennamnet omnämns första gången 1343 som Barnaethorp och kan tydas som barnens nybygge. Tidigare bildade Barnarp pastorat med Månsarp som annex, idag med Ödestugu. Innan 1800-talet var jordbruket i socknen magert till följd av den sandiga marken.

Med 1600-talet blev järnhanteringen en viktig näring för bönderna kring Taberg. 1621 inrättade staten Tabergs bergslag för socknarna kring det järnrika berget. Bönderna skulle främst ägna sig åt järnbrytning, och därmed även understödja stormaktens behov. Två masugnar fanns i Barnarps socken. Ett antal kniphammare anlades under 1700- och början av 1800-talet. Industrin i modern mening kom till bygden 1869 genom att ingenjör C F Wennberg grundade Torsviks trämassefabrik, vilken senare även tillverkade papper till tändsticksaskar (nuvarande Tambox). Fabriken drevs med vattenkraft från Lillån. På 1870-talet anlade samme Wennberg en stärkelsefabrik och en tändstickstillverkning vid Barnarpssjöns södra strand, dock nedlagd 1907. Störst betydelse för socknen hade dock Norrahammars bruk som anlades 1877 av J W Spånberg. Bruket är känt för sin tillverkning av olika gjutjärnsprodukter, främst spisar. När Norrahammar 1943 blev köping så ändrades sockengränsen. Utöver detta fanns och finns flera mindre industrier i socknen.

Barnarps kyrkby ligger centralt i socknen på en nord-sydlig höjdrygg väster om Barnarpssjön. På denna höjdsträckning löper den gamla landsvägen Jönköping-Växjö. På andra sidan sjön ligger det gamla 1600-talssäteriet Odensjö, som grundades av ätten Granatenhielm och senare ägts av bl.a. släkten Wennberg. Marken är uppodlad väster om kyrkbyn. I norr vidtar tätbebyggelse med främst villor. Kyrka och kyrkogård intar ett krönläge med landsvägen i väster och sjön i öster. Terrängen sluttar brant ned mot stranden. I slänten söder om kyrkogården står den f.d. gästgivaregården. Det är en opanelad och rödfärgad timmerbyggnad i två våningar från ca 1800. Den täcks av ett sadeltak med enkupigt lertegel. Norr om kyrkogården är ett krönläge med prästgården från 1878. Det är en stor timmerbyggnad i 1 ½ plan med liggande ljusgrå panel, detaljer i snickarglädje samt sadeltak med frontespiser och täckning av lertegel. På en sydsluttning norr om prästgården är ett församlingshem från 1950-tal, en gråputsad länga i 1 ½ plan med brant sadeltak med valmad spets, enkupigt lertegel och kupor. Åt söder är en i sen tid tillbyggd pastorsexpedition i souterräng med nytt entréparti. Stilen är postmodern och ansluter till församlingshemmets utförande.

Väster om landsvägen ligger nya kyrkogården, något förskjuten åt söder i förhållande till den gamla. Söder om nya kyrkogården är en personalbyggnad/förråd med rödfärgad locklistpanel och flackt sadeltak med betongpannor, samt ett likartat yngre garage. Norr om nya kyrkogården är en asfalterad parkeringsyta och ytterligare norrut ett par tidstypiska reveterade skollängor i två våningar från 1940.

Kyrkan är uppförd av sten med vitkalkad spritputs. Kyrkan är tidigmedeltida och försågs på 1680-talet med korsarmar, den södra med Granatenhielmska gravkoret. Ungefär vid samma tid tillkom vapenhus i väster och sakristia i öster. Byggnadskropparnas sadeltak är spåntäckta. Interiören fick målad dekor av Johan Kinnerus på 1730-talet.