ENSKEDE KYRKA

Första spadtaget till Enskede trädgårdsstad togs 1908. Den stora lantegendomen Enskede gård hade förvärvats av Stockholms stad 1904 med syftet att här skapa ett område med egnahem för innerstadens allt mer trångbodda befolkning. Friliggande villor kom att bli den vanligaste byggnadstypen men även parvillor och radhus förekom. Stadsplanen, upprättad av Per Olof Hallman, anpassades efter terrängen. Höjderna reserverades för parker eller offentliga byggnader. Redan tidigt fanns således en tanke på att placera en kyrka på dagens kyrkotomt, mitt bland villorna.

Enskede fick sin första präst 1911 i och med att John Lagerkranz kom till Brännkyrka församling och stationerades till Enskede, till att börja med i provisoriska lokaler. I mars 1912 bildades Enskedekretsen av Sällskapet för främjande af kyrklig själavård. Samma år upplät staden mark för ett kyrkobygge och i oktober 1913 lades grundstenen för kyrkan. Arkitekten Carl Bergsten stod för ritningarna och tog en mycket aktiv del i utformningen av den fasta inredningen och andra detaljer för att få sammanhållen interiör. Pastor Lagerkranz lär också ha varit en drivande kraft i kyrkobygget.

Finansieringen skedde, förutom genom Sällskapet, helt på frivillig väg genom insamlingar, donationer m m. Bygget kom att fördröjas på grund av första världskrigets utbrott men i november 1915 kunde kyrkan invigas i närvaro av ärkebiskop Nathan Söderblom och kung Gustaf V. 1917 inköptes kyrkan av Brännkyrka församling, som 1931 delades i två och Enskede församling tillkom. Först 1950 fick församlingen ett eget församlingshus, vars tillbyggnad stod klar 1957. Det är placerat uppe på en höjd, Fågelkärrsberget, något nordost om kyrkan och ritades av arkitekten Cyrillus Johansson (18841959), som också stod för 1946 års renovering av kyrkan.

Enskede kyrka är ett tidigt exempel på möjligheten att förena kyrkorummet med en typ av samlingssal, vilket inte var ovanligt i de kyrkobyggen som initierades av Sällskapet för främjandet af kyrklig själavård. I Enskede utgörs än idag kyrkobyggnadens västra del av en samlingssal, som kan nyttjas separat men vid behov öppnas mot kyrkorummet.

Enskede kyrka består av ett rektangulärt långhus med ett smalare, rakavslutat kor i öster. I Bergstens ursprungliga ritningar var byggnaden orienterad med koret i väster men vid uppförandet spegelvändes ritningarna med en traditionell korplacering i öster. Genom att terrängen är sluttande är kyrkan högre i öster med sakristian placerad under koret med entré från markplanet. Huvudentrén finns i norr. Den ursprungliga vaktmästarbostaden på våningen över samlingssalen i väster fungerar numera som församlingslokaler. Kyrkans stomme är av tegel.

Kyrkan är sprutputsad i brutet vitt ovan en sockel av råhuggen granit. Det branta sadeltaket är klätt med skiffer. På långhusets västra del finns en takryttare med en högt uppdragen huv, också skifferklädd och krönt av en spira med kors och en tupp av koppar. Mitt under takryttaren är huvudentrén placerad i ett mot norr utskjutande vapenhus med en järnbeslagen träport innanför den korgbågiga öppningen. En granittrappa leder upp till porten liksom från väster en sekundär handikappramp. I sydost finns också ett mindre vapenhus. Kyrkans fönster är brunmålade, merparten med korgbågig överdel och blyinfattade små rutor.

Entrén till kyrkorummet sker genom det norra vapenhuset, som har kalkstensgolv och putsade väggar och tak i vitt. Dörrarna är brunbetsade med smidda handtag och överstycken med målad dekor i form av s k Lutherrosor, ett motiv som återkommer på flera håll i kyrkan. På väggen är målat en minnestavla med en text om och avbildning av kyrkan. Från vapenhuset kommer man in i långhuset, under orgelläktaren. Denna vilar på tre kraftiga pelare av trä med målad dekor liksom hela läktarens undersida. Här finns en liten nisch med målad text, "sig själfva gåfvo de först åt Herren", och en offerbössa, som påminner om kyrkans tillkomsthistoria och den benämning som kyrkan länge gick under, "Offerkyrkan". Under läktaren finns också en nisch framför vilken dopfunten ursprungligen hade sin placering med målad dekor och texten "Han toge dem upp i famnen". Den funt som står här idag är sekundär.

Långhuset täcks av ett treklöverformat tunnvalv av grålaserat trä med målad dekor av konstnären Yngve Lundström (1885-1961), som även stått för all dekormålning i övrigt i kyrkorummet. Mittvalvet har fyra ankarbjälkar och pryds av två stora målade medaljonger med en ängel inom en krans av moln. Väggarna är putsade i vitt och golvet belagt med grå linoleum. De ganska låga, korgbågiga fönstren är placerade i djupa nischer och blyspröjsade med klart antikglas. Den öppna och mycket enkla bänkinredningen av lackad furu, ursprungligen betsad i brunt, är placerad i två kvarter med mittgång. Flera av de främre bänkraderna är dock sekundärt borttagna. Predikstolen, placerad norr om koret, är sexkantig och marmoreringsmålad i grönt och brunt med målade bågfält med bl a evangelisten Johannes och aposteln Petrus. Ovanför rummets dörrar finns dekormålade träpartier med bl a Lutherrosen. Långhuset är upplyst av åtta ljuskronor av mässing.

Koret ligger fyra trappsteg högre än långhusets golv. I triumfbågen mellan kor och långhus hänger ett stort enkelt träkors med Kristi svepduk draperad över korsarmen och bokstäverna INRI. Guds allseende öga är målat i valvet ovanför. Taket är kryssvälvt och är liksom väggarna vitputsade, trägolvet är lackat. Det i öster placerade höga rundbågade fönstret med glasmålning fungerar som altarmålning. Den föreställer Kristi himmelsfärd och är komponerad av Carl Alexandersson (1897-1941) och utförd av N P Ringström 1929. De små runda korfönstren högt upp i norr och söder har glasmålningar med törnkransmotiv. De är omarbetade av konstnärinnan Eva Lundgren 1951 efter Carl Bergstens förslag. Altaret och altarringen är ådrings- och marmoreringsmålade. I koret står numera kyrkans ursprungliga dopfunt av trä med polykrom dekor i form av bl a Lutherrosor, formgiven av skulptören Per Kers, med en dopskål av mässing. I koret finns även en piscina, som i material och form anknyter till den ursprungliga dopfunten men är från 1979. På sydsidan finns tre små rundbågade nischer med dekorativt formgivna avslutningar uppåt i koppar. Två av dem används som värmekanaler.

Huvudorgeln, som är placerad uppe på läktaren i långhusets västra del, har kvar den ursprungliga fasaden från 1922. Den är marmoreringsmålad i grönt och brunt med två flankerande basunblåsande änglar, snidade i trä av skulptören Gösta Dahlgren. Själva orgelverket är från 1976, har 22 stämmor och är tillverkat av Richard Jacoby Orgelverkstad. Läktaren har sedan byggnadstiden byggts ut med cirka en halvmeter. Läktarbarriären är fältindelad och dekormålad. En digital kororgel står i långhusets sydöstra del.

Sakristian, som är placerad en trappa ned under koret i öster, har laserat trätak med dekormålning i form av en medaljong med Kristus som herde, vitputsade väggar och parkettgolv. De två djupa fönsternischerna är marmoreringsmålade och fönstren är blyspröjsade med färgat katedralglas. Bakom det laserade träpartiet som täcker hela västväggen finns textil- och silverförvaring m m. Här finns även ett litet altare.

Den s k kyrksalen eller samlingssalen längs västerut i kyrkobyggnaden kan vid behov förenas med långhuset genom tre breda dubbeldörrar som då slås upp. Det helt kvadratiska rummet har mörklaserat tak med synliga bemålade takbjälkar och linoleumgolv. Väggarna är nedtill boaserade och där ovan vitputsade, i väster med en stor vitkalkad öppen spis. Istället för rummets ursprungliga kyrkbänkar finns här numera ett modernt sammanträdesmöblemang och skåp för förvaring av antependier. Den f d vaktmästarbostaden om 2 rum och kök, som ligger bakom orgelläktaren, nyttjas numera som församlingslokaler, t ex för enskilda samtal, körövningar, textilförvaring osv.

Övriga inventarier
Inventarierna utgörs till stor del av gåvor och är av varierande ålder, utseende och kvalitet. Nattvardskärl i nysilver med kors i relief och ciselerad nonfigurativ dekor finns från 1915 samt flera yngre uppsättningar. Merparten av kyrkans textilier är från 1940- och 50-talet, många från Libraria och komponerade av bl a Märta Gahn och Märta Swartling. Ljusbäraren är av traditionellt snitt i svart smide. I nordväst, intill huvudentrén, står på ett fundament av rött tegel en stor polykrom glasmosaik med titeln Adam och Eva, utförd av konstnären Per Erik Eriksson 1965. Kyrkans klocka, som är placerad uppe i takryttaren, är gjuten av K G Bergholtz & Co i Stockholm 1915.